|
2007-10-31 (01:20)
Det har hållits en Elitutställning i Finland i helgen, där två av våra
uppfödningar deltog. Det var Pikachú och Indra. På denna utställning
deltog endast ponnyer som under året erhållit championat och/eller
BIS-titel, samt godkända hingstar med 1-pr. Jätteroligt att två av våra
var med! Piccis placerade sig tvåa i klassen för äldre ston, och Indra
femma. I den klassen var det 8 ponnyer med. Grattis! till Kirsi och
Marika som äger dessa två ston numera. Tilde
ville inte sova ikväll, hon var på ett strålande humör och satte sig
istället och sjöng i sin säng. I över en timme sjöng hon mer eller
mindre hela tiden. "Heja Bamse, stackars barn, inte slåss, heeeja
Bamse och Skutt" eller "Lilla Bamse, Starka Bamse, dunderhonung
GOTT, Skalman, Vargen Skuuuutt" :-)
Hennes videofilm med Bamse har gått sönder (tror jag det efter att ha
spolats tillbaka 2 miljoner ggr!) och nu tittar hon på Cartoon Network när
det är Scooby Doo eller Thomas ånglok. Och sen, har hon fastnat för
Barbapappa. Hon kan däremot inte säga Barbapappa utan säger "Dumpappa".
Hon tycker att hon säger rätt, men det gör hon inte. Vi har såklart
jätteroligt åt det där. :-D
Jag önskar ofta att jag var bättre på att filma henne då hon håller på
som mest med sina roliga grejer. Om inte annat är det roligt för henne
kanske, då hon blir större. Jag har tandvärk!
Jag måste dra ut en kindtand antar jag, men om jag väntar lite till kanske
den ramlar ut av sig själv? Tänk vad billigt det blir i så fall.
I går natt opererade jag mitt långfinger på egen hand också. För ngn
vecka sedan slet jag upp nagelbandet på sidan av nageln på taggtråd som
vi hittade ute på en vall, och det har svullnat upp och gjorde ganska ont.
När det började kännas i hela handflatan i förrgår så började Jani
"håna" mig för att jag inte törs gå till läkaren, fast jag
alltid tjatar på alla andra att göra det. Så, med hjälp av Alsolsprit,
bomull, pincett och en skalpell "opererade" jag såret, klämde ut
allt var och nu, nu känns det knappt alls. Mer än att just där jag skar
så känns det såklart. Men det är inte svullet och rött längre. Man
kanske skulle bli läkare när man är klar med bilmekanikerjobbet :-)
Närå, men om det börjar göra ont igen ska jag gå till läkaren. Jag
bara hatar vårdcentralerna, jag fixar inte att sitta där. Det skapar
panikångest på två röda.
2007-10-30 (04:15)
Man upphör aldrig att förvånas över människors girighet och
maktlystnad. Iofs kanske det är naturligt, att ta för sig - kosta vad det
kosta vill. Men jag tycker det ibland är bra magstarkt.
Att komma sig upp, och att få "vara någon" verkar vara extremt
viktigt för en del, att få synas och få vara med överallt. Gärna på
uppsatt position. Varför, har man komplex? Är det bara pga brinnande
intresse? Jag fattar inte, det kan inte vara roligt att vara så ensam? Är
man inte bra som man är, måste man hävda sig - gång på gång?
Vad mkt roligare/skönare det vore om många taggade ner lite och lade
prestigen åt sidan och bara njöt av livet och av att hålla på med dessa
underbara djur... Det är väl inte så himla viktigt att vara duktigast
jämt? Jag fattar verkligen inte. :-/ Det är ju
så kul, med gemenskapen med likasinnade. Om man skall gå och snegla
avundsjukt på varandra blir det inget roligt väl? Jag är glad att jag i
mitt umgänge enbart har folk som tycker att allt kring detta är kul. Som
gläds med en i framgång och som sörjer med en i motgångarna. För de
flesta drabbas av både och emellanåt. Det är dock många som ger sken av
att det aldrig sker tråkigheter hos dem, allt är rosa moln och
gullepluttigt överallt. Jag köper inte det... Om
jag inte lyckas fixa med bil, så lär jag åka på att hyra en till helgen.
Fan så less jag är på bilar. Och fasen så less jag är på att folk
lovar att fixa saker, men sen skiter i att dyka upp helt och hållet. Snacka
om att sätta en på pottan. Men jag får reda ut detta själv antar jag.
Jag är ju värsta bilmekanikern ju. Not. Nu vet jag ju vem jag inte skall
ringa igen för att få hjälp med bilen. Alltid något. Jag
sover fortfarande taskigt som 17, men inatt sov jag tre hela timmar i
sträck! Jag kände mig som en helt annan människa då jag vaknade upp.
:-)
Nu ska jag väl göra ett nytt försök att somna om.
2007-10-28 (00:35)
Först och främst - tack Carro, du är en underbar ängel! Så himla
bussigt att du ställde upp så jag kunde åka. Kunde, ja det kunde jag ju
ändå, men jag ville inte riskera en smärre katastrof. Så allt löste sig
till det absolut bästa. Jag är så oerhört tacksam. Vi
åkte iaf från mig vid 10-tiden och var framme i Fagersta vid strax före
13. Carro körde hela vägen dit och vi körde i ganska lugnt tempo. Vilken
jäkla bas bruden har i sin bil! Trumhinnorna vibrerade långt efter att
musiken tystnat, men det var alldeles underbart. Låtar som Boten Anna fick
en helt annan känsla nu :-D
Fia hade dött om hon varit med. :-P
Jag vill också ha sådant ljud. Men skulle jag installera det i
"Hjalmar", så skulle förmodligen dörrarna ramla av, utav
trycket i basen. :-D Jinx visades jättebra, och
han skötte sig som en liten prins. Visst gick han och småpratade med allt
på fyra ben inne i ridhuset, men han lyssnade bra och det var inte alls
jobbigt att hantera honom. Efter att han visats stod han ganska många
timmar i transporten, ensam. Han sa inte ett knyst utan åt hösilage i lugn
och ro. I finalen blev han Champion Unghingst, och han hade inte direkt
någon konkurrens då han var ensam i den ringen :-) Men han fick 40 poäng,
fördelat på 98878. Jag blev väldigt glad för 9 på typ, men också glad
för att han visade upp en sådan bra trav. Skritten fick han nedslag på
för att den var lite kort, och ja, det var den. Han struttade lite och var
lite "tittig" men annars helt okej. Så det går säkert att fixa
till. Fina killen!
I stora finalen åkte han ut ganska tidigt, men han var där! I
finalringen, min fina hingst! :-) Det räckte gott åt mig. Sen
åkte vi hem vid 7 eller något då det var slut. Carro sov nästan hela
vägen hem, hon var bra tapper hela dagen med tanke på att hon sovit mkt
mindre än jag. Så det behövde hon. Men jag har ett problem med hemresan.
Människan var trött och ville sova. Okej. När man är trött fryser man
ju ofta lätt. Okej. Men hon satte på FULL värme (ja bara på din sida).
Det blev en bastu! Så snart jag hörde första snusningen som bekräftade
att hon somnat, vred jag på så det "bara" skulle vara 26
grader... Då sprutade fläkten ut iskall luft. Tror jag det, vi hade
säkert 40 grader i bilen innan. Sen så snart det blev normaltemp i bilen
skruvade Carro på sig och jag drog på värmen igen. Snusandet kom
tillbaka, och jag sänkte. :-) Så höll jag på till Vallentuna. Jag lät
musiken vara på i samma volym, och bilen på medan jag lastade ur Jinx och
packade ur och mockade transporten, så hon fick sova lite till. Sen
kopplade jag av transporten och skulle köra bort till min bil. När jag
öppnade bildörren vällde det ut hetluft så det stod som ett rökmoln
runt bilen :-) Jag satte mig och innan jag hunnit vända bilen var jag
genomsvettig... När jag stannat intill min bil väckte jag Carro och sa att
det var dags att vakna - det nästan första hon säger är att hon FRYSER!
ASG! Jag höll på att svettas ihjäl!
Nåja, det var det. Carro är och förblir min räddande ängel, som flera
gånger förut. Hoppas jag någon gång kan göra något betydelsefullt för
dig! En annan sak som jag vill säga är: Tack,
ni som bryr er. Ni som dessutom tar er tiden att skriva en rad i ett privat
mail/meddelande, eller diskret säga ett par ord då vi träffas. Det
värmer så jättemycket. Man måste inte tänka på andra, man måste
heller inte säga att man gör det - men det gör jättemånga, de tänker
och bryr sig om både folk de känner och folk de bara läser om i
kvällstidningarna. Men då man får veta det personligen, så känns det
väldigt skönt. Inte lika sorgset tungt. Tack. En
annan kul bekantskap var lilla Linn. Hon är en väldigt rättfram tjej, på
barns vis. Hon kom fram och frågade vem jag var och vad jag hette. Hur
många barn jag hade och vad de heter osv. Hur som helst, så till slut kom
det sig att jag frågade hur många barn hon skulle ha då hon blev stor
(hon tyckte jag hade så många). Hon skulle ha 100 stycken. När jag
frågade om hon inte skulle tycka det blev svårt att ta hand om dem, så sa
hon att hon skulle kasta alla utom två i fängelset så slapp hon dem. När
jag sa att det inte var så en snäll mamma gjorde, så frågade hon
varför. Jag svarade att det var taskigt, för i fängelset får man nog
inget lördagsgodis. Då tittade hon på mig en stund och sen sa hon
"nä, då ska jag inte ha så många då rå". Jag tror jag
tryckte på rätt knapp :-D
Jag bara älskar ohämmade och vilda ungar. En del kan säkert ta det för
ouppfostrat, men det tycker inte jag. Däremot om de är otrevliga och
dumma, men det var inte Linn. Man måste bara möta ungar som är lite
"egna" på deras nivå, då blir det bara roligt och de lyssnar
på vad man har att säga. Jag tänker gå med i hennes fanclub! :-) I
morgon (idag) börjar mina egna ungar sitt höstlov. Det blir spännande att
se hur man mår efter denna vecka, jag känner på mig att den blir lagom
intensiv när alla är hemma. En fördel är att man inte behöver passa
tidiga tider på morgnarna.
2007-10-26 (01:15)
Same shit, med sömnen alltså. Därför ingen idé att skriva mer om det
för närvarande. Jag är så himla nöjd med
hösilaget vi fått i år. Torrt och fint, luktar ljuvligt och hästarna bar
älskar det. Vi kör ut det på en gammal sulky, så nu när hästarna ser
vagnen börjar de ropa välkomnande till oss.
Jag ser såklart ingen skillnad än egentligen på Bellis och Xenia, men jag
matar på dem så jag hoppas det snart vänder. Annars kommer jag att bli
tvingad att vänja av deras föl så snart det går, men jag vill inte. Nu
när de har varsitt stoföl, och jag skall behålla dem, så hade jag tänkt
att de kunde gå kvar tills nästa betessläpp. Men inte om det inte blir
bättre snart. :-/ Jag skulle behöva åka till
andra sidan stan också och bråka med banken, men jag har inte pallat att
bege mig dit ännu. Det är väldigt besvärligt att vara "kedjad"
till sitt hem i princip för att man mår dåligt. Och det är ingen som kan
åka med mig dit heller, medan banken har öppet arbetar ju alla
"normala" människor. :-( Jag hoppas
att jag skall kunna hitta ett bra hem till Balder också snart. Någon som
vill ha en häst med "mkt huvud"... Det är en liten smart ponny,
som behöver stimuleras och inte bara gå som sällskap och slå dank. Han
är liten och söt, så barnfamiljer tycker han är skitsöt, men jag vill
inte sälja honom som ngn leksak. Han behöver arbeta, såväl mentalt som
(när han blir vuxen) fysiskt. Inte lätt att hitta hem man tycker passar
varje individ alla gånger. Klipp verkar ha det
bra och trivas på Ekerö. Det är roligt att de tycker om honom. Vi får se
hur länge de vill ha honom där. Han går som sällskap till en familjs
jämngamla shettishingst, i väntan på att han kan kastreras. När han är
kastrerad har de annat sällskap och då kommer Klipp hem igen är det
tänkt. Jag har inte orkat göra ett enda dugg
mer med Jinx nu. Men jag skall ta tag i det bara jag får komma till ytan
igen. Nu skall ju han och Ravioli ut i helgen, och det skall bli himla
spännande. Unghingstarna fick allt kvarvarande
hö som fanns på loftet att äta på foderbordet förra veckan, så det
skulle gå åt och vi kunde börja snabbare med hösilaget. Jag tänkte att
det där berget med hö räcker i flera veckor åt de fyra killarna. Men
inte då. Det är nästan slut och i morgon får de hösilage blandat med
det lilla som är kvar. De måste ha VRÄKT i sig. Jag tror att de sett och
känt lukten av det goda hösilaget som de andra fått och kommit överens i
smyg om att äta så de storknar så att de också skall få "riktig
mat". De har knappt lämnat lösdriften, utan stått inne och ätit
konstant. De kommer ut och dricker, kollar läget och sedan in igen. Jinx
är ute mer, han patrullerar ju staketgränserna och vill ha lite koll på
tjejerna i hagen intill. Raphaël kommer också ut då och då, mest för
att kolla om det blir ngt kraftfoder (dröm och glöm), när han sett att
det är kört går han in o fortsätter äta. Jättebra, med tanke på att
han verkligen behöver banta egentligen... :-( Nåja, nu kan jag ju
ransonera igen när vi börjar med hösilaget. Jag
har hittat ett sto jag vill ha, men jag skall inte köpa det. Jag bara unnar
mig att drömma och drägla lite. Stammen är så perfekt och så jädra
passande min avel... Fasen. Men, jag njuter av bilderna och bidar min tid.
En vacker dag så... :-) Om jag blir av med ngn annan så kanske, men jag
vet inte vem jag skulle välja bort då. SUCK!
2007-10-24 (04:30)
Den som anser att det är ointressant och tjatigt med mitt gnatande om hur
jag/vi mår och har det - stäng ner sidan, typ... nu.
Läser du vidare betackar jag mig för kommentarer om hur drygt det är att
jag skriver sådant här, att jag vill att folk skall tycka synd om mig (de
som säger det ljuger, för det är inte sant) och hur korkad jag är som
blottar mig i min dagbok. Tack. Det här med att
inte kunna sova måste jag snart söka hjälp för. Jag kan sova två
timmar, sen vaknar jag. Jag är konstant jättetrött, men jag kan inte
somna. Jag skruvar på mig, jag börjar drömma så snart jag slumrar till
eller så får jag bara rejäla obehagskänslor. Det spelar ingen roll var
jag sover, i sängen eller på soffan. Ensam eller nära Jani, eller Tilde
ex. Jag kan inte få ro. I normala fall störs jag inte ens av om någon
skulle möblera om i rummet jag sover i, men nu vaknar jag av minsta lilla.
Förutom de ca två timmar jag lyckas slockna på eftermiddagen.
De två timmarna, plus en timme x 2 på natten, det är vad jag sover. För
ett par veckor sedan sov jag en hel natt, det var helt underbart. Men sen
dess har jag i princip inte sovit alls mer än dessa säg 4-5 timmar per
dygn, oftast inte ens så mkt. En dag per vecka verkar kroppen stänga av
helt och jag somnar, när Jani kommit hem och tar över barnen - då sover
jag flera timmar. När jag vet att han är vaken och har koll.
Jag börjar bli stressad av det här. Alltså, såklart blir man frustrerad
av att inte kunna sova, men jag känner mig jättestressad hela tiden. Jag
får absolut inget gjort, vilket man kunde tycka att jag borde få eftersom
jag är vaken i princip hela tiden. Men det är snarare tvärtom.
Men jag känner att jag inte fixar att vara vaken så här mycket. Kroppen
tar stryk, psyket tar stryk och ja, man blir inte en vidare trevlig person
alls. Jag lever i ngn slags vakuum känns det som. Jag minns inte saker
heller, jag glömmer var jag ska, vem jag pratar med mitt under ett samtal
och jag glömmer att jag ex redan berättat en sak för någon, det brukar
jag inte göra.
Okej, jag har aldrig behövt många timmars sömn per dygn, men jag har
behövt få dem i ett sträck iaf.
Läkaren säger att jag har utbrändhetssymptom, men jag tycker inte det
stämmer. Jag fick ordination vila, helst åka bort och vila. Hur i helvete
skulle det gå till? Och det skulle bara stressa mig ännu mer, att inte få
vara med min familj. Okej om man reser iväg för att göra ngt, med
sällskap. Men att åka ensam = aldrig i livet. No way.
Sömntabletter är heller inget alternativ, jag gör det bara inte. Jag har
alldeles för taskiga erfarenheter (saker jag sett, inte saker jag själv
gjort skall tilläggas) av piller, så jag undviker sådant som
pesten. Min lösning på problemen vore
snarare att allt strul löste sig. Allt som påverkar mitt liv negativt, om
det bara fick ett slut så skulle man kanske kunna slappna av. Men jag
känner mig snudd på paranoid med tanke på det som vi utsätts för av ex
Försäkringskassan. Att bli misstrodd, att bli anklagad för att inte vara
uppriktig, att folk vrider och vänder på saker och skapar betydelser som
inte finns, det känns fasen så jobbigt. Och det absolut enda jag vill, är
att kunna få ha lugn och ro. Att få låta barnen leva så normalt det bara
är möjligt. Utan familjen och djuren, plus de vänner som stöttar genom
alla jävla pappershögar med överklaganden, så hade jag inte orkat
fortsätta fightas med dem. Då hade jag dragit täcket över huvudet och
stannat i sängen.
Och jag tror att om jag inte kunde fly till stallet där man kan glömma
bort allt annat en stund, då hade jag exploderat av alla känslor. Den
känslan som äger mig sedan en tid tillbaka är ilskan. Jag är konstant
arg, på allt och alla utom de närmaste. Det krävs bara en liten knuff i
fel riktning för att jag skall bli fly förbannad. Jag är ett PMS-monster.
:-)
Och jag blir ledsen för ingenting. Jag kan höra en låt på radion som
får mig att gråta? Jag tittar på TV och minsta känslosamma inslag får
mig att störtgråta. Mitt obehag av att vistas bland andra människor har
också ökat, numera mår jag fruktansvärt dåligt av att alls vara bland
folk. Att handla ensam är en liten pärs i vanliga fall, men jag har
lyckats hantera det skapligt i alla år. Nu för tiden gör jag det bara
inte, om jag inte är absolut jättetvungen, men då måste det vara rätt
tid och rätt ställe. Skitkonstigt. Som om alla symptom förvärrats
enormt, och bara rusar iväg. I morgon skall jag kontakta läkare nigen, jag
måste nog ha riktig hjälp med det här. Någon utomstående att prata med,
som inte dömer eller försöker sopa problemen under mattan. Nog
om detta för inatt. Barnen mår bara bra, med undantag för att vi är
sjuka igen. Men annars är allt bra. :-) Natta är inne på sista
prao-veckan nu. Många bra filmer har vi fått se tack vare henne :-)
Den bästa hittills, som hon lånat hem, är "Illusionisten".
Jättebra film. Hästarna då. Jinx har
fått sitt RS-nummer och heter numera Ekskogens Jinx RS 513. Lite roligt,
för Janis turnummer är 5 och mitt är 13. Så nu är väl hingsten "jinxad"
iom att jag skrev detta. :-) Vi har en tid fodrat med hö, men idag öppnade
vi första hösilagebalen. Hästarna blev allt annat än ledsna. De ston som
går nere i nya hagen får också hösilage, även om de egentligen inte
skulle behöva. De har gått upp en del i vikt bara på den tid de gått
där nu. Men det känns bra att veta att de har "riktig" mat
också, och hösilaget äter de ju mer än gärna. :-P
Bellis och Xenia med döttrar är flyttade till stallhagen, de får äta en
hel del kraftfoder då de mjölkats ur snabbt som tusan på slutet. Och det
gör de så gärna. Äter kraftfoder alltså. Dramas bakben ser ganska okej
ut nu. Man tänker inte på det direkt om man inte vet vad man skall titta
efter, och det vet ju tyvärr jag. Så jag tittar mer på hennes bakställ
än på ngt annat på henne. :-)
I hagen intill dem går unghingstarna. Det märks att hormonerna gått i ide
på dem. Jinx står förvisso och hummar lite om de kommer tillräckligt
nära, men annars bryr de sig inte om stona. Raphaël, den lille matglade,
står där och hänger, gnäggar och skrapar med framhovarna och
"dansar" då och då. Men bara då stona äter kraftfoder. Då de
ätit upp och lämnat hinkarna tomma, så dansar han runt där ändå - för
det kan ju finnas kvar på botten. Om inte kan han gärna tänka sig att
slicka rent ev spill på kanterna. Han är helt matfixerad. Och ruskigt fet.
Undrar om han når bottenrekord i helgen eller om han går på samma som
innan? :-) Bra träning är det likväl.
Apropå Raphaël, så visade vi honom för Lottie och Bengt för ett par
veckor sedan, då de inte sett honom röra sig (i trav eller på rakt spår)
på länge. Det var ganska förbluffande, för han breddade inte. Inte
i skritten, inte i traven. Inte ett dugg. Däremot så gör han ju det i
ridhus? Jag tycker därför det skall bli roligt att se om det "kommer
tillbaka" på lördag. Jag stod så jag såg bra i Köping då han
visades, och jo då han breddade som bara den där. Men han har inte gjort
det efteråt. Han gjorde det innan premieringen också, dock inte lika mkt
som på premieringen. Men ingenting efteråt. Det är lite irriterande, då
jag inte vet vad jag skall göra nu...
Det var väl allt just nu.
2007-10-13 (11:00)
Inget möte för mig, det bara går inte. Det suger ju en aning... Igår
var det "manifestation mot gatuvåldet" inne i stan. Jättebra.
Förutom att folksamlingarna automatiskt drar till sig skitstövlarna.
Gängen som åkte in till stan för att det samlades folk, som tar minsta
lilla chans att starta bråk, vandalisera och bara jävlas var såklart på
plats. Polisen fick vara där för att hålla ordning på de som var där
för att hedra ett av de senaste offren för detta meningslösa. Bara det
rimmar illa, polisen skulle inte behövas när man manifesterar MOT våld.
Men jo då, det behövs. För sällan har stan varit så stökig som
igår.
När Jani var på väg hem från jobbet fick tågen tas ur trafik på grund
av att ungdomarna förstörde vagnarna, störde, slet i dörrarna och slogs
rent allmänt. Så jävla respektlöst och fult.
Det kommer inte att sluta, så länge det finns de som får
"status" tack vare sitt vidriga beteende. Var är föräldrarna?
Jag tycker att det är deras ansvar att se till att detta inte händer. Jag
fattar att det inte alltid är så lätt. Bor man på fel ställe så är
det snudd på omöjligt att lära sina barn schyssta värderingar. Och vems
fel är det? Personligen klandrar jag till stor del myndigheterna, som inte
tagit sitt ansvar eller gett möjligheterna till föräldrarna att kunna
uppfostra sina ungar rätt. Hur kan man göra det med de förutsättningar
som finns tex där jag växte upp? Det stället är ett jävla
katastrofområde idag. Där dagisen är en förvaringsplats och ungdomarna
driver runt i gäng och ställer till jäkelskap för andra. Gränserna för
"mitt och ditt" samt "rätt eller fel" är riktigt
luddiga där. Tyvärr bor Leon där då han är hos sin mamma. Efter bara
ett par dagar är killen helt förändrad. Han pratar illa, han beter sig
annorlunda och har en jäkligt taskig attityd mot både sina kompisar här,
sina syskon och mot oss vuxna. Det är en milsvid skillnad på hur barnen
beter sig där och här, och det är bara 4 mil mellan oss. I går ringde
han hem från sin mamma och pratade med Joey. Han hade två kompisar där
och den ena ville prata med Joey. Killen säger saker som "ska vi
knulla", medan Leon står bredvid och fnittrar förtjust, varpå han
hakar på och säger till kompisen att Joey är en tönt, en datanörd och
kaxar sig rent allmänt. Jag blev helt vansinnig, och tack och lov blev
Leons mamma det också och tog tag i det när vi ringt henne och berättat
vad killarna höll på med hemma hos henne. Snacka om bra föredöme den
kompisen är... Leon suger i sig som en svamp och fattar ju inte vad som är
så fel, han tycker ju att hans lite äldre kompis är skitball och tuffast
i stan. Jag är så GLAD att jag inte bor där. Jag kommer aldrig i livet
låta mina barn växa upp i den miljön. Nu ska
jag åka till stallet och hela mig lite, jag känner mig helt slut. Jag
drömmer mardrömmar hela tiden, vaknar efter ngn timme och är helt
vettskrämd. Jag vet vad det handlar om, men kan inte påverka situationen
utan försöker hantera det så gott jag kan, men det kommer igen i sömnen.
Jag är hyperkänslig också av ngn underlig anledning. Jag blir
skitbesviken på folk för minsta lilla, jag reagerar jättestarkt på
minsta konstighet och blir ledsen för ingenting. Jag är nog ganska slut
för närvarande tror jag. Jag har inget försvar att sätta upp mot saker
som sker, jag kan inte värja mig alls. Jag har också insett att jag inte
kan bedöma folk så bra som jag trodde, igen. Jag målar upp en bild av hur
det är, och blir alltid lika besviken då jag inser att jag inte målat upp
mer än det jag ville se/hoppades på. Att man aldrig lär sig? Läkaren
säger att jag måste vila, riktigt vila. Men hur i allsindar skulle det gå
till?
2007-10-10 (14:40)
Operation uttröttning. 1-0 till mig. Tilde förlorade. Inatt sov hon som en
liten kulting mellan 20:30 till 7 i morse. HA!
Hon sov jättedåligt igår och i förrgår natt, så även jag. Därför
lät jag henne dels gå till dagis igår, och sen åkte vi till stallet
direkt efter. Hon var dödstrött igår. Hon försökte somna i bilen på
väg hem, men icke. Sadistmamman höll henne vaken. Jag vet ju hur det
slutar. Tar hon en "power nap" i bilen på vägen hem, så är hon
uppe till minst 23 och sen är det kört igen. Det funkade iaf, eftersom hon
sov gott i natt och vaknade som den underbara solstråle hon brukar vara.
Hon frågade inte ens efter Bamse-ryggsäcken, hon skulle bara direkt till
dagis. :-)
Hon älskar sina klossar! Det hon gillar mest att göra med dem just nu, är
att lägga dem i en rak fin rad längs med hela skrivbordet. Jättebökigt,
för jag har svårt att skriva på tangentbordet då jag har klossar under
handlederna. Sen om klossarna räcker så lägger hon dem även runt musen
och då är det särskilt svårt att använda datorn. Då är det lika bra
att helt överlåta skrivbordet till henne. :-) Jag
tycker det är så roligt att Tilde älskar att vara ute, och då särskilt
att hon tycker att stallet är den roligaste platsen i världen näst efter
dagis. Och hon sköter sig själv så bra. Man måste inte hålla henne i
handen hela tiden, eller vara med i allt. Hon leker på stallplanen med sin
hink o spade och gräver i leran medan jag pysslar med ngt annat. I går
skurade jag badkar och fyllde vatten överallt medan hon grävde i en
vattenpöl. Skönt. Hoppas det håller i sig ett tag till :-)
2007-10-07 (22:45)
Idag tömkörde/promenerade jag med Jinx. Vi gick inte långt alls, utan
tränade bara på att han skall lyssna på min röst och mina hjälper. Han
var så duktig. Visst, det var ett par snurrar och försök till att kliva
av vägen då vi passerade Bonzos hage och sedan stonas, men vi kom förbi
utan att jag behövde leda honom. Imponerande att han lyssnade på mig,
eftersom Bonzo muckade/hotade allt han kunde från sin sida av staketet. :-)
När vi väl kommit förbi dem, tränade vi på halter. Han är ganska bra
på det, inte jätte, men ganska. Han skulle behöva gå en sväng först
och bli av med lite "nyfikenhet/spänning". Nästa gång skall jag
göra det.
Sen "avborrade" jag (med stor välbehövlig hjälp av Maggan)
Moira från miljarder "musslor" och vanliga kardborrar. Jäkla
otyg. Men nu är hon fin, tills i morgon då hon säkert har lokaliserat ett
nytt "borrhav".
Nu är det "bara" Bonnie, Xenia och deras döttrar som skall
befrias från alla musslor. De ser ut som om ngn hällt över dem hinkvis
med "pärlor" som sitter i precis hela manarna och pannluggarna.
Döttrarnas fölpäls är också den full. Usch. Men de går skapligt lätt
att få bort, till skillnad från de vanliga kardborrarna.
Den nya delen av hagen är halvklar. Snart skall vi släppa ner en massa
ston (ungston och gallston) i den så de får beta rent så gott det går.
Då får vi superfint gräs där till våren. De kommer få hö under tiden
de går där också, men jag anar att de inte kommer vara intresserade, då
gräset är nästan midjehögt... Och ganska grönt. Det gamla gräset
hoppas jag de trampar sönder så det kan komma upp nytt.
I går avmaskades också alla hästarna, så de är redo för hagbytet. Ulla
hade med sig klossar i trä till Tilde, som jag "beställt" av
henne, till stallet. Tack för hjälpen Ulla. Dessa fick hon då jag kom hem
och nu sover hon med ett par av dem. det var precis så uppskattat som jag
hoppades på. Hon rev av pappret och direkt då hon såg vad det var ropade
hon "Åh, JAAA!" :-) Sen höll hon på med dem tills hon somnade.
Nu funderar jag bara på hur jag skall få henne till dagis i morgon utan
dem... :-D
2007-10-05 (08:45)
Helt otroligt. Jag somnade igår vid 18.30 och vaknade i morse vid 5. Jag
har inte sovit så länge på jag vet inte hur länge. Sist jag gjorde det
var jag sjuk. Tack Jani för att jag fick sova bort hela kvällen! Jag minns
ingenting av att barnen la sig, eller att Jani lade sig bredvid mig heller.
Jag brukar iaf registrera vad som händer omkring mig, men jag sov som en
klubbad säl. Fantastiskt skönt. Det är inte vidare ofta jag vaknar fem
och känner mig alldeles energisk :-) Tildes
Bamse-mani är verkligen extrem. :-) Stackars Emmy kom hem med ett
Bamseplåster på ena fingret, vilket Tildes Bamsepejling fick syn på
direkt. Hon försökte sedan slita av plåstret med våld från systerns
finger. När det vare sig gick eller accepterades förföljde hon Emmy under
kvällen och gjorde upprepade försök att övertala sin syster att
överlåta plåstret till henne. Men icke. Den kvällen somnade Tilde efter
diverse raseriutbrott. Fröken berättade på dagis i morse att en mamma som
kommit och hämtat barn och haft med sig sin yngsta i liggvagn, fick värja
sig då vår älskade tvååring försökte plocka ner de Bamsefigurer som
hängde i vagnen. Hade hon fått som hon velat hade hon väl vält omkull
vagnen och tagit både dem och filten som det stackars barnet hade - med
Lille Skutt på. ;-) Det är kul, men ändå inte, för Tilde måste lära
sig att inte alla Bamsefigurer i världen tillhör henne. Alla andra
leksaker är hon bra på att dela med sig av, men inte dem som har en
Bamsefigur på (eller ngn annan i serien). Hästarna
mår fint. Ett par ston är lite urmjölkade, men får tillskott så de inte
blir tunna. Jag tänker försöka att låta stona ha kvar sina föl så
länge det bara är möjligt. Helst så vill jag att stofölen skall gå
kvar med sina mammor till betet i vår. Så då får jag hellre mata på
stona extra så de klarar av att ha dem diandes, samt ge sina bebisar i
magarna det de behöver.
Jag har börjat greja med Jinx, han skall ju köras in. Han är en riktigt
trevlig häst att hålla på med, som verkar tycka att precis allt är
roligt och intressant. Raphaël skall också köras in lite lätt, och han
gör precis vad man ber honom om bara man ger honom mat. Han är precis som
sin far. Jag vet inga som är så matglada som de. Raphaël skulle
förmodligen tänka sig att göra både kullerbyttor och stå på huvudet om
man bara lovade honom en hink müsli som belöning. :-) Och Bonzo, han äter
gärna medan han betäcker om möjligt. :-)
Snart, snart, när hormonerna garanterat gått i ide, skall Bonzo få gå
med småkillarna tänkte jag. Jag skall iaf testa. Nåja, planerna hinner
alltid ändras här 100 ggr innan jag bestämt mig.
|
