Egotrippen - en slags blogg

Tankar, funderingar samt personliga åsikter och reflektioner. 
Om allt eller inget, stort, smått, glädje, sorg, viktigt eller oviktigt.
Till nöje eller förtret.

2006
Jan Feb Mar
Apr Maj Jun
Jul Aug Sep
Okt Nov Dec
2007
Jan Feb Mar
Apr Maj Jun
Jul Aug Sep
Okt Nov Dec
2008
Jan Feb Mar
Apr Maj Jun
Jul Aug Sep
Okt Nov Dec
2009
Jan Feb Mar
Apr Maj Jun
Jul Aug Sep
Okt Nov Dec
2010
Jan Feb Mar
Apr Maj Jun
Jul Aug Sep
Okt Nov Dec
2011
Jan Feb Mar
Apr Maj Jun
Jul Aug Sep
Okt Nov Dec
 
 
31

Stora flickor

Sista maj, alldeles strax juni enligt klockan. I morgon är en stor dag för vår familj, på flera sätt. Tilde fyller 6 år, vilket det planerats och inte minst "pyntats" för (i HELA huset) sedan en dryg månad tillbaka. Minst. Hon skall alltså sluta på dagis i sommar, för att börja "skolan" till hösten. Min "lillaste" tjej blir stor hon med.
Dessutom tar Nathalie studenten i morgon - min stora flicka ÄR stor! Det känns väldigt underligt måste jag säga. Vi har, i vanlig ordning, fixat klart allt i sista sekunden och nu finns Nattas kläder på plats, hon har klippt sig och till och med studentplakatet är fixat (fast inte uthämtat) inför morgondagen. Dags att sova lite. Eller...?

 
   
2011-05-31 23:58
 

 
26

Årets första föl

Moira fick idag sitt första föl. En svart hingstunge efter Jinx, som förmodligen skall heta Matrix.

 
   
2011-05-26 21:22
 

 
04

Rörande skoluppgift

Idag när jag hämtade Emmy efter skolan, så hade hon med sig ett brunt kuvert som hon skrivit "Mamma" på. Eftersom det var utvecklingssamtal i går, vilket jag inte var med på, så trodde jag att det kanske var hennes omdömen och att jag skulle få dem och sträckte mig efter kuvertet. Men jag fick inte titta, utan hon ville läsa för mig i bilen medan vi åkte hem. Jag blev förvånad när hon började läsa och det visade sig vara en novell. Emmy skrev novellen som uppgift på Nationella provet i Svenska (årskurs 5) för ett tag sedan och jag hade ingen aning om vad hon skrivit. Uppgiften var att skriva en novell om något man gjort/varit med om och den skulle ha rubriken "En händelse jag minns". Den händelsen visade sig handla om en av de mest känslosamma stunder jag och Emmy delat tillsammans hittills. Under tiden Emmy läste för mig, kämpade jag dels för att inte visa henne att jag grät och dels med att försöka se var jag körde. :-)
Jag har frågat Emmy om lov, och lägger ut novellen nedan om någon vill läsa. Jag, opartisk som attan, tycker att hon är riktigt duktig på att skriva och berätta:

En händelse jag minns
Det började med att jag, Åsa och pappa skulle äta på Tacobar i Täby Centrum. Vi parkerade precis utanför. Då ringde mamma. Hon sa att på måndagen därpå, den 23-24 augusti 2009, skulle två av våra hästar avlivas. Jag grät i floder. Pappa och Åsa tröstade mig, och vi gick in för att äta. Jag var deppig resten av kvällen. När vi åkte hem fortsatte jag att gråta.

Dagen därpå, en lördag, så gjorde vi inget speciellt, så dagen gled förbi. Sen kom söndagen. Jag och mamma åkte till stallet. Jag tog upp Kola, den ena shettisen, till stallet. Jag stod och borstade henne, medans tårarna föll. En efter en. Där stod jag med en underbar häst, som dagen efter skulle försvinna. När jag borstat henne en lång stund, och sagt till henne att det går fort, och det gör inte ont, slutade jag gråta. Dit hon skulle, där fanns inte smärta. Hennes tänder skulle bli som nya, och hon skulle få äta i all evighet, rulla sig i lera och slippa alla bekymmer. Kola och Bellis skulle till himlen. Havreregn och mjukt saftigt gräs.
Nu pressades tårarna fram ur ögonen och jag lämnade henne i hagen. Vi skulle åka hem, jag och mamma. I bilen på väg hem så frågade jag mamma när, vilken tid, de skulle fara iväg. Hon svarade att det var när jag var i skolan. Nu såg jag tårarna trilla ner för mammas kinder också. Men det var ju klart, Bellis var mammas bästa vän. Bellis var 23 år eller mer tror jag. Mamma hade haft henne länge.

Bellis i galoppPå måndagen gick jag motvilligt till skolan. Jag knep ihop munnen under dagen, för att inte börja gråta under lektionen. Runt klockan två tänkte jag ”Nu. Nu finns de inte längre.” Skoldagen var slut, så jag gick sakta hemåt.
Nästa gång jag kom till stallet gick jag till grimmorna. Där hängde dem. Två grimmor, med en liten fläck blod på. Jag gick ut till mamma och vi kramades.

Ibland på kvällarna gråter jag och minns de dagarna. Jag får knipa även nu, när jag skriver detta. Men livet går vidare, och vi har våra minnen." <3
av Emmy Johansson

Bilderna ovan är på Emmy då hon rider Kola och på Bellis i galopp. De blev 30 respektive 26 år gamla.

"Each step in life,
takes me to the destination."
- Unknown

 
   
2011-05-04 23:43
 

 
 

Upp

denna sida uppdaterades: 2011-06-17