|
2008-03-28 (02:45)
Ett av barnen har firat påsken hos sin mamma. H*n kom hem igår kväll och
hade enligt uppgift varit magsjuk men återfrisknat och det var grönt att
h*n kom till oss igen. Vi ville ju inte riskera att alla andra barn (eller
vi själva) skulle åka på det när man så lätt kan isolera smittan där
borta - det tar ju bara ett par dygn. H*n var så frisk så - hette
det.
H*n spydde ner både sin säng och halva badrummet för en halvtimme sedan.
Jag blir skitsur, när man ljuger enbart för att rädda sin egen
fredagskväll efter lönen - den helg då utelivet är som roligast. Fy och
usch. Att dessutom släpa runt en sjuk unge på tunnelbana och buss, när
h*n mår bäst av att vara hemma och ta det lugnt, bara för att man vill
slippa "problemet".
Jag klarar absolut av magsjukan, men jag hanterar dåligt när man ljuger
och utsätter andra för saker bara för att man vill ut och leva rövare
på krogen. Jag har hört alla tänkbara ursäkter genom åren, och slås
inte längre av förvåning över att de alltid är som mest fantasirika
kring löningsdatumet. En del människor,
nämner inga namn, skall inte få lov att ha barn.
2008-03-27 (23:35)
 Ingen lär tro mig... men
Tilde gjorde det igen. Igår... Vi åkte och skulle handla skor till barnen,
och en annan av Tildes passioner i livet utöver Bamse, är skor i olika
former. På Skopunkten känner personalen numera min yngsta dotter vid namn.
Det finns fiffiga stegar på Skopunkten, som man använder för att nå
skorna på översta hyllan. Översta trappsteget är ca 1,5 meter upp.
Jättebra, för Tilde nådde övre hyllan alldeles perfekt! Lite väl
perfekt.
Många skor bytte plats, parades ihop med andra storlekar som Tilde ansåg
vara bättre match, samt andra modeller om andan föll på. Och det gjorde
den. Som avslutning på vår energislukande
shoppingrunda bestämde jag och Joey att vädret var perfekt för en
biltvätt. Sagt och gjort, vi åkte till macken och köpte vår Guld-tvätt.
Vi körde in och jag hade då sagt åt Joey att sätta sig bak bredvid
lillasyster ifall hon skulle tycka det var läskigt. Läskigt var bara
förnamnet.
Jag märkte att hon blev skrämd på allvar och bad Joey knäppa loss henne
från stolen. Det tog en nanosekund, sen for hon i världens
"delfinhopp" över stolarna och ner i mitt knä. Hon landade lagom
tills tvättborstarna nådde mitt fönster och gjorde en piruett och hoppade
bak igen - skrikandes.
De var en oerhört traumatisk upplevelse, för hela kvällen och halva dagen
i dag, har hon pratat om att "det är ingen fara", "borstarna
är ingen fara mamma", "bilen duschade bara mamma". Jag
känner mig skittaskig verkligen, jag trodde aldrig hon skulle reagera
så.  Efter detta är hon
tydligen rädd för det mesta, hoppas det bara är tillfälligt, och
vågade inte ens åka hiss idag. Stackars barn, det var ju verkligen inte
meningen. Klantigt av mig, men jag tänkte inte att hon plötsligt skulle
få frispel pga detta.
Jag lär inte få med mig henne in den närmsta tiden igen direkt, för så
snart vi svängde in på macken (samma mack) idag och skulle tanka, så
tjöt hon rätt ut "ingen fara, ingen fara". Nä fy vad jag
känner mig elak.
Det var "dagens
Tilde". Leon kom hem från sin mamma
ikväll, han hade varit sjuk men är nu enligt uppgift frisk igen. Hedwig har fyllt sitt juver massor!
Jag blev alldeles paff idag, för det var snabbt och mycket som sagt. Hon
har ju en dryg månad kvar, så det borde vara lugnt. Men lite koll får man
nog ha nu känner jag. Helvise har anpassat sig
kanon och regerar i sin hage lugnt men bestämt. Inte ens Lava kan jaga bort
henne. Och Lava brukar annars vara den som fattar beslut om vem som äter
var i den hagen.
De dräktiga stona har gått in i "madonna-stadiet", det där de
skrider fram i sakta mak och bara utstrålar lugn och ro. Snart,
snart...
2008-03-26 (01:35)
Inte heller denna månad löste sig problemen av "ekonomisk art".
Nu har jag väntat i över ett halvår och jag börjar bli förbannat ledsen
på löften som bara bryts, och som gör att jag i min tur måste bryta min
löften/planer. Det är skit att hamna på pottan själv, men desto mer skit
att sätta andra på pottan - om än ofrivilligt. Fy fabian! Det känns så
himla genomruttet att inte kunna hålla sina löften. Mitt hopp går nu till
nästa månad, att alla papper skall vara i ordning till dess och att alla
får tummarna ur och gör det de skall. Men med mitt flyt gällande den här
"affären", så sitter jag väl på pottan ett tag till. Jag kan
inte lita på deras löften mer. Andra
problem, fast inte så allvarliga är min yngsta dotter. Hon går nu allt
oftare under smeknamnet "fasan".
Idag åkte jag till Coop stormarknad, ensam med Tilde. Det går alltid bra
ett tag, tills kundvagnen börjar bli för full för att det skall vara
ekonomiskt att ha henne kvar i vagnen. Hon hann öppna tre burkar med
Risifrutti innan jag såg henne. Jag såg henne böja sig ner och snegla
under lugg på mig och började ana oråd... Jodå, det var sylt i halva
vagnen. Och då jag vände tillbaka kundvagnen såg jag ett spår av sylt
där vi gått strax innan. Sabla klåfinger!
Eftersom jag vet att hon normalt sett är väldigt försiktig med böcker,
lät jag henne sitta och bläddra i en Bamsebok i vagnen medan jag handlade.
Jag hade ingen lust att köpa den, då den kostade lite väl mkt tyckte jag.
Men, nu fixade hon till det med lite sylt från en av burkarna och jag fick
vackert slänga ut 89 kronor på en sketen bok.
Efter många om och men, ungefär då vi kom till köttdiskarna, släppte
jag ner henne på golvet. När det är gjort, är det bara att styra tag i
kundvagnen och hänga på. Vi for tjoandes genom gångarna och jag plockade
på mig et vi skulle ha, Tilde plockade på sig det vi inte skulle ha och
sedan en tur tillbaka för att lägga tillbaka Tildes varor. Vi skulle INTE
ha fem fläskfiléer. En fick jag köpa, för den hade hon lekt "Star
Wars" med. Hon svingade den mot hyllorna skrikandes "Haaa-iii-yaaa".
Den var lagom mör och fin till sist.
Jag kan bara ännu en gång konstatera: Tack gode gud för Shop-Express!
I vanliga fall är hon faktiskt inte så här extrem, men hon var trött som
sjutton efter att ha varit vaken mellan 21-04 i natt. Jag plockade upp henne
klockan 8:30 i morse och hon var väl inte på sitt mest toleranta humör
direkt. Hon sover lika lite som jag, och lika lite som Natta gjorde i den
åldern. Och med tanke på Natta finns det ju hopp även gällande Tilde. I
si så där 12-års åldern, så kommer även Tilde att sova hela nätterna.
En del som har ADHD-barn med extrem hyperaktivitet ger dem "ngt att
sova på" redan i tidig ålder, men jag vägrar. Jag kör på så
länge hon orkar gå på dagis som hon skall och de dagar hon inte orkar, om
natten varit extra pigg - då får hon väl vara hemma och sova. Och Natta
sov iaf tillräckligt bra då hon började skolan, för att orka det hon
behövde.
Har man ADHD, så utvecklar man en alldeles fantastisk förmåga att hämta
kraft ur "power-naps". Tilde lägger sig en stund och tittar på
TV, sen är hon "fit for fight" ett par timmar till. Nog för att
jag kan vara hyper på många sätt, men jag är inte direkt 18 år längre
och behöver sova iaf lite mer än vad Tilde gör. När
Jani kom hem från jobbet idag åkte vi med honom och Joey till frisören
och pojkarna blev av med sina långa hår. De såg verkligen hemska ut,
både Jani och Joey, så det var på tiden. Medan de satt i sina stolar var
jag och fasan på Apoteket. Det är ju också en bra affär för Tilde, som
jag berättat förr. Det enda som behöver upprepas angående det, för att
man skall förstå vidden av äventyret är att de säljer tandkräm, schampo,
tandborstar, tuggummin, balsam, lotion och badskum där - alla med en stooor
fin Bamsefigur på förpackningen. Den med lite fantasi kanske inser hur
roligt det var att köa för att få ut sin medicin...
Personalen visade dock prov på enormt tålamod, och försökte prata med
henne och lirka sakerna ur hennes händer. De lyckades faktiskt väldigt
bra. Hon hade inte sönder en enda pryl! Folk
får gärna tro att hon är väldigt ouppfostrad, men det tyder bara på hur
extremt lite man kan om hyperaktiva barn och dessa handikapp- så det är
mig helt likgiltigt. Hon är alldeles, alldeles underbar - dock i
kubik. I morse var Tilde dessutom med mig
och fodrade frukost. Hon tycker verkligen det är jätteroligt. Jag släpar
ut påsarna med mat, och hon bär in dem till stallet igen. Sen är hon med
mig och diskuterar ivrigt och intresserat vilka som fått mat, vilka som
behöver mer och vad Bellis gör. Bellis är den enda hon känner
igen.
När någon gnäggar, så säger hon bara "tyst Bonzo". Varför
vet jag inte, han är inte direkt ljudlig av sig. Men Bellis o Bonzo, det
är de enda namnen hon kan. Babsans juver
fortsätter att fyllas på. Jag är skitnervös.
2008-03-22 (19:45)
Påskafton, och jisses så mätt jag är. Det var förvisso gott, men attans
så onödigt mycket. Nåja, ibland får man frossa lite. Eller ibland, jag
har fuskat som sjutton den här veckan... Skärpning! Jag
blir fundersam och lite grann förvånad faktiskt. Över dem som inte kan
bemöda sig att vara artiga mot sina medmänniskor då de "möts".
Man måste inte gilla alla, man kan rent av ogilla folk, men man måste
ändå kunna uppföra sig? Väl?
Jag tycker man ser sådana exempel överallt samt oftare och oftare... Folk
beter sig snorkigt, arrogant och ibland, men tack o lov är det mer sällan
- rent oförskämt. Förvånansvärt lite av detta ser man dock på
utställningar tex, där det borde kunnat vara mkt mer iom att det är en
"tävling" trots allt. Tur det, att det är så få som beter sig
så på våra utställningar, för det hade inte varit vidare skoj
alls.
Det funderade jag lite på igår på utställningen. Det fanns mycket folk
där, varav en del har gamla historier i bagaget och en del är förmodligen
fortfarande till och med osams. Men ändå märks det inte utåt sett.
Generellt. Det är helt rätt tycker jag, att man ändå kan uppföra sig
bland folk. Oavsett vad man tycker om varandra. Däremot tycker jag kanske
att en del har en tendens att tjura ihop på andra, bara för att ngn i
närmaste kretsen är osams med ngn annan. Man kan väl inte gå runt och
vara sur på andra när man inte varit delaktig i vad nu folk är osams om?
Eller så kan man det och jag bara (i vanlig ordning) har missat poängen.
Fast å andra sidan är det ju just detta folk kastar omkring sig, att man
inte kan vara kompis med än den ena, än den andra - bara för att någon
ogillar kamraten i fråga. Sådant går ju inte att lyssna på/ta på
allvar, då kommer man inte kunna vara kompis med någon alls - för alla
har väl ngt otalt med någon, någonstans.
Nä, det skall vara som det var igår. Bra stämning och glada människor.
Som verkade ha stort utbyte av att träffa och prata med andra likasinnade,
oavsett stl eller färg på ponnyer. Där fanns de som inte gillar
varandra/kommer överens som sagt, men de var artiga och inte alls (det
uschligaste av allt) lismande inställsamma. Artiga kort och gott. Perfekt. En
annan sak, är detta med hur man hanterar olika saker man blivit sur
för/på. Jag får ofta höra att jag är för snabb att förlåta folk för
saker de sagt eller gjort.
Att jag är dum/korkad som inte är mer långsint. Det är en sanning med
modifikation. Jag må vara snabb att gå vidare och lägga det bakom mig,
men det betyder inte att jag inte lärt mig av det som inträffat. Jag kan
snabbt bli trevlig och verka "kamratlig" igen, men jag passar mig
ganska noga efter att saker inträffat. Att jag släpper det och går
vidare, beror på att det bara suger energi att hålla på och älta skiten
i all evighet. Att inte fortsätta älta och att glömma, är dock helt
olika saker.
En del orkar dock vara sura och älta hur länge som helst, men jag är inte
sådan. Jag funkar så dåligt i dessa situationer, får ofta dåligt
samvete (även då jag inte behöver) och iom detta sitter jag stenhårt
fast i en energifälla.
Därför brukar det vara jätteviktigt för mig att be folk om ursäkt när
jag gjort fel, eller när jag väl inser att jag gör det. Även om det inte
behöver betyda att jag plötsligt älskar personen i fråga. Inte
heller behöver det betyda att jag ändrat inställning, utan jag anser att
man ber om ursäkt om man sårat ngn på ngt vis.
Det finns folk jag själv skulle vilja be om ursäkt, för att jag
fattat fel beslut/kört över dem med mina åsikter/inte menat att såra på
olika sätt osv. Och jag gör det, om jag kan.
De gånger jag inte kan, är då jag på förhand vet att det är helt,
totalt, meningslöst. I situationer där jag vet att "motparten"
inte skulle uppskatta min ursäkt eller vara intresserad av att förlåta
och gå vidare. En gång, nyligen, har jag ändå bett om ursäkt - trots
att jag på förhand visste att den inte skulle uppskattas för vad den var.
Men det var som sagt mest för min egen skull, för att ha försökt göra
rätt.
Jag har tre sådana personer på min "lista" över
folk som jag inte kommer kunna be om ursäkt. En av dem har jag pejlat med
ett par ggr, för att se om det är ngn idé/chans att gå vidare, men
insett att det inte finns en chans. De andra två, kan jag inte be om
ursäkt av olika anledningar. Kommer förmodligen aldrig ens att få chansen
då det inte är troligt att vi kan komma överens, om att vi inte är
överens.
Nu behöver ingen sitta och läsa in en massa i detta och febrilt spekulera
i vilka tre jag menar, för det är bara vi som vet detta. Jag pratar bara
om ämnet och försöker inte få fram ledtrådar på vilka det kan vara
eller pika någon speciell. En onödig poäng, men ändå viktig för mig,
är att förtydliga att detta inte handlar om den sista veckans trista
händelser eller personerna inblandade i dessa. Den
sista veckans händelser ja. Den lägger jag bakom mig, och hoppas på att
slippa få sådant kastat i ansiktet/släppt i knäet igen. Någonsin. Vad
andra anser eller fortsätter diskutera angående sakerna som skett, det är
upp till dem. Men jag personligen, orkar inte lägga ner energi på tramset
mer. Mina barn, ja vem kan gissa vad de
gör just nu... Äter godis såklart. De kommer förmodligen fortsätta med
det tills de blir illamående! Tilde frestar på
sina "stackars" föräldrars tålamod dagligen. Igår gjorde hon
O'boy... över hela köket. Det var en glad överraskning att komma hem
till, ett brunmålat köksgolv. Personligen gillade jag nog det ljusa
träfärgade ganska bra faktiskt, men alla har inte samma smak
uppenbarligen. Hmm...
Jag tror hon skulle lämpa sig som ngn slags forskare då hon blir vuxen,
hon har iaf rätt sinne för det.
Hennes pågående projekt är för närvarande:
-
Om man häller ett par liter vatten i en
tvättkorg full med smutstvätt, hur snabbt möglar tvätten då?
-
Hur många skopor välling går i en
flaska, innan det blir cement?
-
Hur långt är mamma villig att åka mitt i
natten, för att handla, då hon inser att "någon" hittat och
brutit av varenda cigarett som fanns kvar.
-
Funkar pappas snus med brödsmulor och
hundhår i?
-
Hur många och hur djupa repor kan man
göra i en DVD innan den blir obrukbar, och förresten - hur många
skivor kan man få in i DVD-spelaren samtidigt?
Ja, det är denna helgs projekt. Jag förmodar
att hon kommer på nya då hon funnit ut svaren på dessa. Om hon känner
för det. Att sitta i hallen på bänken efter sitt projekt med alla
DVD-skivorna hon kom åt, var ingen höjdare och hon har sedan dess med mkt
tjurig uppsyn legat i min säng och tittat på TV. Jag är nämligen en elak
mamma, hon placeras på bänken när hon gjort dumheter och får sitta där
tills hon ger sig. Det är hennes "snickeboa". För den som vill
läsa in ngt dåligt i att vi placerar henne i hallen, vill jag bara
informera om att det är en öppen hall, som inte har ngn dörr utan leder
in i både vardagsrum och kök.
Ibland håller hon ut länge och gapar och skäller där utifrån, men
oftast tar det bara ngn minut innan hon skärper sig. Skall sanningen fram
låter hon oftast längst, de gånger hon upptäcker sig själv i spegeln
och sitter och teatergråter och iakttar sig själv. Kanske en teaterskola
vore ngt? Sökes: gymnasieskola där inriktningen är forskning/analytiska
jobb med drama som tillval.
2008-03-21 (21:30)
Många uppdateringar det här dygnet... 
Nu är vi hemma, har tinat upp och har hunnit smälta lite grann. Dagen blev
över förväntan på de flesta sätt.
Drama och Bellami har ju inte blivit överdrivet mkt tränade för
uppgiften, och förutom att Bellami fick ngt slags frispel i ringen under
visningen (givetvis när annars) så skötte de sig bättre än jag hoppats
på. 
Och resultaten var bättre än jag någonsin vågade drömma om på mina
otränade, leriga, för tillfället överbyggda och tufsiga åringar. Drama
vann klassen och fick 39 poäng (!) och Bellami gick tvåa med 38. Vilka
poäng på småbrudarna! Jag är så himla glad! Jinx
vann sin klass, och slog ingen mindre än - sig själv. Han var liksom ensam
godkänd hingst. 
Det var även en veteranhingst anmäld, men han kvalificerades tyvärr inte
till championatet. Jinx fick iaf helt otroligt nog 41 poäng och den 9:a på
rörelserna som jag hoppats på. Han brukar inte visa sin fina trav när man
visar honom, för som på så många andra är den bättre hemma eller
utanför ringen. 
Nu travade han bättre, även om jag inte trodde det skulle ge 9:an iaf,
för jag tyckte inte han slappnade av. Men det verkar så, för poängen
fick han iaf. Han blev också då Champion Hingst, och även om han var
ensam i den ringen också, så är det jätteroligt! Det
var en trevlig, om än kall, utställning. Trevligt pyntat och de fina
rosetterna som efter sju sorger och ännu fler bedrövelser till slut
anlänt till de ansvariga med kycklingar på banden. Kycklingar och
kycklingar, som Ella sa - embryon. Man måste titta nog för att se att det
är detta på banden. Men himla fint och bra ordnat. 
As usual.
Men ärligt talat, nästa år sponsrar vi med fjädrar! Inte en gång till
stå och plocka bort miljarder fjädrar från de enorma påskrisen. Sparsam
är en sak, manisk en annan.
Grattis till alla som blev nöjda med sina
resultat idag. Ett extra till BIS & Reserv-BIS.
Även om man frös så att man hackade tänder, var det trevligt att träffa
alla igen. TACK! till Carro, Malin och
Kenneth!
2008-03-21 (05:30)
Dags att åka strax. Jag är urtrött!
Mina åringar blev lite bättre av gårdagens skrubbande, men inte vidare
bra/snygga. Jag tar med dem ändå, då miljöträningen är värd då mkt
mer än ngt annat. Att de är leriga under magarna och mellan benen, det
bjuder jag på. Eller ja, de är leriga på benen också.
Efter att ha karvat lera och spolat deras ben, betedde de sig igår kväll
som om de blivit trakasserade i dagar, så träningen är nog nyttig. Humör
har de båda flickorna också. :-)
Nåja, en vacker dag har de lärt sig i likhet med de andra att njuta av
dammsugarens arbete, och då kan även de se skapliga ut vintertid.
Kanske... Lycka till alla som skall iväg idag,
och kör försiktigt.
2008-03-20 (19:15)
Hemma en snabbis för att äta, skicka filer och för att värma mina frusna
tår. Var det verkligen jättenödvändigt att slänga på en massa snö och
kyla just nu?
Jag kommer inte att få bort leran på mina åringar. Ser de förjäkliga ut
åker jag med bara Jinx. :-(
Men jag ska försöka få dem skapligt rena iaf. Men leran under magarna och
så, den bjuder vi på. :-/
2008-03-20 (11:30)
Suck...
Vill man inte förstå, så kommer man aldrig förstå.
Nej jag kommer inte berätta, om ngn frågar, vad som står i rapporterna.
Det jag menade med att jag kommer säga vad som gällde är att jag kommer
säga att jag tog fel. Svårt att begripa?
Min ursäkt godtogs, men raderades i morse och istället kablar man ut att,
det måste finnas en underliggande elak anledning till att detta drogs upp.
Jag förstår att en viss person vill vända det till detta.
Men saken är så här: Jag bad, per mail, om ursäkt. Inget mer,
inget mindre. Inget öppet, inget som någon annan kände till att jag
gjorde mer än de två direkt inblandade, dvs personen som jag bad om
ursäkt och personen som jag felaktigt sagt detta till. Men, då togs stora
trumpeten fram och personen själv blåste på sin hemsida upp detta och att
hon minsann visste vilken den sjuka människa var, som försett oss alla med
dessa uppgifter. Detta är raderat nu, men finns sparat.
Så den som lade ut detta till allmänhetens gamar att slita stycken ur, var
ingen mindre än hon själv. Klantigt, kan tyckas.
Givetvis valde denna person, som hon kallade "du sjuka människa",
att tala om sin sida av det hela. Och så var karusellen i gång.
Igen.
Så att detta kom ut just nu, det är hennes eget verk. Jag skötte det
privat via mail. Till bara de två berörda. Men även detta mail, med
hennes svar på detta -skickades ut till de som varit inblandade i andra
saker som hon varit huvudperson i för flera år sedan - det tror jag det,
att om man drar liv i saker, så får man räkna med att få svar på
tal.
Hade hon accepterat ursäkten för vad den var, så hade det varit mellan
oss tre enbart, men hon valde att blanda in flera och att själv dra upp
gamla saker och beskylla folk till höger och vänster. Jag hade inte
berört ämnet med en stavelse själv här på min hemsida.
Det fanns inget illvilligt med min ursäkt, varför skulle jag alls bemöda
mig att be denna person om ursäkt isf? Då hade jag ju bara kunnat tiga
ihjäl det jag nyligen fått kännedom om.
NU heter det istället att jag skulle vara intresserad av att be om ursäkt,
det handlar bara om att försöka få denna person att sluta med rasen. Jag
tror att denna person ger sig själv en oerhört mkt större betydelse än
hon faktiskt har i mitt liv. Jag är inte intresserad av om hon slutar eller
om hon fortsätter, det måste ändå vara hennes val - inte mitt. Och skall
någon känna att de blir illa behandlade för att man ber dem om ursäkt,
ja då vet jag inte vad man kan göra mer. Det visar mer på andras
kvalitet, än min egen.
Men detta med att försöka få folk att sluta med rasen: som man känner
sig själv, känner man andra.
Och jag vet, att denna person nu hävdar att jag bad om ursäkt för att
skapa ngt taskigt. Ivrigt påhejad av en viss person. Men jag vet också,
att jag skötte detta privat innan det trumpetades ut för alla att läsa.
Både min ursäkt, och anklagelserna mot andra som varit inblandade i andra
saker runt denna person. Snacka om att falla på eget grepp. Trist, för det
var inte hit jag hade för avsikt att komma, utan jag ville bara erkänna
mitt misstag. Och ja, det skall vara - och
är - roligt med Shetland. Detta tjafsande inför alla som vill läsa,
har inget med Shetland att göra.
Försök sluta att lägga ut lögner och dimridåer överallt, och red ut
roten till det onda mellan alla, så slipper folk välja sidor eller ta
ställning angående saker de alls inte har intresse av eller ens med att
göra.
Alla känner vi likadant, att om en lögn kommer ut, så vill man försvara
sig. Givetvis. Jag hoppas givetvis på att
detta får ett slut snarast, så man slipper (alla, inte bara jag) känna
att det finns påståenden att försvara. För att det är larvigt och
onödigt att ta sådan här skit offentligt, det skriver jag under på
direkt.
2008-03-19 (22:45)
Var börjar man?
Jag kommer inte att vara den som för vidare vad som står i rapporterna
från MoH's besök på den gård som diskuteras för tillfället. Så sluta
fråga mig!
Uppgifterna är offentliga och står var och en fritt att ta del av via MoH
i gällande kommun. Varför jag inte tänker berätta? Dels för att jag
inte orkar bry mig - jag är inte ngt allmänhetens samvete, och dels
(främst) för att ingen skall kunna vända och vrida på mina ord, så att
jag i slutänden sagt något helt annat enligt någon.
Jag är då den som bad om ursäkt för att jag sagt att det gällde
djurförbud ang vanskötsel av hästar. Det var inte korrekt, och jag står
för mitt misstag. Vilket djurslag eller vad det rubricerats som, det får
den nyfikne fråga MoH om. Inte mig.
Det var hur som helst inget djurförbud.
Anledningen till mitt misstag, är att jag fått höra innan att det gällde
just djurförbud och vid ett samtal angående detta påstod jag också att
det var denna rubricering som gällde. Jag har fått läsa
"rapporter" i olika form om det och gjorde således misstaget att
inte kontrollera med MoH direkt. Jag var kanske också benägen att tro på
det, då jag har andra saker i bakhuvudet som "pyr". Saker som
avhandlades öppet inom en grupp människor på ett möte för tre år
sedan. Men rätt skall vara rätt, jag står för de fel jag gjort, men
står också för mina åsikter angående andra saker, som inte ändrats nämnvärt.
Däremot, om jag hör någon säga att den hört att den här personen fått
djurförbud, så kommer jag säga att så inte var fallet, utan vad det
verkligen gällde. Rätt skall alltså vara rätt, och jag gick på
hörsägen och trodde på att det utdelats djurförbud. Den skulden är min,
ingen annans, åtminstone gällande de tillfällen då jag öppnat
truten utan att veta vad jag pratat om. Jag har, eller tar, inget ansvar
för vad andra sagt/säger. Jag valde att be om ursäkt för mitt
misstag. Inget mer, inget mindre. Nästa grej.
Efter att ha fått fundera lite i lugn och ro på allt jag påståtts ha
sagt om min vän, så har jag kommit fram till att det inte går att göra
mkt annat än att garva åt det, samtidigt som jag känner ett djupt förakt
och obehag över att man kan slänga omkring sig sådana saker om folk, och
sedan skylla ifrån sig på andra eller på saker som sker i livet. För mig
finns ingen ursäkt som väger så tungt att den ursäktar dessa lögner,
eller som ursäktar hur en "skribent" inom loppet av 2 minuter
skriver till två olika personer och förtalar dem båda på olika håll! Det stora
misstaget personen som gjort så här var, att tro att folk stilla och
tigande tänker matas med skit.
En av dem som skrevs om/till var jag, och den andra personen en av
skribentens vänner - som agerade som en riktig vän till skribenten,
genom att försöka bena ut dessa påståenden. Hoppas att skribenten
förstår vilken vän hon har där, som ville reda ut detta som skribenten
sade sig vara så rädd för att hon inte kunde sova. Hade denna vän inte visat sådant
kurage, så hade kanske dessa lögner fått fara runt och få fäste på ett
helt annat sätt.
Det som är mest trist är att det sitter en person i kulisserna och kastar
på mer och mer bränsle på detta med nya och färska lögner. En person
som gynnas väldigt av att fokus vänds åt annat håll. Om än mkt
tillfälligt. Detta har inget med
shetlandsvärlden som sådan att göra, så den som vänder det till detta
är lite galet ute. Detta är en grej mellan en mindre grupp människor som
kommit på kant med varandra. Att de sedan alla är aktiva i olika grad inom
shetlandsvärlden är en annan sak, men det har inget med föreningsliv
eller liknande att göra.
Dessutom har denna konflikt landat i knäna hos personer, som alla skriver
precis vad de tycker och tänker på sina hemsidor. Därför kan
allmänheten anse att den är inblandad eller har koll. Att anse det, vore
dock ett sorgligt misstag. För att alls anses insatt, måste man ha tagit
del av alla de mail och utdrag ur loggar som skickats mellan denna
grupp människor. Så, ingen utomstående bör uttala sig om huruvida någon
av oss har rätt eller fel. Olika människor tolkar och reagerar olika på
det som sagts och skrivits, därav de många olika reaktionerna hos oss på
vad som hänt.
Detta har ingenting alls med shetlandsponnyn som hobby/passion att göra.
Det har med människor att göra. Jag är inte
längre förbannad, bara besviken och lätt irriterad över hur man kan
fortsätta snacka bakom ryggen på folk, och fortsätter komma med urdåliga
ursäkter för sitt agerande. Jag har också saker på gång i livet,
problem och glädjeämnen - men jag kan inte anklaga folk för vad som helst
och sedan förvänta mig att det är helt okej, bara för att livet är
jobbigt i övrigt.
Att någon av oss har ont av vem någon annan är vän med, är också det
en fullkomligt vansinnig lögn. Jag har inget som helst intresse av att
sätta mig till doms över vem som är vän med vem, det är för mig helt
ointressant. Jag dömer inte personer baserat på vad eller hur deras
vänskapskrets gör. Jag har svårt att se, att jag någonsin kommer tycka
illa (eller bra) om en person, enbart baserat på personens vänskapskrets.
Inte heller jag skall dömas för mina vänners agerande, eller de för
mitt. Jag kan tycka att en del saker inte riktigt sköts så som jag hade
valt ibland, precis som mina vänner kan tycka detsamma om saker jag
gör/säger. Vi är olika individer, med olika erfarenhet som gör att vi
fungerar olika. Vi är vänner, vi är inte ett. De
sista dagarna har varit hemskt jobbiga pga allt detta tjafsande. Jobbigt
för att jag sattes i en situation som kunde blivit riktigt obehaglig, om
det inte varit för att mina vänner känner mig. Och vet vad jag skulle,
och inte skulle, säga om dem. Jag har aldrig sagt, och kommer aldrig säga,
att någon av mina vänner är så labila och hatiska att det finns risk
för att de på allvar skulle skada någon annan. Jag har sagt, och tror mig
därmed veta, att mina vänner inte tänker låta sig förlöjligas hur som
helst. Att de inte tänker tigande ta emot skit.
Jag har också sagt, att jag inte hade gjort allt på samma sätt, därför
att det inte är lika viktigt för mig, av olika anledningar. Men också att
jag, liksom de, känner ett djupt förakt och en avsky inför folk som
luras, bedrar och sätter andra i taskiga situationer för egen vinning. Jag
har också uttryckt oro, för att jag vet hur detta påverkar mina vänner,
att bli ljugna för, att bli bedragna och framför allt, att en person
medvetet försöker förlöjliga dem öppet. Oro för deras egen skull, inte
för att det skulle på ngt vis vara fara för ngn annan.
Om alla slutade ljuga och om man kunde stå för sina misstag så hade vi
inte haft lika infekterade konflikter. Men det verkar alltför vanligt att
ha starka åsikter bakom ryggen på varandra, och när det uppdagas skylla
på ngn annan. Alltför vanligt att vilja sko sig/få olika fördelar, att
man säljer sin egen integritet. Man ljuger, fuskar och säljer sin vänskap
med folk, för att kanske, kanske komma upp sig en liten bit extra. Är det
verkligen värt det? Hädanefter, kommer
jag att ta tag i sakerna då jag får höra skitsnack. Jag kommer, utan att
röja vem som sagt vad, kontrollera om det är sant eller ej. Så, det jag
vill säga med det är alltså följande: Säg ingenting till mig, som är
skitsnack om ngn annan, om ni inte är villiga att stå för det. Jag kommer
fortsätta att dölja vem som sagt vad, men ibland är det kanske uppenbart
för den det berör vem som sagt vad.
Jag kommer fortsätta att dölja det, även fast en del tror att de kan få
veta mer genom att säga att de inte tror mig om jag inte säger vem som
sagt vad. Att säga så funkar möjligen på små barn, men inte på mig. Jag är
heller inte lika intresserad av vem som sagt vad, bara av vad som
stämmer och inte. Så kontakta inte mig med sensationellt skvaller eller
rent skitsnack om andra.
Observera att det är skillnad på skitprat/illvilligt skvaller och saker
sagda i förtroende. Förtroenden bryter jag inte. Jag
trivs ganska bra med att inte vara "någon". Att bara vara jag,
med alla fel, brister, styrkor osv som gör mig till just jag. Jag är inte
bättre än någon annan människa, eller mer värd. Men inte heller
sämre, eller mindre värd. Jag är bara jag. Precis som alla andra.
Om andra inte tycker att jag, som jag är på riktigt, är ngt att vara vän
med, eller ha kontakt med - så låt gå, vad spelar det för roll?
Det finns andra, där jag inte uppskattar hur de gör eller tänker i olika
frågor. Dem har jag vare sig kontakt med, eller förväntningar/krav på
hur de skall göra. Åsikter ja, men inga krav. Och de är heller vare sig
intresserade eller beroende av vad jag tycker. Alla kan inte gilla alla.
Jag kan inte vara alla till lags, även om jag under perioder av livet
försökt - tills jag nästan "slog knut" på mig själv. Det
viktiga för mig, är att jag kan leva med mig själv och känna att jag kan
stå för mina åsikter och mina tankar. Att jag känner att jag gör vad
jag kan. Om det inte duger för andra... allvarligt talat så påverkar det
ingenting viktigt. Bara andras åsikter om mig, och dem kan jag klara mig
utan, när de enbart baseras på lösa tyckanden. Om jag gör fel, vilket ju
trots allt händer då och då, försöker jag ta till mig av kritiken och
bättra mig. Men jag tänker inte vara någon annan, bara för att det är
smidigare för andra.
Guuud vilket dravel, men kanske har ngn fattat lite grann av vad jag
försöker få fram. Vidare till vardagen:
Babsan har satt juver lite grann, det börjar närma sig...
I morgon skall jag på ngt underligt och ännu obegripligt sätt försöka
lösgöra mina två ettåringar från lerinpackningen och göra dem redo
för fredagens bravader. Jag har en känsla av att vi kommer vinna en titel,
utan att ens vara hotade av ngn annan - den för lerigaste/skitigaste ponny.
När det började snöa igår väcktes ett liiitet hopp. Tänk om det kommer
mkt snö, då kanske de hinner rulla sig o bli lite lite renare i snön. Men
inte då, det är lika lerigt ändå. Bleh!
Det blir hektiskt att hinna allt. Måste dessutom till systerns stall och
hämta transporten... suck, varför har inte dygnet fler timmar? I
morgon går barnen halv dag, sen är det påsklov. Jag drömmer om iaf en
sovmorgon kommande vecka! Länksidorna,
diplomsto o elit m.m. har flyttat från detta konto, till ett alldeles eget.
Nu finns inte längre någon som helst sammankoppling mellan mina privata
stuterisidor och de som ligger under shetlandsponny.com. "Smileysarna"
får vänta, jag orkar inte nu...
2008-03-18 (01:55)
Man lär så länge man lever. Jag vill skriva något om allt som hänt, men
jag finner inga vettiga ord, så det får bli en annan gång. En
sak vill jag däremot säga:
Jag är idag så enormt tacksam, mitt i allt detta fula, över att jag har
en liten grupp med riktiga vänner omkring mig. Riktiga på det viset att
vår vänskap håller även för påfrestningar som denna helg burit med
sig. Hade vi inte känt varandra så bra som vi gör, så hade katastrofen
kunnat vara ett faktum. Vi tycker inte alltid likadant, vi råkar i luven
på varandra om vi anser att någon gör galna saker - och vi har helt egna
åsikter, viljor och erfarenheter som styr hur vi agerar eller tänker om
olika saker.
Men i slutänden så vet vi precis var vi har varandra. Ingen kan komma med
"sensationellt skvaller" och få oss att misstro varandra, för
jag vet att om de skulle säga ngt om mig till andra, som de kan irritera
sig över - så har jag garanterat redan fått veta precis vad de tycker.
Det känns tryggt!
2008-03-16 (07:15)
Kommunikation är en konst, och oavsett hur bra man är på att kommunicera
själv (i vilket jag får IG emellanåt själv) så krävs det faktiskt en
motpart som behärskar konsten skapligt om utgången skall bli bra. Annars blir det lätt en
livsfarlig smet i slutet. Det som tyvärr kan sabba en "god"
kommunikation ändå, är oftast (nästan alltid) en tredje part, som tolkar
fritt och saltar lite extra. Sen är katastrofen ett faktum när den nya
versionen är officiell. 
Jag kommer aldrig förstå, och heller aldrig behärska konsten till fullo.
Jag kan bara öva på att bli bättre... Igår
blev inte särskilt mkt vettigt gjort alls, utan vi drog mest benen efter
oss hela dagen, och kvällen. Ganska behaglig tillvaro. Jag
blir galen på den här vidriga leran snart. Det är uschligt värre!
På fredag är det utställning och utan att överdriva det minsta, så kan
jag påstå att mina två ettårstjejer är täckta med lera från topp till
tå. Först skall jag få leran att torka, sen skall den borstas bort. Åh
jisses!
Jag får väl tippa omkull dem och gnugga runt dem i halmen?
Tror inte de går med på det tyvärr...
Igår när vi var i stallet sprack molnen upp en stund, och på håll kunde
vi suktas av den klarblå himlen. Den finns faktiskt där! Fast man glömmer
det nästan när det varit mulet och grått länge. Idag
är det en del som måste fixas, så det gäller att planera timmarna så
att tiden räcker till. Avslutar med att
säga tack till kamrater som är så pass rediga att de tar reda på fakta
när de hör urkonstiga saker. Det är så trevligt att kunna få en chans
att avleda katastrofer som andra skapar åt en! Jag gillar folk som inte
sätter sig och tror på allt skitsnack, och sen för det vidare som en
sanning.
Att de kollar upp om saker de hört verkligen kan stämma. Jag
är skittrött nu och tänker padda mig i soffan med en bok. Jag hoppas
konsekvensen av det blir att jag slocknar en stund. Iaf tills barnen vaknar.
Ha det!
2008-03-14 (02:40)
Vad ont det gör när ens barn lider. Om än av så "små" saker
som olycklig kärlek. 
Och vad snabbt man förträngt. Fast jag har ändå inga svårigheter att
minnas, då jag på detta påtagliga sätt blir snabbt tillbakaslussad 15-20
år i tiden. Min dotter är olycklig, en av hennes bästa killkompisar är
föremålet för hennes känslor och han är nu kär i hennes tjejkompis.
Detta kompisgäng umgås ofta och nära, och det är klart att det svider.
Stinger som fan kanske snarare är mer rätt. Jag minns ju hur den känslan
är, den äter upp en inifrån och man tror att livet är över. 
Men tur att hon har en klok mamma, som hasplar ur sig samma dumma kommentar
som dotterns mormor en gång gjorde. "Det är inte sista gången,
sådant får man gå igenom hela livet".
Vad är det för jävla tröst?! Det är förvisso sant, men vad hjälper
det. Ibland önskar man att man kunde bita av sig tungan istället...
Jo då, jag har försökt kompensera min dumma kommentar, särskilt som jag
minns vad jag tänkte om min mamma då hon sagt så till mig. Något i stil
med: "Vad fasen vet hon, hon är gammal och vet inte hur det är nu.
Mitt liv är över och jag kommer ALDRIG komma över honom." Yeah right...
Jag har verkligen tvetydiga känslor när jag kommer på mig med att upprepa
samma saker som min egen mamma sagt. Jag som lovat dyrt och heligt att
aldrig säga sådana "dumheter", för jag skulle ju bli en mamma
en dag som fattade, som brydde sig. 
Gud så mkt korkat man tänkt emellanåt och fy fasen vad många rätt mamma
fått.
Lika många rätt lär jag få, och Nathalie i sin tur. Det bara är så.
Man vet inte bäst eller allt när man inte hunnit bli riktigt vuxen. Man
vet ingenting egentligen förrän man är 30... kanske, för man måste ha
upplevt en del saker innan man vet. Allt kan man inte läsa sig till. Innan
dess tror man att man kan allt, att man upplevt allt och att alla andra som
kan en del tror att de är ngt. 
Nu är jag snart 35, inte alls riktigt vuxen ännu, och inser hur lite jag
vet och hur mycket jag har kvar att lära mig. Hur mkt jag har missat under
den tiden jag trodde mig vara "kunnig". Men jag är inte unik, så
är det ju för de flesta. Även om man kan en hel del om vissa saker, så
kan man ge sig tusan på att det finns mängder av människor som vet mycket
mer om samma saker. 
Man blir tydligen klokare med ålder och erfarenhet. Kanske hinner jag bli
så gammal att jag vet en hel del till slut? Klok, det lär jag aldrig bli. Jag
fick en underlig kick av energi ikväll och rensade en gammal sekretär som
jag ärvt av min mormor. I dess lådor ligger till och med papper kvar sedan
iaf 16 år tillbaka. Som bara åkt med och fått stanna kvar vid olika
energiryck under tidigare år. Som sedan hamnat under nyare saker, men
alltså alltid fått ligga kvar. En ren nostalgitripp. Teckningar Natta
ritade på dagis, min MVC-journal från då jag väntade Joey osv. Ett
exemplar av Aftonbladets TV-tidning från 2002... Kändes inte så värst
sorgligt att kasta kan jag erkänna. Jag förstår inte varför den alls
hamnat där från början? Och brev
och grejer från min mormor. Fan vad jag saknar henne! Jag tänker på henne
ganska sällan, men då jag gör det så gör det fortfarande ont.
Bitterljuv smärta. Hon har varit död i 17 år i år.
Det tog många, många år innan jag kom över hennes död, men det gick.
Men ännu fler år tog det innan jag kom över saker jag gjort och sagt, då
när jag var en oerhört egotrippad tonåring. Jag lärde mig till slut att
jag inte kunde ha dåligt samvete för det resten av livet, men det var
svårt. Men hon var klok, hon lärde mig mycket om mig själv, och gör på
något underligt sätt fortfarande. Jag har hennes (och min morfars) syn på
många saker som mall för mitt eget synsätt/min inställning.
Mer än vad jag har min mammas. Konstigt? Egentligen inte. Min mamma var
väldigt ung då hon fick mig, så de stod för mkt uppfostran de med.
Ja, det har varit en riktig nostalgitripp ikväll. Ett par glas vin till det
så hade jag väl suttit gråtande över alla gamla papper.
Kanske började jag rota i lådorna på grund av att vi pratade om mina
morföräldrar vid middagen igår. Jag använder ibland deras sätt som
exempel på hur man behandlar andra med respekt. Och igår hände det ett
par saker vid middagen om fick mig att ta upp det igen. Så jag blev väl
påmind. Hur som helst, utan min mormor och morfar, hade jag inte levt idag.
De fanns där och plockade upp bitarna när jag var i störst behov av det,
plåstrade om mig och gjorde mig till människa igen, och det var nog min
räddning. Hur som helst. Min dotter... Jag
tycker det är jättelätt, att ge råd då man har haft egna erfarenheter
av samma saker, men jättesvårt, då jag vet att råden som hade passat
för mig, kanske inte alls passar för henne. Och det värsta av allt. Jag
kan inte skydda henne, hon måste själv gå igenom alla moment och lära
sig den "hårda" vägen. 
Utan att känna sådana här saker, kan man inte lära känna sig själv.
Hon är ju i den där fasen nu, där man inte riktigt förstår vad som
händer och varför, men att man måste stå ut. När allt är kaos. På
väg mot att bli vuxen. Min lilla tjej börjar bli stor. Vilken kontrast mot
Tilde tex, som är lyckligt ovetande om all smärta, utom den hon upplever
då hon inte får som hon vill, eller blir placerad på hallmattan då hon
målat om köket med bananer. Eller då man vägrar byta kanal, om man ser
på ex nyheterna, till Cartoon Network eller Babar-DVD:n. Det är smärta i
hennes värld. 
Om hon bara visste... Fast tur att hon inte vet, hon kommer få sin
beskärda del hon med. Jag älskar mina barn!
Det finns inget jag inte skulle kunna göra för deras skull. Joey
är blir hemma från skolan i morgon också, han är inte bättre... Jag
hoppas däremot att Tilde sover som hon ska i natt, så hon kan gå till
dagis. Det är dyrt att ha henne hemma, för hon har sönder och förstör
saker på löpande band. Trotsåldern, min yngsta dotter är garanterat inne
i den. Leon åker till sin mamma i morgon, och Emmy kommer hit. Här skiftar
det snabbt och ofta, ingen risk att man fastnar i trista rutiner inte. Jo en
del, men det rör på sig hela tiden ändå. Hästarna
mår bra, men även de ser ut att vara less på lera och regn nu. 
Jag, precis som de, tittar ofta längtande på sommarhagarna och hoppas på
att snart kunna öppna grindarna dit. Funderar på att eventuellt låta en
del gå där ett tag, så de får gå på torrare mark, men jag vet inte om
jag vågar låta dem trampa sönder... Iofs är det nog ingen större skada
skedd, det hinner ju växa på igen innan det riktiga betessläppet. Jag
får se hur jag gör. Jag brukar ju hinna ångra/ändra mig 100 ggr innan
jag gör slag i saken. Jag har uppdaterat
salusidan. Överväger att lägga ut även en som jag aldrig trodde jag
skulle ens fundera på att sälja, men jag avvaktar ett tag till. Först ska
jag se om det finns chans att få ett syskon till henne igen.
2008-03-13 (10:00)
Idag är Tilde och Joey hemma från skolan/dagis. Men Joey verkar vara så
pass okej nu att han borde kunna gå i morgon. Tilde är bara hemma för att
hon sov så dåligt i natt. Så sover hon som hon skall i kväll, så kommer
hon gå till dagis i morgon igen. Det slog mig i
natt, att det är lite intressant trots allt - om man tittar på vad det är
en del tar åt sig av, så ser man ju ett litet avslöjande om man vill dra
det till sin spets. Om personerna som tar åt sig, inte alls hade varit
delaktiga i sådant som jag skrev i början av denna månad, varför skulle
de då överhuvudtaget ta åt sig? Touché!  Nåja,
det är oviktigt, jag är inte ute efter någon speciell person, bara efter
att få ventilera det jag funderar på/tycker. Jag skriver ju ofta om
idioterna på ex Försäkringskassan, och finns det ngn shetlandsmänniska
som jobbar där, så kan man ju tänka sig att även den personen med lite
god fantasi kan få för sig att det är henne/honom jag menar. 
Jag är alltså inte allt ute på ngn slags häxjakt eller har någon
personlig vendetta, jag skiter i det som inte rör mig personligen, även om
jag föraktar en del som gjort saker mot mina vänner. Men vendetta,
mobbing, häxjakt och annat, det orkar jag inte lägga energi på, det finns
intressantare saker i livet att engagera sig i.
Men, skulle någon ha utsatt mina barn för saker, då hade jag också varit
rejält rasande och velat sätta hårt mot hårt. 
Så jag kan ändå förstå att man blir heligt förbannad. En
annan sak som fascinerar mig med folk är de som är rejält snarstuckna. Om
man säger till en person att "du har en lerfläck på dina byxor"
i all välmening. Då kan vissa plötsligt fara upp och skrika att man
anklagar dem för att vara ohygieniska, skitiga, säga att de aaaaldrig
tvättar sina kläder och för att verkligen spä på, säga att man menar
att de inte ens kan ta hand om sina barn. 
När sådant händer blir man helt paff först, sen kan man inte låta bli
att garva åt det. Varför skall folk alltid läsa in det absolut värsta?
Varför kan de inte se vad man skriver/säger och inget annat? Exemplet ovan
är helt påhittat, så springer ngn omkring med lerfläckar på sina byxor
(fler än jag alltså), så är det helt och hållet oavsiktligt.  Jag
har för en tid sedan gjort ngt jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag
har utsatt mig för en "obehaglig" grej, där jag tror att jag
inte har en chans ändå (det räknade jag med och tipsade en annan om att
göra samma sak som jag gjort). 
Men jag ville inte låta det vara utan att ha försökt. Jag hoppas inte så
mkt på att "vinna", men mer på att komma förbi gamla
oförrätter och gå vidare. Att inte gamla "meriter" skall ligga
i vägen för framtida samarbeten eller engagemang. Jag är realistisk och
inbillar mig ingenting, även om jag ett tag hoppades. Men, jag känner det
som att jag vunnit mkt personligen bara genom att "deltaga".
Kryptisk? Jag? No shit Sherlock ...
2008-03-12 (14:45)
Om man verkligen vill, och verkligen lägger ner fantasi och tankekraft på
det, så kan säkert många personer inbilla sig att det är dem jag skriver
om här ibland. Det är inget nytt, vi har gått igenom detta massor av
gånger förr.
Nu visar det sig idag, att en person fått för sig att en del inlägg
skrivna bara under denna månad handlar om den personen. Hopplöst. Jag får
också veta under samtalets gång att jag skriver så kryptiskt så att alla kan ta åt sig och
att det förmodligen är precis vad jag vill.
Nä, det stämmer inte. Att jag är kryptisk är en sak, men annars måste
jag namnge folk och det vill jag inte. Om jag skriver tydligt som fan,
fattar kanske andra vem jag menar - både i normala livet och
shetlandsvärlden - vilken det nu gäller just då.
Jag är oftast noga med att poängtera vad och hur jag menar. Och allt och
alla jag skriver om härrör inte från shetlandsvärlden. Men ändå är
det alltid, utan undantag, en liten klick av shetlandsfolket som tror att
jag skriver om just dem. Konstigt.
Jag skriver om saker som roar mig, saker som irriterar mig och saker som
händer. Personer kan göra saker som jag tar upp, och då diskuterar jag
saken och inte personen. Oftast är det så.
Ibland spyr jag över personer också, som många andra, men det hör mer
till ovanligheterna. Annars är det andras åsikter jag kan ha egna och
annorlunda åsikter om, men det måste man ju få ha. Utan att för den
sakens skull alltid tro sig ha rätt eller veta bäst.
Som nu då jag skrev om kursen som var i helgen, där vi diskuterade
fertilitet. Det kanske inte var så bra, för då kanske någon får för
sig att mitt inlägg skrevs för att platta till någon annan - att det var
skrivet i syftet att elda på en konflikt mellan andra. Men det var det
inte, och man kan se det om man läser min text noga och inte drar in egna
tolkningar.
Man kan omöjligt undvika att beröra ämnen som inte någon i
shetlandsvärlden har erfarenhet av eller är inblandad i på ngt vis. Så
antingen skriver man som man vill, eller så skriver man inte alls.
Jag skriver som jag vill, och jag kommer att fortsätta markera att det
enbart är mina åsikter och att det är frivilligt att läsa. Och jag
kommer att fortsätta markera att det är skillnad på sak och person. Visst
skulle jag kunna skriva ut namn på folk, utan att ens åka dit på det -
eller iaf vara övertydlig så att det framgår exakt vem jag kan ha i
åtanke då jag skriver om mina exempel. Men jag har faktiskt inget intresse
av det. Jag är inte ute efter att klämma åt folk hur som helst, utan
skriver om saker jag läst, sett eller hört och vad jag anser om detta.
Inte om personerna som sagt eller gjort oftast. Det är inte lika
intressant.
Och en ytterligare markering - min åsikt står jag för alldeles själv.
Mina vänner och bekantas åsikter, de står de själva för. Jag är inte
ansvarig för andras tankar. Även om en del försöker få det till det
ibland. Tror DU att jag skriver om DIG? Fråga
då, så får du veta. Inbilla dig inget, utan fråga först och läs min
text som den är, lägg inte in egna tolkningar och erfarenheter i detta.
Sitt inte i telefon med väninnorna och spekulera i vem jag kan mena eller
påstå att jag menar ngn viss person. Herregud, det finns en värld
utanför shettisvärlden, även där händer saker som man kan uppleva
personligen - trots att man är medlem och engagerad i denna ras. Och jo
då, ofta handlar det om saker som skett i hästvärlden iom att jag ju
lever i den till stor del. Men inte alltid. Jag
förstår också varför en del tror att jag tycker illa om dem, då de får
för sig att jag skriver negativa saker om dem. Trist, för de jag har ngt
otalt med, de är fullt medvetna, precis som jag är från deras håll om
våra meningsskiljaktigheter. Det är inte ens en handfull personer jag kan
påstå att jag "tycker illa" om, bara 2-3 stycken egentligen, och
det - det vet de om. De gillar inte mig heller, men vi är iaf överens. Man
kan inte gilla alla, personkemin funkar inte mellan alla.
2008-03-11 (16:40)
Frisk! Ingen influensa kvar! Gud så skönt det känns, att inte ha
bihålorna sprängfyllda med "slime" som "aldrig" tog
slut. 
Snusk! Kursen som vi hade i Öst i söndags var
jättebra! 
Mycket intressanta saker förelästes om, på ett bra sätt och ofta med en
hel del humor. Det pratades om olika infektioner, sjukdomar, fertilitet,
genetik och praktiska detaljer för hingsthållare. Jätteroligt!
En sak som jag tycker är lite "dum", är att man CEM-testar alla
importhingstar, men inte importerade ston. De kan ju lika gärna föra med
sig smittan hit, och betäcks sedan med de svenskfödda hingstarna och så
är smittan ett faktum ändå. I Finland (om jag inte minns fel) testas alla
hingstar årligen för CEM. Det låter förvisso bra, men verkar skitdyrt...
Men iaf, så borde men ju testa alla hingstar årligen om det skall vara ngn
egentlig vits? Eller? Avsnittet om
fertilitet var också intressant och en del tänkvärt sades angående det
också. Jag har innan tänkt, att det hade varit bäst för alla om
hingstarna testades för det här i landet också då de blev godkända,
för även om det blir ett par föl efter en hingst med dålig fertilitet,
så är det sannolikt att avkomman ärver den taskiga fertiliteten. Med en
del ansträngningar kan man ju få även en hingst med dålig sperma att
lämna föl om man har tur. Men, med tanke på allt som kan påverka
spermaprovet, så måste det ju finnas säkrare sätt än ett enda
spermaprov, som ju kan vara dåligt pga stress, sjukdom, skada, en enda
febertopp eller miljöbyte. Så att bara ta ett prov känns inte vidare
säkert.
Men det är min åsikt. Jag har också tänkt tanken innan att jag skulle
vilja ha mina hingstar testade bara för att, för att veta. Men, det visar
ju tydligen inget säkert iaf. Även om spermakvaliteten är jättebra vid
provtagningstillfället, behöver den inte vara det ett par veckor senare.
Eller tvärtom. Dessutom, är det tydligen svårt att hitta stationer som
kan testa så här "små" hingstar. Skulle vilja se Jinx på en
fantom för halvblod!
Hade det varit enkelt och billigt hade jag kunnat göra det ändå, bara
för att ha koll på läget inför säsongen, eller om ngn hingst varit
dålig. Det är ju ingen idé att ta emot ston om man vet att något inte
är som det skall. Men i dagsläget, så är det som sagt helt omöjligt och
ointressant om man inte kan göra det "ofta". Därmed inte alls
sagt att man inte skall följa upp indikationer på/misstanke om dålig
fertilitet. Efter
denna kurs, är min åsikt förstärkt om handbetäckning vs fribetäckning
också. Det räknades upp för och nackdelar med de olika sätten, och den
absolut enda jag kan hålla med om som jag anser vara ett
"problem" vid fribetäckningen, är smittspridningen om man råkat
få in ngt sto med ngn könssjukdom. 
Om man inte ser det på henne. Men alla de andra sakerna som räknades upp
som "negativa delar", anser iaf jag är lätta att råda bot på.
Som att man inte har koll på när stona betäcks på samma sätt som vid
handbetäckning. Jag ser om stoet betäckts, även om jag inte ser själva
betäckningen äga rum, och jag har koll på brunsterna. Fördelarna vid
fribetäckning är så många fler tycker jag, både för stona och hingsten
samt för eventuella medföljande föl. Det förutsätter givetvis att man
har en hingst som fungerar på detta sätt, inte alla gör det. Men de
flesta hingstar, med sund skalle, gör det.
Bara detta med slitningarna på hingsten vid handbetäckning är en nackdel
som hittills alltid fått mig att neka handbetäckning så länge det är
möjligt. Bara i yttersta "nödfall", eller om stoägaren absolut
kräver det, utförs handbetäckning. Jag känner att jag har tillräcklig
kontroll över betäckningsdatum och brunster ändå.
Det var 37 deltagare på kursen, och av dessa var kanske 30
"renodlade" shettisuppfödare. En kvinna spottade ur sig en groda
om shettisar och dess värde i en diskussion om försäkringar och värde
på fölen, och man kände hur spänningen lade sig över lokalen. Själv
kände jag hur hornen trängde upp genom pannbenet,
men höll mun. En annan deltagare, "bananladyn", fick iaf fram en
kommentar och det var kanon!
Hur som helst var det ett himla roligt gäng som var med, och vid pauserna
ute i den "friska luften" 
vid "rökrutan" gick vi allihop igång. Många perversa
kommentarer ploppade ut och det var emellanåt hysteriskt roligt. Men vad
kan man vänta sig, när det sitter en lokal full av kvinnor (och tre
stackars män) och diskuterar spermier. Klart att man drar växlar på det
då man släpps ut från "lektionen". Sen att man har en
bordskamrat som sitter och delar med sig av olika erfarenheter vid högst
olämpliga tillfällen gör ju att det är ytterst svårt att behålla
fokus. Vid ett par tillfällen låg vi över bordet och försökte hålla
oss för skratt. Mkt pinsamt, kändes som när man satt i skolbänken för
100 år sedan och larvade sig på lektionerna. 
När man väl fått bordskamraten att knipa truten, då börjar hon att rita
av sina upplevelser på papper och visar oss. Schysst! Skrattattackerna var
ett faktum. Vad det var som var så roligt? Egentligen var det inte lika kul
som det verkade då, men iaf så handlade det om en betäckning som gick
snett och hingsten drog iväg sin sats över ryggen på stoet och rakt i
huvudet på en liten hund.
Herregud!
Det var en lång dag, med mkt att ta in och många nya tankar som föddes
under tiden - tar nog ett tag att smälta allt. Nästa kurs skall ta upp mer
om fölningar och komplikationerna under dessa. Det blir intressant. För
när man diskuterade betäckningar, så kom såklart en del följdfrågor,
som vi inte hade tid för nu. Joey har idag
varit inne i stan och deltagit i Stockholmsmästerskapen i Schack för
skollag. Vi får veta senare om de gick vidare. Kul iaf att det går
bra för honom. Han är både duktig och tycker att det är roligt.  Jag
har, för att återgå till hästarna, idag pratat med en del folk angående
böjprov på shetland vid veterinärbesiktningar. Tack och lov verkar de
flesta veterinärer införstådda i att man måste veta vad man gör, samt
att man inte böjer unghästar. Det har ju varit en del, ffa hingstar, som
blivit böjda och fått långvariga problem efteråt. De har aldrig tidigare
haft problem, men efter böjning har de fått detta. Vet man inte vad man
gör, så kan man göra oerhört mkt mer skada än nytta. Jag kommer
framöver aldrig mer anlita veterinärer som gör detta på unghästar,
skönt att veta att det finns flera att tillgå. Ställde även frågan på
shettisforumet idag. Även om det inte kommit många svar, så verkar de som
svarat iaf tänka på samma sätt. Skönt att se. Jag blir lite nojjig
nämligen...
Jag skall ju skaffa det intyg som krävs för att kunna försäkra Helvise.
Idiotiskt att man skall behöva intyg bara för att hästen är
importerad... 
Och hon är förvisso ingen unghäst, men aldrig att jag låter henne
böjas!
2008-03-09 (01:30)
Om fem timmar ska jag upp för att åka på kursen, men inte sjutton kan jag
sova heller. Ovanligt va?!  Idag
då jag kom hem från stallet och kom in i vardagsrummet, så såg jag att
vardagsrumsbordet var väldigt blankt och fint. Oj, Jani har städat tänkte
jag. Men det var ju en sanning med modifikation då.
Tilde hade fått tag i en, helt ny skall tilläggas, flaska med barnolja och
hällt ut denna i snygga strängar på bordet. När Jani sen torkat upp/bort
detta såg bordet ut som nytt! Kanske vi skall fortsätta med detta
framöver, och smörja in bordet med olja, för det blev jättesnyggt. 
Väldigt kreativt barn vi har.
Häromdagen försökte hon dessutom ta livet av mig, genom att hälla ut en
burk med salt på golvet precis ovanför trappan. Jag kom upp springandes
för trappan, och var nästan på väg ner igen med huvudet före och
fötterna i luften, då jag rusade rätt in i "den vita fläcken"
på golvet. Väldigt halt med salt på parkett kan jag lova. 
Hon gör nästan bara hyss för närvarande. Sitter man på
nedervåningen vid datorerna och gör något exempelvis, och man hör Tilde
ropa uppifrån: "Mamma, jag älskar dig". Då gäller det att
springa upp för allt man har, för då har hon gjort något riktigt
jävligt. Och hon ropar ofta...
Från den våning man själv inte är på. Hon är snabb, man kan tycka att
vi borde ha stenkoll på vartenda steg hon tar, men hon smyger och det går
så fort. Man tror att hon sitter och tittar på TV, men ack så man bedrar
sig.
Hon häller schampoo, maskindisktabletterna eller ketchup i toaletten. Eller
testar hur många toarullar man kan få ner på en och samma gång i
toaletten. Vi flyttar grejerna högre och högre upp i huset, snart når vi
dem inte själva.
Men Tilde, hon når precis allt. Jag tror ungen kan klättra på
väggarna... Och jag förstår varför hon häller salt vid trappen, så hon
skall höra när man kommer.
Eller så passar hon på då man dammsuger, för då kan hon ju dessutom
göra saker som låter - flytta stolar och annat exempelvis. Hon håller mig
iaf igång och alert. Som jag sagt innan, att ha en treåring med grav ADHD,
det är motion och hjärngympa det.
Hjärngympa för att hon hela tiden utmanar oss vuxna att komma på nya
säkerhetslösningar, hemliga ställen osv. Det slutar väl med att vi får
ha hänglås på alla skåp i huset.
Hon når upp till medicinskåpet i garderoben, och hon kan bryta upp det
(bra säkerhetsskåp va!). Så nu är alla mediciner förpassade till höst
upp i städskåpet. Där når nästan inte jag dem själv. Och nu skall vi
fixa lås av något slag på sopskåpet också, för dels gillar hon att
greja med diskmedel odyl som jag skrev innan, men också att kasta saker.
Vad som helst, plånböcker, böcker, TV-kontroller osv. Hon vill visa sig
duktig, så hon häller ut vad som helst på golvet för att kunna sopa upp
det och går sen och talar om för alla hur duktig hon är.
Ja, jag kan skriva hur mkt som helst...
Barn med dessa funktionshinder är verkligen speciella, på gott och lite
ont. 
Det är sabla jobbigt när de är inne i sådana här perioder, men det
växlas som tur är med underbara perioder också. Och de är så enormt
starka personligheter, att man står ut med vad som helst. De är så himla
härliga - även om man inte direkt skriver under på det medan man ligger i
saltet, eller sitter fast med häcken i tandkrämen på toaringen - men
annars så. Emmy
och Joey kom hem från fjällen idag. Egentligen skulle de kommit i morgon
kväll, men tydligen var det blötsnö i backarna och de kunde ändå inte
åka mer skidor. 
Det var väldigt trevligt att få hem och träffa dem igen. Joey började
direkt tjattra på om sin stundande 13-årsdag. Den betyder massor för
honom, han skall ju bli MAN nu.
Och få bankomatkort. Han har väntat avundsjukt sedan Nathalie fick sitt
för 3 år sedan. Influensan verkar ha gett med
sig. Kvar har den bara lämnat en kraftigt inflammerad bihåla, men jag
jobbar på den... Känns rätt okej nu faktiskt. Ner i vikt går jag
fortfarande, väldigt sakta - men säkert. Helt fantastiskt. "Weakness
of attitude becomes weakness of character."
Albert
Einstein
2008-03-08 (01:45)
Jag är inte ett dugg trött... jag vill sova! Jag får väl spela lite på king igen,
så kanske jag blir tillräckligt dåsig.
2008-03-07 (18:45)
Äntligen fredag! Sovmorgon vill jag ha i morgon... hoppas Tilde vill det
med.
På söndag är det en lång dag, med tidig uppgång, så det är i morgon
eller inte alls. Hästarna mår bra och Helvise
verkar ha kommit tillrätta. Hon hittar både matlådorna och vatten utan
problem (nähäää!) och kommer väl överens med sina kamrater. Hon är en
cool häst, som direkt tagit över ledarskapet i sin "flock".
Jag fick veta att de vita fläckarna på hennes högra sida kommer ifrån
ett fölningslarm hon haft på sig. Så nu vet jag det. Jag undrade ju om
det var medfött eller hur det kom sig.
Stort tack för alla grattishälsningar per mail och PM samt i
gästboken. Den
sabla influensan ger sig inte. 
Jag förstår inte hur kroppen kan producera så mkt snuva, för jag snyter
mig konstant och det börjar irritera mig väldigt. Prutt! 
När folk blir osams, börjar de sprida ut
gamla hemligheter och förtroenden till höger och vänster. Det är lite
äckligt och läskigt och styrker mig i min tro att man inte skall yttra sig
till annat än nära vänner med förtroenden man är rädd om. Personer som
man vet har moral och inte hugger en i ryggen om ngt går snett. Till andra
kan man absolut ventilera om man vill, men bara sådant man kan stå för
och säga "motparten" rakt i ansiktet, eller sådant som inte
spelar någon roll om det kommer ut - allt handlar ju inte om att man säger
saker om andra. Nu när en del blivit osams här och där, har jag (och
många med mig) fått insyn i en värld jag inte ens i mina värsta hemska
fantasier kunde anat mig till. Fy fabian så falska och fega människor det
finns. Först blev jag förbannad och tänkte ta tag i en del saker jag fick
höra, men sen insåg jag att det var lönlöst. Varför slösa energi på
sådant, det finns så många andra som orkar bättre. Och vad folk än
snackar för skit, så är det viktigaste (även om det gör ont ibland) att
man själv vet vad som är sant och inte.
En del av det är sådant också som jag och andra lätt kan lägga bakom
sig, man kan vara större än att behöva ge igen eller älta. Men en del
saker skulle jag vilja ha svar på, för en del personer, på uppenbarligen
fel positioner - borde förklara vad de pysslar med.
En del personer kommer upp sig snabbt, och vet inte vad folk har för
historik, och går på nitarna att anförtro sig och hugga sina sk kompisar
i ryggen. Det är viktigt att vara viktig tydligen. Så viktigt att man
hugger sina gamla kompisar i ryggen i jakten på gillande av de
"stora". Då måste man ha ett ointressant privatliv... eller så
har man taskigt självförtroende, eller varför inte både och.
2008-03-06 (20:30)
Bara en kortis. Nu är Helvise iaf hemma i Stockholm. Jag åkte ner till
Humledal i morse och hämtade hem henne. Vi passade på att ta lite kort i
det strålande soliga vädret innan jag lastade henne. Jag kan ju säga att
jag blev glatt överraskad av hur hon såg ut. I mkt gott hull är hon,
nyverkade fötter och vääääldigt trevlig att hantera. Jag tror att hon
är riktigt trevlig att titta på i sommarpäls och kanske inte i för högt
hull. Nu ser hon ju mkt bra ut. Precis vad jag ville ha! Lik sin mor och
sina syskon/syskonbarn. Jag är så glad. Nä, kanske ingen titelplockare,
men jisses - med den stammen och se så fin ut, kan man vara annat än
jäkligt nöjd?! Sen är ju smaken som baken, men det är min häst och jag
är mer än nöjd - alltså är allt som det skall vara.
Men hungrig och törstig var hon idag också, trots fri tillgång på både
mat och vatten under natten i boxen. De hade inte haft ngt att äta iaf då
de kom fram igår kväll när AC hämtade henne vid bussen, så jag vet inte
hur länge de stått utan...
Nu skall hon få gå här hemma och bara komma tillrätta och lära sig lite
svenska kanske.
Jag är långt ifrån frisk och skall nog
försöka vila en stund, för jag är totalt slutkörd efter den här dagen,
som jag förmodligen borde tillbringat i liggläge.
2008-03-06 (00:50)
Nervpressen är över! Nu är de på plats och står i en box på svensk
mark. I morgon bitti får jag åka och titta på henne. Det ska bli väldans
spännande! Jag har ännu inte bestämt mig för om Tilde skall få följa
med eller ej, men troligen inte. Jag har en svag aning om att hon inte
passivt tänker titta på då jag vill kolla läget... Så kanske har hon
bra mkt roligare på dagis ändå. Och jag har det lugnare.
Resan verkar ha gått bra, de stod i varsin stor spilta i bussen. Det enda
var att de var ruskigt hungriga då de kom av bussen.
God natt!
2008-03-05 (20:30)
Jag behöver inte ultraljuda då hon kommer hem... Fick idag besked om att
hon ÄR ultraljudad och konstaterat dräktig. Hon skall alltså föla i
oktober, om hon nu inte resorberat/kastar. Får man ju hoppas att hon inte
gör... Så nu får jag hålla tummarna så knogarna vitnar.
Och skall hon föla i slutet av oktober, så kanske hon kan stambokföras om
man gör det på en av de tidiga premieringarna? Skall kolla upp det.
Jag har fått en massa bilder och info om Pauline från olika håll, och
skall lägga ut detta snarast. Det är så himla roligt att sitta och leta
och läsa stammar, avkommor och resultat. Igår
fick jag kontakt med en person som jag kanske kommer kunna få en del hjälp
av med mina problem med "vissa" myndigheter. Jag tror inte på
mirakel, men jag hoppas att jag iaf kommer att kunna lämna in en vettig
omgång med papper. Med hjälp av någon som kan systemet på sin fem
fingrar. Just nu sitter jag och väntar
på att transporten skall släppa av "holländskorna"...
2008-03-04 (21:00)
Tack för alla grattishälsningar!
Många grattar även just för att hon är betäckt med Friso, vilket jag ju
kan hålla med om. Grejen är ju bara att vi inte alls vet om hon alls är
dräktig. Hon kanske inte tagit sig, och detta räknar jag med.
Betäckningen var på inget vis avgörande i mitt val av sto, utan det var
som jag skrivit nedan enbart hennes stam som avgjorde. Om hon skulle visa
sig vara dräktig, så är det bara en trevlig bonus.
På ett sätt så är det ju också ganska stökigt att få föl sent på
hösten/vintern, och är hon inte dräktig kan jag ju betäcka i normal tid
i år istället. Men visst får hon gärna vara dräktig med Friso, det vore
jätteroligt. Trots fölning tidigast i oktober.
I morgon kommer de till Sverige. Skall bli jättespännande att se dem. Jag
åker ner i övermorgon och "gluttar". Jag
har iaf idag fått höra en läkare bekräfta mina misstankar. Jag har
influensan. Givetvis. Jag kan ju inte bara få en liten förkylning inte.
Trodde det vände när febern släppte. Men inte. Febern hämtade bara
energi för att orka bränna på ett tag till. Nu har jag ganska hög feber,
och är hur ömklig och klen som helst. Jag har knappt satt min fot utanför
dörren och orkar inte ens sitta längre stunder. Varför skall man vara så
mesigt klen?! Jäkla skitinfluensa. Hoppas det går över snart, för jag
tror att mina bihålor är på väg att explodera. Tur att det finns andra
som sköter om djuren då man är liggande. Nu
ska jag somna på soffan en stund medan jag låtsas titta på House.
2008-03-02 (08:35)
Jag glömde ju skriva en sak. Helvise skall föla (om hon nu tagit sig), men
inte förrän tidigast i oktober!
Så kan det gå! Men jag skall som sagt kolla om hon alls är dräktig då
hon kommer. Annars kan jag ju försöka betäcka tidigare på året i år.
Hon fick sitt sista föl i oktober och har sen gått med hingsten efter det.
Jag håller nästan tummarna för, om hon är dräktig, att vi får en lika
mild och varm höst i år som i fjol.
Förresten. En av de fulaste fiskarna gled ut ur vassen direkt, det krävdes
inte mkt.
Vi väntade på fulfisken, vi var bara osäkra på hur korkad den skulle
vara i sitt agerande.
2008-03-01 (23:55)
Ja första mars... och det har spöregnat precis hela dagen. Jag roade mig
med att storstäda min skåp i stallet och kastade mängder med saker som
jag, av obegriplig anledning, hamstrat på i många år. Kan vara bra att
ha... Nej inte längre, det tar bara plats.
Men, än återstår att sortera ut ett gäng säckar till med saker som
skall till tippen. Varför jag skall ha ett helt skåp fullt med vojlockar
och schabrak kan man ju ifrågasätta. Jag har ifrågasatt mig själv det,
och fick inte ngt vidare bra försvar till att behålla skiten.
Därför skall det slängas. Äntligen.
Nu ligger nytillskottet ute i menyn. Det är
väldigt många som redan vetat om detta, så det kommer ju inte direkt som
ngn vidare överraskning som sagt. Hon har en ganska "dålig" bild
på sin sida, men jag byter den så snart jag har tagit en ur bättre vinkel
och där hon är mer vaken.
Jag är oerhört glad över detta sto och hennes, i mitt tycke, otroliga
blodslinjer. Hur hon gör ifrån sig på utställningar är nästan
ointressant, så länge hon lämnar fina föl. Alla eventuellt kommande
schyssta poäng, ser jag som oerhörd bonus om det inträffar. Och visst
hade det väl varit roligt om det gick bra även där. Givetvis. Men hon är
köpt enbart på sin stam, den är värd guld för mig. Som sagt.
Jag har medvetet valt ett sto ur samma stolinje som Xenia, och därmed även
med Epona, Moira, Pandora, Peek-a-Boo, Drama och Epok. Det är denna linje
jag länge velat (och har) satsa på och att nu få tillgång till en
Paulinedotter, det är för mig fantastiskt roligt. Och iom att hon har en
annan faderslinje än Xenia & co, så hoppas jag att hon skall kunna
komplettera Xie väldigt bra.
Hon har lämnat en godkänd hingst i Tyskland och sen inte så mkt mer. Hon
har fått endast två stoföl och sju hingstungar, så jag hoppas att det
är dags för lite stoföl snart. Det skall bli väldigt spännande! Nästa
vecka kommer hon till Sverige.
I och med införskaffandet av detta sto, har jag även påmints om andra
saker - som hur underbart det är med riktiga vänner. Tack för delad
glädje och hjälp med olika saker - ni är bara helt super!
De som säger att man inte gläds med varandra inom detta, de har träffat
på helt fel folk. Jag upplever motsatsen nästan dagligen. Annars
är jag mer snuvig än någonsin och jag är oerhört tacksam för att jag
inte längre har ngn feber. Livet blir sååå mkt enklare då. Jag
fick en present med posten av min mor i fredags (igår) - tack mamma! 
|
