2008-05-29 (10:25)
På söndag fyller Tilde tre år. Om hon följer samma mönster som sin äldsta syster, så innebär det att hon snart borde börja sova hela nätterna. Att hon somnar som "normala" barn vid 8 på kvällen och vaknar vid 7. Typ. Det skulle vara så himla skönt, att äntligen kunna få ställa dygnet rätt igen.
Det tär en del att hålla skenet uppe, att verka hurtig och glad. När man helst vill dra täcket över huvudet. Jag börjar känna lite lagom press över de obligatoriska "mötena" med massor av folk nu också. Skolavslutningar och luncher/frukostar med klasserna. Jisses så jag tycker det är jobbigt. Men, det får gå. Fast det gör att jag känner mig jäkligt pressad och ffa trängd. Och känner jag mig själv rätt, så lär jag inte gå på ens hälften. 
Jag som inte skulle gnälla idag, när det är så fint väder och alla våra egna föl är födda (om man inte räknar med den i oktober). Egentligen känner jag mig ju väldigt avslappnad och glad. Åtminstone försöker jag ge sken av det. :-) 

Igår fick jag sommarens "schema" för alla BUP-möten. Alla utredningar som skall bli klara under sommaren... Hela juni är smockat med tider för anamneser och utvärderingar. Skönt att det äntligen är dags! Kanske kan vi efter detta få ngn rätsida på ekonomin också? Vem vet. Mirakel har ju inträffat förr. Kanske är det dags för ett i Vallentuna nu?

Det är väldigt vad beroende man blir av att ha tillgång till Internet för att sköta enkla praktiska saker. När det inte funkar, så kommer man inte åt banker och kan betala räkningar, kan inte kolla kontoutdrag, man kan inte komma åt alla blanketter man behöver för olika ändamål. Helt hopplöst. Och lite läskigt att allt är så beroende av nätet. 

Nu skall jag försöka få ngt gjort här hemma.

2008-05-28 (14:25)
Kortfattat bara: Xenia fölade i morse kvart i 8 och fick, som jag önskat mig, en svart liten hingst. Jag är så himla glad! :-)
Och då veterinären var på besök, passade jag på att kolla Helvise eftersom hon brunstat som en galning och jag blev glad igen, hon ÄR dräktig! 
Skönt att veta, att hon bara är en "pissmärr" och att det inte är riktig brunst hon visade. 
Nu ska jag faktiskt sova en stund...

2008-05-25 (08:45)
Jinx har ju börjat betäcka nu. Han verkar absolut tycka att det som lät lockande innan, som upptog hela hans liv, är rejält överreklamerat.  Detta att få gå på bete med massa egna brudar och ha ett aktivt sexliv (från att inte haft ngt alls) med hästar av andra könet. Han har ju övat och "gnidit" sig lite på småhingstarna i vinter. :-)
Han har ruttnat på brudarna. De låter honom inte vara ifred! När han gjort sitt vill han äta lite gott gräs, rulla sig lite och sen sova en stund. Men inte då. Brudarna är krävande, och vill - om och om igen. De tjatar och de följer efter. Ligger han och sover kommer de minsann och puttar på honom. 
Eller så vill de "sova över"! Nära honom. Han är ju "macho-man", han delar ingen säng - han vill sova ensam. Ha koll. Hur ska man ha koll över sin flock om den är som en förlängd svans?! :-D
Närå, han är förvisso trött på tjatiga flickvänner, och har nu äntligen fattat att han KAN säga nej. Han fattar att han måste inte kliva på och betäcka bara för att de tjatar. Han har varit lugn och schysst med dem från första stund. Skönt, för lite nervigt är det ju med en hingst som skall betäcka för första gången. Jag är så stolt över min fine kille. Och nu är det bara en av de fem flickorna som brunstar, så kanske blir det lite lugnare snart och HAN får be om det. :-)
Han skall få betäcka några av våra egna ston senare, men inte än. Jag vill inte ha för tidiga föl. Jag har betäckt två egna, med Bonzo nu. Men resten får vänta några veckor till, minst.

Grabbarna får hålla till godo med flickorna som kommer utifrån. Nästa vecka kommer två till, som ska till Bonzo - då blir han glad. Han låter sig inte övertalas som Jinx, utan gör det som krävs och bara när det är dags. 

Nu hoppas jag på att värmen snart kommer tillbaka. Det utlovades "medelhavsvärme" på löpsedlarna, men jag måste inte ha riktigt sååå varmt. Men jag gillar inte att fölvaka nattetid när det är 3 grader bara. Det kan ju få vara iaf 10 grader nattetid, så gräset växer ordentligt.  Och då alla de ston som fölat nu är ute på sommarbetet, så vore det skönt att slippa mer regn i kombination med kylan.  

Jag har försökt hjälpa mina åringar med pälsfällandet också. Jag har dragit loss "mattor" under deras magar, och på Drama fick jag gå loss med saxen. Det gick bara inte att få loss - lerkakor inbäddade i päls - hårda som flinta. Jag gjorde detta häromdagen, och nu ser de nästan lika illa ut igen, dock utan den värsta "fårskruden". 
Det måste ju vara helskumt för dem med det konstiga vädret. Fälla eller inte fälla? Ena dagen 25 plusgrader, nästa dag 5. Och minus på natten. Helt vrickat!
Jag får bekänna, att det blev så kallt att jag var tvungen att dra på mig stumpor och skor istället för sandalerna i början av veckan. Jag längtar alltså av flera skäl efter varmare väder. :-P

En bild på Elektra (Angelicas russ) från löshoppningen igår lägger jag in här idag, jag glömde det i gårdagens inlägg.  

Nya djur har vi också som jag "glömt" skriva om. För ett par veckor sedan blev vi med hamster. Emmys kompis hade två, men mamman blev allergisk och hon fick bara behålla en (?). Nåväl, Emmy kom glatt hem med den ena i en liten bur. Fullt utrustad. Hamstern var väl kanske ett par månader gammal, och totalt ohanterad. Jag har haft mängder med både hamstrar och råttor en gång i tiden (både avlade och ställde ut dem - det ni *asg*), så jag tänkte "piece of cake", det där fixar vi! Jorå, det gick ett tag, och jag gjorde bara rent och matade medan Emmy var hos Nicke. Sen gick nästa vecka, och vi gjorde inte mkt mer den veckan heller. Emmy blev lite rädd för den, för den "fräste" åt henne. Jag garvade rått, tyckte det var så "kul" (ja jag är en taskig mamma) att hon var så kaxig först och skulle tämja själv, och snabbt och enkelt skulle det vara. Intresset svalnade snabbt kan man säga. Så en dag skulle kaxiga mamman ta tag i det här. Jag KAN ju, jag har ju gjort det här miiiljaaarder av gånger innan. Jo tjena. Jag stoppade ner handen och skulle ta ut "gamla" grönsaker, och han for som en svart jäkla blixt över burgolvet och försökte bita mig. Fy tusan så rädd jag blev! För en liten sketen hamster. Jag spottade upp mig och tog på mig en handske, som jag brukade göra då när jag var 12 år och totalt jäkla orädd (uppenbarligen). Det lilla monstret satt som en häftklammer i vanten på två röda sekunder. Så jag har lite att jobba med kan man säga. Det lutar väl åt att "Mixel" får flytta till djuraffären igen, eller ngt (någon som vill ärva ett monster?). För inte är han lämplig som "keldjur" för ngt annat än en fakir. Läskigt djur. Tacka vet jag marsvin som keldjur hemma isf. Men de är jobbigare att sköta tycker jag. Och Jani ÄR allergisk mot dem.

Det var monstret det. Häromdagen fick vi frågan av Joeys kompisar i radhuslängan intill om vi ville ha fiskar. Okej? Jo, systern i familjen hade tydligen blivit förbaskad och råkat ha sönder akvariet, så det var bråttom, för allt vatten var på väg att rinna ut på golvet och fiskarna hade ingenstans att ta vägen. Så därför har vi nu fiskar igen. Tur för fiskarna att akvariet stod mer eller mindre redo, för i min värld hade jag tänkt att "snart" skaffa nya fiskar. Som inte får matas av Tilde. När hon matar dem, med tvättmedel tex så dör de otacksamma små sakerna. Nu hoppas jag att hon lärt sig sin läxa, och att jag har lärt mig min. Låsa in tvättmedlet bättre, och inte låta henne obevakad vistas i Joeys rum. So far so good... 

"Hope is the companion of power, and mother of success; for who so hopes strongly has within him the gift of miracles."
Samuel Smiles

2008-05-24 (19:00)
Idag har vi löshoppat Pandora och Elektra. Det var så roligt, för man ser verkligen hur roligt hästarna har när de hoppar. Paddan hoppade riktigt bra, spännande att se hur hon kommer att hoppa i ridhus sedan. 
En vecka kvar till treårstestet. Jisses, vi gör bergis bort oss totalt, men det är jätteroligt att göra ngt annat än bara utställningar.

Annars händer väl inte så jättemycket. Angelicas sto fick föl igår mitt på dagen. En liten skimmelkille. Han är dock född fux med stjärn. Han har redan nu vita "glasögon" runt ögonen, så att han blir skimmel är det ingen tvekan om. 

Vi vakar nu på tre ston, varav ett är vårat - Xenia. 
Jag hoppas att hon fölar snart, jag är så nyfiken. Hon har gett mig så många döttrar nu och jag hoppas på en hingst denna gång. Jag vill nämligen betäcka henne med Jinx framöver, så jag skulle gärna vilja ha en son till henne och Bonzo kvar. Om han blir bra såklart. 
Xenia har svarat kanonbra på sista "menyn" hon går på, och det har märkts mer resultat på två veckor, än på hela våren. Jag vågar inte riktigt fodra på för mkt heller, om det gör att fölet "får för mkt" och växer mer än önskat så här på slutet. Jag kanske är nojjig i överkant, men jag är hellre det.

Kattungar har vi i stallet också. Massor. Sex nya kom i går, då "Gullungen" äntligen bestämde sig för att föda... Någon som vill ha?

Tildes Bamse-plåstermani är på topp. Jag trodde hon skulle lägga ner den ganska snabbt, men icke. Alla fingrar har fortfarande plåster - vilket gör att man inte får tvätta hennes händer! Då lossnar de ju! :-)
Hon har dessutom på armarna och benen och varje knä. Ser ju hemskt ut!
Tilde fyller tre år nästa vecka, min stora tjej! Hon kommer att bli både lätt och ekonomiskt bra att köpa presenter åt. En ny tandborste, tandkräm, schampoo, badskum, kläder och en boll - allt med Bamse på. Billigt och enkelt.
Snart är det sommarlov. jag både fasar och längtar. Sovmorgnar lär vi få ett par iaf, eftersom mina ston kommer vara färdigfölade då. Inga vaknätter kvar snart. Gud så skönt, för jisses så sliten man blir av vakandet. Och sen skall man vara pigg och trevlig resten av dygnet :-)
För det är ju inte så att man kan skita i allt annat på dagtid inte. Jag skulle vilja ha semester en helg - som sagt.

I förrgår då jag kom till stallet fanns en present till mig på stallplanen. Från min mamma, som jag kan inreda som jag vill och göra vad jag vill med för övrigt. På en lapp som låg inuti förklarades att den var en födelsedagspresent i förskott, och att jag inte kommer få ngn present igen förrän tidigast på min 41-årsdag. ;-D
Helt okej, jag är fullkomligt nöjd med det! Tack underbara mamma.

Den är jättefräsch och precis vad jag "behöver". Inget mer lånande, inget mer hyra på macken, inget mer lämnande och hämtande mitt i natten långt åt fanders. Och inget mer dåligt samvete för att det kanske blir fel eller ångest för om ngt skall gå sönder/förstöras pga/av hästarna. Jag kan åka när jag vill! Så himla otroligt underbart!

2008-05-18 (12:00)
Igår vid kvart över 11 ringde Angelica från stallet och berättade att Hedwig börjat föla, men det kom bara ett ben ut med huvudet. I panik körde jag till stallet på rekordtid, helt övertygad om att det var kört för fölungen nu.
Medan jag körde, fick Angelica hjälpa till att trycka tillbaka fölet in och försöka hitta det andra benet. Men hon hittade det inte, hur hon än kände. Så hon gjorde istället vad hon kunde för att hålla fölet kvar inne.
När jag kom så gick även jag in och försökte hitta benet, men det gick bara inte att känna. Jag förde in massor med glidslem och smörjde runt fölet så gott jag kunde och sen chansade jag på att dra. Medan jag var inne, kände jag att fölet blinkade och fick lite panik att få ut den snabbt. Kenneth hjälpte mig att dra, medan Lottie och Angelica hjälpte till att hålla Hedwig. Vi lyckades! Det andra benet var böjt i knäet.
Med gemensamma krafter kom fölet ut, och levde! Hon föddes 11:45, så det gick väldigt snabbt, även om det kändes som många timmar...
Ett stoföl!
Och hon är garanterat två veckor sen, precis som förra året. Hon är lika stor som fölen som är ett par veckor gamla och har massor med man och svans.
Varför i helsike måste hon gå över tiden "hela tiden"? Hoppas att hon inte alltid tänker göra det, för då vågar jag inte. Vi testar en gång till, så får vi se.
Under hela tiden jag körde till stallet, och medan jag försökte hjälpa Hedwig hade jag bara en enda tanke i huvudet: "Vad skall jag säga till Emmy!"
När jag sett att fölet åt och verkade må bra, vågade jag ringa Emmy och berätta den glada nyheten. 
Nicke körde ut henne till stallet så att hon fick träffa sin häst och fölet. Hon blev såklart jätteglad. :-)

Hedwig visade inga tecken på att det var på gång. På morgonen låg och och vilade som hon brukar, åt och hade inget större juver än innan. Ingen omfärgad mjölk. Och plötsligt la hon sig bara ner! 
Vilken tur att Angelica just då var på väg ner till sommarhagen och gick förbi när hon lade sig ner. Det hade kunnat dröja innan någon såg det och då kanske fölet hunnit dö. 
Tack allihop för hjälpen igår!

Jag blev lite orolig igår innan jag skulle åka hem, för det såg inte ut som om fölet riktigt orkade dia. Men vi kollade dem hela kvällen och även i natt, och allt har gått jättebra. Fölet är helt böjd i båda frambenen, så hon kan inte stå riktigt ordentligt ännu. Jag skall släppa ut dem nu (det regnade då hon föddes så de sov inne i natt) och hoppas hon snabbt stärker upp benen. Och det brukar ju bara ta ett par dagar.
Hedda mår prima som det ser ut, och är lite grann vaksam om sitt föl. Såklart, efter den uppståndelsen och folk som sprang in och ut och grejade hela dagen med dem. Men nu ska de få lugn och ro.

Nu ska jag åka och ta emot Kola! :-)
Bilder på fölen m.m. som togs i går skall jag lägga in senare ikväll. Men en bild lägger jag in här ovan, på Epona och Eloge. Jag ÄR jättepartisk, jag vet, men jag tycker att Eloge är jättevacker. :-)

2008-05-17 (08:30)
Ett par timmar sen sist bara.
Och det där med regnet... ehm, jag tar tillbaka det. 10 mm hade det kommit då jag åkte hem från stallet vid halv 6, inte illa pinkat. Ja jag vet, jättevitsigt! :-D
När jag gick till bilen för att åka och kolla stona vid 4 var det lite duggigt, men när jag kom fram till stallet ÖSregnade det, ända tills... Ja tro det eller ej, ända tills jag satte mig i bilen för att åka hem. Då, när jag redan varit ute i sommarhagen och letat upp alla havande "madamer" och kollat på dem (inget på G), då slutar det regna. 

Well, nu har jag fått min efterlängtade rotblöta. Så skönt!

2008-05-17 (03:55)
Det är så himla typiskt med detta regnande överallt - utom här. Jag tycker att det är så orättvist, vi får 5 mm på samma tid som "vissa" får ner 20 mm i sina hagar minsann. 
Rotblöta, bah! Det ska vara en redan uppdragen rot då som blir blöt...
Fast så mkt skall jag inte klaga, för det växer så det knakar. Jag var och tittade på vallen idag, och där finns massor av gräs. Jag får nog tidigarelägga mina planer på att öppna den hagen. Jag vill ju inte ha dem på högt gräs.

Någon gång för hundra år sedan, när jag började byta ut elrepen mot ståltråd, köpte jag tråd från Börjes. Jättebilligt! Men, jag fick olika sorter. En sort är den allra tunnaste varianten som man lätt kan bryta av. Den andra, är den sorten man inte bryter av, oavsett redskap. Det är en sadist som tagit fram den tråden.
Det finns inte en chans i världen att böja fanskapet runt isolatorerna. Jag lyckades efter en massa slit och svett att få änden runt en grindisolator, och sen satt den som berget. Hopplöst. Nåja, den får sitta där, jag tänker inte ta ner den om jag inte måste.
Jag tycker att det är ursnyggt med hagar som har elrep. Det ser så himla prydligt och välordnat ut (ja, såklart under förutsättning att de är bra uppsatta). 
Men den illusionen varar ju inte vidare länge. De blir snabbt gröna och mossiga, plus att de bränner sönder och blir som urlånga kaktusar då trådarna släpper och sticker ut överallt.
Elband är också jättesnyggt, men då kräver det verkligen att man lägger ner tid på det, både då det sätts upp och i underhåll. Finns inte ngn hage som ser så illa ut som de med slokande och fladdrande elband.
Tänk om jag vetat vad jag gjorde för en massa år sedan då hagarna byggdes! Jag går fortfarande och rättar till mina urbota korkade missar. De blir iaf bra då det är klart, hoppas jag. :-)
Det mesta av de gamla elrepen och eltrådarna är nu borta. Ett par längor, plus att jag låtit övertråden sitta kvar här och där, för att det skall synas bättre. Men nu är det så mkt mossa på, att repen snarare är kamouflagefärgade.
Eftersom det är så perfekt terapiarbete att gå i skogen ensam och pyssla, skall jag försöka orka att byta ut lite fler rep i helgen. Flera stora rullar med ståltråd ligger i stallet sedan i höstas, och bara väntar på att få komma ut i skogen.

Vår sköldpadd/vita bondkatthona fick 5 ungar idag. 4 lever. Hon verkar lite ängslig och osäker i sin mammaroll ännu, men det kommer nog snart. Hennes halvsyster har också fått ungar, fem tror jag de är. De är dock redan en dryg vecka gamla då de öppnat ögonen. Det trista är att mamman är så försiktig, så det gäller att inte störa henne - för då tar hon dem in i skogen. Sen kommer hon om ett par månader med ett gäng vilda ungar. Inte roligt. Så nu är det totalt besöksförbud i lösdriften där de ligger.

En sak som ligger nästan överst på min önskelista, av det jag önskar mig enbart för egen del, är en egen transport. Det kommer aldrig att inträffa, men tänk vad skönt att slippa gå med ångest varenda gång man lånat den jag nu har. Ångest för att de skall ha skrapat av färg, bitit på en vägg, eller att jag missat en bajsfläck då jag gjort den ren. För det får jag höra direkt. :-). En boogie vill jag ha, helst med fronturlastning, gärna en med stolpen ganska långt bak, som Thule har. Jag har mina planer för hur jag hade inrett den till och med. Nåja, jag får leva med att vara beroende av andra ett tag till. Bleh.

Mammor och föl gick ut i sommarhagen ikväll. Det blev ett himla springande en stund, sen rullade de sig i princip i en stor hög. Jag tror mammorna har längtat massor, för de har stått och tittat dit hela tiden sista dagarna. Och då stora flocken går upp på betet så har de tydligt visat sitt missnöje. :-)
Kanske kommer ommöbleringen sätta lite fart på de dräktiga damerna? Man kan ju önska iaf... det är åtminstone gratis. :-/

På söndag, om allt går om planerat, så kommer min gamla 29-åriga Grädd-Kola hem igen. Hon lånades ut "på livstid" till en familj. Hon har promenadridits av familjens små barn och bara levt pensionärsliv. Nu kan de tyvärr inte ha henne kvar, och då får hon komma hem. Hon är som sagt 29 år, så det blir väl inte så långvarigt. Men hon trivdes här, så då kan hon få "avsluta" i sin favorithage. Gamla fina Kola. 
Jag hoppas att allt går som det skall, så att det blir av på söndag.

Bonusbarnet skulle åkt till sin mamma ikväll, efter att ha varit på kalas. Men än en gång strular det. Han blev så ledsen. "Hon lovar jämt saker, men det blir aldrig så!" sa han då vi var och handlade. Jag tror inte han längre är ledsen över att inte få vara med sin mamma just, utan han är sorgsen över att löften så ofta kan brytas. Han är dessutom nu för gammal för att låta sig köpas av "kompensationsgåvor". Okej, han blidkas, men sen är han väldigt sorgsen då han pratar om det. Han lockas där och då. Men det kan inte vara en rolig känsla, att bli mutad och "bortglömd". Det är trots allt bara en liten kille, och små killar behöver sina mammor, inte det de kan köpa till dem. Eftersom de ses så sällan, är det synd att det så ofta skall strula som det gör. Det var bra ett tag, men sen kommer "lyftet", då pengarna rullar in en stund. Då är man på topp och lovar guld och gröna skogar och är "pedagog-mamman", tills det börjar suga i tarmen igen och då är det kört.  
Han är inte som Emmy tex, som tydligt och våldsamt visar sina känslor. Han, liksom sin far och storebror är sådana som inte säger så mkt, men funderar desto mer. 

Igår avslutade jag inlägget med att säga att jag skulle gå och vika tvätt. Det blev inte så. Inte ett enda litet plagg veks ihop. Så det får bli en syssla för i morgon kväll istället. :-P Det är ju så oerhört tråkigt! Så jag skall absolut inte försöka lura ens mig själv att jag skall göra det nu.

2008-05-16 (11:00)'
I förrgår fölade Mossagumman, Maggans sto. Hon betäcktes första veckan i juli förra året, så fölet kom en aning tidigt. Jag fick äran att närvara under fölningen, som gick jättebra. Kenneth måste ha kört rekordsnabbt, för jag ringde dem när vattnet gick och de svängde in vid stallet medan fölisen fortfarande låg med bakbenen i Mossagumman. En brunskäckig kille fick hon. Jag hade hoppats så att de skulle få ett skäcksto, men inte då.
Jag tittade flera gånger under svansen, för att vara säker. Jag till och med drog med fingret i häcken på den stackaren, för jag tänkte att jag kanske bara inte såg i mörkret. :-D *asg* Stackars fölunge, vilken behandling.

Alla mammor och barn mår bara toppen!

Passet på Eloge kom igår, snacka om att stambokföraren är supersnabb! Han gjorde det på en dag!
Inte för att han skall ställas ut nu direkt eller så, så det var absolut inte bråttom, men jag ville få det gjort OM jag skulle vilja visa dem senare.
Jag diskuterade den biten med mina kamrater och vi kan bara konstatera att det är tur man har egen hingst i detta avseende (också). För om man betäcker hos någon annan, kan man i värsta fall få vänta ganska länge innan man får hem betäckningsrapporten och kan ansöka om pass. Inte så kul om man vill ställa ut...

Nog för att jag gnällt och tjatat om att vi inte får våra pengar, och att det är krisigt pga detta, men nu börjar det slita riktigt mkt på oss att vara utan dem. Det är verkligen inte roligt längre. Nu är till och med telefonen hemma avstängd, pga att vi inte fått våra pengar. Jag blir tokig snart! Och jag är verkligen skitless på detta, att inte kunna göra rätt för mig alls eller påverka situationen. Fan också! 
Vi har klarat oss ganska länge nu, skapligt. Men nu finns liksom inga möjligheter kvar att "nalla" på. Blä!
Jo då, både barn och djur får allt de behöver - självklart. 

Nåja, det regnar iaf en del. Gräset fick väl en chock... Men nu växer det så det knakar. Och det behövdes verkligen, det var öken innan. 

Bonzo fick en ny date igår, han var jätteglad för det och flörtade hysteriskt, tills han insåg att det var lönlöst. Nu går han bara förbi ibland och sniffar lite och hoppas att det hänt ngt. Sen ruskar han surt på huvudet och går iväg igen. Livet som hingst är inte bara skoj tydligen. :-)

Igår kväll medan jag väntade på besök började jag pillra med staketen och spände lite trådar, och jäklar så jag skurit sönder fingrarna på tråden. Inte kändes det direkt heller, och ärligt talat gör det inte (konstigt nog) det nu heller. Konstigt som sagt, för minsta sticka i fingret får en ju att gråta och gnälla som en barnunge. :-P 
Men bra blir det iaf. Och det är perfekt terapiarbete, att gå ensam i skogen och pillra med stängslen. Som att mocka ungefär, man hinner fundera så mkt då.

Nu ska jag minsann roa mig med att vika tvätt. 

2008-05-14 (19:55)
Mötet avklarat. Jag har ingen som helst aning om hur det gick. Det kändes ganska okej, men jag har en tendens att tro för gott om folk och åker på en örfil istället så jag bestämmer mig för att inte tro ngt alls förrän jag får besked.

Det är verkligen jättesvårt att diskutera med människor som inte talar "samma språk". Som inte förstår vad man menar och som heller inte har ngn egen erfarenhet utan bara ogrundade åsikter att luta sig mot. Nåja, nu är det gjort och det blir vad det blir. Tack för all stöd inför idag!

Det har regnat, några droppar här och där. Det blev iaf blött på backen, men sen om det räcker för att sätta fart på gräset, det vete tusan.

Hedwig har bytt skepnad, från att vara den stora gosiga "nallen" som älskar all beröring, till att jaga folk ur hagen. :-) Nu borde det inte vara långt kvar alls. För nu är hon helt förbytt. Även M & K's sto verkar vara på G, så det blir till att ha koll. Men jag tror inte, baserat på vad jag ser, att ngn av dem borde föla just i natt, men med tanke på hur det går överallt annars - där ston fölar utan säkra tecken både till häger o vänster, så chansas här ingenting.

Bonzos betäckningssäsong är det full fart på nu. Han har två fruar som avgudar honom, kanske lite väl mkt :-)

Jag roas massor medan jag surfar runt på andras sidor, och ser det upplagda "spelet". Markeringarna som är kristallklara och deklarationerna som är knivskarpa. Det är himla roligt att iaktta. :-) Jag är förmodligen precis som vanligt alldeles skitkorkad, men hallå! :-D Vad är det man säger, lika barn leka bäst... :-P

"False friendship, like the ivy, decays and ruins the walls it embraces; but true friendship gives new life and animation to the object it supports."
Richard Burton

2008-05-14 (01:25)
Jag har fått flera intressanta kommentarer på mina senaste inlägg. Tack, andras synvinklar är... ja, intressanta. :-)

Jag vet inte hur 17 jag skall kunna sova nu, jag är så laddad och känner mig så ruskigt trängd, så jag vet inte vad. Men det går nog över. Jag gillar inte att inte ha kontrollen, och just nu har jag absolut ingen kontroll över vad som sker.

Dagen har, utan överdrift, varit fullspäckad och laddad. Jag avrundade den med ett par timmar i stallet där jag röjde ut lite grejer som jag inte behöver och slängde saker som är trasiga och bara tar plats. Jag skulle behöva rensa massor mer, för jag har lådvis med benlindor som jag aldrig använder. Jag har ett helt skåp fullt med vojlockar och schabrak, som heller aldrig används. Både till stor häst och ponny. Helt otroligt att jag alls sparat all skit?
Sen finns ett antal tunnor med gamla träns som säkert är förstörds, tömmar, longerlinor och diverse borstar. Bara att slänga på tippen.
Och sen har vi då täckesskåpen - jösses vad täcken! Jag kommer aldrig använda dem! De jag använder ligger i ett annat skåp, så egentligen skulle jag bara fylla lite säckar och köra bort dem. Men det får bli ngn natt när jag behöver sysselsätta mig.

Den sista tiden har jag blivit stamkund på Hagbytippen. De måste undra vad jag och Jani är för skrotletare. Vi kommer med vitvaror, säckar i mängder och än är det inte slut. Jag har de sista veckorna röjt, som jag skrivit tidigare, i huset också och jag har ens inte kommit till garderober och klädkammare ännu. Så mkt skit man samlar på sig! 

Och jag har en satans tandvärk... får jag inte möjlighet att gå till tandläkaren snart, så kommer jag dra ut det onda själv. Man har väl sett Emil i Lönneberga. Kunde de, så kan jag :-) 

Tildes Bamse-mani är inte slut. Den är på topp!
Nu har vi ju gjort det dumma och gett med oss, och köpt Bamseplåster. "Bamseklost" som Tilde säger. I paketen finns plåster med Bamse, Skutt och Skalman. 
Ungen ser ut som om hon klämt fingrarna i en bildörr, för varenda fingertopp har plåster snart. 
Jag tänkte igår innan vi hämtade henne på dagis att jag skulle vara lite "med" och satte ett Skalmanplåster! på mitt skavsår på tån. När vi kom in på dagisgården visade jag Tilde min fot och det blev inte riktigt reaktionen jag tänkt mig, att hon skulle tycka det var fint inte. Nej då, hon utbrast "ÅH Skalmanklost!" och sen försökte hon med våld bända upp sandalen och slita av mig plåstret. Riktigt förbannad blev hon då jag sa att jag skulle ha det själv.
Självklart gav jag med mig och lindade in hennes fingertoppar med egna Skalmanplåster så snart vi kom hem igen. :-)
I fredags snodde hon en fleecejacka på dagis, då hon hade övertygat personalen om att Emilias jacka var hennes. Det var ju Skutt på framsidan på den!
Hopplöst emellanåt, men också riktigt underhållande. Förutom då hon petar i mina skavsår. Nu håller jag mig till neutrala plåster som är helt ointressanta för henne. 
Leon visade igår upp stolt sitt Stålmannenplåster på armen för Tilde, då fnös hon bara och sa "Inget bra klost!" :-)

Hedwig är inte redo ännu riktigt, men idag fylldes spenarna så pass att de går ihop. Men inte än tror jag det är dags. 

Nu ska jag göra ett nytt försök att sova.

2008-05-13 (02:30)
Kan inte sova, som vanligt. Så jag har nyss varit en sväng till stallet och "rastat hunden".

Jag vill hemskt gärna ha regn nu... Tydligen regnade det bara ngn mil från stallet igår natt, men inte en droppe landade i våra hagar! Vad är det för rättvisa?! :-)

Är idag helt under ytan efter ett besked som kom som en smäll i ansiktet. Jag orkar/vill verkligen inte kriga mer. Jag vet inte vad jag skall göra, mer än att ta en dag i taget. Fast jag säger ganska ofta att jag inte orkar mer, och på ngt väldigt underligt sätt kommer man ju förbi svårigheterna och går vidare. Fast jag känner att jag börjar bli mer och mer "ömklig" och tycker synd om mig själv emellanåt för situationen vi är i. Inget att tycka synd om, bara att spotta upp sig och komma ihåg att det finns de som har det mkt värre. Fast ibland drar jag täcket över huvudet och låter hela världen vara orättvis en stund, sen torkar jag tårarna och sköljer ansiktet i iskallt vatten och kan ta emot nya smällar. Jag har nog gråtit ganska mkt sista tiden, men det är säkert bara nyttigt - även om man känner sig väldigt patetisk och svag just där och då. :-D 
Jag skall på onsdag på ett möte, där jag skall förklara för folk vad det innebär att ha hästarna och vad det innebär att ha dem på det sätt jag har dem. Någonstans tror tydligen folk att man tjänar en massa pengar på att ha ett "stuteri" - ordet har man hakat upp sig på enormt. Och någonstans tror man tydligen att dessa smaskiga inkomster är ngt man borde leva av, istället för att få bidrag för handikapp tex. Hello! Vilken planet lever de på? Eller är det jag som är på fel planet? I min "verksamhet" (snyggt låter det om det kallas så) existerar inga plus, inga inkomster och bara ett enda stort MINUStecken. 
Vi får väl se, om de lyssnar, eller om deras "expert" (en handläggare som har erfarenhet av djur minsann) kan berätta hur jag verkligen har det. För det verkar ju som att alla andra på olika ställen, som aldrig träffat mig eller barnen ens, vet precis hur vi har det och fungerar i alla lägen. Intressant.
Och hästarna är ju en riktig nagel i ögat på dem. 
Jag fasar för detta möte, för jag vet ju hur jag reagerar/agerar då jag blir trängd. Jag blir inte jättetrevlig och emellanåt brister det totalt. Jag hoppas jag kan hålla mig lugn och inte rusar därifrån i panik. För trängd lär jag bli, när jag blir ställd inför fabricerade fakta. Tur att vi är fler som skall gå!

I en drömvärld, skulle man kunna leva gott på att ha en shetlandsstuteri. Då skulle man tjäna så pass mkt pengar att man kunde leva på att föda upp lite föl när/om man känner för det och sälja avkommor för sådana pengar att de betalar inte bara sitt eget uppehälle, utan också familjens. Vilken dröm det vore. :-)

Har suttit en timme i hagen (fasen vad kallt det var idag!) nu på kvällen och låtit Hedwig vårda min ångest. Hon snusar, pillrar, buffar och bara grejar med den som är närmast = jag. Hon är som en jättestor snäll hund.
Hon kan för övrigt inte ha väldigt långt kvar nu, för hon är ganska förändrad i sättet mot de andra, plus att hon är slappare i bak. Jag hoppas hon visar tydligt, så att jag inte missar det. Jag vill verkligen vara med, med tanke på hur det gick sist.
När man går i den hagen får man akta sig, särkilt när det är mörkt. Plötsligt känner man två små hovar drämma rätt in i låret. Baronessa är snabb som blixten och ignorerar man henne, får man känna av det också. :-)

Mamma skickade mig denna länk idag - mkt intressant, läs själva >>

Jag orkar inte ens surfa runt på andras hemsidor som jag brukar, men idag satt jag en stund och insåg att jag missat att en hel del andra fått föl och annat. Bra koll man har :-)
Men man har ju lite nog med att ha koll på sitt eget. 

Jag hoppas kunna få tag i skolpsykologen i morgon, så att vi kanske kan komma vidare med det problem som uppstått med ett av barnen. Skönt iaf att det finns de som engagerar sig! Och Jani har fastat ikväll. I morgon bitti skall ha åka till läkaren och ta en bunt med blodprover, och då hoppas jag att vi kan få en del svar på vad som är galet.  

Livet i vårt hus är just nu ganska förvirrat och kaotiskt, men ändå känns det inte totalt hopplöst. Efter min session med psykologen Hedwig nyss, så kände jag att egentligen, så är jag fortfarande väldigt lyckligt lottad iaf. Underbar familj, underbara djur och en klick med underbar vänner. Okej, inga pengar, och massor med skulder och ångesttrippar - men det som inte dödar... :-D

2008-05-12 (11:55)
Det är beklagligt att försäkringskassan lägger ner sådan energi på att inbilla sig saker. Att de, utan minsta kunskap eller insikt, bildar sig uppfattningar om vad man har för arbetsbörda eller försöker hävda ägarskap för olika saker via Internet. Så himla många drabbas av detta hela tiden, baserat på inbilska handläggares underliga fantasi. För min egen del är det överspelat, de läser här hela tiden och jag skriver ändå precis vad jag tycker och tänker. Sen får de tolka vad de vill, hur de vill. De är ute och cyklar i geografin, och man kan bara hoppas att de snart är så vilse som jag hoppas de skall bli. ;-)
Jag tänker inte sluta för att de skall bli nöjda. Och jag tänker inte acceptera att en myndighet tror att de kan gå in här och läsa om hur det förhåller sig, utan att fråga mig eller min man, och sedan meddela mig vad de fattat för beslut. Aldrig. 

De skulle förmodligen kunna slopa Emmys diagnos direkt, hon är ju stuteriinnehavare hon - på stallet.se, och där har hon ett 10-tal hästar, samt en massa hundar och katter. Valpar, kattungar och föl föds nästan dagligen. Så inte kan det vara ngt galt med henne. Hon är ju snarare ett underbarn, som klarar denna arbetsbörda (enligt försäkringskassan) samtidigt som hon går i skolan och leker med kompisar. Med tanke på att hon bara är snart 9 år. :-) Så sjukt!
Att folk som inte vet vad de pratar om skall få bestämma saker för andra, det är läskigt som fan.

Ordet stuteri sticker nämligen i ögonen på myndigheterna som skall tillgodose behov/stöd för dem med funktionshinder/handikapp. Stuteri i deras ögon, betyder tydligen alltid att det handlar om en stor seminstation med anställda och många, många timmars arbete med hästarna dagligen. Hela arbetsdagar. De har uppenbarligen ingen som helst aning om vad de pratar om.
Så det vill jag säga er, som är sjukskrivna/funktionshindrade/sjukpensionärer eller som har barn som är det - akta er för vad ni skriver på nätet!
Plötsligt får de nys om er hemsida och går in och tolkar fritt vad som står där. De kan ta ifrån er sjukpenning, aktivitetsstöd, handikappersättningar, vårdbidrag och ja, alla ekonomiska bidrag egentligen. För att de kan bestämma att ni plötsligt inte längre är sjuka/handikappade/funktionshindrade. Det räcker ibland med att man har en hund som paras och får valpar, eller att man har en bondkatt som får ungar och de hittar annonsen på blocket att man säljer dem - då är man plötsligt uppfödare! Jag vet flera som drabbats av detta bara det sista året. Det spelar heller ingen roll hur mkt dessa personer fightats för att förklara hur det ligger till. Myndigheternas makt att FRITT TOLKA och därefter fatta beslut, den är obestridlig. Man har ingen chans.
Har man som jag möjlighet att ha hästar, då ifrågasätts till och med riktigheten i barnens funktionshinder/behov av stöd. Helt sinnesrubbat.
Nu vet jag att de arbetar sig igenom listor med stuterier, för att kolla hur många av stuteriinnehavarna som finns med hos f-kassa eller andra myndigheter. Så snart kanske turen kommer till er... Vem vet.

Polisen (jag anmälde dem som tolkade fritt o vann) sa till mig att det enklaste vore att inte skriva alls, då har de inget att utveckla sina fantasifoster av. Men jag blir så jävla förbannad över deras översitteri, och tänker inte sluta skriva. Jag får skriva vad jag vill, så länge jag inte bryter mot lagarna och det tänker jag fortsätta med.
Och bara för att jag skriver (som jag sagt så ofta förr) att allt är bra och alla mår toppen en dag, eller att man orkat med att åka bort och göra ngt trevligt med vänner - så betyder det inte att alla problem är borta. Det betyder bara, att man haft en bra dag. Men man får tydligen inte det. Jag blir så frustrerad.
Man är HELT rättslös mot myndigheterna om man råkar ut för en okunnig handläggare som inte vet ett skvatt om det den skall bedöma.
Sen att jag blivit anmäld av en annan sjukpensionerad stuteriinnehavare, liksom flera andra uppfödare blivit, det är en annan femma. Denna gulliga brutta, hon anmäler till och med sina "vänner", så - berätta inga hemligheter som kan vändas mot er, ens för dem ni tror är vänligt inställda. Det kan vara livsfarligt. 
Hennes anmälan resulterade i många timmars möten för att motbevisa hennes absurda påståenden. 
Och hon fortsätter... så tänk er för.

Det kan tyckas att man är stöddig eller kaxig om man läser detta rakt upp och ner, men sanningen är att vi mår skitdåligt av allt detta. Av att man inte kan lyssna på vad andra säger, eller som i vissa fall - där man får ett brev med beslut, utan att man ens blivit tillfrågad om hur saker förhåller sig. 
Vi sitter verkligen fast just nu (igen) och det är jobbigt. Vi kan inte själva påverka situationen, utan är helt utlämnade till andras tolkningar. Läskigt som fan.
Jag önskar att det vore så enkelt som de anser att det är. Att jag bara skall skita i allt, ge upp allt och göra som de föreslår. Det finns inte en chans, det går inte - vi har försökt på alla sätt, men det GÅR INTE.
Inte på ngt vis, kommer jag tillåta att någon/något kommer i vägen för mina barns väl och bästa, aldrig. Men inte heller tänker jag göra saker jag vet blir till det sämre för oss alla, bara för att ngn idiot på en myndighetspost fått för sig hur allt fungerar. 

Sluta tolka mig eller någon annan fritt, prata med människor istället och ta reda på FAKTA.

Spekulera nu inte om vad detta beror på, en del vet vad det handlar om - de flesta inte. Är ngn nyfiken, fråga mig. 

2008-05-11 (02:20)
Man blir ibland lite lätt snopen...
I morse visade det sig att Lava fölat (Maggans sto), hon skulle inte ha förrän om ungefär två veckor, och visade heller inga som helst tecken på att det var nära. Hon lurade oss totalt!
Men i morse stod hon där i hagen med en liten svart hingstunge vid sidan. Allt verkar ha gått bra iaf, för både mor och son var pigga och fräscha.
Grattis Maggan!

Eloge är inte alls lika "pigg och fartfylld" som Baronessa var, utan ligger mkt och äter ofta. Idag först såg jag honom bralla runt Epona lite grann. Inte så att jag oroar mig eller ngt, men det är bara en väldig skillnad på dem. 

Oroar mig, gör jag för annat. När vänner far illa, så får jag ont i magen av oro, även om den är obefogad. Det "magonda" kommer sig nog av vanmakt, att inte kunna göra ett enda dugg. När man inte vet om man kan/ska/bör göra ngt alls. Eller isf vad. Oroar mig gör jag också för ett av mina barn, väldigt mkt faktiskt. Vad det gäller, är så pass privat att inte ens jag skriver om det ;-)
Men oron är ngt som jag inte kan släppa och den äter mig inifrån. Jag drömmer om det, jag tänker på det hela tiden och jag är så satans frustrerad. Jag vill kunna lösa alla mina barns problem, så att de slipper smärta eller lidande i någon form. Men jag kan inte. 

I två dagar nu har vädret varit så underbart att vi kunnat vara ute hela dagarna och njuta av solen. Det känns så himla skönt att äntligen ha fått kasta skorna och de vedervärdiga tortyrverktygen som kallas strumpor åt sidan. Nu tar jag inte på mig en enda strumpa förrän i höst. Jag hatar strumpor, de kväver mig. Jag får rent av panik av dem. :-)
Jag är väl en av få som i ur och skur går i sandaler/tofflor hela den ljusare halvan av året. Inte förrän leran sipprar in i sandalerna eller tårna fryser till is, åker skor och strumpor på igen. Så jag njuter! :-P

Jag tippar att det är en vecka kvar innan nästa föl. Men jag verkar inte kunna lite på det minsta säkra tecken alls - lika lite som alla andra. Precis som AC skrev om idag, så har heller inte jag tidigare varit med om att juver tillbakabildas. Att de har hårda ganska välfyllda juver, till att nästa dag inte ha ngt juver alls att tala om. Och plötsligt fölar de? Jag vill att det skall följa "regelböckerna" så man är beredd och redo. 

"To the soul, there is hardly anything more healing than friendship."
Thomas Moore

2008-05-09 (02:30)
Bara en snabb rapport innan jag somnar sittandes. 
Epona fölade inatt och klockan 00:59 var hennes andra son född. En svart hingst, som snabbt var på fötter och diade och bajjade inom 30 minuter. Efterbörden släppte efter en knapp halvtimme. Epona fölade ute, som jag ville, och efter att allt var klart tog jag in dem i stallet så att de får sova på box i natt- jag orkade nämligen inte stanna och bevaka så att han fattade var staketet är.
Hedwig är helt klart missnöjd med nattens händelser. Först fölar bästa kompisen, då får hon inte mer än slicka på den innan hon knuffas ut i sin gamla vanliga hage igen. Inte nog med det, så flyttades både Babsan med dotter OCH Epona och den nya smaskigt luktande bebisen bort, så nu går hon ensam med två snorungar! Fjärtnyllen, det kan man ju inte bo med.
Men, jag förklarade för henne att så snart hon fölat själv, kommer även hon att slussas ut via den där grinden som de andra försvann via. :-) Hoppas hon tar mig på orden och fölar i morgon. Tyvärr verkar hon inte vara riktigt redo ännu. Hon gick ju två veckor över tiden förra året, kanske är hon en "sån"...
Och jo, jag vet att hon gick över förra året, eftersom handbetäcktes.

Nä, nu ska jag sova!

2008-05-05 (06:20)
Livet är verkligen inte på topp när man inte sovit som folk på ett tag. Inte så att det är hemskt, men jag tycker man mest går omkring och är "avslagen". :-)
Nåja, så snart de luriga märrarna klämt ut sina föl, så blir det tid till sömn även här. 
Inga föl i natt iaf. Jag har haft koll, men har inte tillbringat ngt överdrivet långa stunder där. Snabbt dit och sen hem igen. Eponas mjölk ser ut som, ja typ som rapsolja. Heddas som lättmjölk, eller kanske minimjölk. Men de har inga juver att tala om! Det är en hel del kvar att fylla ut på dem båda.
De är åtminstone slappare i bäckenbanden, så pass att de börjar se lite så där toppiga ut på korset. Hedda har fått den där tjusiga "quarterranden" på baken också, så det borde rimligen komma föl inom 7-10 dagar tycker jag.
Jag gör ju också i år min egen lilla (o)vetenskapliga test av de där remsorna som skall mäta kalcium i mjölken och enligt dem som är frälsta, vara "sååå säkra och tillförlitliga". Well, vi får väl se. Hittills har jag bara kunnat "testa" Babsan i min "undersökning". Det stämde inget vidare... Men 1 av 1 är inga direkt bra siffror att basera ngt tyckande på. :-)

Enligt rapporterna från sommarkollot på Humledal mår hingstarna toppen och längtar inte hem för en sekund. :-) Känns så avslappnat att de är där, och inte hemma. Det är "trångt" nog med två avelshingstar just nu när hormonerna exploderar. Allt är förvisso lugnt, men i hagarna runt stallet finns liksom inte fler hagar att använda nu. Så det passade kanonbra som sagt. 
Jinx retade sig gruvligt på småkillarna då de fortfarande andades i hans närhet och bajade på samma högar som han. Men nu när han går ensam i sin hage, tycker han nog att det kanske inte var så hemskt att de "pluttade" på hans revir. Han ser ut att ha tråkigt, men å andra sidan slipper han valla grabbarna och kan i lugn och ro spana in brudarna på andra sidan staketet.

Det har inte kommit vidare många regndroppar över hagarna ännu, men den lilla fukt som faktiskt bjudits på har resulterat i en explosion av grönska. Och det luktar så gott! Det luktar verkligen vår. Så härligt!

Nu skall barnen fodras och göras i ordning, sen är det dags att åka mot skolor och dagis. Ännu en vecka med måsten...

2008-05-04 (07:35) 
Fem timmar senare...
Läste denna på nätet nyss, tycker den är tänkvärd och dessutom passar så väl för min egen del, för syftet med min egotripp och på hur jag fungerar i största allmänhet - på gott och, tyvärr allt för ofta, ont. Sen lägger jag ingen vikt vid VEMS sanning det gäller, man kan ju bara svara för sin egen - i detta fall min.

The truth is painful
"Deep down, nobody wants to hear it, espescially when it hits close to home.
Sometimes we tell the truth because the truth is all we have to give.
Sometimes we tell the truth because we need to say it out loud to hear it for ourselves.
And sometimes we tell the truth because we just can't help ourselves.
Sometimes, we tell them because we owe them at least that much."

2008-05-04 (02:15)
Äntligen är en lååång dag slut. I förmiddags tog jag med mig alla unghingstar och delar av familjen och åkte "söderut". 
Jag lämpade av maken och de två medföljande barnen (Leon och Tilde) hos svärföräldrarna och fortsatte ensam med småkillarna vidare. 
Nu är de släppta på ett alldeles underbart sommarbete, med naturkällor att dricka ur (så länge de räcker - sen blir det badkar igen), mängder av kuperad mark varvad med vallbete. Helt underbar. I den hagen har de "allt". Massor med granar och enar som erbjuder skugga, vindskydd och torra liggplatser. Ungefär som som Bonzos hage hemma, fast med mer vall, och nä, jag har inga naturkällor heller. :-)
Jag är så glad att mina killar får tillbringa "sommarlovet" där. Innan de åkte blev de såklart verkade, plus att vi "hårade av" dem en aning. Kenneth gav Epok en genomgång med mirakelkammen och som man se lite av (det var mkt mer än som syns här) på bilden, så blev det en halv ponny på marken efteråt. Skönt för dem att slippa en del av pälsen iaf.

På hemmafronten händer inte mkt alls. De äter... Inga föl verkar vara på g. Som det ser ut på dem just ikväll, så är det 1-2 veckor kvar. Och mina ston har ju faktiskt gått med hingsten hela sommaren och KAN mkt väl ha gått om och tagit sig en brunst senare utan att jag sett det. Har ju hänt förr. De beräknade datumen baseras ju trots allt på sista datum vi sett betäckningar ske, "synkat" med vad veterinären säger att ultraljudet visade.
Epona ser plötsligt väldigt liten ut om magen... Den som lever får se. Man skall inte lita helt på ultraljudet trots allt, mkt kan ju hända under vintern.
Jag misstänker att kanske ännu ett sto är tom, eller ngt annat, för hon har också fyllt juver fast hon inte skall föla än på ett par månader. Så kanske är det ngt annat än dräktighet, värmen  typ. Eller brunst. Men jag tycker man borde se brunsten då hon går i en hage med hingstar på två sidor - inte riktigt intill, men nära nog. Nåja. Det är väl fasen vad man velar när det närmar sig. Om saker man vet/borde veta, men jag blir lika osäker/nojjig varenda år. Hopplöst fall.

Jag längtar så tills det är dags att öppna stora beteshagarna och släppa alla på gräs, de som bott här ett tag tittar längtande mot grinden ut till betet. Går man, eller antyder att man funderar på att gå i riktningen mot den grinden, spetsar de öronen och smyger lite fint efter och tittar - för kanske, kanske tänker "tvåbeningen" öppna grinden och då måste man vara beredd. Men ett par dagar till får gräset växa på sig innan de går ut, det lilla det hinner växa på dessa dagar vill säga. Först skall vi kolla av att staketen sitter som de skall såklart, och så skall lite grenar o skräp huggas ner. Jag har för mig att vi måste bygga runt/över/under ett par stora träd som brakade ner i höstas också. Lite pyssel, men är man många går det snabbt. Ungstona har hittills gått i Bonzos hage och ätit "hans" gräs, så nu skall den stängas av och putsas till lite innan han går in dit med fruarna igen. 

Idag skulle vi löshoppa, men då jag åkte med killarna till sommarkollot så tog Angelica med Paddan själv. Enligt SMS-rapporten gick det jättebra. :-) Jag hade velat vara med, men det går fler tåg. Nästa avgång är om jag inte har helt fel om en vecka. 

Inte 17 hade jag kameran med mig då vi släppte hingstarna heller! Den låg fint nedpackad i kameraväskan, som låg kvar i bilen. Suck. Det hade kunnat bli jättefina bilder, som alltid då man inte har apparaten med sig. Så typiskt.

Joey har plötsligt förvandlats till en fullfjädrad hormonstinn tonårskille. En mkt intressant förvandling måste jag säga. :-) Blir spännande att följa detta.

2008-05-02 (23:45)
Inga fler föl. Har faktiskt inte ens känt att det är dags att börja vaka över dem ännu. Ingen visar en tillstymmelse till tecken på närstående fölning. Så jag avvaktar. Man blir ju såklart hispigare och hispigare ju mer skräckhistorier man läser om på forum och hemsidor nu, men än känner jag inte att det är dags. 7 och 11 maj har jag fått för mig att det är dags, fråga mig inte varför - jag bara fick för mig det? 
Det som hänt andra stoägare är rent förjävligt, att behöva mista föl och som en del, även stoet. Fy faan säger jag bara. Jag råkar ju tyvärr veta hur det känns jag med, vi är sorgligt nog väldigt många som drabbats på liknande sätt - om än kanske inte riktigt i dessa skräckscenarier. Och det är inget kul. Man tappar lusten att alls ha häst, djur öht. Men man kommer oftast igen tack och lov, när den värsta sorgen och självförebråelserna lagt sig. För visst 17 klandrar man sig själv, det hör liksom till. Man undrar vad man kunde gjort annorlunda och om man inte borde gjort si eller så istället. Till slut klandrar man kanske till och med sig själv för att man somnade efter tre dygns vakande. Men faktum är, att sova, äta och jobba samt ta hand om sin familj - det måste alla, även om man har häst. Och huvudsaken är ju att man gör sitt bästa, och vakar i den mån man bara kan. 
Det finns de som aldrig vakar, för det "brukar gå bra". Så gjorde jag också förr, men inte längre. Det vågar jag inte. Och även om man som nu, sitter och känner att det är ett bra tag kvar, så kan man bli rejält blåst av stona som fölar trots bristen på tecken. Så ibland, om jag börjar fundera, så får jag kasta mig i bilen och åka dit mitt i natten ändå, för att jag inbillar mig att ngt är på g. Vilken stress man utsätter sig själv för! :-)
En vän har förlorat flera föl redan i år, och det verkar som att det går troll. Vissa år drabbas man av mer eller mindre allt som går att drabbas av, medans andra år är helt smärtfria. Trist och tragiskt.

Mitt hittills enda föl är en ljuvlig, men kaxig liten madame. Hon skulle behöva lite jämnåriga att leka med, så hennes stackars mamma fick vara ifred. Babsan verkar bättre och behandlas just nu, sista dagen i morgon med sulfa. När veterinären ändå var här, så passade jag på att kolla min skendräkiga tant Bellis också. Jodå, det är ett fantasifoster hon bär på. Lika tomt i hennes livmoder som i min plånbok - förutom att hennes livmoder inte är fullproppad med kvitton då. :-) Men nu vet vi iaf. Hennes juver är fortfarande "fölningsklart". :-D

Idag släppte jag/vi ner ett gäng ungston och Xie på ena betet. De skall få "plöja" ner den och beta upp allt gammalt gräs där, så det kan växa upp nytt. Sen får den växa till sig ett par veckor innan jag använder den igen. De var superlyckliga över att komma ner där och garvade förmodligen rått åt höpåsarna vid stallet. Inget för dem, det fanns ju gräs i den här hagen.

I morgon skall grabbarna åka på sommarkollo om allt går som det skall. De är fixade om fötterna och en hel ponny är avrepad med mirakelkrattan. Hela stallplanen var full med päls. Så de är redo för sommarlovet nu.