2006-11-30 (13:30)
Sista november. Kan man inte tro, det är 10 grader varmt ute och soligt. Igår då vi var och handlade stod det två män framför oss i kön i SHORTS! Känns inte som om det är en månad kvar på året nej...

Jag har sagt det förr och säger det igen, det är fantastiskt rogivande att titta på hästarna då de äter. Jag har tillbringat en lång stund i hagarna idag och bara varit. Det är himla kul att se hästarnas olika sätt att äta. En del har ett mkt udda bordsskick. :-)
Florita och Muzette gräver ner huvudet under högen med hö och rycker upp huvudet så att maten ligger på deras huvuden. Lava tar tag i en stor "tuss" och kastar upp den i luften innan hon äter den. Epona tar maten i munnen, släpper den på marken bredvid lådan och äter därifrån istället. Äter hon ur en hög som redan ligger på marken (vi lägger två högar på berget), så tar hon en tuss ur högen och lägger vid sidan om innan hon äter den. Det är dem jag kommer ihåg nu. Men de har sina olika sätt och personligheter allihop. Mer eller mindre.
Det är en av sakerna som är kul med att iaktta dem, man lär känna dem och deras speciella sidor bättre.
Babsan brunstar! Bonzo som går i hagen bredvid tycker att hon är det sexigaste som gått på två par hovar, någonsin - just nu iaf, hon är ju den enda som brunstar. :-)
Babsan brunstar så att hon inte får ngt vettigt gjort. Går hon förbi honom på vägen till vattnet tex, så räcker det med att han vippar ena örat i hennes riktning för att hon skall "frysa" och vända upp rumpan. Pervo! :-) Hon kan absolut inte gå i hans närhet, mer än väääldigt bredbent och skvättandes.
Det är fö inte det lättaste att få henne att passa in i flocken. Nu har vi möblerat om lite igen och hoppas det blir enklare för henne. Inte så att hon blir jagad hela tiden, men hon viker sig direkt om ngt annat sto vill äta där hon står. Nu går hon med ett par av Maggans ston och Bellis och det verkar iaf lugnare. Hon är fin lilla Babsan, det är roligt att ha henne här!

Tilde är inte riktigt okej än trots allt. Hon kräks inte mer, men hon är dålig i magen. För att hålla henne ren skulle man behöva sätta fast blöjorna med silvertejp, annars läcker det ut direkt. Så här byts det blöja i tid och otid. Är det inte bättre efter helgen, då måste vi kolla upp detta ordentligare. Hon har ju varit sjuk länge nu.

2006-11-27 (03:20)
Första dagen ute på en vecka - vilken frihet! Kändes som att ha suttit inspärrad ett år minst, och idag blivit frigiven... :-)

Jag tycker det är helt otroligt med detta väder. Om det inte varit för leran så hade jag tyckt det var toppenskönt. Men, idag klockan 10 på fm så var det 9 grader VARMT! När jag kollade efter middagen var det 10! Det är snart 1 DECEMBER! Kan någon bläddra fram rätt månad i Kung Bores kalender? Jag tror att han är kvar i september...
Idag har det blåst väldigt mkt, jag hoppas det gör det ett par dagar till så det hinner torka upp i markerna.

Vilken kick!
Att få vara i stallet hela dagen och bara VARA! Även om det kanske var lite optimistiskt att ge sig ut och härja så snabbt och innan man är helt 100, så var det värt det. Jag var helt färdig då jag kom hem fysiskt, men mentalt var jag helt på topp. Älskade hästar! Bara att se dem gör underverk. Även om de är mer än lovligt leriga. Bonzo fick frispel och galopperade omkring så valkarna dallrade och sen la han sig i en härlig lerpöl och gneeeed in mer lera i sin fina man. Fast han såg mkt nöjd ut efter make-up-stunden.
Öppnade grinden ut till sommarhagarna igen. En snabb, tillfällig och enkel lösning på stora flockens lerproblem. Nu har de alla hagarna att gå i = mindre lera, mindre som blir söndertrampat och mer att pyssla med. Det är ju ingen näring idet gräs som finns kvar, men det är sysselsättning. De har ju också stora skogen att gå i, så nu finns det att göra. Paddan och Buu fick också gå med dem nu, så är alla unghästarna där tillsammans. Ja, förutom de som går med sina mammor i "smala hagen". Dvs de mammor som behöver äta extra för att hålla hullet så länge de ger di. Min plan att inte vänja av lär gå åt skogen. Xie och Bonsa har tappat lite för mkt för att jag skall känna mig nöjd. Jag ger det lite mer tid. Vänder det inte, så tar jag deras föl om ett par veckor.

Ikväll spydde Tilde igen. Tre gånger. Kanske ropade vi hej lite för snabbt. Alla andra har klarat sig nu, men hon fick ett återfall. Kanske gick vi för snabbt fram med hennes återgång till mat/välling? Stackars liten!

2006-11-26 (06:25)
Jag börjar tro på att det finns ett slut på detta. Om det är vinterkräksjukan, vanlig hederlig maginfluensa eller ngt annat, det vare sig vet jag eller bryr mig värst mkt om. Skit är det iaf.
Jag kämpade tappert med mig själv, Joey och Tilde i början av veckan. Joey spydde ner huset, och Tilde sin säng, jag är själv mer rumsren och skötte mig snyggare :-). Sen blev de och jag bättre. Det gick två dagar som vi satt i "karantän". Sen fick de gå till skola och dagis. Jag hostade förvisso och tappade rösten och halsen kändes som om den brann. Men jag härdade ut och det började kännas okej. Men säg den lycka som varar länge... Natten till fredag slog det till igen. Det började med att jag vaknade av att Tilde spydde ner sängen vid 4. Bäddade rent, badade barn och lade mig för att försöka hinna sova lite till. Då spyr Leon. Han var så tapper lille killen. Han sprang skytteltrafik till toan (missade inte en enda gång). Jag tyckte efter ngn timme att det var konstigt att han spydde så mkt, men det visade sig snabbt att han smög in på toa och hinkade i sig vatten. Inte smart. När jag fick stopp på detta drickande, så lugnade sig magen snabbt och han somnade en stund.
Klockan 06.15 väckte jag Jani med en kopp kaffe. "Åh det värker i min mage" sa han. 30 sekunder senare var han på toa. FAAAN! Två timmar senare, var det kört för mig igen. Ännu mer FAN!
I två dygn nu har vi legat däckade. I ngn slags dvala har jag bytt lakan och tvättat barn, servat barn och make med vatten, juice och fil. Tilde fick inte behålla ngt alls så henne har jag fått mata med ett par skedar vatten varannan timme plus lite nyponsoppa då och då. Välling var inte att tänka på, den kom upp efter en minut. Nu har hon fått 1 dl välling i natt, den har ännu inte kommit upp *håller tummarna*. Idag (läs lördag kväll) har jag faktiskt kunnat äta, likaså har Jani fått i sig lite mat. Så det är på väg åt rätt håll. Bara jag får upp Jani så pass att han kan ta Tilde så skall huset saneras. Har laddat med klorin och skall skrubba varenda millimeter som varit i kontakt med barnen och oss. Leksaker ligger i korgar i duschen, spolade och tvättade. Nu återstår ett berg med otrevliga lakan och kuddar. Maskinen skall gå på högvarv. Har bara inte orkat med det ännu. Jag är långt ifrån en superkvinna som fixar alltihop. Åh jäklar så jag svurit dessa dagar. :-)
I morgon (läs idag) skall jag till stallet. Det spelar ingen roll om jag trillar ihop på kuppen, men UT skall jag. Och bort! Jag har inte sett djuren på en vecka typ. Tack Maggan o Kenneth för att ni fixat ALLT! Vad hade jag gjort om jag varit ensam i stallet? Om det inte varit andra där som kunde rycka in? Shit, det hade inte varit roligt! Så ett stort jättetack!
Men i morgon måste jag dit. Jag måste hämta lite energi och ladda batterierna lite känner jag.
Nu är klockan snart 7 på söndag morgon... Om ett par timmar kan jag väcka Jani och om han mår bättre kan jag överlämna världens gulligaste 1-åring till honom, med allt vad det innebär. ;-)

2006-11-22 (01:50)
Rubbad, det är bara förnamnet. Jag har gått från lite förkyld till lunginflammation. Jag hostar blod och jag kan knappt andas. Jag har "pip i luftrören". :-)
Vad gör jag då med min rökning? Passar jag på att sluta, eller iaf dra ner på konsumtionen av cigg? Nähä då!
Jag andas mkt ytligt för att undvika att hosta, sen dricker jag lite vatten och tänder en cigg. De första två blossen håller på att ta kål (KOL) på mig. Men sen går det ganska bra.
Det sjukaste av allt är att det som lindrar hostan bäst, det är ciggen. Det "kliar tillbaka" och river ganska skönt. För stunden. Hostmedicin är bara larvigt. Det hjälper inte alls. Bara om man tar lite extra och då får man ju hjärtklappning istället så det törs jag ju inte. Att lägga sig ner och sova är det inte tal om, då hostar jag som en galning. Jag får vackert sitta o sova så gott jag kan. Tills jag glider ner i liggande ställning och vaknar av en hostattack efter ngn timme. När jag ändå vaknar tar jag ju en cigg till. Sinnessjukt!
Jag önskar så himla mkt att jag hade karaktär och sinnesro att försöka sluta röka. Faktiskt. Att jag inte kände att ciggen ger mig så mkt "ro" eller dövar ångest så bra. Jag önskar att det fanns ngt annat alternativ.

2006-11-19 (03:05)
Tvi säger jag bara... jag fixar det inte, inte ens fast jag vill. Vad? Vara ett stöd för den "vomerande" sonen. Sitter vid datorn (ja mitt i natten, vad annars - sova kan jag ju inte) och hör Joey börja gråta. Jag tror först att han drömmer, men frågar om han är vaken. Ja svarar han, och säger att han nog måste spy. Halvvägs mellan där jag sitter och Joeys rum/säng är badrummet. Jag säger åt honom att komma till badrummet. Jag hinner precis runda hörnet (3 steg) och kommer in i hallen då jag möter honom. Han tittar på mig och det kommer en kvastkaskad ur munnen på honom. Resultatet av detta blir inte vad man kan tycka är det bästa. Jag FLYR! Jani är också vaken som tur är och får ta hand om det. Jag står vid skrivbordet och försöker koncentrera mig på allt annat än det jag just sett och HÖR! För det händer igen, och igen... Till slut är han inne i badrummet och har lämnat sina markeringar (milt sagt) i hela hallen och i sitt rum. Väl där, så är det över...
Jag fixar det INTE, det bara är så. Nu hoppas vi att det är ngt han ätit, och inte att han blivit sjuk. Han ligger nu, i min säng. Hoppas han får sova och slippa fler äventyr i natt. Han tyckte det var fruktansvärt läskigt. Vem tyckte inte det :-/

HUR kan det faktum att man hör ngn annan göra det påverka en själv så pass att det snudd på framkallar samma resultat hos en själv? Skumt!

2006-11-18 (21:45)
Nu är hon på plats! Babsan, som vi lånar av Karin, kom ikväll. Äntligen!
Hon är Bellis o Bosses dotter = ett barn från två av mina stora favoriter! Tack för att jag får låna henne Karin! Och TACK Anna, som ställde upp och gjorde det hela med transporten mkt enklare för mig. Skitschysst!

2006-11-16 (08:30)
Nu är JAG sjuk! Skit också.
De senaste nätterna har jag sovit dåligt. Jag har funderat mkt och försökt räta ut alla frågetecken angående framtiden. Jag inbillar mig att jag kommit på en lösning, om än kanske en nödlösning. Men det är värt ett försök. Igår natt, tror jag det var, så bestämde jag mig iaf för att ta det första steget mot en förändring. Så nu har jag satt bollen i rullning och så får vi se vad det blir av det hela. Spännande, och läskigt. Jag ogillar att inte veta hur det skall bli. Men iom att jag fått prioritera om, så får jag nog tåla att inte ha kontroll ett tag. Åtminstone till dess att jag fått besked, sen skall jag återta kontrollen över livet och tillvaron igen. :-)

När allt känns mörkt o trist, så är det underbart med en kelsjuk ettåring i sin närhet. Hon verkar dessutom pejla in det bra, för ibland då jag bara sitter och funderar över ngt, så kommer hon fram och klättrar upp i mitt knä, kramas lite och ger mig en stor blöt och snorig puss. Då känns allt bättre. :-) Undrar varför jag blev förkyld nu? :-P
Älskade ungar!

Joey är för övrigt inte värstans glad på mig just nu. Jag har sagt att han inte får gå på två av de tre fotbollsträningarna per vecka. Tränaren har fått frispel och bokat upp träningar på konstgräs. Dels innebär det en extra resa för alla killarna med buss/skjuts. Dels har detta inneburit ändrade träningstider. Innan ändringen slutade de klockan 19. Det var okej trots allt. de kunde äta ngt lätt innan träningen och sedan få en sen middag. Men nu, nu börjar de 19:45 och slutar 21. Killarna är 11 år gamla! Detta skulle innebära att Joey inte skulle vara i säng förrän 22:30, två kvällar i veckan på vardagar! Till Joeys förtret nekar jag honom att gå på dessa sena träningar, liksom många andra av kompisarnas föräldrar nekar kompisarna att träna. "Tyvärr" finns det ett par som FÅR gå, och det stör Joey. Men det struntar jag i. Min elvaårige grabb skall i säng 21:30 kvällarna innan skola. Punkt slut! "Jävla mamma, hur ska man bli proffs om man AAAAALDRIG får träna?" :-D
Ja säg det.

2006-11-13 (23:00)
Barnen har nu alla fått sina skol-/dagiskort. Jag tycker de blev himla bra faktiskt. Jag var orolig att Tilde skulle ställa till det och vara ledsen på korten, men det gick ju hur bra som helst. Mammas lilla troll. Lockarna gick inte att hålla i styr, hårspännen till trots. Men det blev bra ändå. Åh vad jag avgudar mina barn!

Natta	Joey	Emmy	Leon	Tilde

Annars händer inte mkt som går att skriva om direkt. Prioriteringarna i livet har vänts upp och ned sista tiden. Jag börjar väl så smått rätta mig efter hur det kommer att se ut i framtiden. Men det är tufft att vända om som en katt i luften och landa på fötterna varenda gång. den här gången stukade jag nog mig lite faktiskt. Men TROTS allt, så känner jag mig konstigt nog ganska tillfreds. Med det mesta.

Det är säkert 100:ade ggn jag skriver om detta, men fan vet vad jag hade gjort eller orkat med utan djuren. Utan att få sitta och klappa på dem i hagen, eller min favoritsyssla just nu, stå och titta på dem då de äter! hur löjligt som helst. Jag kan ta en stol och sätta mig utanför hagen (inne i hagen är det ju så jäkla lerigt) och glo på dem medan de äter. Skulle förmodligen kunna sitta hur länge som helst. Jag tänker bra då. Jag laddar om bäst i stallet. Att bara se och höra dem, se hur de är i förhållande till varandra i flocken - det är balsam för själen. Undrar hur alla andra gör, de som inte har djur (eller tycker om dem). Hur hämtar de ny energi? Hur får de ny kraft att ta itu med alla vardagsproblem, som vi ju alla har mer eller mindre av?

Jag har drömmar. Drömmar om hur jag vill leva resten av mitt liv. Har funderat mkt på det senaste tiden. Vad jag vill och "måste" hinna göra i livet, innan det är försent. Jag önskar så att jag kunde förverkliga åtminstone något... Jag får "fnula" vidare i morgon då hästarna äter "frulle". :-)

2006-11-09 (23:55)
I morgon går Joey och Leon till skolan. Tilde är fortfarande hängig, så hon stannar hemma. Jani är tvärsjuk nu. Fan vad less man blir. Det går ju bara runt!

"Nya" bilder på Balder, Bilbo, Bonnie, Kiara, Bonzo, Pandora, Hedwig, Pebbles, Bounty (på deras egna sidor) och på framsidan. Fler kommer. Har ett stort antal "Jemlabilder" som skall in i fotoalbumet.

2006-11-07 (01:04)
Barnen är lite friskare nu iaf, men inte redo att gå till skola/dagis i morgon trots allt. Jani var på utvecklingssamtal idag, tillsammans med Leon och Leons mamma. Det var fina omdömen om det mesta han fick grabben, det känns ju roligt. Men jag tycker det är idioti att låta barnen vara med på mötena i den åldern. Åtminstone Leon tar illa vid sig av att sitta bredvid och lyssna på när fröken säger att han är dålig på att se henne i ögonen och på att hålla reda på sina kläder/sin hylla. Han är för guds skull bara 6 år. Vi är väl medvetna om att han inte gärna ser "andra" i ögonen då de pratar med honom, men det blir knappast lättare för honom av detta. Jag tycker att ett utvecklingssamtal i den här åldern kan vara antingen enbart för föräldrar och lärare, alternativt att man har ett kortare möte också, där barnet kan vara med och få visa sina arbeten m.m. Kanske inte på sexårs dock... Däremot är det ju stärkande för barnen (läs Leon) att få höra, inför sina föräldrar, att han är duktig osv. Beröm kan han ju aldrig få för mkt av. Vem kan det :-)
Nåja, nu är det gjort. Snart är det dags för Joeys och Nattas samtal också. Emmys har redan varit. Jag gillar inte möten... Tycker det är tvi och usch.

Stora huset på Fornboda har brunnit. Nedervåningen har brunnit ut och alla saker är ett minne blott. Stackars de drabbade! Tydligen hade det tagit eld i öppna spisen som de eldat i på morgonen, som sedan enligt under förmiddagen medan de var borta härjade med hela huset. Fy så vidrigt hemskt.

Hästarna äter hö, och äter hö, och äter meeer hö. Det är väldigt rofyllt i hagarna och det enda trista är väl leran då. Den kunde man ju vara utan. All snö vi fick förra veckan är ett minne blott, det är åter grönt i hagarna och hästarna varvar sitt höätande med att knalla bort i hagen och beta. Så de har att göra. Unghästarna och stona som går i stora skogshagen tillbringar mkt tid inne i skogen. De har inte varit alltför noga med att beta där inne i gläntorna, så det passar de på att göra nu. Bra med lite sysselsättning.
Paddan flyttades över till ena stallhagen för att göra systern sällskap, men det får nog flyttas om snart igen. Jag ger det ett par dagar till, men jag tycker inte att Paddan ser vidare nöjd ut med flytten. Bonzo är mkt nöjd med vinterboendet. Dels för att han har sin ligghall att stå i, och dels för att han nu har så mkt brudar runt omkring sig igen. Han går och småpratar med dem medan han äter. Han har inte tagit till sig av att man skall låta maten tysta mun. :-)
Han, Hedwig och Epona är de som tillbringar mest tid i ligghallarna. De står i dörrarna och tittar ut, eller ligger i en stor hög. Ser ganska skönt ut.
Det var allt för idag, skall ta o krypa ner i min egen "halm" en stund nu.

2006-11-05 (23:50)
Höstlovet är nu slut. Back to reality.
Verkligheten för närvarande är den att Leon, Tilde och Jani är sjuka. Jani är minst sjuk tack och lov. Tilde är värst, snorar, feber och allmänt hängig. Bättre blev det inte av en promenad i regnet då bilen lade av. Bilen ja, du läste rätt. Vi kan inte ha bil. De fungerar inte i vår ägo. FAN!
Djuren mår iaf bra, tack o lov. Peppar, peppar...
Igår åkte tjejerna till Vreta och hjälpt till. Jag skulle ha åkt, men utan bil och utan ngn som kunde lämna häst, så sket det sig. Först ingen bil, sen möjlighet att åka - och ingen "hästlämnare". I efterhand är jag glad att jag stannade hemma. För det kändes jobbigt ändå och jag vill nog verkligen inte lämna över det på andra utan ha koll själv på att det flyter som det skall. Inte för att andra inte klarar av det. Men jag vill vara med.

I morgon är det alltså skoldags igen för barnen. Tilde stannar ju hemma, och det gör även Leon då han hade feber i morse.

That's it.