2007-10-31 (01:20)
Det har hållits en Elitutställning i Finland i helgen, där två av våra uppfödningar deltog. Det var Pikachú och Indra. På denna utställning deltog endast ponnyer som under året erhållit championat och/eller BIS-titel, samt godkända hingstar med 1-pr. Jätteroligt att två av våra var med! Piccis placerade sig tvåa i klassen för äldre ston, och Indra femma. I den klassen var det 8 ponnyer med. Grattis! till Kirsi och Marika som äger dessa två ston numera.

Tilde ville inte sova ikväll, hon var på ett strålande humör och satte sig istället och sjöng i sin säng. I över en timme sjöng hon mer eller mindre hela tiden. "Heja Bamse, stackars barn, inte slåss, heeeja Bamse och Skutt" eller "Lilla Bamse, Starka Bamse, dunderhonung GOTT, Skalman, Vargen Skuuuutt" :-)
Hennes videofilm med Bamse har gått sönder (tror jag det efter att ha spolats tillbaka 2 miljoner ggr!) och nu tittar hon på Cartoon Network när det är Scooby Doo eller Thomas ånglok. Och sen, har hon fastnat för Barbapappa. Hon kan däremot inte säga Barbapappa  utan säger "Dumpappa". Hon tycker att hon säger rätt, men det gör hon inte. Vi har såklart jätteroligt åt det där. :-D
Jag önskar ofta att jag var bättre på att filma henne då hon håller på som mest med sina roliga grejer. Om inte annat är det roligt för henne kanske, då hon blir större.

Jag har tandvärk! Jag måste dra ut en kindtand antar jag, men om jag väntar lite till kanske den ramlar ut av sig själv? Tänk vad billigt det blir i så fall. 
I går natt opererade jag mitt långfinger på egen hand också. För ngn vecka sedan slet jag upp nagelbandet på sidan av nageln på taggtråd som vi hittade ute på en vall, och det har svullnat upp och gjorde ganska ont. När det började kännas i hela handflatan i förrgår så började Jani "håna" mig för att jag inte törs gå till läkaren, fast jag alltid tjatar på alla andra att göra det. Så, med hjälp av Alsolsprit, bomull, pincett och en skalpell "opererade" jag såret, klämde ut allt var och nu, nu känns det knappt alls. Mer än att just där jag skar så känns det såklart. Men det är inte svullet och rött längre. Man kanske skulle bli läkare när man är klar med bilmekanikerjobbet :-) Närå, men om det börjar göra ont igen ska jag gå till läkaren. Jag bara hatar vårdcentralerna, jag fixar inte att sitta där. Det skapar panikångest på två röda.

2007-10-30 (04:15)
Man upphör aldrig att förvånas över människors girighet och maktlystnad. Iofs kanske det är naturligt, att ta för sig - kosta vad det kosta vill. Men jag tycker det ibland är bra magstarkt.
Att komma sig upp, och att få "vara någon" verkar vara extremt viktigt för en del, att få synas och få vara med överallt. Gärna på uppsatt position. Varför, har man komplex? Är det bara pga brinnande intresse? Jag fattar inte, det kan inte vara roligt att vara så ensam? Är man inte bra som man är, måste man hävda sig - gång på gång?
Vad mkt roligare/skönare det vore om många taggade ner lite och lade prestigen åt sidan och bara njöt av livet och av att hålla på med dessa underbara djur... Det är väl inte så himla viktigt att vara duktigast jämt? Jag fattar verkligen inte. :-/

Det är ju så kul, med gemenskapen med likasinnade. Om man skall gå och snegla avundsjukt på varandra blir det inget roligt väl? Jag är glad att jag i mitt umgänge enbart har folk som tycker att allt kring detta är kul. Som gläds med en i framgång och som sörjer med en i motgångarna. För de flesta drabbas av både och emellanåt. Det är dock många som ger sken av att det aldrig sker tråkigheter hos dem, allt är rosa moln och gullepluttigt överallt. Jag köper inte det...

Om jag inte lyckas fixa med bil, så lär jag åka på att hyra en till helgen. Fan så less jag är på bilar. Och fasen så less jag är på att folk lovar att fixa saker, men sen skiter i att dyka upp helt och hållet. Snacka om att sätta en på pottan. Men jag får reda ut detta själv antar jag. Jag är ju värsta bilmekanikern ju. Not. Nu vet jag ju vem jag inte skall ringa igen för att få hjälp med bilen. Alltid något.

Jag sover fortfarande taskigt som 17, men inatt sov jag tre hela timmar i sträck! Jag kände mig som en helt annan människa då jag vaknade upp. :-) 
Nu ska jag väl göra ett nytt försök att somna om. 

2007-10-28 (00:35)
Först och främst - tack Carro, du är en underbar ängel! Så himla bussigt att du ställde upp så jag kunde åka. Kunde, ja det kunde jag ju ändå, men jag ville inte riskera en smärre katastrof. Så allt löste sig till det absolut bästa. Jag är så oerhört tacksam.

Vi åkte iaf från mig vid 10-tiden och var framme i Fagersta vid strax före 13. Carro körde hela vägen dit och vi körde i ganska lugnt tempo. Vilken jäkla bas bruden har i sin bil! Trumhinnorna vibrerade långt efter att musiken tystnat, men det var alldeles underbart. Låtar som Boten Anna fick en helt annan känsla nu :-D
Fia hade dött om hon varit med. :-P
Jag vill också ha sådant ljud. Men skulle jag installera det i "Hjalmar", så skulle förmodligen dörrarna ramla av, utav trycket i basen. :-D

Jinx visades jättebra, och han skötte sig som en liten prins. Visst gick han och småpratade med allt på fyra ben inne i ridhuset, men han lyssnade bra och det var inte alls jobbigt att hantera honom. Efter att han visats stod han ganska många timmar i transporten, ensam. Han sa inte ett knyst utan åt hösilage i lugn och ro. I finalen blev han Champion Unghingst, och han hade inte direkt någon konkurrens då han var ensam i den ringen :-) Men han fick 40 poäng, fördelat på 98878. Jag blev väldigt glad för 9 på typ, men också glad för att han visade upp en sådan bra trav. Skritten fick han nedslag på för att den var lite kort, och ja, det var den. Han struttade lite och var lite "tittig" men annars helt okej. Så det går säkert att fixa till. Fina killen!
I stora finalen åkte han ut ganska tidigt, men han var där! I finalringen, min fina hingst! :-) Det räckte gott åt mig.

Sen åkte vi hem vid 7 eller något då det var slut. Carro sov nästan hela vägen hem, hon var bra tapper hela dagen med tanke på att hon sovit mkt mindre än jag. Så det behövde hon. Men jag har ett problem med hemresan. Människan var trött och ville sova. Okej. När man är trött fryser man ju ofta lätt. Okej. Men hon satte på FULL värme (ja bara på din sida). Det blev en bastu! Så snart jag hörde första snusningen som bekräftade att hon somnat, vred jag på så det "bara" skulle vara 26 grader... Då sprutade fläkten ut iskall luft. Tror jag det, vi hade säkert 40 grader i bilen innan. Sen så snart det blev normaltemp i bilen skruvade Carro på sig och jag drog på värmen igen. Snusandet kom tillbaka, och jag sänkte. :-) Så höll jag på till Vallentuna. Jag lät musiken vara på i samma volym, och bilen på medan jag lastade ur Jinx och packade ur och mockade transporten, så hon fick sova lite till. Sen kopplade jag av transporten och skulle köra bort till min bil. När jag öppnade bildörren vällde det ut hetluft så det stod som ett rökmoln runt bilen :-) Jag satte mig och innan jag hunnit vända bilen var jag genomsvettig... När jag stannat intill min bil väckte jag Carro och sa att det var dags att vakna - det nästan första hon säger är att hon FRYSER! ASG! Jag höll på att svettas ihjäl!
Nåja, det var det. Carro är och förblir min räddande ängel, som flera gånger förut. Hoppas jag någon gång kan göra något betydelsefullt för dig!

En annan sak som jag vill säga är: Tack, ni som bryr er. Ni som dessutom tar er tiden att skriva en rad i ett privat mail/meddelande, eller diskret säga ett par ord då vi träffas. Det värmer så jättemycket. Man måste inte tänka på andra, man måste heller inte säga att man gör det - men det gör jättemånga, de tänker och bryr sig om både folk de känner och folk de bara läser om i kvällstidningarna. Men då man får veta det personligen, så känns det väldigt skönt. Inte lika sorgset tungt. Tack.

En annan kul bekantskap var lilla Linn. Hon är en väldigt rättfram tjej, på barns vis. Hon kom fram och frågade vem jag var och vad jag hette. Hur många barn jag hade och vad de heter osv. Hur som helst, så till slut kom det sig att jag frågade hur många barn hon skulle ha då hon blev stor (hon tyckte jag hade så många). Hon skulle ha 100 stycken. När jag frågade om hon inte skulle tycka det blev svårt att ta hand om dem, så sa hon att hon skulle kasta alla utom två i fängelset så slapp hon dem. När jag sa att det inte var så en snäll mamma gjorde, så frågade hon varför. Jag svarade att det var taskigt, för i fängelset får man nog inget lördagsgodis. Då tittade hon på mig en stund och sen sa hon "nä, då ska jag inte ha så många då rå". Jag tror jag tryckte på rätt knapp :-D
Jag bara älskar ohämmade och vilda ungar. En del kan säkert ta det för ouppfostrat, men det tycker inte jag. Däremot om de är otrevliga och dumma, men det var inte Linn. Man måste bara möta ungar som är lite "egna" på deras nivå, då blir det bara roligt och de lyssnar på vad man har att säga. Jag tänker gå med i hennes fanclub! :-)

I morgon (idag) börjar mina egna ungar sitt höstlov. Det blir spännande att se hur man mår efter denna vecka, jag känner på mig att den blir lagom intensiv när alla är hemma. En fördel är att man inte behöver passa tidiga tider på morgnarna.

2007-10-26 (01:15)
Same shit, med sömnen alltså. Därför ingen idé att skriva mer om det för närvarande.

Jag är så himla nöjd med hösilaget vi fått i år. Torrt och fint, luktar ljuvligt och hästarna bar älskar det. Vi kör ut det på en gammal sulky, så nu när hästarna ser vagnen börjar de ropa välkomnande till oss. 
Jag ser såklart ingen skillnad än egentligen på Bellis och Xenia, men jag matar på dem så jag hoppas det snart vänder. Annars kommer jag att bli tvingad att vänja av deras föl så snart det går, men jag vill inte. Nu när de har varsitt stoföl, och jag skall behålla dem, så hade jag tänkt att de kunde gå kvar tills nästa betessläpp. Men inte om det inte blir bättre snart. :-/

Jag skulle behöva åka till andra sidan stan också och bråka med banken, men jag har inte pallat att bege mig dit ännu. Det är väldigt besvärligt att vara "kedjad" till sitt hem i princip för att man mår dåligt. Och det är ingen som kan åka med mig dit heller, medan banken har öppet arbetar ju alla "normala" människor. :-(

Jag hoppas att jag skall kunna hitta ett bra hem till Balder också snart. Någon som vill ha en häst med "mkt huvud"... Det är en liten smart ponny, som behöver stimuleras och inte bara gå som sällskap och slå dank. Han är liten och söt, så barnfamiljer tycker han är skitsöt, men jag vill inte sälja honom som ngn leksak. Han behöver arbeta, såväl mentalt som (när han blir vuxen) fysiskt. Inte lätt att hitta hem man tycker passar varje individ alla gånger.

Klipp verkar ha det bra och trivas på Ekerö. Det är roligt att de tycker om honom. Vi får se hur länge de vill ha honom där. Han går som sällskap till en familjs jämngamla shettishingst, i väntan på att han kan kastreras. När han är kastrerad har de annat sällskap och då kommer Klipp hem igen är det tänkt.

Jag har inte orkat göra ett enda dugg mer med Jinx nu. Men jag skall ta tag i det bara jag får komma till ytan igen. Nu skall ju han och Ravioli ut i helgen, och det skall bli himla spännande.

Unghingstarna fick allt kvarvarande hö som fanns på loftet att äta på foderbordet förra veckan, så det skulle gå åt och vi kunde börja snabbare med hösilaget. Jag tänkte att det där berget med hö räcker i flera veckor åt de fyra killarna. Men inte då. Det är nästan slut och i morgon får de hösilage blandat med det lilla som är kvar. De måste ha VRÄKT i sig. Jag tror att de sett och känt lukten av det goda hösilaget som de andra fått och kommit överens i smyg om att äta så de storknar så att de också skall få "riktig mat". De har knappt lämnat lösdriften, utan stått inne och ätit konstant. De kommer ut och dricker, kollar läget och sedan in igen. Jinx är ute mer, han patrullerar ju staketgränserna och vill ha lite koll på tjejerna i hagen intill. Raphaël kommer också ut då och då, mest för att kolla om det blir ngt kraftfoder (dröm och glöm), när han sett att det är kört går han in o fortsätter äta. Jättebra, med tanke på att han verkligen behöver banta egentligen... :-( Nåja, nu kan jag ju ransonera igen när vi börjar med hösilaget.

Jag har hittat ett sto jag vill ha, men jag skall inte köpa det. Jag bara unnar mig att drömma och drägla lite. Stammen är så perfekt och så jädra passande min avel... Fasen. Men, jag njuter av bilderna och bidar min tid. En vacker dag så... :-) Om jag blir av med ngn annan så kanske, men jag vet inte vem jag skulle välja bort då. SUCK! 

2007-10-24 (04:30)
Den som anser att det är ointressant och tjatigt med mitt gnatande om hur jag/vi mår och har det - stäng ner sidan, typ... nu.
Läser du vidare betackar jag mig för kommentarer om hur drygt det är att jag skriver sådant här, att jag vill att folk skall tycka synd om mig (de som säger det ljuger, för det är inte sant) och hur korkad jag är som blottar mig i min dagbok. Tack.

Det här med att inte kunna sova måste jag snart söka hjälp för. Jag kan sova två timmar, sen vaknar jag. Jag är konstant jättetrött, men jag kan inte somna. Jag skruvar på mig, jag börjar drömma så snart jag slumrar till eller så får jag bara rejäla obehagskänslor. Det spelar ingen roll var jag sover, i sängen eller på soffan. Ensam eller nära Jani, eller Tilde ex. Jag kan inte få ro. I normala fall störs jag inte ens av om någon skulle möblera om i rummet jag sover i, men nu vaknar jag av minsta lilla. Förutom de ca två timmar jag lyckas slockna på eftermiddagen.
De två timmarna, plus en timme x 2 på natten, det är vad jag sover. För ett par veckor sedan sov jag en hel natt, det var helt underbart. Men sen dess har jag i princip inte sovit alls mer än dessa säg 4-5 timmar per dygn, oftast inte ens så mkt. En dag per vecka verkar kroppen stänga av helt och jag somnar, när Jani kommit hem och tar över barnen - då sover jag flera timmar. När jag vet att han är vaken och har koll.
Jag börjar bli stressad av det här. Alltså, såklart blir man frustrerad av att inte kunna sova, men jag känner mig jättestressad hela tiden. Jag får absolut inget gjort, vilket man kunde tycka att jag borde få eftersom jag är vaken i princip hela tiden. Men det är snarare tvärtom.
Men jag känner att jag inte fixar att vara vaken så här mycket. Kroppen tar stryk, psyket tar stryk och ja, man blir inte en vidare trevlig person alls. Jag lever i ngn slags vakuum känns det som. Jag minns inte saker heller, jag glömmer var jag ska, vem jag pratar med mitt under ett samtal och jag glömmer att jag ex redan berättat en sak för någon, det brukar jag inte göra.
Okej, jag har aldrig behövt många timmars sömn per dygn, men jag har behövt få dem i ett sträck iaf. 
Läkaren säger att jag har utbrändhetssymptom, men jag tycker inte det stämmer. Jag fick ordination vila, helst åka bort och vila. Hur i helvete skulle det gå till? Och det skulle bara stressa mig ännu mer, att inte få vara med min familj. Okej om man reser iväg för att göra ngt, med sällskap. Men att åka ensam = aldrig i livet. No way.
Sömntabletter är heller inget alternativ, jag gör det bara inte. Jag har alldeles för taskiga erfarenheter (saker jag sett, inte saker jag själv gjort skall tilläggas) av piller, så jag undviker sådant som pesten. 

Min lösning på problemen vore snarare att allt strul löste sig. Allt som påverkar mitt liv negativt, om det bara fick ett slut så skulle man kanske kunna slappna av. Men jag känner mig snudd på paranoid med tanke på det som vi utsätts för av ex Försäkringskassan. Att bli misstrodd, att bli anklagad för att inte vara uppriktig, att folk vrider och vänder på saker och skapar betydelser som inte finns, det känns fasen så jobbigt. Och det absolut enda jag vill, är att kunna få ha lugn och ro. Att få låta barnen leva så normalt det bara är möjligt. Utan familjen och djuren, plus de vänner som stöttar genom alla jävla pappershögar med överklaganden, så hade jag inte orkat fortsätta fightas med dem. Då hade jag dragit täcket över huvudet och stannat i sängen. 
Och jag tror att om jag inte kunde fly till stallet där man kan glömma bort allt annat en stund, då hade jag exploderat av alla känslor. Den känslan som äger mig sedan en tid tillbaka är ilskan. Jag är konstant arg, på allt och alla utom de närmaste. Det krävs bara en liten knuff i fel riktning för att jag skall bli fly förbannad. Jag är ett PMS-monster. :-)
Och jag blir ledsen för ingenting. Jag kan höra en låt på radion som får mig att gråta? Jag tittar på TV och minsta känslosamma inslag får mig att störtgråta. Mitt obehag av att vistas bland andra människor har också ökat, numera mår jag fruktansvärt dåligt av att alls vara bland folk. Att handla ensam är en liten pärs i vanliga fall, men jag har lyckats hantera det skapligt i alla år. Nu för tiden gör jag det bara inte, om jag inte är absolut jättetvungen, men då måste det vara rätt tid och rätt ställe. Skitkonstigt. Som om alla symptom förvärrats enormt, och bara rusar iväg. I morgon skall jag kontakta läkare nigen, jag måste nog ha riktig hjälp med det här. Någon utomstående att prata med, som inte dömer eller försöker sopa problemen under mattan.

Nog om detta för inatt. Barnen mår bara bra, med undantag för att vi är sjuka igen. Men annars är allt bra. :-) Natta är inne på sista prao-veckan nu. Många bra filmer har vi fått se tack vare henne :-)
Den bästa hittills, som hon lånat hem, är "Illusionisten". Jättebra film.

Hästarna då. Jinx har fått sitt RS-nummer och heter numera Ekskogens Jinx RS 513. Lite roligt, för Janis turnummer är 5 och mitt är 13. Så nu är väl hingsten "jinxad" iom att jag skrev detta. :-) Vi har en tid fodrat med hö, men idag öppnade vi första hösilagebalen. Hästarna blev allt annat än ledsna. De ston som går nere i nya hagen får också hösilage, även om de egentligen inte skulle behöva. De har gått upp en del i vikt bara på den tid de gått där nu. Men det känns bra att veta att de har "riktig" mat också, och hösilaget äter de ju mer än gärna. :-P
Bellis och Xenia med döttrar är flyttade till stallhagen, de får äta en hel del kraftfoder då de mjölkats ur snabbt som tusan på slutet. Och det gör de så gärna. Äter kraftfoder alltså. Dramas bakben ser ganska okej ut nu. Man tänker inte på det direkt om man inte vet vad man skall titta efter, och det vet ju tyvärr jag. Så jag tittar mer på hennes bakställ än på ngt annat på henne. :-)
I hagen intill dem går unghingstarna. Det märks att hormonerna gått i ide på dem. Jinx står förvisso och hummar lite om de kommer tillräckligt nära, men annars bryr de sig inte om stona. Raphaël, den lille matglade, står där och hänger, gnäggar och skrapar med framhovarna och "dansar" då och då. Men bara då stona äter kraftfoder. Då de ätit upp och lämnat hinkarna tomma, så dansar han runt där ändå - för det kan ju finnas kvar på botten. Om inte kan han gärna tänka sig att slicka rent ev spill på kanterna. Han är helt matfixerad. Och ruskigt fet. Undrar om han når bottenrekord i helgen eller om han går på samma som innan? :-) Bra träning är det likväl.
Apropå Raphaël, så visade vi honom för Lottie och Bengt för ett par veckor sedan, då de inte sett honom röra sig (i trav eller på rakt spår) på länge.  Det var ganska förbluffande, för han breddade inte. Inte i skritten, inte i traven. Inte ett dugg. Däremot så gör han ju det i ridhus? Jag tycker därför det skall bli roligt att se om det "kommer tillbaka" på lördag. Jag stod så jag såg bra i Köping då han visades, och jo då han breddade som bara den där. Men han har inte gjort det efteråt. Han gjorde det innan premieringen också, dock inte lika mkt som på premieringen. Men ingenting efteråt. Det är lite irriterande, då jag inte vet vad jag skall göra nu... 
Det var väl allt just nu.

2007-10-13 (11:00)
Inget möte för mig, det bara går inte. Det suger ju en aning...

Igår var det "manifestation mot gatuvåldet" inne i stan. Jättebra.
Förutom att folksamlingarna automatiskt drar till sig skitstövlarna. Gängen som åkte in till stan för att det samlades folk, som tar minsta lilla chans att starta bråk, vandalisera och bara jävlas var såklart på plats. Polisen fick vara där för att hålla ordning på de som var där för att hedra ett av de senaste offren för detta meningslösa. Bara det rimmar illa, polisen skulle inte behövas när man manifesterar MOT våld. Men jo då, det behövs. För sällan har stan varit så stökig som igår. 
När Jani var på väg hem från jobbet fick tågen tas ur trafik på grund av att ungdomarna förstörde vagnarna, störde, slet i dörrarna och slogs rent allmänt. Så jävla respektlöst och fult.
Det kommer inte att sluta, så länge det finns de som får "status" tack vare sitt vidriga beteende. Var är föräldrarna? Jag tycker att det är deras ansvar att se till att detta inte händer. Jag fattar att det inte alltid är så lätt. Bor man på fel ställe så är det snudd på omöjligt att lära sina barn schyssta värderingar. Och vems fel är det? Personligen klandrar jag till stor del myndigheterna, som inte tagit sitt ansvar eller gett möjligheterna till föräldrarna att kunna uppfostra sina ungar rätt. Hur kan man göra det med de förutsättningar som finns tex där jag växte upp? Det stället är ett jävla katastrofområde idag. Där dagisen är en förvaringsplats och ungdomarna driver runt i gäng och ställer till jäkelskap för andra. Gränserna för "mitt och ditt" samt "rätt eller fel" är riktigt luddiga där. Tyvärr bor Leon där då han är hos sin mamma. Efter bara ett par dagar är killen helt förändrad. Han pratar illa, han beter sig annorlunda och har en jäkligt taskig attityd mot både sina kompisar här, sina syskon och mot oss vuxna. Det är en milsvid skillnad på hur barnen beter sig där och här, och det är bara 4 mil mellan oss. I går ringde han hem från sin mamma och pratade med Joey. Han hade två kompisar där och den ena ville prata med Joey. Killen säger saker som "ska vi knulla", medan Leon står bredvid och fnittrar förtjust, varpå han hakar på och säger till kompisen att Joey är en tönt, en datanörd och kaxar sig rent allmänt. Jag blev helt vansinnig, och tack och lov blev Leons mamma det också och tog tag i det när vi ringt henne och berättat vad killarna höll på med hemma hos henne. Snacka om bra föredöme den kompisen är... Leon suger i sig som en svamp och fattar ju inte vad som är så fel, han tycker ju att hans lite äldre kompis är skitball och tuffast i stan. Jag är så GLAD att jag inte bor där. Jag kommer aldrig i livet låta mina barn växa upp i den miljön.

Nu ska jag åka till stallet och hela mig lite, jag känner mig helt slut. Jag drömmer mardrömmar hela tiden, vaknar efter ngn timme och är helt vettskrämd. Jag vet vad det handlar om, men kan inte påverka situationen utan försöker hantera det så gott jag kan, men det kommer igen i sömnen. Jag är hyperkänslig också av ngn underlig anledning. Jag blir skitbesviken på folk för minsta lilla, jag reagerar jättestarkt på minsta konstighet och blir ledsen för ingenting. Jag är nog ganska slut för närvarande tror jag. Jag har inget försvar att sätta upp mot saker som sker, jag kan inte värja mig alls. Jag har också insett att jag inte kan bedöma folk så bra som jag trodde, igen. Jag målar upp en bild av hur det är, och blir alltid lika besviken då jag inser att jag inte målat upp mer än det jag ville se/hoppades på. Att man aldrig lär sig?

Läkaren säger att jag måste vila, riktigt vila. Men hur i allsindar skulle det gå till? 

2007-10-10 (14:40)
Operation uttröttning. 1-0 till mig. Tilde förlorade. Inatt sov hon som en liten kulting mellan 20:30 till 7 i morse. HA! 
Hon sov jättedåligt igår och i förrgår natt, så även jag. Därför lät jag henne dels gå till dagis igår, och sen åkte vi till stallet direkt efter. Hon var dödstrött igår. Hon försökte somna i bilen på väg hem, men icke. Sadistmamman höll henne vaken. Jag vet ju hur det slutar. Tar hon en "power nap" i bilen på vägen hem, så är hon uppe till minst 23 och sen är det kört igen. Det funkade iaf, eftersom hon sov gott i natt och vaknade som den underbara solstråle hon brukar vara. Hon frågade inte ens efter Bamse-ryggsäcken, hon skulle bara direkt till dagis. :-)
Hon älskar sina klossar! Det hon gillar mest att göra med dem just nu, är att lägga dem i en rak fin rad längs med hela skrivbordet. Jättebökigt, för jag har svårt att skriva på tangentbordet då jag har klossar under handlederna. Sen om klossarna räcker så lägger hon dem även runt musen och då är det särskilt svårt att använda datorn. Då är det lika bra att helt överlåta skrivbordet till henne. :-)

Jag tycker det är så roligt att Tilde älskar att vara ute, och då särskilt att hon tycker att stallet är den roligaste platsen i världen näst efter dagis. Och hon sköter sig själv så bra. Man måste inte hålla henne i handen hela tiden, eller vara med i allt. Hon leker på stallplanen med sin hink o spade och gräver i leran medan jag pysslar med ngt annat. I går skurade jag badkar och fyllde vatten överallt medan hon grävde i en vattenpöl. Skönt. Hoppas det håller i sig ett tag till :-)

2007-10-07 (22:45)
Idag tömkörde/promenerade jag med Jinx. Vi gick inte långt alls, utan tränade bara på att han skall lyssna på min röst och mina hjälper. Han var så duktig. Visst, det var ett par snurrar och försök till att kliva av vägen då vi passerade Bonzos hage och sedan stonas, men vi kom förbi utan att jag behövde leda honom. Imponerande att han lyssnade på mig, eftersom Bonzo muckade/hotade allt han kunde från sin sida av staketet. :-)
När vi väl kommit förbi dem, tränade vi på halter. Han är ganska bra på det, inte jätte, men ganska. Han skulle behöva gå en sväng först och bli av med lite "nyfikenhet/spänning". Nästa gång skall jag göra det.
Sen "avborrade" jag (med stor välbehövlig hjälp av Maggan) Moira från miljarder "musslor" och vanliga kardborrar. Jäkla otyg. Men nu är hon fin, tills i morgon då hon säkert har lokaliserat ett nytt "borrhav".
Nu är det "bara" Bonnie, Xenia och deras döttrar som skall befrias från alla musslor. De ser ut som om ngn hällt över dem hinkvis med "pärlor" som sitter i precis hela manarna och pannluggarna. Döttrarnas fölpäls är också den full. Usch. Men de går skapligt lätt att få bort, till skillnad från de vanliga kardborrarna.
Den nya delen av hagen är halvklar. Snart skall vi släppa ner en massa ston (ungston och gallston) i den så de får beta rent så gott det går. Då får vi superfint gräs där till våren. De kommer få hö under tiden de går där också, men jag anar att de inte kommer vara intresserade, då gräset är nästan midjehögt... Och ganska grönt. Det gamla gräset hoppas jag de trampar sönder så det kan komma upp nytt.
I går avmaskades också alla hästarna, så de är redo för hagbytet.

Ulla hade med sig klossar i trä till Tilde, som jag "beställt" av henne, till stallet. Tack för hjälpen Ulla. Dessa fick hon då jag kom hem och nu sover hon med ett par av dem. det var precis så uppskattat som jag hoppades på. Hon rev av pappret och direkt då hon såg vad det var ropade hon "Åh, JAAA!" :-) Sen höll hon på med dem tills hon somnade. Nu funderar jag bara på hur jag skall få henne till dagis i morgon utan dem... :-D

2007-10-05 (08:45)
Helt otroligt. Jag somnade igår vid 18.30 och vaknade i morse vid 5. Jag har inte sovit så länge på jag vet inte hur länge. Sist jag gjorde det var jag sjuk. Tack Jani för att jag fick sova bort hela kvällen! Jag minns ingenting av att barnen la sig, eller att Jani lade sig bredvid mig heller. Jag brukar iaf registrera vad som händer omkring mig, men jag sov som en klubbad säl. Fantastiskt skönt. Det är inte vidare ofta jag vaknar fem och känner mig alldeles energisk :-)

Tildes Bamse-mani är verkligen extrem. :-) Stackars Emmy kom hem med ett Bamseplåster på ena fingret, vilket Tildes Bamsepejling fick syn på direkt. Hon försökte sedan slita av plåstret med våld från systerns finger. När det vare sig gick eller accepterades förföljde hon Emmy under kvällen och gjorde upprepade försök att övertala sin syster att överlåta plåstret till henne. Men icke. Den kvällen somnade Tilde efter diverse raseriutbrott. Fröken berättade på dagis i morse att en mamma som kommit och hämtat barn och haft med sig sin yngsta i liggvagn, fick värja sig då vår älskade tvååring försökte plocka ner de Bamsefigurer som hängde i vagnen. Hade hon fått som hon velat hade hon väl vält omkull vagnen och tagit både dem och filten som det stackars barnet hade - med Lille Skutt på. ;-) Det är kul, men ändå inte, för Tilde måste lära sig att inte alla Bamsefigurer i världen tillhör henne. Alla andra leksaker är hon bra på att dela med sig av, men inte dem som har en Bamsefigur på (eller ngn annan i serien). 

Hästarna mår fint. Ett par ston är lite urmjölkade, men får tillskott så de inte blir tunna. Jag tänker försöka att låta stona ha kvar sina föl så länge det bara är möjligt. Helst så vill jag att stofölen skall gå kvar med sina mammor till betet i vår. Så då får jag hellre mata på stona extra så de klarar av att ha dem diandes, samt ge sina bebisar i magarna det de behöver. 
Jag har börjat greja med Jinx, han skall ju köras in. Han är en riktigt trevlig häst att hålla på med, som verkar tycka att precis allt är roligt och intressant. Raphaël skall också köras in lite lätt, och han gör precis vad man ber honom om bara man ger honom mat. Han är precis som sin far. Jag vet inga som är så matglada som de. Raphaël skulle förmodligen tänka sig att göra både kullerbyttor och stå på huvudet om man bara lovade honom en hink müsli som belöning. :-) Och Bonzo, han äter gärna medan han betäcker om möjligt. :-)
Snart, snart, när hormonerna garanterat gått i ide, skall Bonzo få gå med småkillarna tänkte jag. Jag skall iaf testa. Nåja, planerna hinner alltid ändras här 100 ggr innan jag bestämt mig.