2006-09-26 (23:50)
Idag har vädret visat sig från sin allra bästa toppensida! Helt underbart höstväder!
Jani fick ta Tilde till dagiset och den seeega inskolningen idag, jag mådde inget vidare. Mådde bättre på dagen och på eftermiddagen rymde jag till stallet en stund och bara njöt av vädret. Det var full "verksamhet" där. En fick sina hästar verkade, ett par av mina slank med också, inte helt fel... Detta genomfördes med hjälp av Fia och Jemla som plötsligt dök upp i hagen med en stor kasse med äpplen. Behöver jag säga att det var ganska många som glatt välkomnade dem in i hagen. :-)
Jag, K och M gick runt o gluttade på staketen. Fixade lite och rätade upp gjorde vi också. Det är så härligt att allt funkar så bra ibland. Snyggt blev det också. Och praktiskt! :-P

På indexsidan har jag lagt ut bilder på Emmy och Hedwig från helgen som var. Emmy älskar verkligen sin häst, det är härligt att se henne pyssla med henne. Försiktigt och ovant, men det blir bättre och bättre. På kvällen efter den dagen utomhus med djuren var Emmy väldigt trött. Hon satt/halvlåg i soffan och spelade TV-spel med Joey då vi kom hem i väntan på middagen. Plötsligt blev hon väldigt tyst och Joey kom och viskade att Emmy somnat - mitt i spelet. :-) Så kan det gå...

Annars är det inget nytt direkt. Det går upp, och det går ner. Ibland är det bara att köra på rakt fram. Mellanläget är ganska behagligt faktiskt...
Men apropå att köra... Den satans bilen funkar inte som den skall. Den delen vi bytte ut, gjorde att allt funkade igen. I TVÅ dagar! Sen tändes de sabla varningslamporna igen. Jag ruttnar på det här. Usch för bilar! Det är liksom inte möjligt att det ALLTID är ngt som strular. Allt från bilarna, till ngt som ekonomi, eller värst av allt ngt privat/personligt. HELA TIDEN är det ngt. Varför. Och om bilen pajar, så kan man hyra en för att klara sig under tiden. Javisst, det har jag gjort i sommar. Den ena fick jag punka på! Då fick jag en annan tills macken fixat däckbytet (i en vecka), och den bilen... Jo på den fastnade kopplingspedalen i golvet om man trampade lite för långt ned. Så inte ens sprillans nya hyrbilar fungerar. Så vad är alternativet? Cykel eller? :-D Jobbigt att köpa kraftfodersäckar med cykel... :-P

Är det inte fantastiskt! Någon lyckades med bedriften att tolka mig som främlingsfientlig trots allt. Inte illa. Fantasin är det ju inget fel på iaf, för det har jag tydligt markerat att det är jag inte alls. Inte rasist och inte ens en gnutta fientlig. Idioter tål jag inte, men det är ingen ras.
Däremot älskar jag mitt land, får man inte göra det? Kan man inte göra det OCH tycka att andra människor är okej? Jag trodde det, för det har jag gjort hela tiden. Fiffigt med egotrippen - folk kan glida in här, läsa och sen skicka mig ett mail och tala om för mig att det jag tycker - det tycker jag inte. Tur att det finns sådana enormt duktiga människor som kan glida in utan vare sig kunskap eller vetskap om mig eller vem jag är och vad jag tycker. Och bara tala om för mig vad jag tycker och tänker. Hallå, jag vet det ganska bra själv va.
Tror någon på allvar fortfarande att man kan läsa här och lära KÄNNA mig? Eller få en total bild av mitt liv? Av hela min sanning? Ärligt talat, vem vet om ett enda ord jag skriver här är sant? Jag kanske inte ens heter Cattis... Hur vet ngn att det är jag som skriver det här just nu? Hahaha!

Nä, sängdax. Har börjat vända så smått på dygnet, det tar sin tid dock. Måste sova, så skall jag fundera på imorgon om det finns någon där ute som kan berätta för mig vad jag skall tycka och tänka i morgon också.

2006-09-16 (21:00)
Idag fyller min mamma år. Grattis mamma!

Jag sitter o läser på politikforumet om bland annat invandrarfrågorna. Jag blir skapligt irriterad... Jag tycker inte på ngt vis att man skall stänga gränserna för invandrare som kommer hit som flyktingar. Men jag tycker det är sjukt och rubbat att ta hit folk, som kommer för att de "vill" bo här, och att man sedan inte tar hand om dem. Man placerar dem, "där deras släktingar och bekanta bor" - dvs i områden med mycket invandrare. Där affärerna ägs av invandrare, där de som arbetar på platsen är invandrare - där de inte behöver lära sig svenska språket för att deras eget språk är vanligare på gatorna än svenskan. Allt för att de skall känna sig "som hemma". Som hemma? Detta är Sverige. Man får ta seden dit man kommer. De behöver inte alls byta religion, det är inte det jag säger. Men i dessa områden pratar inte ens de svenska skolbarnen ren svenska. De bryter på samma sätt som invandrarbarnen gör. Vad säger det?
De blandar sedan en massa olika sorters invandrare i dessa områden. En del vill jobba och skapa sig ett nytt liv. En del är verkligen flyktingar och mår fruktansvärt dåligt. En del, de är här för att de hört att vi i Sverige ger så mkt bidrag. Och det gör vi, men till fel personer ganska ofta. Vems fel är allt detta? Inte invandrarnas, de gör bara det som systemet tillåter dem att göra. Det svenska systemet. Den svenska regeringen.
Sen finns det ingen som tar hand om de som verkligen mår piss för att de upplevt fruktansvärda saker i sina hemland. De placeras i anläggningar eller soc-bostäder och skall där VÄNTA. På vad? De behöver proffesionell hjälp. Den hjälpen finns inte ens för de svenskar som har grava problem - inte så att det räcker. Varför släppa in så många? Ta in så många som vi klarar av att hjälpa, inte fler. Det finns fler länder som kan hjälpa dem som behöver hjälp av andra.
Man pratar om det trevliga i att blanda kulturer. Det trevliga med "utbyten". Visst. Men den delen står mkt liten del av invandringen för.
Jag har vuxit upp i ett riktigt getto. När jag var liten och gick på dagis, då var det ett mkt populärt ställe för svenska familjer att bo på. Vacker natur och nära till allt. Sen gick det sakta utför. Man placerade inom loppet av ett par år hundratals invandrare där. Många av dem VAR flyktingar. Föräldrarna mådde fruktansvärt dåligt och barnen fick totalt frispel. Det var djungelns lag som rådde. De hade inga jobb. Folk var för dåliga för att arbeta. Soc var som tagna på sängen. Innan de vaknade till liv var det bara få sätt som gjorde att dessa familjer fick pengar. De blev kriminella. Med ens fanns det vapen och knark i skolan. Jag menar inte att det är enbart invandrare som står för sådant, men det var då det började där. Man var tvungen att försvara sig, de flesta bar kniv - dagligen. Tjejer våldtogs på skolans toaletter, och vågade någon skvallra - då åkte de på så mkt stryk av "släktingar och vänner" till svinet som utfört våldtäkten. Jag vet det, en vän till mig råkade ut för det. Hon var så rädd efter misshandeln som följde efter hennes polisanmälan, att hon aldrig blev som hon var igen. Idag är hon tung missbrukare.
Jag flydde därifrån då jag fått mitt första barn. Aldrig att jag skulle låta henne gå i skolan där. Eller fortsätta på ett dagis, där hon var ett av fyra svenska barn på avdelningen. Fyra svenska barn, och 21 invandrarbarn. En svensk dagisfröken, resten invandrare som man knappt kunde prata med. Handplockade för att kunna tala med barnen. Inte ens de barnen hade en chans. Vem skulle lära dem svenska? Nej, jag drog - och det är jag mkt glad för. Jag har varit där ett par gånger då och då och hälsat på gamla kompisar. Det är ännu värre nu än vad det var då jag bodde där för 14 år sedan.
På den tiden då jag var ute på stan mkt och festade, i 17-18 års åldern. Då fanns det extrainsatta väktare som patrullerade området kring tunnelbanan, så att ensamma tjejer kunde gå säkert hem. Jag bodde på andra sidan en dalgång - "Dalen". Gatulamporna längs gångvägarna genom den var ofta sönderslagna och det var becksvart där. En perfekt miljö för att lurpassa på unga tjejer och dra ner dem i grönskan och våldta dem. Många blev våldtagna där. Blir fortfarande.
Till slut blev det så ohållbart att man fick gå på bilvägarna för att ta sig hem. Alla som säger att det inte bara är invandrarmän som gör sådant, vet inte vad de pratar om riktigt till 100%. Nej det är inte bara det. Men vi såg aldrig, eller blev aldrig förföljda eller antastade, av svenska män. Faktiskt. Alla invandrare är inte sådana. Men miljön formar människan - och den miljö som råder i sådana här områden, är inte en miljö som formar sunda människor. Jag säger INTE att invandrare är av ondo, jag känner många som är mkt trevliga och vettiga människor. Men jag menar bestämt att om man kastar in alla i samma gryta och inte rensar soppan på klumpar - då blir det blä av alltihop. Det gäller givetvis även svenskarna om de behandlas på samma kränkande vis.
Poängen är - tar vi in invandrare skall vi ta hand om dem. Inte pumpa dem fulla med socialbidrag. Utan hjälpa dem till ett drägligt liv. Med arbete och möjlighet att själva försörja sig och sina familjer.
När soc öppnade ett kontor där jag bodde så visade sig det sjuka ännu mer. Var man invandrare, kunde man gå dit och säga att "i mitt hemland har alla familjer med status sådana mattor och sådana möbler".  "Om jag inte får det blir jag nedvärderas och kränkt av min familj och anses inte värdig". Resultatet: De fick köpa dyra mattor, skinnmöbler och dyra kläder. Allt för att få behålla sin tidigare "status". Jag vet en familj som bodde på samma gård som jag. Pappan berättade glatt under en gårdsfest om hur han lurat soc. Han var ingen högt uppsatt i sitt hemland. Han hade varit fabriksarbetare och hade aldrig ens ägt en kostym - förrän han flyttade hit. Nu hade han fina äkta mattor, skinnsoffor och kristallkrona i vardagsrummet. Det är så sjukt. Och det är dessutom alldeles sant, vilket är hemskt tragiskt. Dessa människor hjälptes inte av detta i det långa loppet. Plötsligt skärptes kraven och de fick inte längre pengar till allt de fått i 15 år. Nu satt de där, ganska gamla. Kunde knappt språket, hade ingen utbildning och ingen chans att få jobb. Snacka om att stjälpa!
De skulle ha tvingats att anpassa sig från början. De skulle ha tvingats att lära sig språket direkt. Inte kan jag flytta till ett annat land och dra ihop historier om hur bra jag haft det o kräver samma status där. Skall man inte behöva bevisa det?  Nej, jag tycker det är sjukt. Jag tycker det är taskigt. Mot svenskarna som får stå för kostnaden och som får problemen som följer med in i landet. Men också mot invandrarna, som inte får en chans. Och mot de flyktingar, som verkligen hade behövt pengarna som en annan familj köpt kostymer för, till att betala för en psykolog så att de kan ta sig ur sina traumatiska upplevelser.
Att säga att det blir bättre med en annan regering - det tror jag inte på. Att säga att det blir bättre med den regering vi har nu, det köper jag ännu mindre. Jag tror inte att politikerna kan avgöra hur man tar sig an problemet utan att de bott ex antal månader i exempelvis Alby. Så att de vet hur fan det är i dessa områden.
Den dagen vi har möjlighet att ta hand om dem som kommer hit som flyktingar, då kan vi börja ta in dem som kommer hit för att de vill det. Och de som bara kommer för att de känner för att bo här - de SKALL jobba och bidra till att ta hand om dem som behöver hjälp. Vare sig det är en svensk eller en utländsk.

Missförstå mig nu inte tack - det är SJÄLVKLART att vi skall ta emot flyktingar och hjälpa dem som behöver hjälp. Men lika kritiskt som man bedömer svenskens rättighet till sjukpenning, skall man bedöma om en flykting ÄR en flykting och om han inte är det, då skall han/hon åka tillbaka, alternativt aktivt arbeta och försörja sig själv och sin familj. Inte komma hit och leva på svenska bidrag för att det är lätt och bekvämt i jämförelse.
Där jag växte upp fanns olika belopp i socialbidragsnormen. Ett för svenskar, och ett annat för invandrare. De kunde ansöka om diverse bidrag för att säkerställa sin tidigare levnadsstandard och dessutom självklart för att ha råd med de merkostnader det exempelvis medförde att behöva resa längre för att inhandla sin speciella mat eller besöka sina speciella "kamratföreningar". Dessutom, kunde man som invandrare få bidrag för att få resa på semester till sitt hemland - för "barnens skull". Gärna vintertid då det är kallt här. Är man flykting, reser man väl för tusan inte tillbaka på semester! Varför skall inte svenskarna isf få bidrag för att täcka sin forna levnadsstandard? Som de hade innan de blev ex arbetslösa. eller få bidrag till märkeskläder, så att inte kusinerna på norrsidan av stan såg ner på en. SJUKT!
Alla skall jobba som kan det, oavsett hemland. Är de här skall de jobba, så att det kommer in pengar som täcker kostnaderna för att ta hand om dem som BEHÖVER hjälp. Då kanske man inte behövde bedriva häxjakt på de som faktiskt ÄR sjuka. Då behövde man inte ta ifrån dem sjukpenningen i jakten på att minska antalet sjukskrivna, för att de kostar staten för mkt pengar.

Nej, jag röstar inte på främlingsfientligt parti i morgon, jag är inte rasist. Så tolka mig inte så. Tolka mig inte alls. Läs istället vad jag säger att jag tycker, läs inte mellan raderna - för jag har inte skrivit ngt där. Den som hittar ord mellan mina rader, den hallucinerar kraftigt.

2006-09-09 (17:05)
Min lilla trollunge!
Så underbar och så go'! Alltid glad och nöjd med tillvaron. Enkel att ha att göra med i precis alla lägen. En solstråle mao.
Om jag har rätt, om hon har samma funktionshinder som de andra två. Om hon kommer få gå igenom samma sak som jag har sett de andra gå igenom. Det sliter tamejfan hjärtat i tusen miljoner partiklar.
Det är inget speciellt svårt handikapp, inte så att livet blir förstört. det komplicerar "bara" livet så att det blir extra jobbigt. Extra jobbigt med hur alla andra ser på den som har det. Extra jobbigt att förstå hur andra människor tänker. Extra jobbigt att förstå varför man måste spela ngn annan än den man är, bara för att göra andra nöjda. Extra jobbigt den dagen självinsikten kommer, då man måste inse att man inte är som alla andra. Det måste jag troligen titta på igen. Och hjälpa henne igenom. det här tar upp hela min vakna (o en del av den sovande) tid just nu. Ekonomiska problem/problem med biljävlarna, jomenvisst. Det kan man ha, de brukar reda sig med lite tur. Men det här försvinner inte. Man får kämpa, och kämpa och kämpa... hela livet. Inte jag i deras fall, det är de som får ta den värsta smällen för sina handikapp. Det gör ont som fan att tänka på. det har gjort precis lika ont med de båda andra, de gånger vi kunnat konstatera efter alla tusen tester och prov att det förhållit sig så. Det gör ont nu med, lika ont.
Jag vill att mina barn skall växa upp och leka sig igenom sin uppväxt, som alla andra. Att de får lära sig nya saker med glädje. Inte att de behöver läras stenhårt hur, varför och varför inte. Hur man pratar med andra, hur man beter sig band folk. Hur man kan bete sig hemma, men ingen annanstans. Det gör så ONT. Ärligt talat, jag tror inte att jag skulle klara det här utan all den hjälp och det stöd jag får/har. Av familjen, BUP (helt fantastiska utredare har vi haft), läkarna och sist men absolut inte minst familjen. Med familjen pratar jag om Jani, mina föräldrar/syskon, Janis föräldrar/syskon, Nicke och hans familj. Jag tror absolut inte att jag hade orkat det här, som det är och som det varit, utan dem. 
Jag känner mig så trött, så ledsen och samtidigt så jävla lycklig som har dessa underbara ungar. Jag ångrar mig inte en sekund att jag fått dem. det var inte så jag menade då jag skrev att jag undrar om jag skulle skaffat dem om jag vetat. Hade jag vetat att de också gav så mkt glädje och lycka, då hade jag inte tvekat. Det jag känner, är snarare en undran om jag skulle ha utsatt dem för detta om jag haft ett val. Förmodligen, det blir bra liv av detta också, det är bara lite jobbig väg dit. Att man kan fungera med sådan otrolig ångest dygnet runt? Att man kan känna sig så sorgsen och så lycklig på en och samma gång?

2006-09-07 (18:40)
En ny dagens ros. Till Tom denna gång, som räddade kvällen genom att hjälpa till så att vi kom hem. Leons födelsedag idag, och vi riskerade att bli stående och inte få ihop middag o tårta i tid. Det hade varit jobbigt, men löste sig tack vare hans hjälp.
Min egen födelsedag skall jag fira med att dra täcket över huvudet och bara vara. I födelsedagspresent av min familj vill jag bara ha lugn och ro och tillfälle att vara ifred. Så i morgon tänker jag förmodligen inte ens svara i telefonen.
Det känns som att problemen avlöser varandra precis hela tiden. Man blir glad - och får en smäll direkt så att man känner att man lever. Jag är less på det nu. Känner att jag fungerar enbart på "reserven" nu och att "motorstoppet" är väldigt nära. Det är tråkigt att hela tiden jobba på i uppförsbacke. Kan man inte få bara vara glad och njuta av livet?

Tildes invänjning på dagis har fortsatt idag, det gick inget vidare. Hon var trött och eftersom hon nu bevisligen är av samma "sort" som sina två systrar, så funkar det inte på vanligt vis med henne. Hon hatar all kroppskontakt som inte är på hennes initiativ, och det är ganska sällan. Men det förstår ju inte fröken som har hand om inskolningen, än - skall prata mer med henne på måndag om detta. Fröken satt nämligen nära, nära hela tiden... och det pressade Tilde väldigt mycket.
Jag har hoppats SÅ MKT på att det inte skulle vara så, att inte alla de signaler och kännetecken jag tyckt mig se var sanna. Men det är ett faktum. Hon har samma handikapp som sina systrar. Jag hoppades att jag vara nojjig, och att jag av rädsla målade fan på väggen, helt i onödan. Men jag tror att jag har haft rätt hela tiden.

Hade jag skaffat mig barn om jag vetat detta? Hade jag skaffat barn om jag visste vad de måste leva med? Nu går det att leva ett normalt liv, skapligt iaf, med detta handikapp. Men det är svårare och jobbigare än för "normala" människor. De behöver "bara" mycket stöd och bra människor i sin omgivning som lär dem att vara normala och att spela det sociala spel som normala människor kan per automatik.
Jag orkar, jag måste orka, men det jobbigaste är att se dem må dåligt då de skall ta sig igenom alla svårigheter. Nåja, det löser sig. Men det skulle vara underbart med lite medgångar ett tag framöver nu. "Det löser sig" - ja såklart. Allt löser sig, frågan är bara hur. Och hur man mår efteråt.

2006-09-05 (06:50)
Jag har fått möjlighet att se en massa bilder på Xenias avkommor i Holland och även en del av deras avkommor i sin tur. Jätteroligt! Samt även på några av hennes syskon, inte helt fel. Dessutom har Xenia minst en godkänd bror (samma mamma) som jag inte visste tidigare. Jag är så glad att jag fått dessa bilder! Tack! Vid tillfälle skall jag lägga ut dessa på hennes (Xenias) sida.

2006-09-02 (11:20)
Tildes första dag på dagis gick som väntat jättebra. Hon fick vara inne i lekhallen med tre andra tjejer och leka. Tänkte fröknarna. Tilde lokaliserade snabbt lådan med leksaksbestick och muggar och det var vad hon pysslade med. Som familjens (läs självutnämnda) prinsessa och gulliga lillasyster är hon ganska van att göra som hon behagar, vilket ledde till att hon samlade in alla bestick hon såg. Även de som andra barn höll i. Inget tjafs, inget skrik - hon gick fram till dem och tog dem helt enkelt. :-) De andra barnen bara tittade på den nya tjejen som med bister och bestämd min tog besticken och gick därifrån. Tilde tyckte väl mest att det var besvärligt att de andra hade "hennes" nya bestick. Dem skulle ju hon ha. Nåja, hon lär sig snart att samarbeta bättre. :-)
Hon verkade annars ganska oberörd. Hon gick ifrån oss då och då och gick in i andra mindre rum och tittade vad de andra gjorde. Sen kom hon och tittade så att vi satt kvar där hon lämnat oss. Det kommer nog gå bra. Det kändes verkligen då fröknarna frågade om vilka tider hon skall gå... Hon kommer ju vara borta många timmar per dag. Min bebis! Jag har varit med henne dygnet runt i princip sen hon föddes, det kommer kännas konstigt! Jag kan inte minnas att det kändes så här då jag skolade in de andra? Kanske gjorde det det? Jag minns inte. Hon är trots allt över ett år och ingen liten bebis längre, och behöver verkligen gå på dagis o leka m.m. Men det känns. Jobbigt. Fast jag kommer med största sannolikhet njuta av att livet går tillbaka i normala rutiner, det är jag säker på. Det är bara just nu.
De har en bra inställning till barnen och dess utveckling och aktiviteter. De är som sagt alltid ute många timmar varje dag, i princip hela tiden. Frisk luft = friska och sunda barn. Känns bra, jag vill inte ha en förvaringsplats. Jag vill lämna henne där hon kan utvecklas och lära sig saker på ett bra sätt. Detta dagis arbetar efter Reggio Emilia-principen och jag har läst en del om det och det verkar kanonbra.

Jag tycker det är tråkigt att läsa och höra när man skyller saker på hingstarna - att de är idioter. De har inte valt att låsas in i hagar med vissa individer. De hade kanske aldrig valt dessa "kamrater" i vilt tillstånd. Man bör inte tro att de fogar sig utan tjafs alla gånger. De ska inte göra det. Och hingstar är det ju lite speciellt med. Ston accepterar sina flocksammansättningar nästan jämt (till slut), vissa ston gör det dock inte - särskilt om det kommer in nya individer med annorlunda beteende. Dessa nya ston kan åka på rejält med stryk innan de fogat sig i rangordningen.
Men har man ett gäng hingstar ihop, och plötsligt släpper in en eller flera nya - då är det inte alls konstigt att det smäller. Men det är inte hingstarna som är knäppa, det är vi människor som utsätter dem för det, då vi tvingar på dem flockmedlemmar de inte vill ha. Och vi kan inte veta förrän vi testat om det kommer att fungera. En del fungerar med allt och alla, men en del blir helt galna då det kommer in fel "kamrat" i hagen.
Jag tror att man många gånger glömmer bort att det är hästar vi pratar om. Att man uttalar sig om att hästarna är idioter som gör si eller så, och då särskilt hingstarna tycker jag är trist.

De har kanske anledning att göra som de gör - med undantag för att det FINNS individer som har fel i huvudet och är rent elaka såklart.

Men vi skyller på dem då det går snett. Vi släpper ihop hästar, i hagar och flocksammansättningar som passar oss människor bäst. Och sen blir vi förbannade och anser dem vara både det ena och det andra då det inte funkar. Som en vän sa igår "De har inte valt sällskapet eller hagen vi släpper dem i".
Och det är ju helt sant. I vilt tillstånd skulle hingstarna inte gå tillsammans i en flock i närheten av en stoflock utan att bråka.
I vilt tillstånd tar de död på konkurrenter om så krävs. I vilt tillstånd tar de ibland till och med död på andra hingstars avkommor.

Att man kan ha unghingstar ihop är kanon om det funkar. Men plötsligt kan det förändras. En dag är plötsligt en av dem könsmogen och uppfattas som ett riktigt hot av den äldre, då blir det en fight på liv eller död. I vilt tillstånd hade den yngre jagats bort - men det går inte här, för vi har ju stängt in dem. Exempel: Unghingsten som blir jagad av en äldre hingst försöker oftast fly, eller så är den stöddig nog att utmana o stannar för att slåss. Då den försöker fly möts den av ett staket som vi satt upp. Sedan födseln har den respekt för staketet och väjer undan och försöker i första läget inte att ta sig ut. Den har lärt sig att så kan/får man inte göra, för det kan göra ont (el). Den äldre hingsten blir rasande, då den yngre inte försvinner, från hans flock och hans revir. Alltså fortsätter den att slåss och jaga den yngre. Moment 22. Den yngre flyr, så gott den kan i våra hagar som stoppar den. Hade det varit i vilt tillstånd, då hade den jagats bort o kanske aldrig kommit tillbaka. Den äldre tycker att den yngre är kaxig och utmanande som inte sticker och den äldre får nog. Den yngre skall slås ihjäl som straff för att den inte viker sig. Den yngre har ingen chans att göra rätt - enligt hästarnas egna regler. När något sådant här händer, så är det inte den äldre hingstens fel! Det är människornas!

Sen är det ju så att en del hingstar funkar hur bra som helst ihop med andra hingstar. Tills fel häst kommer in i flocken. Eller tills den plötsligt inte vill ha konkurrenter i närheten. Man kan aldrig veta det i förväg, när denna förändring sker. Men då det gör det, då får man acceptera läget och sära på dem (försöka - det kan vara riktigt svårt trots att de är små). Det anser jag inte är något man kan klandra någon person för då det händer dock, för hur skall man veta innan? Jag har haft hingst bortlämnad på bete, som alltid, under hela sitt liv, funkat med massor av andra hingstar i olika åldrar. Men som där fick frispel. Hur skulle vi veta det innan? Han fick sin "knäpp" då en ny flockmedlem släpptes in i "hans" hage. Den skulle bara bort! Helt naturligt, men ganska svårt för människorna att se på honom innan att det skulle inträffa. Jag trodde själv att det skulle funka bra, särskilt som det var en åring som släppts in. Men, det är omöjligt att veta vad som fick honom att tända till och få sitt frispel. Men återigen, "knäpp" och "frispel" är bara uttryck, han gjorde bara sådant som hingstar gör. Han försvarade sitt revir. Och då unghingsten inte försvann genom elstaketet så fick den stryk. Inte alls konstigt, men jävligt trist. Dels för att unghingsten fick stryk och dels för att den äldre nu inte kunde gå med andra hingstar alls den sommaren.

En del avelshingstar uppfattas som idioter av en del då de jagar vissa ston. En sund hingst betäcker inte ett infekterat sto, han jagar bort henne. Han vill inte ha ett sådant sto i sin flock. Ett infekterat sto i vilt tillstånd hade jagats ut ur flocken - men det går inte här, hon har ingenstans att ta vägen, för vi har låst in henne på ett begränsat utrymme, tillsammans med hingsten. Resultatet blir att hon kanske får stryk då hon inte lyder hingsten. Vilket hon alltså inte kan! Det är inte hingstens fel, han gör det han skall.

I mina ögon är det faktiskt en sund hingst som jagar bort infekterade ston. En sund avelshingst accepterar icke att gå ihop med andra hingstar, i hagen som ligger inom synhåll från stonas vinterhagar. Undantaget unghingstar, som om de släpps ihop på vintern/våren, de kan gå så att de ser ston på håll utan större problem - men det bästa är om de inte ser dem, det drar ner på intresset för dem att tjafsa inbördes.
En sund hingst tar hand om sin flock och bevakar sina intressen, på liv och död. Det är ett naturligt beteende och bara för att det inte passar oss människor så betyder det inte alls att hingsten gör fel. Människorna måste lära sig att anpassa sig efter hästarna bättre. Tyvärr anpassar sig inte ens lagarna om hästhållning i dagsläget efter det absolut bästa för hästen. Mycket handlar om vad som är enklast och smidigast för människan. Eller hur människan kan tänka sig att den skulle vilja ha det om den var häst. Helt sjukt.
Vi människor stänger in dem i hagar, boxar och ihop med det sällskap vi själva valt åt dem - sen klandrar vi dem, då det inte fungerar. Visst är det tråkigt då det inte funkar, men det kan finnas en alldeles naturlig anledning. Det bör vi inte glömma bort.