Familjen på bättringsvägen
Åtminstone verkar det så. Med lite tur så kom jag undan med blotta förskräckelsen. Eller om det var min ständiga följeslagare de sista dygnen, Klorinflaskan, som gjorde susen. I vilket fall som helst har jag och de resterande barnen sluppit så här långt.
Tusen tack för alla snälla kommentarer om sidan, det känns trevligt att andra tycker det blev okej. Det är dock långt ifrån färdigt, men lyxen att pillra med den egna sidan har jag inte riktigt möjlighet att njuta av just nu. Det är så många måsten som hela tiden radas upp på "att-göra-listan". Barnen tar ju sin tid, djuren sin. Sen vill jag gärna hinna umgås med Jani också, om så bara genom att slökolla på en film. Verkligen en dum idé att begränsa folks liv genom att bara tilldela varje dygn 24 timmar. Urdumt, jag behöver iaf det dubbla för att komma ikapp!
Bellis har ont i sina fötter. 25 år gammal i år, och verkar sorgligt nog ha drabbats av en fångkänning. Jag hoppas det bara är en känning, och att det snart går över. Min gamla underbara bästa hästvän! Jag vill inte att hon skall lida (ingen annan heller såklart), men än så länge är hon vid gott mod och verkar inte ha så ont iom medicinen. Och att få "husarrest", med eget dukat foderbord, det verkar hon helt nöjd med. Fina Bellan. Jag har haft sådan ångest sedan hon blev dålig. Av naturliga skäl kommer jag ju inte få ha henne kvar vidare länge till, hur som helst. Men usch så jag älskar den hästen! Det har jag gjort ända sedan jag blev utjagad av henne ur hennes, dåvarande, sommarhage i Falun 1985. Det är 24 år sedan - shit vad jag har blivit gammal! Men, jag håller tummarna för att detta inte skall behöva vara så allvarligt och att hon kommer vara kvar en tid till.
Igår kväll laddade jag ned ett riktigt bloggprogram, så nu ska jag försöka förstå mig på att installera det. Framför allt ska jag försöka mig på den sabla databasen igen, eftersom bloggprogrammet skall "bo" i den. Jag gjorde ett försök för länge sedan, och det blev pannkaka av alltihop. Men nu är jag både äldre och klokare..., nåja äldre är jag absolut. Vi får väl se. :-) För jag vill verkligen ha en riktig blogg, men inte på någon annans gratisserver utan på min egen.
Min yngsta dotter har det hänt en enorm massa med sista tiden.
Hon utvecklas i så snabb takt att jag får nojja. Snart fyra år och
därmed ingen "bäbis" längre. Ja, jag vet att det var många år sedan
hon verkligen var det. Men det går så snabbt, jag hänger inte med...
Jag passar på varenda stund jag få med barnen då de vill umgås och
vara nära. Inom kort är de ju lika "borta" som exempelvis min son.
Som nästan bara är riktigt social när han behöver något, vanligtvis
pengar eller skjuts. Nåja, riktigt så illa är det inte, men inte
står man högt i kurs på den prioriteringslistan inte. Nej jag vet,
inte 17 ville jag hänga med min mamma när jag var tonåring. ;-)
Emmy och Tilde däremot, är väldigt sociala och det är verkligen
roligt att vara med dem. Och inte är det det minsta långtråkigt att
umgås med just Tilde heller. Är det någon som vet hur förbaskat
svårt, för att inte säga snudd på omöjligt, det är att torka upp en
halv flaska YES diskmedel? Från diskbänk, skåpsluckor, golv och
inuti diskmaskinen. "Men mamma, jag ville ju bara diska!"
Eller är det någon som försökt få bort en HEL flaska "Baby Oil-gel",
från golv, dörrkarmar och toalettstol? Jag kan avslöja att jag har
försökt, och vet att det är skitjobbigt. Och livsfarligt, om man
inte på förhand vet hur golvet ser ut när man skall in i badrummet.
"Facing a mirror you see merely your own countenance; facing your child you finally understand how everyone else has seen you."
- Daniel Raeburn
Ett riktigt lyckoköp i julas var dataspelet till Tilde. Nu kan hon alla bokstäver och skriver ett 20-tal ord själv. Dock nästan bara med hjälp av tangentbord. Med vanlig hederlig penna kan hon skriva 7-8 ord hjälpligt. Tack vare sina nya kunskaper i skrivandets konst, upptäckte vi också att hon kan surfa på nätet efter eget behag. Vi hörde henne sitta i Joeys rum och asgarva en kväll och gick dit och tittade vad som var så kul. Då har hon gått in på YouTube och sökt på Bamse (vad annars) och hittat mängder med filmer, som uppenbarligen var hysteriskt roliga. Tyvärr är ju det fler skämtfilmer än riktiga Bamseklipp, så man får passa på henne. En påtänd Bamse som spöar upp Brummelisa, det är inte vad jag vill att hon skall se. Hon har dock sina favoriter, så bara man håller ett öga och öra på henne, så är det nog ingen fara. En annan favoritsajt är Bamse.net. Där sitter hon ofta, så ofta hon kan övertyga sin bror att låna ut sin dator vill säga. Och jag ser hellre att hon surfar på nätet under kontrollerade former, än att hon smörjer in sin omgivning med diverse klibbiga saker.
I morgon skulle förmodligen Emmy våga sig hem igen, men jag hoppas hon stannar en dag till hos Nicke. Så vi är 100 på att smittorisken är över. Det vore så himla trist om hon skulle bli sjuk. Joey kom hem igår redan, det berodde givetvis inte på att han längtade hem till sina gamla föräldrar - utan snarare på längtan efter sin dator och sina polare. :-P
Nu är det klart att Shetland Öst skall arrangera treårstest ialla fall. Det kan ju bli en spännande upplevelse... Jag ska försöka att få dit mina egna treåringar, och kanske någon tvååring till talangjakten. Men det mesta står ju och faller med huruvida jag får tag på hjälp eller ej. Det är ett tag kvar, så det får jag bekymra mig över en annan dag.
Nej, åter till verkligheten igen.
