|
2008-09-29 (05:25)
Glömde. Jinx kritik från premieringen finns nu på hans resultatsida, och
alla foton jag har på honom finns sedan ett tag tillbaka i hans nyskapade
fotoalbum. Ligger under avelshingstar i menyn.
2008-09-29 (03:10)
Mani!
De som skapat onlinespelen, borde straffas på ngt vis 
Varför? Inte för att de är så sabla beroendeframkallande så det är
inte klokt. Nej, utan för att de gör så dumma spel att jag inte
alltid vinner! 
För varje gång jag inte viner, så sitter jag maniskt och skall bara spela
"eeeen gång till". Men ack så roligt!
Jag skall aldrig någonsin ge mig på att spela för några stora pengar,
jag skulle säkert kunna spela bort bilen för en enda sista omgång Mahjong,
eller något i den stilen. Nej då, men det är svårt att låta bli att öppna
den sidan - King.com.
Insatserna är inte vidare höga, det lägsta är väl 4:50 och på den nivån
håller jag mig. Och det funkar bra, jag behöver sällan sätta in en ny
hundralapp. På detta år har jag kanske satt in 200 kronor, så det kostar
inte direkt ngn massa - men ändå.
Men vad skulle man annars göra när man inte kan sova... Fast nu är min
dator inte vidare pigg, utan kommer inom kort slockna för att aldrig starta
om igen... Så det blir inte så ofta som jag hade kunna tänka mig.
I morgon skall jag, när jag nu blir ensam hemma hela dagen för första
gången på väääldigt länge, ägna mig åt att plocka saker och kasta så
mkt jag bara kan. Sen skall skiten till tippen. För nu när möblerna
flyttas omkring (nej det är långt ifrån färdigt) så har vi hittat både
saker vi saknat och saker vi inte förstår hur de ens kom in i huset från
början. Så det finns att slänga. Jag har säkert fyllt en container på
tippen själv det sista året. Fattar inte att det aldrig tar slut.
Och som jag fasat för länge, men inte kommit mig för än... så har nu klädkammaren
hamnat lite i fokus igen. Jag behöver utrymmet där inne. 
Så, jag måste ta tag i det, som jag skjutit på i ett halvår eller
liknande. Helt makalöst att man inte kommer sig för att göra det direkt.
Jag trodde dessutom jag hade gjort mig av med allt jag inte "behöver",
sist jag rensade. Men usch vad grejer som, om jag vore det minsta ärlig mot
mig själv, finns och som jag faktiskt borde kunna slänga.
Och likaså för Janis del. Alla 20-tal lådor fyllda till brädden med
datorprylar. Kan vara bra att ha... Men efter en snabb glutt ner i ett par
av lådorna insåg nog även han, att det mesta av sakerna är så uråldriga
- att ingen modern dator någonsin kommer kunna fungera ihop med dessa
saker.
Idag kollade Angelica på mina selar, och jag hade inte fel alls, de
funkar och sitter alldeles jättebra. På en shettis modell liten standard
blir det nog stort utan lite justeringar, så den ena ska jag försöka fixa
så den passar även de som är runt 95 cm.
Draglinorna begriper jag mig inte på däremot, ingen av oss fattade riktigt
hur det var tänkt att de skall sitta på svängeln. Hmm...
Idag var faktiskt alla i stallet samtidigt, undantaget syster yster då.
Himla fint väder, och himla trevligt. Tilde gillar Maggan bäst av allihop,
men Ulla har med hjälp av mackor, saft och diverse annat köpt sig en plats
på favoritlistan hon med. 
När man lyssnar på sina barn, särskilt de yngre, hör man ganska
snabbt hur man själv låter. Inte alltid roligt, men ibland ganska kul - nä
de "ger igen med samma mynt". Mina äldre barn borde, om de vore
medvetna om hur de är, kunna känna igen sig i mycket hon säger också.
Idag när Jani sa till Tilde att lägga sig och sova, och inte sitta och
"läsa" längre i Leons rum, så svarade hon "Asså,
allvarligt, jag tänkte läsa klart först". En typisk Joey.
När jag höjde rösten och krävde att hon skulle ligga ner och inte leka i
sängen, svarade hon: "Nu lugnar du dig och slutar skrika". En
typisk Cattis.
När Joey håller på med sitt allra värsta pubertala trots och tjafs,
burkar jag avfärda honom och säga "ge dig!", och det kör
lillasystern med konsekvent när man säger åt henne. Det låter kul, men
vi får nog lugna ner hennes attityd lite, det är kul på sitt sätt - men
mindre roligt när hon kör med det mot andra och på fel sätt. Däremot
är hon väldigt effektiv som påminnelse för att inte svära eller använda
fula ord. hon hör på långt håll och påpekar förnuftigt att så säger
man ju inte.
Nathalie har bytt dosering på sin medicin, och går nu igenom den allra värsta
fasen i "sättningen". Det blir psykiskt omtumlande, man upptäcker
saker om sig själv, om andra, kommer på hur saker verkligen förhåller
sig (ang det sociala spelet) och inser också hur man kanske "gjort
bort sig" av det enkla skälet att man inte förstått. Jag tror också
att hon, trots att tabletterna är självdoserande, upplever vissa
rekyleffekter. Men, det brukar lägga sig ganska snabbt. Jag hoppas det gör
det även denna gång. Lilla gumman. 
En sak, angående socialt spel, som jag tycker är fascinerande, är när
vuxna människor på allvar tror att "omvänd psykologi" funkar på
andra vuxna.
Om man inte får som man vill, går man fört ut stenhårt och skriker om orättvisor.
Och försöker på den vägen se till att motståndet ger vika.
När det inte funkar med det, då går man ner på småbarnsnivå och säger
saker i stil med: "Nähä, om du inte gör det - då betyder det att du
tycker si". När inte det heller funkar säger man typ: "om du
inte gör det, så bevisar du att jag hade rätt". Bullshit. 
Sådant får mig inte att ge efter, snarare tvärt om. Jag tänker inte
bjuda till för fem öre, när man behandlas så.
Som på forumet, när man inte gör som vissa vill - då kastar man ut att
det betyder att man har olika åsikter och inställning till saker (vilket då
skulle bevisas av val man gjort) och minsann försöker diskriminera och jävlas.
Väx upp. Och sluta tala om för andra vad de faktiskt tycker eller vill.
Det är samma sak när man frågar om något man hört, och personen svarar
med: "säg vem du hört det av". Och då man säger nej: "om
du inte berättar vem som sa det, så ljuger du och har hittat på det själv".
Och om man inte vill berätta vem som sagt ngt man undrar över, tror dessa
personer tydligen att man skall gråtande berätta så att personen inte
tror att man själv hittat på ngt. Eller hur! 
Nä, man upphör aldrig att förvånas över hur folk kan vända och vrida på
saker - så att det bäst passar dess egna syften.
Om Helvise är dräktig, det vet jag fortfarande inte. Som sagt. Är
fortfarande osäker, men tror nog innerst inne inte det. Jag skall vid tillfälle
fotografera henne, och hennes juver - kanske någon har sett något liknande
innan?
När det gäller problem med hästar, så har jag ju mina delikata
dilemman med två av stona.
Det första: Det verkar gå riktigt bra just nu. Hon lägger på sig i
vikt och på bara de två sista veckorna har jag sett en väldig skillnad. Väldig
för att vara hon alltså. Fortsätter det så här, kommer jag inte bli
tvingad att ta ifrån henne fölet i "förtid". Jag har nämligen
känt ett tag att jag kanske inte kan vänta ända till årsskiftet, utan
att jag bara kunnat vänta tills fölet blev över fem månader. Men, alltså
hoppas jag nu slippa ta tag i avvänjningen förrän runt årsskiftet.
Nu har hon dessutom börjat sätta i sig maten på bra tid, så det är dags
att öka mängden lite till - man har ju inte tid att vänta två timmar
varenda gång. 
Nä, nu har hon dels fått smak för det, hon var lite tveksam till en början
och ville hellre beta, men nu kommer hon springande när man ropar. Så nog
smakar det gott allt. 
Det andra: Att jag blivit lurad, det är inget jag är det minsta osäker
på. Har fått flera mail på sista tiden av säljaren, varav två innehåller
deklarationer om att hon haft skador tidigare, men som enligt mailens utsago
skall "vara läkta sedan länge". Lite motsägelsefullt dock, då
jag innan köpet fick ett mail där man bedyrade att hon ALDRIG varit vare
sig sjuk eller skadad.
Ja, jag har försökt reda i detta. Jag har inte begärt att få en enda spänn
tillbaka, utan har BETT och bönat om att få veta vad som hänt. Jag skrev
att jag inte är intresserad av att tjafsa det minsta vidare, utan jag vill
bara veta VAD som hänt och vad som gjorts åt detta - och när. Men då
blev det tyst... knäpptyst.
Och när en annan person frågade rätt ut vad som hänt, blev svaret igen:
inget har någonsin hänt. Konstigt.
Något har hänt, det visar alla undersökningar och ja, man kan se det när
man tittar efter. Och mailen efter köpet var färdigt, säger ju tydligt
svart på vitt att det finns åtminstone två kända skador.
Ja jag borde ha reagerat innan, men det tog ett tag innan jag såg problemen
alls. Och jag började ifrågasätta detta redan i början på sommaren och
fick då också till svar: inget har någonsin hänt och du var ju nöjd med
henne. Ja, jag skrev dagen efter att jag fick hem henne att jag var jättenöjd...
men då hade jag inte sett allt. Exempelvis var hon nyverkad, så det dröjde
ju många veckor innan vi alls behövde greja med hennes fötter och ben.
Kratsa hovar kunde man, det går ju snabbt också, men när man verkar och håller
hoven en lite längre stund - då skiter det sig direkt och dessutom
uppdagades vad som tidigare inte synts. Men det är bara ett av problemen. 
Så, för att inte någon skall spekulera fritt: Jag är inte
ute efter pengar tillbaka. Jag är ute
efter svar, så att jag lättare/snabbare/smidigare kan göra
ett seriöst försök att få henne fri från dessa problem.
Jag vill bara veta, för det är mkt enklare att ge veterinären
en skadehistorik, än att bara säga "något är fel". Det finns så
mkt som KAN vara fel, att det tar onödig tid och onödiga pengar i anspråk
att leta i blindo. Kanske är det "lätt" åtgärdat, om man bara
vet vad som hänt. Så spekulera inte i vad som sagts, vad som hänt eller
att det är ngt som hänt här och att jag skyller det på ngn annan. Allt
är väl dokumenterat. Och jag är inte ute efter att bli kompenserad eller
lägga på skuld för ngt, bara efter att få göra hästen fräsch igen.
Vad som hänt, och varför, lägger jag ingen värdering vid - jag vill bara
veta. Och snälla, låt bli att "återge" vad jag skrivit med egna
ord och tolkningar, för det vet jag ju att det kommer ske det med.
Nog om det.
Vreta ja, jag vete fasen hur jag ska göra...
Och nu måste jag hänga maskinen med Joeys kläder, annars blir han tokig
om han inte har sina favvisar rena, och helst torra då, till skolan i
morgon.
Och just det, jag måste ladda upp Emmys hästbilder. Hon har tillbringat en
stund i hagen med min kamera och tagit bilder på hästarna till sitt
internetstall på stallet.se. Hellre det, än att jag hittar mina kamraters
stuteribilder på hennes sida. 
Och dessa bilder hon tagit, kan ingen se vilken häst som är vilken - om
man inte råkar veta exakt vad som går i vilken hage. Men sen, sen ska jag
sova - och jag ska INTE gå in på king en snabbis innan. Tror jag
2008-09-28 (01:15)
Jag har hittat ett nytt terapiarbete. Smörja träns... Jag tog hem alla
utställningsträns och grimmor häromdagen och satt lääänge och smorde
dem. Väldigt skönt arbete och man hinner fundera en massa också.
Nästa projekt är att ta hem alla selar och gå igenom dem med.
Snart ska jag fly från verkligheten också, jag skaffade lite nya böcker i
förrgår som jag skall kasta mig över så snart jag hinner. Det jävliga
är att jag ju ser så illa numer och får så ont i huvudet efter en bok,
att jag måste vänta flera dagar innan jag pallar med nästa. Men jag
fortsätter konsekvent vägra att lyssna på ljudböcker - in i det
längsta. Det är verkligen inte samma känsla. Idag
tillbringade jag och Tilde dagen i stallet med Anna och hennes två barn. De
tre kusinerna leker så himla bra och har väldans roligt. Det bästa Tilde
vet är att packa höpåsar, att leka med vatten och att "måla".
Hon har en pensel, eller en diskborste och så målar hon vatten på vad som
än finns i hennes närhet. Fast bilarna får hon inte måla, där går
gränsen. Jag funderar på Vreta. Har
funderingar som jag inte alls planerat innan, men jag kanske får tänka om
ändå - trots att jag lovat mig själv att inte dra ut dem nu igen. Suck.
Så veligt. Skall jag alls bry mig? Jo det lär jag ångra annars. Bleh... Ommöbleringen,
ja den pågår än. Jag kommer få frispel snart om det aldrig blir klart.
Jag vill ha ett sovrum igen, som fungerar som just sovrum och inte en
lagringsplats. Snart så. Hur man nu definierar snart. Jag
har bara en sak att säga innan jag slutar för i natt: tack för allt stöd
(och det inkluderar gnatandet :-)) och tack för er vänskap och trevliga
mail/PM. Det värmer och stärker. Även när man inte har direkt
överhängande problem, är det skönt när det finns folk som bryr sig.
Nu är det sängen (läs soffan - min säng står på högkant) och i morgon
stallet med Tilde. Natti.
2008-09-24 (05:45)
Tröttare än tröttast.
Ja just nu är jag det. Kan inte sova! Men jag är så trött så
"ögonen blöder" och ändå kan jag inte sova. Det stör ju en
aning... Gårdagen tillbringade jag med min
syster, då vi åkte och hämtade Charlie på Ulltuna. Hon är nu gipsad och
under gipset har de lagt någon metallplatta. Antar att det skall hjälpa?
Hon såg glad ut då vi kom och hämtade henne och precis då vi ledde henne
till transporten så såg hon lite ömfotad ut, men det kan ju också bero
på att hon var försiktig efter att ha stått på boxens spånbädd. För
när vi kom fram till stallet, då trampade hon på bra. Hon verkade också
himla nöjd med att komma "hem" igen.
På Ulltuna kan man ju inte låta bli att vara lite nyfiken och gå runt och
glo i boxarna. Såg fler föl med brutna ben, några med skador så de var
gipsade upp till höften. Stackars föl, vilken början på livet...
Såg också en stor häst i stallet intill Charlies, som hade den mest
sorgsna blick jag någonsin sett på en häst. Hade tydligen stått där
länge, men jag vet inte för vad. Det riktigt skär i en då man ser
hästar med så ledsna ögon, likgiltiga nästan. :-(
Men, nu håller jag tummarna för att Charlie skall bli bättre snabbt. Hon
är iaf inte dålig på samma vis längre. Hoppas verkligen för Annas skull
att det blir tillräckligt bra.
Stallet Charlie bor i är rena rama lyxhålan! Jag skulle gärna ha både
sadelkammaren, spolspiltorna och all annan lyx de har där. Sen är det ju
som med de flesta "dressyrstall", de har inga hagar jag gillar.
Jag skulle inte byta bort mina hagar mot ett sådant underbart stall och de
trista hagarna utan minsta träd i. Inte en chans. Men så har vi ju olika
sätt att se på sakerna såklart. :-) Nä, mina hagar och "trolleri-trollera"
ett sådant stall hos mig. Drömma kan man ju... :-(
Nåja, jag har ju iaf en egen vattenslang och faktiskt skåp till mina
saker. Jag tror jag får nöja mig på en lite mindre lyxig nivå. Häromdagen,
när jag försökte övertyga Angelica om att hon borde köpa en ny sele
(så att jag kunde få köpa hennes), så kom jag plötsligt på en grej.
Vad fasen, jag HAR ju två riktiga selar! Som jag köpt från England för
typ 8 år sedan. Som jag aldrig använt! Som bara dammat igen i en tunna.
Två svarta selar, med bakselar o allt. Nu plockade jag fram dem och testade
på Jinx, och om man gör lite justeringar på dem, så borde de funka
utmärkt att köra med. De mindre ponnyerna kan nog aldrig ha dem, men de
som ligger runt metern bör inte bli ngt problem.
Jag måste dock be om hjälp att passa in allt, för jag vet inte riktigt
var jag skall korta ner och hur mkt för att baksele och brösta mm skall
ligga riktigt rätt. Dumt om jag börjar karva i lädret och så är de helt
kaputt sen!
Om jag inte missminner mig totalt, så har jag faktiskt två huvudlag till
dem också. Skall rota, men jag inser att om jag rotar så blir jag tvungen
att rensa - och just nu orkar jag inte med ngn storstädning. Ljusbruna
tömmar hör till dem också, och ett par hittade jag direkt. Sen minns jag
inte om det följde med draglinor, men det går ju att lösa enkelt annars
ändå. Och ja, det krävs lite puts och mjukgörande på dem... Hrmmm.
Om jag skall vara ärlig krävs det nog ett gäng timmar om jag skall putsa
upp all utrustning, för det har liksom... ehm... släpat efter en aning de
sista åren.
Jag borde vara mer rädd om mina saker. Tilde
har fortfarande inte smält sin upplevelse. Hon frågar hela tiden om vi ska
åka tillbaka till Bamse, och jag önskar vi kunde!
Men när vi säger att det dröjer länge innan vi kan åka igen, så säger
hon bara med en lycklig suck "ja, jag har ju redan fått en kram".
:-)
Hon fick en CD av Bamse, med två sånger på. Den spelas om och om igen,
och om, och om, och om, och om, och om igen... SUCK! Jag ledsnade redan
efter andra gången den spelades. Joey, Emmy och
Leon har verkligen stadgat sig här nu. De har massor med kompisar i
området och runt omkring. Det plingar på den här sabla ytterdörren stup
i kvarten, alla möjliga tider på dygnet.
Jag är lite lätt fundersam över ett par grejer. Tex hur länge andras
barn får vara uppe/ute på vardagarna och hur läge de får vara ute på
helgerna. Okej Joey, han är ju tonåring, och att han och hans kompisar är
ute på kvällarna under helgerna säger jag inget om, inte så mkt iaf.
Men vardagskvällarna, för de yngre barnen. Hos Nicke sover Emmy klockan
20, vardag som helg - det tycker jag är lätt överdrivet, men det är hans
val och inte mitt. Här har vi sagt att Emmy och Leon skall vara inne runt
19:30 och vara i säng 20:30 senast, under skolkvällar alltså. Och under
förutsättning att läxor och allt annat är fixat och klart innan de går
ut.
Men deras jämnåriga kompisar, de är lätt ute till 21:00? Är det jag som
är kinkig, eller är det de andra föräldrarna som är mkt
"schysstare" än vi?
Jag vet ju hur Emmy blir om hon inte fått sova ordentligt, hon är
jätteberoende av sin sömn. Leon klarar det bättre om det blir sent någon
dag, men inte hon. Hela dagen efter en för sen kväll märker man av det
på hennes humör. Och på hennes "illvillighet" mot sina syskon.
:-)
Likadant med Joey egentligen, han är en riktigt PMS:ig snubbe om han sovit
dåligt. Tjurig och smäller och slår i saker. Och hans kompisar, de är
lätt ute till 22:00. Då vill jag att han skall ligga i sin säng, färdig
att sova.
Det är svårt att stå på sig, när barnen säger att "alla andra
får" och man vet, att det i detta fall faktiskt förhåller sig så.
Och jag vet inte - gör jag rätt eller gör jag fel?
Samma sak är det ju med barnens månads- och veckopengar. Alla andra verkar
ha råd att kränga ut hundralapp efter hundralapp till sina barn så snart
de ber om det. Jag har vare sig lust eller råd med det. "men alla
andra får..." :-( Skall det skapas
"normer" (läs kartell) angående vem som får avla shetland och
vad man får avla på, och vad allt skall kosta - då får det fan bildas en
för hur mkt veckopeng barnen skall ha också. Det tycker jag är viktigare.
:-) Och angående just det, vem som skall få
avla och inte som det debatteras om ganska friskt numera - om det har jag
mina egna åsikter.
Tex tror jag inte marknaden är alls så mättad som en del ger sken av. Jag
tror att de som skriker mest om mättad marknad är de som inte får sålt
så snabbt som de vill (eller kanske fått tidigare), eller kanske inte alls
pga att det inte finns ngn som vill ha just vad de erbjuder. Det finns
många djur till salu, absolut. Men det är fortfarande möjligt att sälja
en hel del. Allt säljs inte på en kvart, en del tar lång tid att få
sålt. Och särskilt de svarta. Och ännu mer särskilt de svarta
(omeriterade) unghingstarna.
Som jag upplevt det, är det plättlätt att sälja färgade
föl/unghingstar, särskilt skäckar. För sådana ponnyer attraherar de som
skall köpa tex en barnponny. Eller om de bara skall vara till sällskap,
då verkar många tycka det är roligare med lite färg. Inget konstigt
alls.
Konkurrensen bland de svarta (och andra färger) stona har hårdnat
betydligt också, och där är det två sidor som "ställer till
det" för de som har "vanliga" ponnyer.
Dels har vi alla de meriterade (ofta väldigt högt) svarta stona i olika
åldrar och dels har vi de svarta stona som "ingen vill ha". De
välmeriterade, inbringar bra priser och annonseras sällan ut. De
"kasserade" annonseras ut för skit och ingenting, för att man
vill bli av med dem och gå vidare. Sen i mitten finns de som säljs för
att man vill skaffa nytt, man kanske vill byta blodslinjer eller bara spara
egna avkommor tex. Inga toppar, men helt dugliga som
bruks/avels/utställningsdjur. Dessa tror jag är svårast att sälja
- av stona. Och de "drabbas" av alla de "kasserade" och
av de ostammade djuren som är svinbilliga. Och lite av alla toppston som
givetvis säljs snabbast. Men jag tro ändå det går att sälja. Går de
inte att sälja som unga, då får man väl utbilda/meritera dem och sälja
dem senare? Jag har också hästar som inte går iväg snabbt, men då får
jag väl vänta då. Det är inget fel på dem, absolut bra kvalitet, och
jag har plats. Så jag väntar tills rätt person och pris kommer
"fram". Men det är inte alltid man kan/vill vänta - och det
tycker jag är upp till var och en.
Jag tror inte på något avelsstopp. Vem skall sluta? Vem skall ha rätt att
avla? Vem bestämmer kriterierna?
Jag tror fortfarande att det är information som är lösningen. Och att man
"försvårar" för de ostammade att säljas som renrasiga osv. Och
att man upplyser folk om vad de missar om de köper ostammat. Små detaljer
som ponnyns hela historik som är ganska viktig för att kunna avgöra
kvalitén. Ja svammel svammel, men så tycker iaf jag. De som klampar in nya
i detta och skall frälsa oss med förbud och regler, de kommer nog vakna
upp vad det lider. Det är tydligen många
som avskyr hösten, men jag bara älskar den. Skön luft ute, fina färger
och bara alldeles underbart. Nästan lika underbart som våren.
Däremot gillar jag inte prognosen med fortsatt milda vintrar här. För
milda vintrar för min del innebär LERA! Förvisso är det skönt att
slippa fruset vatten och så, men fy fabian för denna lera! Om jag kunde,
skulle jag grusa en del av vinterhagarna - grindhålen, vattenplatserna och
under foderlådorna. Men den ekonomin har inte vi. Så det blir att
investera i schyssta stövlar och gilla läget. :-(
Om nu inte någon känner för att bli av med ett par lass grus bara så
där? Isf kan jag ställa upp med en fiffig avstjälpningsplats! :-D Nähäpp,
nu skall barnen strax väckas. Vardag = skola och dagis.
2008-09-20 (22:30)
Vi har haft en helt underbar dag på Kolmården idag, halva familjen.
Jag, Jani, Tilde, Leon och Emmy åkte vid 8 i morse söderut mot
djurparken.
Första grejen vi gjorde var att åka genom safariparken och det var succé
bland de yngre i bilen. Lejonen gick och strök precis utanför bilen, en
gnu promenerade obekymrat omkring i bilkön och alla djur fodrades just när
vi var där. De tyckte det var helballt. I sanningens namn så tyckte även
jag och Jani det. Särskilt lejonet och då vildhundarna fick sitt
"lik" att gnaga på. Vi öppnade fönstren för att kunna
fotografera där vi fick och när vi hade tagit våra bilder på
vildhundarna var vi en erfarenhet rikare - aldrig öppna fönstret i
närheten av vildhundarnas halvätna kroppar! Fy fasen vilken stank, och det
luktade i bilen halva dagen... :-) Tyvärr missade vi vargarna, det som var
det viktigaste för Jani på hela turen. :-( Men vi kommer igen...
Jag var hela tiden spänd på om "Bamses värld" alls skulle vara
öppen ännu, när det är så sent på säsongen. Men jag behövde inte
oroa mig! Vi köpte körtillstånd för att få köra bilen runt i parken,
eftersom jag inte riktigt klarar att trampa runt allt för mkt med min fot
ännu (och än mindre efter denna dag :-P) och första stoppet var just vid
Bamses värld.
Lagom till när vi packat ut och ätit lite frukost så såg jag att Bamse
själv (nåja, jag vet att han inte är på riktigt ;-)) kom ut i parken. Vi
smög fram och när vi visade Tilde vem som stod där blev hon alldeles
stum, hakan slog i botten och hon bara andades djupt och sen sa hon:
"Bamse, världens starkaste björn! Min Bamse!" Hon gick
försiktigt fram och bara tog på honom, sen vände han sig mot henne och
gav henne en kram. Hon var så lycklig. Både jag och Jani blev väldans
rörda, för i Tildes liv - så är detta det största som hänt henne! Jag
är så glad att jag hann komma dit, så att hon fick uppleva det. Vem vet
om hon alls är intresserad nästa år? Men vi hann. Underbara lilla tjej,
hon är fortfarande så glad. Hon lekte sen i de olika karaktärernas hus
och handlade glatt in en ny tröja och en Bamsenalle modell större.
Behöver jag säga att det var svårt att få henne att lämna denna del av
parken? Hon kastade sig över folk som gick och läste sina kartor över
området, för det fanns ju utmärkt med en bild på Bamse, var Bamses
värld låg. Till slut skaffade vi henne en egen karta, och den ligger nu i
hennes säng.  Emmy
och Leon blev helt förtrollade av delfinshowen och satt gapande och tittade
på dem. "Fisken hoppar" sa Tilde, och viktigpettern Emmy
försökte genast skola henne och tala om att delfiner är däggdjur och
inga fiskar. "Jaja, men den hoppar!" suckade förnuftiga
lillasystern. :-)
Ja vad har vi mer sett? Det
mesta, utom vargarna... Tigrarna är så mäktiga och läckra, vilka tassar!
Dem skulle man inte vara vidare stöddig om man mötte i skogen. :-) Det
ballaste djur jag vet personligen, det är dock delfinerna. Helt underbara.
Jag hade sett fram emot att få gå in i lagunen och titta på dem också,
men den var stängd pga att två av dem fått ungar (kalvar hette det
visst?). Men, även det kan vi göra en annan gång. Och lite fick jag ju se
av dem under showen. Vi stannade och tittade på visningen av elefanterna
också, men då var Tilde så trött att det inte riktigt gick att
koncentrera sig.
Jag har lagt in lite bilder från dagen, de finns på fotoalbumssidan. Nu
värker foten av bara fanken, men det var det värt. Jag hade gjort nästan
vad som helst för att få se minen i Tildes ansikte idag. En lycklig tjej
ligger och sjunger i sin säng nu. Hoppas bara hon sover i natt, för hon
liksom vi andra är helt slut.
Leon skulle släppts av hos sin mamma och tillbringat natten där, men då
hon inte gick att få kontakt med (tydligen sov hon?), så får han inte
träffa sin mamma denna helg heller. Stackars ledsna lille kille. Det är
tragiskt att säga det, men tyvärr är han ju van vid brutna löften från
den adressen nu.
2008-09-20 (02:45)
Jag får spunk! :-/
Tilde är inne i en period med mardrömmar, vilket i praktiken innebär att
hon vaknar en gång per timme ungefär och är orolig. Hon vill inte ligga i
vår säng, utan i sin egen, så det är bara att traska upp co lugna henne
så hon somnar om. Vilket iofs går ganska så snabbt. Men sen, när man
precis somnat in själv igen - då är det dags igen. Känner mig lite lätt
trött just nu. :-)
I morgon är det dags för familjeutflykt, halva familjen iaf. Skall bli så
roligt att göra ngt tillsammans och som inte är hästrelaterat. Men nu
kanske man skulle försöka sova en stund igen, så inte morgondagen blir en
grå dimma.
2008-09-18 (23:55)
På dagis sitter stora plakat om vattkoppor. Jag vet ju såklart, med vårt
flyt, att Tilde säkert kommer plocka upp det rara lilla viruset om ngn
skall göra det. Ja jag är uppgiven. Iofs spelar det ingen roll, bara bra
om hon får det nu så det är avklarat. Jag
måste vara ruskigt "laddad", för jag får stötar av allt! Till
och med av mig själv? Jag kan sätta handen mot ngt för att få stöd, tex
då jag tar på mig skor eller så, och då får jag en stöt i handleden.
Eller stöt och stöt, så känns det iaf. Gör ju inget ont, men ruskigt
irriterande. Att handla med shoppingvagn på affären är rena rama
fräsandet, jag får stötar så fort jag nuddar vagnen. Och tar jag i
någon får de stötar av mig. :-)
Tilde fräser när jag försöker lägga saker i vagnen "rör mig
inte". När jag skulle lyfta upp henne ur vagnen sa hon bara "inte
du, pappa lyfter ut mig". Undrar varför :-) En
person i min närhet har gått i väggen. Med en väldig smäll. Jag är
riktigt orolig, men inser nu efter ett par dagar att jag inte kan tvinga på
ngn hjälp. Först måste personen i fråga fatta att den behöver hjälp.
Men det här är frustrerande att titta på, att inget kunna göra. Och
irriterande att inte kunna få personen att inse själv, hur illa ställt
det är. Jag har själv varit där, så jag vet att det kan gå väldigt
lång tid innan man alls erkänner att man har ett problem. Jag gick i
väggen och trots att mina närmaste tjatade på mig så ville jag inte
fatta, tyckte de var löjliga, sen orättvisa och till slut avskärmade jag
mig för att slippa se glimtarna av "misslyckande". Jag kämpade
på tills jag "kröp fram" och mumlade "jag ska klara
det", men när inget gick, drog jag täcket över huvudet och låtsades
som inget/ingen fanns. Så länge jag sov, så fanns inga problem.
Samma mönster ser jag nu hos denna person. Även om jag varit i samma sits
själv, så vet jag inte hur jag skall nå fram. Hur gör man? Jag har
provat att be, böna, krusa, skälla, rasa, hota - you name it! Inget får
gensvar.
Jag vet bara att för mig hjälpte inget förrän alla krav eliminerats,
alla "onödiga" måsten. Men det var för mig det... Jag läser
på nätet och får en jäkla massa info om detta, men blir inte det minsta
klokare för det. Nu ska jag ta mig en
"grogg" Alvedon och sova vidare. Bara febern släpper så blir man
som människa igen.
2008-09-18 (02:55)
Jodå, jag har fortfarande rosa molnludd mellan tårna. :-)
Men sedan jag kom hem, har jag i princip varit liggande. Dagen efter, dvs
natten/tidig morgon mellan måndag och tisdag, fick jag till slut bort
tandeländet och bara ett par timmar efter kom febern. Så i över ett dygn
har jag varit ganska risig. Nu är det aningen bättre och man börjar
fungera lite som folk igen. Och jag kan öppna munnen och faktiskt tugga som
man skall, vilken känsla!
I morgon måste jag nog däremot kontakta läkaren och troligen få ny
medicin, för jag tror inte jag slipper undan riktigt ännu. :-( Djuren
mår bra, de har börjat få hösilage redan sedan en vecka tillbaka. Det
finns massor med gräs, men det är väl mest vätska... De står inte
på fullt ännu, men ett par kilo per dag gör dem (men inte min plånbok)
nog bara gott. Jag anar det värsta - vi kommer att få en minst lika lerig höst
och vinter som förra året. :-( Så här måste skaffas ordentliga stövlar, mina började spricka lite
precis när leran gav med sig i våras.
Bra timing med att jag i princip kan gå utan att halta nu också. Får inte
på mig skon riktigt än, men snart så och då lär jag få på mig
stövlarna också antar jag. Så då kan jag bege mig ut i leran
jag med. Nä,
snart hoppas jag att allt är tillbaka i sina normala rutiner igen (dvs mitt
mer organiserade kaos) och att allt skall flyta på skapligt smärtfritt. Vi
har haft nog med bakslag och jag ligger efter med i princip allt jag brukar
fixa under hösten. Hagarna, staketen (trådbyten), lösdrifterna m.m.
Inom kort är det också dags för verkning, avmaskning och vaccinering
igen. Och chipmärkning. Ja det finns att pyssla med om man vill och orkar.
Tur att man har en hel del hjälp med mycket...
2008-09-15 (04:30)
På rosa moln!
Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att det skulle gå så här, men fy
tusan så roligt det känns just nu. Får man vara så här glad? Troligen
är det väl ngn som tycker att man är skrytig, men låt gå - för hur
ofta får man uppleva detta?! Förmodligen aldrig mer. Så jag tänker vara
glad, och jag tänker skriva att jag är det. ;-)
Vi åkte lördag eftermiddag, jag samt Jinx och Bulan. Väl nere stallades
hästarna och vi tvåbenta tillbringade kvällen på (mestadels utanför
faktiskt) stallcafét, där vi först bjudits på god mat av Lotta och sedan
med några cider ute i kylan. Smällar man måste ta som rökare...
Ganska tidigt, för att vara vi iaf, gick vi till våra bilar för att
försöka sova så vi var pigga i morse. Lättare sagt än gjort dock.
Massor av hormonstinna pojkar (och män) hade släpat ut varenda fungerande
bil i Östergötland (kändes det som) för att köra street-race på en
parkering precis intill travbanan. Och det luktade periodvis bränt gummi
över hela området. Men så som det lät kunde man inte direkt somna... Vid
2-tiden lugnade det sig så pass att vi somnade iaf. Kallt var det också.
Så man var lätt frusen i morse. Hans var smartare än vi andra. Han tog
sin madrass och parkerade den i ett omklädningsrum - där det var varmt och
gott. Han såg oförskämt (läs orättvist) utvilad och ffa varm ut i
morse! :-/
Nåja. Det var värt det, vi hade en väldigt trevlig kväll iaf och nivån
på samtalsämnena var periodvis så där härligt låg... :-D I
förmiddags visade Carro iaf Bulan i en klass med 4 tvåårsston. Bulan kom
tvåa efter ett jättefint sto som ägs av Carina Wallin. Grattis till henne
- en riktig pärla! Bulan fick iaf 41 poäng och det var superbra, särskilt
med tanke på att hon inte ville vara med alls. Hon var hur tjurig som helst
och när hon skulle visa gångarterna gick hon som en grinig unge och
skruvade på sig och slängde med benen. Ett under att hon alls gick att
bedöma! Jädra tonårspuppa! Men en underbar puppa, för goare finns inte -
när hon är hemma. :-)
Hon behöver iaf komma ut mer, för hon behöver verkligen tränas. Får se
om jag alls orkar med att ens tänka på att anmäla henne till Vreta.
Kanske blir det ingen alls.
Sist på dagen var det som vanligt de godkända grabbarnas tur. Jinx klass
var det 4 stycken med och jag tyckte att både Lysol och Linus var himla
fina att titta på, så jag var inte det minsta inne på att vinna ngn klass
i det sällskapet. Men han vann!
Sen trackades jag av mina kamrater duktigt under resterande tid för hans
resultat, som de men inte jag visste. Det byggde upp lite nervositet -
antingen hade han ett lågt guld eller så hade han kanske till och med
fått lika bra poäng som i Karlstad! Jag blev mer och mer nervös ju mer de
jävlades med mig. Sen blev han Champion hingst... Sen blev han BIS!
Alla säger att de blir sååå förvånade när de vinner, och det har jag
med sagt de få gånger det skett. För man blir ju det, även om man
ibland kan inse att man kanske har en chans med sin ponny. Att man
själv kan se att ens egen ponny är bland de bättre i ringen. Men
det är ju väl väldigt få, om någon, som stöddigt är bergsäker innan
finalerna, på att de vinner. Inte ens om man vunnit massor innan, eller
råkat få siffrorna upplästa av misstag i ringen, kan man vara säker. För de rackarns domarna kan ju (och gör
det emellanåt) ändra poängen i
finalringen. "En ny tävling..."
Men jag hade inte en susning nu. Jag var BERGsäker på att Rosenhagas båda
ston skulle plocka båda finaltitlarna - de var (är) så himla fina - fast
de är fuxar. ;-) Och så vann Jinx! Och jag blev så PAFF! Och jag blev så
rörd, jag började till och med fälla "några" tårar
mitt i allt. Lätt pinsam man är ibland... Men jag bjuder på det
med, för detta - för mig - var så jätteballt! Min egna kille - BIS! Och
med otroliga poäng. Det här rosa molnet kommer jag sova gott på i natt,
och förmodligen ett tag framöver.
Konstigt, för hur det än är, så känns det "fel" att skriva om
det, och om hur glad jag blev. Jantelagen sitter djupt rotad och det blir
på ngt vis nästan pinsamt?
Skit samma. Nu skall Jinx få njuta av hösten och sin mat, för den är och
förblir det viktigaste i hans liv. Att ha börjat få hösilage är lycka
enligt honom. Han skall få gå och fläska på sig under vintern, inför
kommande betäckningssäsong. Då kanske han har glömt bort hur jobbiga han
tyckte brudarna var ett tag i sommar. :-D Jag
måste bara skriva det ännu en gång - jag är så GLAD över mina hästar!
Vad mkt glädje de ger och vad många trevliga vänner jag fått tack vare
dem. Mitt liv vore väldigt tomt på det planet utan många av er som delade
helgen med oss. Tack för att ni finns - ingen nämnd, ingen glömd! Tack
till Carro för suverän hjälp! Du visar allt bra, men just
hingstarna är din specialitet! Helt klart. Det märks hur mkt du gillar att
"pillra" med dem och få dem att prestera bra, och det märks hur
mkt DE gillar att du gör det. Tusen tack! Lite
tråkigt är det med annat, som att min skärm flimrar/blinkar/låter
underligt o snart dör helt. Och att min dator snart ger upp för alltid.
Den är helt SLUT! :-(
Nu
ska jag försöka packa upp och sen "ladda ur" lite, annars kommer
jag inte få ner det rosa molnet i "sovhöjd".
Ont i foten? Vilken fot - petitesser i dagens läge. :-D
2008-09-13 (02:05)
Valet och kvalet. Jag vet inte hur jag skall
göra i morgon, är lite lätt tveksam till det mesta just nu. Känns lagom
trist när man inte kan röra sig som man vill. Jag har tillbringat i
princip hela veckan liggande, men det blir fasen inte bättre ändå.
Ikväll svullnade foten upp igen - medan jag låg på soffan och tittade på
TV. Suck. Jag har smörjt med Voltaren och jag har ätit (inte salvan nej
:-)) Voltaren. Men lila är tån lik förbaskat igen.
Det jobbigaste på hemmaplan är att behöva be folk om hjälp med allt,
för att slippa springa upp och ner för trappan i onödan tex. För ett par
små brutna ben i foten, som knappt syntes på röntgen. Så ruskigt
töntigt!
Men jag har så förtvivlat ont emellanåt, att jag inte har ngt val. Fasen,
man ser ju folk kuta omkring med värre skador efter bara ngn dag. Kanske
är det fel metod jag kör med? Kanske är det bättre om jag går så
mycket jag bara orkar? Läkaren sa: använd foten, men blir den svullen så
lägg den högt. Ja!? Det funkar ju inte! Fy bubblan så patetiskt!
Jag tror jag åker i morgon hur som helst, det får gå. Det blir säkert
roligt ändå. Och det vore kul att få hästarna visade också såklart. Ja
vi får se hur det går att fixa till dem i morgon ens. Jag
är så besviken på några, som ljugit för mig ngt enormt. På bekostnad
av ngn som inte mår bra tack vare dessa lögner. Det gör mig rasande och
ledsen på samma gång. Men, sånt är livet, man kan inte lita på folk.
Och, som ngn sa, typ så här: "Du får skylla dig själv". No
shit Sherlock! :-( Tilde älskar sin nya
säng. Hon går till och med och lägger sig frivilligt. Och hon går upp
och fyller sängen med saker. När man hotar med att bli arg och/eller
slänga ut sakerna ur sängen, säger hon med mild röst "Schhh, jag
försöker sova". Hmpfff...
Men hon känner sig onekligen som en "stor tjej" nu. Med en
"riktig" säng. :-)
Jag är bara lite spänd på när hon börjar göra nattliga
upptäcktsfärder utan att väcka oss. Hon smyger som en indian i trappen
(till skillnad från sin mor) och lever rövare i kyl och frys om hon
hinner. Än så länge har hon tyckt att det varit roligt att komma in till
oss och väcka oss för att visa hur duktig hon är, men jag känner min
dotter. Att vara duktig är ingenting mot lite äventyr! :-/
Kanske får jag börja sova i Albas korg precis ovanför trappen... :-)
2008-09-12 (02:15)
Fy för folk som ljuger! Nåväl, vidare i
livet. I helgen är det dags för inte bara "arbete" utan även
för nöje. Jag har tillbringat veckan i princip liggande, då min fot inte
tillåtit mer än så. Men jag hoppas det räcker för att kunna njuta av
helgen.
Jag har inga förhoppningar alls inför helgens klasser där mina är med.
Jag har ingen chans i mina klasser men hoppas på god kritik. Jag är
nyfiken på om domaren tycker Bulan utvecklats rätt sen hon såg henne sist
och grabben är mest med för att han tycker det är kul, sen hoppas jag
självklart på lika fina poäng som på premieringen - drömma får man ju
iaf utan att söka tillstånd för det. :-)
Men allra mest åker vi för "kvällen innan". :-) Ikväll
hade ett russ i stallet foderstrupsförstoppning, det var riktigt illa en
stund men det släppt bara 10 minuter innan veterinären kom. Tur det, för
han vände utan att debitera ägaren en enda spänn, när han konstaterat
att hon var fräsch. Han slängde ur sig lite förhållningsregler för
natten och gasade iväg till ngn stackars sjuk kossa eller liknande. :-) Jag
har inte bara blivit gammal (tack för alla gratulationer!) utan både
rädd/ängslig och kräkmagad. När det rann ur munnen på hästen trodde
jag att jag skulle kräkas själv, så äckligt! När det väl släppte var
hon vrålhungrig, men får inte äta förrän i morgon. Stackars Myran, hon
fick aldrig vara med och äta av den nyserverade middagen (hösilaget) som
lades ut i hagen då när vi märkte hur hon mådde. Tur för henne att de
får nytt i morgon igen. :-P 2008-09-07 (21:20)
Nu är det över. Vilken dag, både för mig och mina vänner och bekanta!
:-)
Jinx bruksprov blev i sista sekunden "utfört" av mig. Min tänkta
hjälpare var på annan plats och jag körde honom alltså själv. Jag var
hypernervös och visste inte ett dugg vad som förväntades av oss. Men det
måste gått bra, för vi fick superfina poäng: 9999=36 och det känns ju
otroligt kul såklart!
Han är så cool Jinx. Han bara "är", lugn och sansad hela tiden
och lyssnar hela tiden när man ber honom om ngt. Han tyckte at alla
ungtuppar på plats var ett väldigt störande moment med sina gnägganden
och sitt trampande omkring honom - han fick ju ingen som helst matro! :-)
Det är viktigast i hans tillvaro just nu, nu när brudarna inte längre
intresserar - maten. Han går med på att vara vart som helst, hur länge
som helst - bara han får äta. Humledals
McRattan godkändes, med otroliga 43 poäng! Hannas Gentzel likaså, men med
41. Två söner in i aveln efter Wessel med andra ord. Grattis alla
inblandade! Carros flin kommer jag aldrig glömma :-)
Bonzo fick också en godkänd son idag! Furunäs Rebell! Stort grattis!
Himla roligt!
Grattis alla andra för era nygodkända killar! Tack
Carro för visningshjälpen! Tack Stina för hjälpen med vagnen etc. Tack
alla andra som på olika sätt var bussiga och hjälpte mig. Och tack Maggan
o Kenneth för all hjälp på hemmaplan! Superschysst av er allihop! När
allt var över tog jag av min "stadiga sko" för de kändes som om
sömmarna skulle brista av svullnaden. Då var det en snygg lila färg runt
och under alla tår och stortån, ja den var stor. :-)
När jag åkte hem hade jag sandaler på mig och då jag kom hem och tog av
stödstrumpan - då var foten lila ända upp på halva foten. Jag tror att
jag bör ligga lågt (med foten högt) ett tag nu. Visst är det oerhört
intressant att läsa om min fot och min tand?! :-D Just
det, de "finska" ungstona har nu rest hem igen. Lite vemodigt, de
har ju varit här så länge, men också ganska skönt att det minskar lite.
Himla roligt att träffa Satu o co igen också, även om det inte gick hela
vägen för Satus unghingst idag. Leons
kalasande blev inställt av olika omständigheter vi inte kunde råda över,
så det får väl bli i morgon då... Det blir inte alltid som man tänkt
sig. Finns alltid ett krokben eller två att snubbla över på vägen!
2008-09-06 (21:05)
Ja, nu är han badad och redo. Rockarden är instuvad i transporten (tack
Kenneth) och sele m.m. ligger i bilen. Jag fick hjälp av Kenneth o Maggan
med massor, jag försökte göra mkt själv, men fick lov att sätta mig
emellanåt. På vägen hem rann tårarna, fasen så ont det gjorde. Nu var
jag tyvärr inte så smart att jag hade med mig ngt smärtstillande till
stallet... Klantigt. Jaja skit samma. Det finns saker som är värre, som
att förlora någon av sina hästar. Jag är verkligen ledsen för din skull
Maria, för förlusten av Dajmie. Fy fasen ren ut sagt! En
rolig sak, är att Märtas ögonsten Harry (Hurry Up of Eastland) idag blev
godkänd med 40 poäng! Jag ä så jätteglad för din skull. Grattis också
till alla andra som fick igenom sina hingstar. Jinx "kusin"
Picasso blev också godkänd :-) Nä,
nu behöver jag nog sova ett par timmar så jag orkar med morgondagen.
Först premieringen, sen Leons födelsedagsfirande.
2008-09-05 (22:55)
Ja vad säger man... Sex timmar efter mitt sista inlägg, dvs vid 7 i morse
brakade jag nedför trappen, igen.
Jag for rätt in genom dörren till Tildes rum, som är precis vid foten av
trappan. Hon blev givetvis vettskrämd av mitt ylande och jag försökte
bita ihop fast det gjorde ont så in i helvete. Jag lyckades dock inte låta
bli att gråta, för fasen vilken smärta!
Denna gång slutade det inte lika lyckligt som alla gånger innan då jag
testat mina vingar nedför trappor, utan nu landade jag illa på foten och
lyckades lägga alla mina underbara kilon på främst stortån. Den vreds om
en liten bit, så att nageln var vriden in mot resten av kamraterna på
samma fot, och efter att jag insett att den inte tänkte vridas tillbaka i
rätt läge av sig själv så åkte jag till akuten. Tack Nicke för skjuts
och hämtning!
Där tillbringade jag hela dagen, den mesta tiden på röntgen. När jag
fick åka hem sa läkaren som stressat sprang förbi mig att jag hade en
fraktur på benet i stortån, men att den skulle läka ihop fint och satt
så bra till att det inte var ngn "fara". Det som var värre var
att ett ledband/sena (minns inte) har slitits nästan av helt och detta var
det som gjorde att jag har så ont. Okej, på med stödstrumpan runt den
fixade tån och kravla sig hemåt.
När jag varit hemma ett par timmar ringer läkaren upp mig, och förklarar
att nu hade en annan läkare kollat mina plåtar på en skärm med bättre
kontrast. Och då hade de sett ett par mindre frakturer som de missat innan.
Så, jag har ett avslitet ledband samt tre frakturer i tåbenet plus en
fraktur i ett av benen på ovansidan av foten. Foten, som inte längre ser
ut som en fot - en ballong!
Så nu ligger jag... försöker gå så mkt jag pallar, för det skulle ju
vara bra sa de. Men just nu har jag en satans
ångest - hur fan ska det gå med Jinx i helgen!? Jag får bita ihop och
försöka hålla min fot undan så mkt det går, och stå så lite som
möjligt. Det är bara jag som är så här klantig! Hur fasen skall jag
lyckas med att köra till Köping, bada hingst och gå fram honom? Köra bil
blir intressant, iom att jag givetvis brutit den högra stortån...
Och nu, just nu är det fanimej synd om mig på riktigt för en
gångs skull! :-)
Inte fick jag gå på toa som jag ville heller :-) Jag försökte kravla mig
av båren och skulle uppsöka en toa på röntgen, då blev jag snabbt
förpassad tillbaka upp på båren pga sjukhusets policy. De har ansvaret
och vill inte att patienterna ramlar och slår sig etc, men de kunde rulla
in båren på toa och hjälpa mig där. Jag fräste att jag minsann är 35
år gammal och skall kunna gå på toa själv utan att ramla. Jag fick till
svar av en flinande läkare att "Ja, 35 år och varför är du här? Du
ramlade i en trappa". Bah! Jag höll mig tappert, mig rullar ingen in
på toa och baxar omkring med! :-)
Nu ska jag lägga mig igen med foten högt och bara tycka synd om mig
själv. Tandvärken är som bortblåst, den märks inte i allt detta. Fasen
så patetisk jag är! Just det, Pandora,
Belinda, Bianca och Klistra har nu fått sina RS-nummer. Snabb hantering som
vanligt av stambokföraren - tackar!
2008-09-05 (01:15)
Ja än är den kvar, tanden alltså. Mina 10 dagar är inte över, lär ta
längre tid eftersom en av biverkningarna på bipacksedeln för denna antibiotika
passade in på mig - illamående och kräkningar. Drabbar bara en per
tiotusen. Gissa vem! :-)
Så jag måste få flytande eller nåt, jag fixar inte detta annars. Men det
får bli efter helgen. Min systerdotter har
fått en egen häst. En korsning shetland/welsh mountain. Ett rödskäckigt
sto vid namn Kex! Vad är det för dumt namn! :-)
Men söt är hon och himla trevlig. Och dräktig. Med en WM-hingst. Så nu
går hon och blir inskolad som riktig shetland hos oss. Annars
har inget intressant hänt alls. Jag har tillbringat ovanligt mkt tid på
soffan med en kudde tryckt mot den onda sidan av huvudet. Jag har varit
(läs är) väldigt patetisk och ömklig. På
söndag fyller Leon år, så på kvällen firar vi honom här hemma. Han har
ännu inte kläckt ur sig ngn önskelista, så det här blir ingen lätt
födelsedag inte. Kanske gör han klart den snabbare om jag hotar med att
han inte får en enda present annars? Tilde har
hittat en ny idol, och då menar jag idol. Alfons Åberg. Suck...
"Jag ska bara..." är en fjärt i rymden jämfört med att få
henne att sova numera. Det finns monster i garderoben (som hon inte har ngn
i sitt rum) och under sängen och ffa så har hon i likhet med Alfons
väldigt TRÅKIGT då hon skall sova. Varför görs inga barnfilmer med
förebilder som städar sina rum efter sig, tuggar med munnen stängd,
tvättar sina händer självmant, inte gör dumma hyss. "Åh en
hammare, sån har Alfons - får jag låna?"
Men Bamse är på intet sätt glömd. När man skäller på henne visar hon
armmusklerna som han gör och vrålar "Nej, tyst, för jag är
världens starkaste björn".
Aldrig i helsike att hon får titta på Pippi eller Lotta på
Bråkmakargatan, inte innan hon fyllt 15 iaf. :-) Nu
sängen.
|
