2007-03-31 (01:45)
Sista mars har det nu hunnit bli! Vår!

Idag hade vi (jag, M & K) besök av en tjej som ville titta på hästarna. Det som slog mig var att sådan efterforskning som hon gjorde/gör, är ju det man egentligen önskar att alla gjorde! Hon var inte bara mån om att få tag i rätt häst, hon var också mån om att få köpa av rätt uppfödare. Då inte alls baserat på meriter eller så, utan att personen hon köper av känns rätt och vettig enligt hennes tycke. Kul! Synd att inte fler resonerar så. Sådana köpare är det ju en "ära" att få sälja till. :-) Nu skulle inte hon köpa häst just nu, utan efterforskade som sagt bara lite här och där. Jag hoppas att hon hittar det hon söker, både i häst och uppfödarväg. Kul! Som sagt :-)

Alla här är friska, det är så skönt! Hoppas det får vara så ett tag nu. Alla barnen verkar må himla bra även annars, inte bara att de är fria från kräksjukor o dyl. De verkar tillfreds och trivs. Underbara ungar!

Tilde är inte rädd av sig alls, hon flyttar undan hästarna med bestämda rörelser och ett barskt "Akta!". Hästarna flyttar sig fogligt för henne. Hennes nya favvo-syssla i stallet är att bära hö. Låter hejdlöst roligt, eller hur? :-) Hon plockar i foderlådorna, flyttar maten från den ena till den andra. Hästarna tittar bara lojt på henne och undrar väl vad den där lilla pyttemänniskan egentligen pysslar med. Buu tycker att hon är jättetrevlig. Hon blir serverad mat av de små händerna och klappad på huvudet. Tilde har också äntligen accepterat att det är hästar i hagarna och inga hundar. :-D Ja, givetvis är jag precis intill och övervakar henne, så att inget händer. Så ingen tror att jag släpper en liten tjej ensam i hagen... Även om hon personligen skulle föredra att få göra som hon vill, ifred utan en vakande morsa. Jag trodde att hon skulle tycka det var läskigare, med påträngande och kelsugna unghästar, men inte då. Hon är ganska våghalsig även i andra sammanhang, så jag vet inte varför jag trodde det egentligen.

Anmälningarna till Rockelstad sprutade in och den ansvariga fick till och med tacka nej till folk. Kul! Inte kul att säga nej, men att det visats ett sådant stort intresse. Tjejerna åker och visar tre härifrån av våra, plus M o K's två. Sen skall de visa ytterligare ett par åt andra bekanta. De får en fullspäckad dag! De är duktiga!

För övrigt växer gräset som bara den och det börjar bli så där underbart grönt överallt. Snart, snart... Så tänker hästarna också verkar det som. De tittar då och då över staketet ut mot betet, kan tänka mig att de är sugna... De lämnar maten mer och mer och går och noppar längre stunder för var dag. Att det alls hinner växa upp ngt så som de äter...?
Nä, nu skall jag slå in presenter. Leon skall åka på två kalas i morgon. Jag är chaufför och Jani får springa in och tjattra med alla andra föräldrar. Jag stannar MKT hellre i bilen i dessa lägen :-)

2007-03-28 (01:05)
Jag orkar inte slåss mer snart. Jag är snart beredd att ge mig. Bara det fanns ett annat alternativ, så att vi klarar det vi måste klara. Jag har överklagat och det händer ingenting - inte ens ett avslag. Sen kommer nästa grej, och jag överklagar den också. Och igen. Försäkringskassan har helt andra resurser än jag. De har fullt avlönade personer som kan ägna sina 8 timmar per dag åt att jobba med detta. Jag har inga 8 timmar per dag. Jo jag har timmarna, men inte till detta. Jag varken orkar eller lyckas finna lusten till det.
Hur skall man få människor som inte bryr sig att förstå? Hur skall man få dem att se till individer och inte statistiken? Mina barn och min familj är ingen statistik. Vad skall jag göra för att få dem att fatta? Jo, jag kan sätta mig här, gråta och deppa ihop, samt kanske bli helt apatisk av sorg, så att de kan anse att jag istället är sjuk. Jag är inte SJUK! Jag vill inte bli sjukskriven för problem som jag inte har, eller som de försöker tvinga mig att få. Jag vill ha det vi enligt läkare och lag har rätt till. Jag vill kunna ge min familj det allra bästa. Jag kommer inte nu, eller framledes, någonsin kunna trolla bort funktionshinder. Inte ens för att Försäkringskassan låtsas som att det inte finns och hittar på regler efter eget tycke.
Sedan oktober 2005 har jag fightats med dem, det börjar bli riktigt jobbigt. Ursprungsproblematiken är inte ens det som ligger i fokus längre. Det har kommit så många "biverkningar" av deras agerande att åtminstone jag snart blir sjuk på riktigt. Jag känner hur jag "bränner ut mig" mer och mer. För varje brev som kommer så får jag mer och mer ont i magen. Jag har börjat få spänningsvärk överallt. Till viss del beror det på att jag inte sover mer än ett par timmar per natt och ibland ngn på eftermiddagen. Men sömnlösheten beror i mångt och mycket på detta det också. Den ångest allt detta skapar, gör mig inte direkt avslappnad. Jag drar upp axlarna, så nacken och skuldrorna är som stora knutar som inte släpper. Tigerbalsam i all ära, men det hjälper inget vidare. Huvudvärk. Jag har aldrig haft problem med huvudvärk i hela mitt liv. Nu har jag det, konstant. Och denna ångest! Den äter upp mig inifrån. Jag tycker ångesten är jätteläskig. Jag kan inte hantera den och inte övermanna den. Den äger mig.

Hur kan det få vara så här? Skall jag behöva sjukskriva mig för en massa larviga åkommor, som de skapat? Skall man behöva leva så här?
Och jag fick ju veta att det inte kan vara så himla farligt, för jag kan ju uppdatera min dagbok med käcka kommentarer om hur bra allt är. Där kom den baksidan. Man skall inte skriva för personligt, för då avslöjar man sig för mkt. Men, om man INTE gör det så sitter Försäkringskassan och läser vartenda ord man skriver och säger att man verkar ju må himla bra. Dumma idioter! Ja det är "de". Så om jag skriver att Natta mådde bra idag, och var jätteglad för en grej - försvann hennes funktionshinder då? Man kan vara glad och må bra fast man har olika handikapp. Så är det någon med handikapp som har en blogg, skriv för fan inte att ngt är bra eller roligt - för då kan er handikappersättning ryka all världens väg.
Jag tänker inte använda min dagbok till att redovisa alla livets sorger, för de hör inte så ofta hit. det är alldeles för personligt. Jag avgör själv vad och när jag vill skriva. Tack. Så om jag fortsättningsvis skriver att ngt roligt hänt varenda sabla dag, så betyder det inget mer än just det. Att detta har hänt. Det händer så jättemkt mer varje dag som INGEN annan har det minsta med att göra.
Fan så less jag är, så ruskigt besviken och ledsen. Så himla ledsen över att bli behandlad som en med mindre människovärde. Och jag är panikslagen över att jag mår sämre och sämre och ändå måste stå på benen så pass att jag orkar slåss. Ett tag till.
Neeeeej, det är inget synd om mig, det tycker jag inte ens själv. Jag tycker bara livet är satans orättvist just nu. BLÄ! Och tvi för de som jobbar FK och inte tar reda på hur det egentligen fungerar - i verkliga livet!

Så välkommen till min värld. Där fan inget positivt får lov att vara det, för är vi inte sjuka (typ maginfluensa o annat trevligt) så kan alltid FK sabba tillvaron med sina påhitt. Det är ALLTID något strul runt oss. Alltid. Men det är väl tur det, för tänk om jag hade två veckor av bra perioder - där jag kunde vara odelat lycklig och glad i sträck. Då kommer FK och säger att man inte får vara det. Moment 22? Minst. Jag, bitter och tjatig? Mycket.

En annan sak kan jag klämma in som retar upp dem lite till. Idag var jag i stallet flera timmar. Emmy var också med och hon borstade på Hedwig och tränade visning med henne. Hon travade nerifrån vägen och upp två gånger. Sista gången gick det så snabbt att jag blev lite nervig en sekund eller två. Men hon fixade det galant och bromsade Hedda perfekt. Och vilken trav, för att vara Hedda och dessutom högdräktig. :-) Emmy och Hedda poserar på framsidan.
Oj då, nu skrev jag ngt positivt... :-/

2007-03-27 (02:55)
Det har varit toppenväder i slutet av helgen och idag. Helt underbart att vara i stallet då och bara njuta av frisk luft och sol! Hästarna har fått sin dust med avmaskningsmedlet och vi går loss på deras pälsar och bara kliar och karvar, hur mysigt som helst. Hästarna är säkert villiga att instämma, för de njuter som bara den då vinterpälsarna "skrapas loss".

Ett par veckor kvar bara tills det är dags för Hedda och Epona, jag börjar bli mkt nervös och orolig! Varför utsätter man sig för denna oro år efter år? :-) För att det är så himla underbart när det funkar som det skall såklart. Underbara små föl och nya planer/idéer. Det är ju halva grejen med detta.

Bonzo verkar inte bry sig nämnvärt om att det börjar våras. Han har säkert glömt att bläddra fram till rätt månad i sin kalender. Han går/står mest i lugn och ro och bara äter, klias med sina brudar och sover. Så där som de gör... Han bor på lugna gatan han.
På andra sidan vägen, med bara en hage emellan går "sonen", Raphaël, som han inte ens lyfter på näsan ur maten för då han skriker som värst på pappas fruar. Han verkar ha fullt förtroende för att staketen håller fjärtnyllet borta.
Casanova (Raphaël) själv, anser att alla brudar borde falla för honom. Han ropar och han "showar" i sin hage. Sen ibland glömmer han bort vårkänslorna och leker en stund med sina småbröder. det är hur roligt som helst att sitta och titta på unghingstarna då de leker.
Ungstona i hagen intill tycker nog att det är orättvist att de blivit inkvarterade med två högdräktiga "kärringar" som inget vill. Jo, de vill att de små tjejerna skall klias med och på dem, men sen får de ett nafs i rumpan då de gjort sitt jobb klart. Så de skulle nog ha mkt roligare inne hos unghingstarna. :-)

Så snart det är betessläpp får de gå ut i stora stoflocken och rejsa runt i skogen med de äldre ungstona, det blir nog roligare för dem. Och, det är inte alls långt kvar tills det är dags!

Äntligen! För denna gång verkar kräksjukan vara över. Alla utom Natta har haft den nu. Tur för henne! Barnen mår bra och kunde till och med vara ute och leka idag en stund i solen. Vi har hållit dem i karantän och räknar med att de skall kunna gå till skolorna på onsdag igen. Åh så jag hoppas att de slipper ngn återsmitta av detta nu. Det har varit ganska tufft för dem. Och nej, jag skall inte sticka under stol med att jag tyckt det varit ganska jobbigt jag med. :-P

Jag hoppas att det får bli riktig vår nu, så det inte kommer en massa kyla igen - det är ju så skönt nu. Hela backen mot bergshagen är smockad med tussilagos och stallplanen är inte längre ett lerhål utan liknar åter en plan.

Nähä, nu skall jag försöka sova en stund. Dygnsrytmen är helt uppåt väggarna efter denna veckan som varit, den vreds till lite extra iom att vi gick över till sommartid. Men vi är snart "back on track" igen. Natti natti!

2007-03-23 (02:40)
Vinterkräksjukan? Vinterkräk och skitsjukan skulle jag vilja kalla det. Jag är så förbaskat less på detta, jag är hysteriskt kräkmagad och vill påstå att jag varit oerhört tapper som torkat både det ena och det andra i flera dagar nu. Jag har haft feber i ett och ett halvt dygn och legat däckad periodvis. Jag har inte ens haft mobilen på eller kollat mina mail på hur länge som helst. Då är jag sjuk. :-)
Bara två kvar som kan bli sjuka nu. Fantastiskt. Men, det som inte dödar, det härdar... :-(
Vi är ALLTID sjuka! När räcker det?

Barnens konversation i köket under eftermiddagen idag:
Natta: - Mjölk är gjort av gräs som är uppspytt fyra gånger.
Joey: - Va?!
Joey: - Jag tänker sluta dricka mjölk!
Emmy: - Du är en sån fjolla Joey.
Joey: - Död, sjuk, död, sjuk.
Detta säger han för att få Emmy illamående av sådant hon ogillar att tänka på - de är så gulliga mot varandra.
Emmy: - Fjolla!
De tjafsar fram och tillbaka och Joey börjar försvara sig lite väl på allvar mot Emmy och allt hotar att gå överstyr. Så jag lägger mig i.
Jag: - Ja han kanske är lite fjollig, men han kommer att bli en riktig pojke sen han med.
Emmy: - Ja, ungefär som Pinocchio.

2007-03-17 (18:30)
Leon är magsjuk. Spydde hela kvällen igår och i natt. Jippie. Hoppas det var ngt som passerar snabbt och smidigt, utan att passera allt för många magar. Nog om det.

Jemla och Fia, jag vill bara säga att om ni undrar vem som nallat av era riskakor i stallet så har jag och Tilde ingen aaaning om vem det kan vara... ^O^

Lite bilder:

		"Seriöst grabbar - hjälp mig upp!"
Hedwig	Barnen leker på balarna
Sovande åringar	Tilde
Moira	Tjorven

2007-03-11 (01:30)
Nej, det funkade inte. Tilde har inte sovit en hel natt sedan den enda gången. Ett säkert tecken, japp. Men ändå så tröttsamt, för man blir inget skojig i humöret om man inte får sova.
Inatt (natten till lördag) så bestämde vi att Jani skulle ta Tilde på natten om hon vaknade. Jag somnade vid halv 1 ungefär. Klockan 2 vaknade jag igen, för då är sovrumsdörren öppen och jag hör tilde gråta och hur Jani rusar in för att ta upp henne. Fint. Då var det liksom kört. Jag låg och vred och vände på mig, gick ut o rökte, satte mig en snabbis vid datorn, vred o vände lite till. Tills klockan var ungefär 4. Då hade Tilde redan somnat för länge sen, då hon bara fick ny blöja och en flaska o somnade om (för en gångs skull), men jag kunde bara inte somna om. Jäklar vad grinig jag var. På mig själv. När jag nu kunde få sova!
Sen ringer såklart mobillarmet, TIDIGT... som jag stängt av! Jag VET att jag gjorde det. Men, jag har väl lämnat den lilla sadistiska prylen ensam i bilen för länge ngn gång så den lärt sig en massa jäkelskap av Hjalmar. De är säkert kompisar de två. :-/

I "morse" var det pedikyrdags i stallet för de flesta hästägare och jag åkte dit för att vara med på detta och också njuta av det underbara vädret. Strålande sol mest hela dagen. Dessutom, som bonus så blåste det ganska bra (iofs ganska kalla vindar) och det torkade upp rätt rejält under den tiden jag var där. Helt superskönt att vara ute sådana här dagar! Dessutom är det roligt att träffa Jenny (hovslagaren). Det slutar ofta med att vi fastnar på varsin sida av en häst och bara pratar och kommer av oss från verkningarna, men det är trevligt! Dessutom är hon himla bra med hästarna, de har ju trots allt sina små "egenheter" en del av dem. Mina föl (ja ja åringarna) skötte sig superbra och stod nästan alldeles stilla hela tiden och vi tog alla våra ute i solen i hagarna. Utom en iofs.

Ha! Jag har nu känt "sparkar" på Hedda och Epona. Eponas juver är större idag än igår... De är beräknade till 13 och 14:e april, jag håller alla tummar för att de inte fölar för tidigt!

Nu är iaf alla fötter fina, på alla våra hästar inkl de andras. Fia beklagade att hon missade "allt roligt" för att hon var på kurs. :-) Taskigt fall. :-P

Sen dagens höjdpunkt: Emmy och Joey kom hem från fjällen. De verkar ha haft det riktigt bra och ikväll har jag fått se en massa bilder som Nicke tagit på dem. Jättekul!
De var rätt trötta dock och Emmy satt och halvsåsade under melodifestivalen. Jani tycker såklart att rätt låt vann. Jag gillade inte den bäst, men med tanke på hur landet ligger är nog den vinnande låten bästa kandidaten för att ha ngn chans i stora finalen. Det är hur som helst underbart att ha dem hemma igen. Tilde blev överlycklig över att se dem igen. Leon också, han har suttit som ett plåster på Joey sedan Joey klev innanför dörren. :-)

Jag skall lägga ut lite bilder från barnens semester så snart jag orkar/kan.

2007-03-06 (23:00)
Idag har jag vallat min dotter utomhus mest hela dagen. Vi har varit i skogen och i stallet. I stallet har Tilde "hjälpt" mig. Hon har plockat halmstrån från stallbacken och samlat på hög. Hon har hoppat i en stor lerfläck som blev då en hösilagebal flyttades förut. Hon har klämt på snö och dessutom kastat hästbajs till hunden. Det sistnämnda var bara hon och hunden roade av, själv hann jag inte se vad det var hon grävde upp under snön innan det var försent. Därmed har hon också lekt med vatten i hink och med slangen - för jag skulle ju tvätta av hennes händer. Hon var så trött sista turen i stallet, då hon lekt med Maggan nästan en timme, att hon själv bad att få sätta sig i bilen. Nu sover hon faktiskt, och har gjort i över en timme. Hoppas, hoppas...

Jag saknar mina barn! Jag pratade med Joey idag (Emmy hade somnat redan) och han verkar trivas, men saknar oss och som sagt, särskilt Tilde. Han vill att jag skall skicka honom MMS med bilder på henne, men min mobiltelefon är skit rent ut sagt. Kameran i den funkade hyfsat i somras, men nu vill ingenting fungera. Med lite tur kan man svara i den - om den behagar ge ifrån sig en ljudsignal länge nog för att jag skall hinna höra den. Jag har en annan jag fått låna, men den vågar jag inte ha i stallet - den kan gå sönder hur lätt som helst där liksom. :-) Hur som helst har han och Emmy roligt där uppe. Joey verkar tycka att skidskolan är riktigt rolig och enligt Nicke är han ganska duktig nu. Kul! Jag påminde Joey om att det var en fotbollsmatch på TV han kanske skulle vilja se, men fick till svar att: - Mamma, det är skidor som gäller nu. Bara skidor och ingen fotboll. Sure, okej då. :-)

Vi fick idag göra ett par omjusteringar i hagarna men det gick snabbt och nu verkar alla flockar funka bättre ihop igen. Lugn och ro är ganska viktigt, särskilt för de små. Avvänjningarna har varit helt smärtfria för våra "föl" i år annars. Bara en mamma som har lite svårt att acceptera läget, men hon är inte direkt upprörd längre. Det var första dagen bara, men nu när juvren börjat sina så verkar också "längtan" ge med sig.

Har klämt och känt på Epona o Hedda, men känner inga sparkar. Har sett det dock, men inte känt på väldigt länge. Hoppas de fortfarande är dräktiga. De känns lite svullna framför juvren, men det kan lika gärna vara fett... De SER iaf mkt dräktiga ut och har intagit "madonnaattityden" så jag tror ändå någonstans att de är dräktiga. Men som sagt, det lär visa sig!

2007-03-05 (02:50)
Vilken dag det har varit! Strålande soligt och jätteskönt ute. Jag och tjejerna satt ute lääänge i solen och tittade på hästarna idag. Alla fölen (f'låt åringarna) går nu i en egen hage tillsammans med Ravioli. Det verkar funka bra och de har haft jätteroligt tillsammans. Jag förmodar att de sover mkt gott i natt.
Sova mkt gott i natt ja, det skulle jag också vilja. Men Tilde vill annorlunda. Jag tror att hon börjat drömma mardrömmar, för hon vaknar med ett illtjut och hänger runt halsen på mig och vägrar släppa på minst en halvtimme. Inte för att det gör ngt, det är bara lätt omständigt om man råkar behöva gå på toa i samband med att man vaknar och har henne runt halsen :-P

Den nya sändningen av mat var kanonfin. Hästarna åt den med lika god aptit som den förra så då är vi alla glada och nöjda. För övrigt fäller de ngt fruktansvärt och den här perioden är skapligt besvärigt, med hästhår överallt. När jag kom hem hade jag hela mig täckt i hästhår, under kläderna stack en halv halmbal (okej lätt överdrift) som letat sig in under tröjan då jag halmade i lösdrifterna. Buhu!
Men det gör inget, för efter en sådan här dag kan man inte bli annat än på mkt bra humör. Min PMS-helg verkar vara över nu iaf. Tror kanske att jag till och med lyckats skrapa ihop tillräckligt med mod att åka till läkaren i morgon. Kanske...

Leon kom hem idag, efter en natt hos sin mamma. Nu har han tillbringat två hela dygn där under hela sportlovet, det blev inte mkt. Men nu är han hemma som sagt och i morgon är det dags för verkligheten igen = skola/dagis/jobb. Hur nu Tilde skall orka som för tillfället sitter bredvid mig på Janis stol och hamrar på hans tangentbord och är mer än lovligt pigg.
Det var däremot himla tomt vid middagsbordet idag, då vi bara var fem.
Emmy och Joey ringde tidigare idag och berättade om sin dag. Emmy sa att hon tänkte inte åka mer skidor under veckan, för pappa hade minsann åkt på henne och kört omkull henne i svarta backen. Jo jo, det tar jag nog med en nypa salt. Men jag hoppas att hon åker mer. Förra året blev det ju bara en dag i backen iom att hon skadade sig. Hon har längtat efter att åka, så jag hoppas hon blir övertygad/övertalad att åka mer.

2007-03-02 (21:40)
Jag är så trött. Känner mig som en zombie och är allmänt grinig och tjurig. Det har jag varit nu de sista dagarna och det är så irriterande. Jag bara snäser åt allt och alla. Inte har jag lust till någonting heller, allt är bajstråkigt och jag gnäller om precis allt. Säkert en höjdare att bo ihop med mig just nu, jag är värsta charmtrollet verkligen! :-) Men nu har iaf det värsta släppt av nackspärren, eller vad det nu var. Nu stramar det bara då jag vrider på huvudet och det kan man ju stå ut med utan problem. Egentligen vet jag ju ganska säkert var skon klämmer, som gör mig på detta humör. Men jag är alldeles för tjurig för att ta tag i det just nu och vadå, i helgen finns ändå ingen möjlighet att fixa ngt av detta. Lika bra att grina vidare.

I morgon åker Emmy och Joey till fjällen en vecka. Lyxigt värre. Jag skulle också vilja ha lite miljöombyte ett tag och bara komma bort. Fast som det känns just nu skulle jag vilja låsa in mig på ett hotellrum någonstans och inte röra mig ur fläcken. Bara såsa och padda mig rejält. Ensam, utan telefon eller dator. :-) Låter ju så himla underbart och samtidigt så extremt tråkigt. Jag skulle bara njuta i ngt dygn, sen skulle jag börja längta efter allt och alla igen.

Jag ska lägga mig på soffan och kolla på Eragon. Ett par kuddar, en filt och ett stort glas Cola, sen är kvällen perfekt. Kanske skulle jag titta på ngt snyftigare, så att jag fick släppa lite på trycket. Men det verkar så besvärligt det med :-)

För att lämna mitt PMS-humör och gå till ngt "roligare" så kan jag berätta att bilen igår fick ett annat batteri och nu startar som den skall, plus att vi fått hem en rackarns massa foder idag. Så skönt, nu kan jag släppa det för i princip hela säsongen... Tror jag, det beror ju lite på väder och sådant.

Tilde o Jani har ätit sina sista doser av sin antibiotika nu, så jag hoppas de får vara friska. Nu är problemet Nattas hosta som inte ger med sig. Kanske får vi ta en tripp till vårdcentralen på måndag morgon igen...