2008-10-28 (06:55)
Visade Drama och Moira i Uppsala, eller Hanna visade dem - tack så jättemycket! De fick 40 respektive 39 poäng. Jag åkte hem nästan direkt efter visningen av mina, jag orkade inte stanna för att låta Drama gå med i championatsfinalen. I vanliga fall tycker jag att man ska stanna, även om man kanske inte har ngn direkt chans till en titel, jag bara tycker att det "hör till". Men nu mådde jag så ruskigt dåligt, att det inte var ngn idé att ens försöka orka. 
I söndags morse åkte jag sedan till Humledal och plockade hem grabbarna från kollovistelsen. De har haft en kanonsommar och ser jättefina ut, tack AC & Carro för att de fått gå hos er. 
Vid hemkomsten släppte jag ihop dem med Jinx och Bonzo, och senare kom även Furunäs två unghingstar och släpptes in i grabbflocken. Det har gått jättebra. De två äldre killarna har haft lite att tjafsa om, vems skithög som är vems och sådana skitsaker. Men de hade i går lugnat ner sig betydligt och rök bara ihop när något sto gnäggade och de blev osams om vem det var stoet faktiskt ropat till.
Jag hoppas det kommer fortsätta gå lika bra resten av vintern. Peppar, peppar...
Efter att ha hämtat hingstar och sedan varit ett par timmar i stallet var jag helt färdig och lade mig på soffan när jag kom hem. Den klev jag inte upp ifrån förrän för ngn timme sedan. Jag har sovit konstant och inser att det nu har gått längre än jag velat inse med mina "problem". Så nu måste jag uppsöka en läkare för att få ngn slags hjälp, det här fungerar ju inte iaf. Man kan ju inte vara så slut att man inte ens orkar vara vaken o se på TV.

Idag ska jag försöka mig på att iaf få mitt hem städat. Köra bil tänker jag undvika i mesta möjliga mån tills jag känner att jag har mer kontroll över mig själv.

Detta med att saker utvecklats negativt gör att jag fått omprioritera vissa saker, och får avstå från en del grejer jag egentligen skulle vilja göra. Men det är dumt att utsätta sig för saker man på förhand vet kan bli för jobbiga. 

Nä, nu ska jag lägga ner energin jag har på att bli frisk och på att greja med mitt eget och komma på fötter öht. Och kanske kan jag snabbare än jag hoppats på göra rätt för mig och bli av med en del skulder. Vore ju fantastiskt skönt. 

2008-10-23 (04:40) 
Jupp, ilskan har gått över - nu går vi vidare och låter sagt vara sagt. Inget blir bättre av att haussa upp situationer mer än nödvändigt, och inte fasen blir man piggare av att spruta energi över struntsaker. Men just när sakerna händer, då känns de underligt nog väldigt viktiga. 
Om jag bara kunde lära mig någon gång, att det inte är lönt mödan att stressa upp sig så - man går ju inte ens ner i vikt av det!

Annars är ju allt precis som det varit de sista veckorna. Jag är sjuk, ett par barn är sjuka. Nästa vecka är det höstlov, och då passar väl resten av familjen på att dråsa ihop över soffor och madrasser. Jag har varit totalt ur spel de sista två veckorna. Kanske börjar verkligheten komma ikapp nu? Bergis är det nu verkligheten ska förklara för mitt så kallade sunda förnuft, att jag faktiskt inte är ngn himla superkvinna som klarar vad som helst.
Den sista tiden har jag varit så obeskrivligt trött. Psykiskt och fysiskt. Jag skulle kunna sova hur mycket som helst och ändå aldrig känna mig utvilad, känns det som just nu. Undrar vad det beror på. Ett par dagar har jag varit så pass slut, att jag inte ens vågat köra bil. Det har jag aldrig varit med om förr.
Nåja, det går väl över precis som det mesta. 

Jag är lite lätt less på att inte ha kunnat vara i stallet som jag velat. Nu heller. Men jag har inte orkat, det är dessutom inte till någon glädje för vare sig hästarna, folket i stallet eller mig själv att jag kommer dit och sitter och sover.
Hur jag skall göra i helgen, det hänger helt och hållet på hur jag mår på fredag. Men det är flera dagar till dess, och med lite "meducin" skall väl även jag resa mig igen.

Tilde är som alltid, då hon är frisk, ohyggligt pigg. Skönt på sitt sätt såklart, men den som uppfann förskolan borde helgonförklaras. För utan de timmarnas vila, ja då hade jag suttit i klädkammaren och gråtit. Officiellt alltså, för troligen skulle jag passa på att sova i smyg.
Och när jag är helt slut, och har mindre bra kontroll på vad som händer på den våning av våra två där jag inte befinner mig, då passar hon på. Trollungen. Den lilla påhittiga råttan!
Igår när Tilde officiellt suttit och ritat i  köket, medans jag tillbringade en stund med min förtrollade tvätthög (den tar nämligen aldrig slut) så passade hon på att hitta på rackartyg. 
I Tildes värld är det mesta ganska enkelt om man tänker efter. Heter det handkräm, så är det väl med händerna man använder den, eller hur!?

Tilde brås på sina systrar. Och man kan ju tacka sin lyckliga stjärna, för att Tilde inte målar med samma "färg" som ex Emmy gjorde i sitt rum. En säng och en vägg full av bajs, det kommer jag aldrig att glömma.

Det är ingen underdrift heller, när jag säger att det var ett rackarns arbete att få bordet helt rent igen. Fet handkräm torkar man inte bara av så där, genom att svisha med disktrasan över bordsskivan. Joey fick också lov att hjälpa till (för det var ju han som "passade" lillasystern), och för honom som ju fortfarande var lite dålig, var det väl en "nära-döden-upplevelse".
Idag, dvs om ett par timmar, har jag massor att göra egentligen. Pappersarbete... guuud vad trååååkigt! 

Jag har funderat en massa på det här med generalmönstringen på sista tiden. Och nu har jag slutligen kommit fram till en åsikt i frågan, som jag känner att jag kan stå för = Jag har inte den blekaste aning om vad jag egentligen tycker. Det är jag säker på.
Jag är så himla kluven...
Å ena sidan är det superroligt att se en massa hingstar på samma plats, särskilt dem man inte ser på utställningar och liknande. Hur kul som helst. Plus att det är spännande med alla höjningar (och sänkningar) av kvalitetsklasser samt alla de som skall avkommeprövas.
Å andra sidan, så är det dyrt, tar en massa tid och är egentligen helt onödigt och dessutom svårt att planera ngt runt. Ingen vet ju egentligen vidare mycket ännu. Och så var det det där med att aveln är "fri". Näe, jag tänker nog förbehålla mig rätten att vara kluven i frågan ett tag till.

Så det så.

2008-10-22 (04:55)
Är det inte det ena, så är det det fjärde... typ
En (numera fd) kamrat har blivit tagen med fingrarna i kakburken, då denna spridit en massa elakt strunt om en del personer. Ett tag var jag bara förvånad, för jag kunde knappt tro att så fult kunde komma därifrån. Och när den värsta förvåningen sjunkit undan, då kom den där droppen som fick det att rinna över.
Jag hade ingen lust att låtsas som ingenting, då dessa fula grejer skadar så många - så jag gjorde det där "dumma" igen, jag satte mig ner och skrev vad jag tyckte och att jag vet vad som sägs och skickade det till denna person. Jag skrev precis vad jag tycker och tänker om det som hänt, och om jag inte minns fel, så uppskattar inte denna person att bli ställd mot väggen och ta ansvar för vad som kommer ur dennas mun.
Antingen lär sig den här personen att sluta kränka andra människor, eller så kommer denna person bara att fortsätta - oavsett vem som såras på vägen.
Fortsätter det så här, så bli jag skitarg, för nu har det riktigt gått överstyr. Av ren illvillighet hitta på skit att sprida, bara för att. 
Mest arg är jag för att jag och många med mig backat upp den här människan så himla länge, och så mejar personen ner alla dem som backat upp!
Skitstil!
Och tyvärr, så är det inte mest arg jag är egentligen. Utan jag är fruktansvärt besviken. Igen. Trist känsla.

2008-10-18 (03:15)
Den värsta besvikelsen har lagt sig tror jag, jag borde inte ta illa vid mig och det vet jag. Men det är lättare sagt än gjort. Jag tar illa vid mig å mina vänners vägnar också. Men, man får inte gräva ner sig i negativa saker - inget blir bättre av det. Så det är bara att spotta upp sig och knalla vidare. Och komma ihåg, att var och en står sig själv närmast. Alltid.

Barnen är sjuka. Och nu känner jag mig urkorkad igen, för hade jag vetat att det Tilde hade var så smittsamt, så hade jag ju verkligen inte sprungit omkring med henne både här och där. Hoppas ingen annan som träffat oss blivit smittad.
Både Emmy och Joey ligger nu sedan ett par dagar i feber och halsont. Emmy äter penicillin, Joey skall börja. Oj så skoj.
Vardagsrummet ser ut som ett mindre fältsjukhus. De ligger på soffor och madrasser och mår unket. Hade de haft tillgång till en alarmklocka, som de har på sjukhus, hade den plingat i ett. För trots att de ligger ett par meter från kylen, är det ingen som orkar masa sig dit och hämta dricka inte - nä här får man serva dygnet runt. Men det är klart, vem vill inte ha det så när man är sjuk. De får passa på att njuta av det lite till, för sen när de är äldre så får de själva serva sina barn. Ha!
Tildes penicillinkur har gjort underverk. Hon är oförskämt pigg, vilket är ganska påfrestande iom att jag själv känner mig allt annat än pigg och kry för närvarande. Kanske borde jag få penicillin jag med... det här med att gå omkring med feber är inte min grej, jag är klemig som tusan.
Häromdagen fick Tilde en present med posten. En Bamse CD med ett tjusigt fodral till. Hon har det i sängen och med sig överallt dagarna i ända, så att hon uppskattade presenten är ingen underdrift. Hon berättade för personalen på både Lindex och Coop idag om sin present. "Den kom i lådan. Märta har köpt den till mig". Tack familjen Persson!

Mitt nya "hatobjekt" på TV, är programledaren för Idols eftersnack. Hennes urbota korkade och fula kommentarer och uttalande om deltagarna i Idol är idiotiska bara de. Men när sedan bruden öppnar sin trut i Ekdals program häromkvällen, då bekräftade hon hur blåst hon är. Jag tror inte en sekund på att det enbart är en image hon försöker hålla, hon verkar uppriktigt dum. "Jag har inte bett om att få vara en förebild" (eller hur hon nu ordagrant sa). Bah!
Och när Jidhe frågade om hon bad om ursäkt svarar hon att "så långt tänkte hon ju inte gå". Vadå! Be för fasen om ursäkt när du kränker folk!
Eftersom det inte längre finns några galningar instängda i ett Big Brother-hus att hetsa upp sig över, så är jag glad att det finns någon annan som tagit på sig rollen som "hatobjekt" på TV. Vad vore livet utan en liten adrenalinkick så här inför helgen.

Leon skulle ha åkt till sin mamma imorgon, för att träffa henne lite, det var ju ett tag sedan nu. Förra helgen skulle han också ha åkt dit, men då "sov" hon tydligen igen, så hon inte kunde svara i telefonen och ta emot honom.
Så då bestämdes denna helg istället, och nu måste hon tydligen jobba.
Inget jobb är så viktigt att man inte skall kunna träffa sina barn på flera veckor. Men för vissa är barnen inte vidare viktiga. Och Leon, han rycker bara på axlarna och går undan och blir ledsen.
Det vore bättre att inte säga ngt alls till honom om när de skall ses, utan att han bara blir glatt överraskad då det faktiskt blir av. Men han är så pass gammal nu, att det inte funkar. Och så pass härdad, att han oftare och oftare säger att han inte ens vill åka dit. Det är oftast då han vill ha saker han vill åka, för han vet ju av erfarenhet att hans mamma dövar deras samveten med materiella ting - om hon har pengar kvar. Stackars, stackars kille.
Vi gör vad vi kan för att trösta och "kompensera", men inget kan i närheten kompensera en riktig mamma. Och vi kan ju inte direkt tvinga henne att ta sig tid att ha honom då och då.

Snart kommer småhingstarna hem igen. Blir kul, och nervigt, som sagt. Men mest spännande att se hur de är nu, efter en sommar på "kollo".

Bäst att vila lite till, så att man orkar med morgondagens prövningar.

2008-10-13 (19:50)
Ja gissa om man just nu känner sig som den elakaste mamman på planeten.
Idag tog jag Tilde till läkare, då hon fortfarande hade feber i morse. Hon har öroninflammation - och det har jag inte fattat! Hon har inte tagit sig för öronen och inte heller ömmat när jag tryckt på sidorna. Bravo Cattis! Hon får nu penicillin för öronen och halsen, så inom ett par dygn hoppas jag hon skall bli sitt vanliga jag igen. Saknar mitt bustroll!

Jag är ruskigt konfunderad (igen) sedan ett dygn eller två. Begriper mig inte på vissa saker som sker, hur folk agerar och blir väldigt förvirrad och ffa besviken.
En stor del av besvikelsen är att människor man trott sig vara "säker" på, visar sig vara helt annorlunda. Inget fel i det alls, man blir bara så förvånad när man inbillat sig att man "visste". Att man hade koll.
Det är alltså inget fel i att folk är/blir/visade sig vara annorlunda än man trott, inte nödvändigtvis - alla kan ju inte tycka/göra likadant (gudskelov). Bara lite "chockerande". Huvudsaken är att man vet var man har varandra.

Hästköpet som jag inte skulle avslöja igår, visade sig läcka ut snabbare än snabbt, då en viss "sockiplastbrud" avslöjade det i köparens gästbok.
Nu visste ju många om det redan, men inte sååå många som nu.

VI vs DEM = lojalitetsfällan är ett faktum. Det är iaf något som absolut aldrig förvånar mig, det är klockrent. Alltid.

Idag är det underbara väder vi fick känna på igår bokstavligen som bortblåst. Grått, blåsigt och regnigt. Jag hade så önskat slippa mer regn på ett tag. Leran är förbaskat irriterande.
Nu är det penicillindags för Tilde. Sen har jag en hel del att "pyssla" med när det blir lugn och ro.

2008-10-13 (01:10)
Idag har det varit ett alldeles underbart väder! Man kan inte bli annat än på bra humör när det är så vackert ute.

Jag och Tilde har varit på en liten utflykt idag, då vi följde med en av mina bästa vänner då hon skulle hämta sina nyinköpta hästar.
På stuteriet fick vi se en hel del jättevackra avelsston och även en "skvätt" jättefina fölungar. 
Hästarna som lastades var inte dumma de heller. Ett jättefint och oerhört välstammat sto, som kommer att bli ett fint tillskott till deras avel.
Eftersom det inte är helt officiellt ännu vilka hästar det gäller, så får jag hålla truten tills i morgon.
Tilde hade nog gärna stannat kvar där, för de hade massor av urskojiga uteleksaker, gungor och grejer. Hon piggnade till ordentligt en stund när hon såg alla sakerna.

När Jani kom hem idag med grabbarna, så lämnade jag över min trötta yngsta dotter och tog med mig "mellan-prinsessan" och åkte till stallet. Tillbringade ett par timmar där med de andra i stallet, som också njöt av det härliga vädret. Jag fick lite gjort, städade lite här och där. 
En häst var lite halt, och då vi kollade henne upptäcktes en hovböld som nu är "under behandling". Hältan blev avsevärt bättre direkt. 
Hästarna är feta! Redan nu... undrar hur de kommer se ut efter vintern och dess fodringar?  Huga!

Jag tog med mig kameran idag. Dels tänkte jag fotografera på stuteriet vi var på, och dels tänkte jag passa på i vårt stall - nu när vädret var så fint. Kom jag ihåg att plocka fram kameran? Nej så klart inte. Bleh.

Snart kommer hingstarna hem. Jag både bävar och ser fram emot det. Egentligen vill jag ju inte ha unghingstar hemma... För att det blir mer omständligt med hagarna osv. Men det är bara att gilla läget antar jag. Och stärka staketen.
Nåja, det går nog bra. Bara vi släppt ihop dem så kan man andas ut och ta det lugnt igen. Innan det är gjort kommer jag vara orolig för vad jag ska hitta på, om det mot förmodan inte funkar. Asch, varför måla fan på väggen redan nu? Det är klart det kommer gå bra. *gulp*

I morgon blir Tilde hemma med mig, det är inte läge att skicka henne någonstans alls ännu. Hon har blivit lite "divig" nu när hon är sjuk också. Vilket vi bjuder på när man mår som hon. I vanliga fall får man inte snyta henne, hon kan ju faktiskt själv!
Men nu måste man torka, på rätt sätt givetvis - annars är man inte vatten värd, och sen måste man ge henne rätt napp, som hon har 30 cm från kudden. När man servat henne, med vad det nu må vara, säger hon bestämt åt mig att lämna rummet. För att kalla på mig, minst lika bestämt, efter 10 minuter.
Men, vad som helst, bara det får henne att må lite bättre.

2008-10-12 (02:30)
Tilde är tvärsjuk. I flera dagar nu har hon legat med hög feber och snorat. Näsblod blöder hon såklart också, och blir vansinnigt rädd.
Jani och jag har tagit hand om henne i skift, för det har inte varit många längre stunder hon sovit. Hon sover iofs, men vaknar till och gråter och då gäller det att infinna sig på plats inom ett par sekunder, annars vaknar hon till ännu mer och är otröstlig i en bra stund. Stackars liten!
När man väl lyckats (med milt våld) få i henne lite Alvedon, då är hon pigg som en iller i ungefär en halvtimme. Sen tillbaka på ruta ett igen.
Är hon inte bättre i morgon, då får vi åka till läkare iaf.
I morgon hade jag planer egentligen, men nu vet jag inte hur det blir med dem. Kanske kan jag göra det jag tänkt, och ta Tilde med mig - vi får se i morgon, det beror ju på hur det är med febern.
Jani är på egen "utflykt" med Joey och Leon. De har rest, ända till farmor och farfar på andra sidan stan.
De kommer hem någon gång i morgon.  Skönt för dem att bli bortskämda av farmor, alla tre "pojkarna".
Eller fem, Janis bror och hans son är också där, så det är killkväll minsann.
Här hemma är vi bara tjejer kvar, vilket vi konstaterade då vi åt middag ikväll. Emmy och Natta tyckte det var oerhört mkt lugnare och tystare hemma, och det måste jag verkligen hålla med om. Vi satt småpratande och åt i lugn och ro, vilket är lite skillnad mot det slammer och stök som blir mer av då det sitter sju personer runt samma bord. Man får passa på att njuta när man kan.

Hästarna mår bra, de tas om hand av Maggan o Kenneth lika utmärkt som vanligt när jag inte kan komma dit. Jag är lyckligt lottad som har dem till hjälp. Synd bara att det behövs alldeles för ofta. Och det här är väl bara början, med tanke på hur ofta vi är sjuka under den här tiden på året.
Fast vattkopporna slapp vi iaf!

Förra veckan var Tilde, Emmy och Joey hos tandläkaren också. Tilde för första gången (hon har varit sjuk tidigare) och det gick såklart alldeles smärtfritt. Joey hade hål som skall lagas om ngn vecka och Emmy fick bara lite "skäll" för att hon slarvat längst in med borstningen.

Nu skall jag vika lite tvätt. Jag fick ju en del extra lakan att tvätta, då Tilde såklart spydde som bara den igår morse. Men nu är allt upptvättat och torrt, så nu är vi redo för nästa omgång sjuka barn...

2008-10-05 (23:55)
Jag brukar älska hösten, som sagt. Men det här är fasen inget roligt. I helgen har det kommit nästan 40 mm regn. Det behövs liksom inte nu, det hade passat bättre i juni-juli, då när det var så torrt... Urk.
Jag har vanligtvis inte så mkt emot regn heller, mer än att hästarna ser så trista ut. För i andra fall kan man ju liksom bara klä sig rätt, så kan man utan problem vara ute lika mkt ändå. Men, alltid ett men, med min idiotiska tå så är det inte så enkelt som att klä sig rätt. Iaf inte på fötterna. Finns inte en sportslig att jag får ner min fot i en stövel. Jag kan med nöd och näppe ha Janis gympaskor på mig, men inte för länge för då svullnar tån upp till dubbel storlek och gör ont som in i bomben. Så att klampa runt i leran i sandalerna, med lera och skit sipprande mellan tårna är inte riktigt kul.
Själva frakturerna i foten antar jag har läkt för länge sen, men det är väl ledbanden som är trasiga ännu. Något är det som gör att det är svullet och att det gör ont att ens trä på en strumpa. Men vadå, man ska inte klaga - nu kan jag ju gå igen som folk. Och inte gör det det minsta lilla ont att gå heller (om jag inte har ngn hemsk sko på foten vill säga).
Men i alla fall, jag vill inte ha lera nu. Inte förrän jag kan ha stövlar, och helst inte då heller...

Hästarna har fått balar placerade i hagarna nu. De åt som tokar första dygnet och nu står de mest och jäser.
De äter inte alls så mkt som de gör om man fodrar lite åt gången. Och de kan äta när de vill, det känns så skönt. Vi kommer inte ha hela balar ute hela tiden, då vi är beroende av att få ut dem då "traktorn" kommer på besök, och det gör den tyvärr inte så ofta som balarna behöver "förnyas". Så vi får väl njuta de veckor man slipper fodra "för hand" istället. När det blir kallare kan vi ju köra ut många fler i stöten, när balarna håller längre än 5 dygn (eller liknande).

Emmys och Tildes rum börjar faktiskt bli färdigt nu. En massa, massa, massa plock kvar, men annars är möbleringen iaf färdig. Mitt och Janis sovrum, ja- färdigt är en extrem överdrift, men man börjar kunna - med god fantasi - ana att där skall bli ett sovrum.
Leons rum är en katastrofzon av leksaker som skall sorteras in i de olika barnrummen, men det får bli sista delen av omorganisationen.

Min mobiltelefon är sönder! Och därmed är hela min tillvaro ett kaos. Där finns allt som underlättar vardagen! Bajs också.
Med den lyckas jag hålla koll på alla tider, läkarbesök och möten - utan den minns jag ingenting i rätt tid.
Aldrig i livet att jag har råd att skaffa en ny med de behövliga funktionerna. Och garantin är knappast ngt som gäller för detta. Men, om jag ramlar över en tusenlapp skall den kanske gå att laga.
Till dess får jag leva med att knappt höra vad folk säger, eller se vad man skriver. Och med att hålla rätt grepp, så den inte ramlar itu.

Tilde och jag har varit i stallet väldigt mycket i helgen. Igår var nästan hela släkten där, plus andra hästägare, så det var fullt "hus" (läs stallplan). Mamma och Lasse kom med en stor säck "hästpresent" igen (havrekross) och det tackar vi för såklart. :-)
Jag och Tilde var ut och körde Jinx en stund igår, och jag tror minsann herrn har lagt av sig lite kondis och det ganska snabbt. När jag skulle dra åt om magen på honom insåg jag att han även lagt på sig lite sen sist. Så vi lär väl behöva göra fler turer.
Tilde var så stolt när hon fattade att hon med rösten kunde styra tempo och få Jinx att både trava och göra halt. Lite jobbigt bara, för både mig och honom, att hon plötsligt manade på till trav - när man var helt oförberedd. Det gällde att vara på alerten och inte sitta och "åka med" bara. För plötsligt fick man övertyga Jinx om att det bara var på "skoj", vi skulle inte alls trava i nedförsbacken...
Han jobbade på bra, men blev ganska snabbt trött. Så lite motionsturer får det bli.
Igår fick också Matilda "rida" (leddes av Anna) för första gången på Kex. Hon verkade väldigt glad för det! Och Kex skötte sig strålande, med tanke på att det var första gången hon hade ryttare.
Tilde lider verkligen inte av sämre väderlekar inte. Hon ligger (med eller utan galonkläder) med nöje på knä/mage i den största vattenpöl hon hittar på stallplanen och gräver i leran eller fyller hinkar och byttor med vatten. Hon ÄLSKAR att plaska i vatten. Och att vattna hästarna är ett av hennes stora nöjen och hon vill absolut vara med och hålla slangen och "råka" spruta lite här och där. Men så länge hon inte sprutar på hästar, hundar, katter eller människor - så låter jag henne hållas. Jag är bara så glad att hon älskar att vara ute i alla väder.
Jag önskar att jag hade bättre regnkläder till henne. Ska kanske investera i stövlar och "galonisar" enbart för stalbruk, där man kan tejpa runt byxkanten med silvertejp så inget vatten läcker in när hon "simmar".

Joey var iväg med kompisarna och badade ikväll. Nu ska han tydligen börja motionssimma, för man får ju "snygg kropp" då. Suck, snacka om att han är utseendefixerad den pojken...
Man ska inte pika sina barn, men i ett fall tänker jag fortsätta med det. När det gäller modet att ha byxorna halvvägs nere - med början strax under skinkorna. HUR kan NÅGON tycka det är snyggt/läckert/ballt!? Jag begriper det inte! Och jag tycker det ser slafsigt ut om något. Bleh.
När modet började, med att kalsongkanten stack upp så visst, det kunde jag köpa. Men detta?!
Ja, jag har blivit gammal och mossig. "Du fattar inte hur det är nuförtiden mamma, man kan inte klä sig hur som helst" Eeeh, nähä så DRA UPP BRALLORNA DÅ unge!

När vissa i familjen kämpar med att gå ner i vikt, finns det ju den som tampas med motsatsen. Emmy. Hon har lyckats "äta upp sig" till dryga 28 kilo nu! Jag är så himla glad för hennes skull, och för att hon blivit så ruskigt duktig på att äta! 28 kilo är ju fortfarande alldeles för lågt för en tjej på 9 år, men på rätt väg. 5 kilos viktuppgång är en enorm massa för henne. Heja Emmy! Du är så himla duktig!
Tilde väger 23 kilo, så hon är en liten kubik - men det är svårt att tro att de båda väger nästan lika mkt, när det skiljer 6 år mellan dem.

I morgon är det skola/dagisdags igen. Tilde och Natta längtar som bara den, medan de andra tre visserligen trivs och har kul - men helst av allt skulle sova längre och sedan tillbringa dagen hemma/med kompisar. "Om det ändå vore helg/lov varje dag".
Då skulle jag bli vansinnig! Jag är så extremt beroende av privat tid, bara vara ensam och få slippa vara på "pass" hela tiden. Just känslan av att vara själv och verkligen veta, att ingen kan ropa, ingen behöver min uppmärksamhet och jag gör precis vad jag själv vill. Egoistiskt? Nej, uppladdning av batterierna anser jag.
Att få vika tvätt ensam hemma jämfört med att göra det när det är "folk" i huset - det är milsvid skillnad. Även om jag får vara ifred i tvättstugan, så VET jag att det är andra som plötsligt kan vilja att jag skall göra ngt. Nä, ett par timmar ensam behöver jag, annars blir jag minst sagt ineffektiv.

Och när man ändå är inne på ämnet. Tvätt alltså. Jag skulle så gärna vilja ha en stor tvättstuga. Jag tillbringar så mkt tid där inne att jag skulle vilja ha möjlighet att "organsiera" lite bättre. Men nu finns inget utrymme i vår tvättstuga/badrum. Det finns handfat, toa och badkar där inne, förutom maskinerna och en vask. Vasken använder jag aldrig, utan det hade räckt med handfatet. Så den tar upp potentiell bänkyta. Torkskåpet är himla bra att ha, så det är inget att snacka om. Men däremot badkaret! Tilde använder det ibland, men oftast duschar hon faktiskt. Alla andra pratar om att det vore skönt med ett bad ibland, jag själv inkluderad. Men det blir aldrig av. Dels för att det är tvätt överallt och inte så "mysigt eller inbjudande" att ligga i ett bad och ex läsa. Och dels är badkaret lagringsplats för tvättkorgarna med smutstvätt. 3 i badkaret och 1-2 stycken på golvet emellanåt. Sen på den lilla pyttebänken ovanför tvättmaskinen ligger ett BERG med ren tvätt, som jag precis hinner vika innan "någon" vill ha ngt plagg och vänder upp-o-ner eller ut-o-in på hela högen när den letar.
Med en ordentlig bänk, skulle jag kunna sortera i sju olika högar direkt och så skulle jag slippa göra dubbelt arbete.
Jag funderar på att slita ut badkaret, men jag vet inte om man "får" det. Jag hade mkt hellre haft en bänk där... som tvättkorgarna kunde stå under.
Ja, det är mycket jag skulle vilja fixa. Men så var det den där yttepyttiga detaljen - pengar...
Se, det sket sig direkt.
Äsch, det är inget direkt viktigt/avgörande problem. Jag kan leva med min tvättstuga ett tag till. Det finns värre saker att leva med. Men man kan väl få drömma om hur man skulle ha det, om...

Ny dator, ny mobil, ny tvättstuga, ny skärm, ny ... Dröm och glöm!