2007-05-31 (12:30)
Sista maj, i morgon är det den 1 juni och därmed Tildes 2-årsdag. Vad snabbt det går! Min bebis är ju ingen bebis längre...
Joey är på klassresa, han har mobil med sig men har inte hört av sig och det tolkar jag som att han har det roligt och bra. Han kommer hem i morgon igen, tur det för han ville inte missa Tildes födelsedag.

Är så irriterad fortfarande på en sak. I tisdags hade Joeys fotbollslag match. De mötte Brommapojkarna och vann med 4-2. Så långt var det ju bara bra såklart.
Men en av tränarna i BP var "vidrig". Vilken oerhört taskig förebild för de unga killar han tränar, som ser upp till honom. Som umgås med honom minst tre dagar i veckan. Hade en av våra tränare varit sådan, så hade jag gjort något åt det. Hade det inte funkat hade min son inte fått spela i det laget.
Han kallade domaren för mindre smickrande saker. Han kallade våra spelar för fula saker, våra tränare och de föräldrar som hejade på våra spelare fick sig ett par omgångar verbalt de med. Regel nummer 1: man klagar inte på domaren under spel. Man tar det isf efter matchen. Domaren var en ganska ung tanig kille, och denne tränaren ett rakat "paket". En eloge till domaren som vågade stå på sig och till slut, i slutet av andra halvlek faktiskt avvisade tränaren från planen. Dessutom, vad är det för tränare som lär sina ungar att man skall fuska om tillfälle ges att göra det utan att bli påkommen? Skitstil. Hans spelare uppmanades att göra diverse fula grejer och vad ger det för signaler? En gång blev det straff, pga att BPs målvakt knuffade andra spelare som kom nära. Då säger deras tränare ingenting, förutom att han inte tyckte det skulle bli staff såklart, mer än att målisen var duktig och borde ha knuffat hårdare. Okej, det förekommer i all sport och på alla nivåer till viss del, men skall man inte lära barnen iaf från början vad rent och schysst spel är? För det blir ju ett jäkla liv om vår målvakt hade knuffat DERAS spelare. :-) Nä, vilket jäkla rötägg! Låt barnen ha kul samtidigt som de sportar, så länge de kan. Snart nog blir det "dödligt" allvar ändå.

Irriterad är jag som vanligt på någonting mer. :-) Denna gång på människor som är långsinta, hämndlystna och prestigekåta. Det fullkomligt myllrar av dem i den här branschen.  Till vilket pris som helst skall de jävlas för gamla oförrätter (faktiska eller inbillade), de skall "bli någon" och fjäskar häcken av sig för dem som de anser "vara någon". Fast de skrikandes deklarerar att de minsann aldrig någonsin skulle fjäska. BS!
Är det så viktigt? Låt folk göra sina misstag och om de har ngt vett så låt dem gå vidare och lära sig av sina misstag. Sluta gnugga gammal skit i ansiktet på folk i evigheter. Är det viktigt att synas och "vara någon"?  Till vilket pris som helst? Är man "ball" för att man kan säga att man träffat/pratat med/hälsat på någon? Men väx upp för guds skull... :-)
Varför lägga ner så mkt energi på att kolla upp vad andra gör, har gjort eller planerar göra. Vad har alla andra med det att göra. Skaffa ett eget intressantare liv. Skaffa riktiga vänner.

Jag irriterar mig på mig själv också. Jag har tagit mig vatten över huvudet. Jag hinner inte med. Jag orkar inte, livet är tillräckligt struligt ändå att rodda runt. Att jag aldrig lär mig.
Kanske innan jag fyllt 50? Kanske kommer jag ha lärt mig till dess?

Inga föl. Hur trist som helst.

Min mail strular fortfarande. Mail kommer inte hit som de skall, och mail skickas inte iväg dit de borde. Jobbigt läge.

2007-05-27 (21:40)
Ny bilder finns på Peek-a-Boo och Balder på deras egna sidor.

Annars inget nytt, återkommer med rapport från dagen när jag orkar skriva...  Har haft en trevlig dag o gassande solsken. Superskönt väder, som man ju inte tackar nej till. Sånt vill jag ha dagtid och på nätterna får det JÄTTEgärna regna ordentligt. För nu är det ökentorrt i backen.
Har strul med Internet. Mail funkar inte som det skall, uppkopplingen går ner plötsligt. Kommer inte in på vissa sidor. Försökte logga in på Internetbanken, skrev min personliga kod - men eftersom en viss liten tvååring tryckt på mitt tangentbord blev det inte vad jag trodde jag tryckte in. Så, jag måste hämta en ny personlig kod... för jag lyckades spärra denna. Så ruskigt irriterande. Man är ju så beroende av detta nät!  Tack vare detta måste jag gå till banken i morgon, och det har jag absolut INGEN lust med. Men måste. Usch vad jag ogillar måsten.
Men, pga detta strulet med nätet, så funkar heller inte min mail som den skall. Jag får inte alla mail tydligen, och uppenbarligen kommer inte allt fram som jag skickar heller. Så har någon mailat något viktigt till mig, och inte fått svar - maila gärna igen och be om svarskvitto. Så du vet att det verkligen kommit fram.

2007-05-23 (22:05)
Har letat halvhjärtat efter besöksräknare sen min gamla slutade existera. Nu hittade jag en som passade mitt "behov" av statistik. Den som SSS använder. Så bra att de lade ut en som var så "bra". :-) Iaf verkar den bra, jag har lagt in den och testar och jämför samtidigt med mitt andra statistikprogram för att de hur tillförlitligt det här nya är.

Nyheter i stallet är att det nu finns färre hästar här. Både av trevliga och av otäcka anledningar. Bilbo har fått nytt hem, Bullen har åkt till ägarens föräldrars gård över sommaren och Florita dog igår.
Nu verkar Bonnies fölning närma sig med stormsteg och jag kan inte göra mkt mer än fasa för det av hela mitt hjärta. Fy fasen för detta säger jag bara.

2007-05-20 (04:45)
Rejäl sömnbrist. Jag kan bara inte sova. Det är omöjligt att somna.
Jag är trött. Riktigt trött. Men hjärnan går på högvarv.
Det är mycket att fundera på och försöka klura ut. Mycket som trycker på samtidigt och jag vet inte vilken ände jag skall börja nysta i. Till slut blir jag bara hyperstressad och får istället absolut ingenting vettigt gjort.  Bajs!

Jag skulle behöva spalta upp tillvaron. Så den blir mer överskådlig. Klart det finns lösningar, det finns det på det mesta. Men man måste bara ha så pass mkt ordning på hjärnkontoret att man kan se lösningarna.

Apropå att ha ordning. Tvätten! Hjääälp. Den tar aldrig slut.  Det är alltid en maskin igång. Och nu ruttnar jag snart helt på att tvätta om samma plagg tre gånger, utan att någon ens har använt dem. Tilde går som en tornado genom klädskåpen i jakten på den perfekta utstyrseln. Vilken är perfekt i max tre minuter. Sen skall den bytas ut. Detta innebär att det lilla rara barnet drar ut alla kläder på golvet om man inte ser henne - och lämnar dem där. Sen passerar tre andra barn över klädhögen på golvet och en hund... Inget av barnen verkar ens reflektera över att det inte längre är ett golv/matta de går på, utan de banar sig väg. Hunden däremot märker det direkt och uppskattar mycket sin yngsta mattes tilltag - hon får ju världens skönaste säng mitt i hallen. Där har hon full koll. Aaaargh! 
Jag berättade idag för ett par personer om hur Tilde rivit ut i princip hela linneskåpet sist det regnade ute. Och om hur den smutsiga hunden passade på att torka sig ovanpå högen med handukar. Ja det var ju kul sådär i efterhand. Men så gör hon det igen! Denna gång bara underlakanen... 20 stycken. Men vad fan, det är ju skönt med lite variation. Annars tvättar jag ju oftast kläder. Nu får jag tvätta lakan igen. Jippie.
Man kan tycka att vi skulle lära oss och låsa skåpen. Men varenda gång tänker vi att "vi har koll, vi är ju i rummet intill". Tilde SMYYYGER. Hon drar ljudlöst undan den stora leksaksbacken som står på golvet framför för att blockera klädmarodören. Sen är det kört.
Nåja, det är inte hela världen. Och uppriktigt sagt, så är det enormt underhållande att se då hon klär på sig. Hon kan komma i Leons keps, Nattas strumpor (som går upp till ljumskarna på henne) och som avslutning har hon bar överkropp och en av Emmys kjolar ovanpå ett par av Joeys boxerkallingar. Skitsnyggt!

Vi städade ute idag. Det blev inte klart, men det blev väldigt mycket bättre. Jag bara önskar så innerligt att de som ansvarar för verkstäderna intill kunde forsla bort sitt skrot och sina bilar. Jag är så less! Men kör hårt, vi har mer stolpar och mer band - vi kan stänga av ännu mer. På måndag skall jag ringa dem och kräva att de åtminstone lägger grejerna bakom byggnaden. Så man slipper se skiten alls. Och då ligger det ju bakom en alltid stängd grind = säkert och bra. Well, det blir nog bra när det är klart.

Vi har fått besök. Flera stycken faktiskt. Dels kom en liten minimärr med sin son och skall tillbringa sommarlovet med jämnåriga. Jag är jätteförtjust i stoet. Hon är så cool. En liten kavat ponny. Gillar hennes utstrålning. Om hon är vacker utställningsmässigt har jag inte den blekaste aning om, det är hennes "karisma" jag fallit för.

Ett annat besök vi haft var av extremt ful rastyp. Fantastisk trav! Väldigt fult benställ och taskig tagelväxt till råga på allt. Sorgligt långa och stora öron. Bild på den finns nedan. Den kommer och snyltar på gräset bakom stallet, inte verkar den vara särskilt hanterad heller...  Jag kan lugnt säga att den inte riktigt passar in bland våra stuteriers avelsdjur. Utan att på ngt vis vara snorkig.

Vår betesgäst:

PS. Det är inte direkt jätteskoj att den står precis bakom stallet - de är ju läskiga på nära håll. DS.

2007-05-17 (00:05)
Ny bild på Klipp på hans sida.

2007-05-16 (19:55)
Turbulenta dagar. Orolig hann jag bli, samtidigt som jag förbannar att jag så sällan lyssnar på den där "fingertoppskänslan". Det hade blivit mkt billigare. Men hade ngt gått galet hade jag aldrig kunnat förlåta mig själv. Hellre en gång för mkt än en för lite.
Hedwig blev dålig för ett par dagar sedan, Hon vinglade med bakbenen, hon hade hög feber och var liksom stel i hasarna. Men hon åt med god aptit och var ändå "vaken". Jag ringde veterinären som sa att jag skulle ge henne Finadyne och så skulle han återkomma på morgonen igen. Dagen efter hade han fullt upp och jag blev tilldelad en annan veterinär, som jag aldrig mer kommer släppa nära mina djur. Usch.
För det första tittade hon inte på hästen mer än att hon tog ett Erlichiosprov, tittade på slemhinnorna och sen tack o hej. Mkt grinigt gick hon med på att raspa tänderna på Xenia och Bellis, som jag tagit upp för att få det gjort då veterinär ändå fanns på plats under "icke-jourtid". Nåja, hon kände inte på Heddas ben, som var svullna. Hon tittade inte på svullnaden på halsen som vi trodde kunde vara ett bett (orm?). Ingenting. Hon tempade inte ens utan frågade bara mig vad det varit senast. Dessutom var hon otrevlig även mot övriga människor som var i stallet. Nä tack.
Nåja hon tog prov på Erlichios och det svaret kom också idag. Negativt! Alltså vet vi inte vad det var som gjorde henne dålig. Men det spelar kanske ingen roll, för idag är hon symptomfri igen. Och hon fick aldrig andra symptom, som snuva eller liknande, så det vete gudarna vad det var för ngt. Skönt att hon slipper medicineras iaf... Nu är det bara att hålla koll på tempen så inget händer igen, men till och med problemen hon hade med bakkärran är borta.  Slutet gott, allting ... ?

Magsjuka familjen har vi lekt denna vecka också. Nu verkar det gå mot sitt slut iaf, jag hoppas verkligen det. Emmy har hållits i karantän hos Nicke, så jag hoppas hon slipper. Hon kom idag dock, så hon har väl ett par dagar på sig att bli sjuk iofs. :-/

Annars händer inte mkt. Jag förbryllas en aning över det äckel som sitter och anmäler sina sk "vänner" till Försäkringskassor och MoH. Äckelpäckel.
Sen en till grej, den person som tror att hon kan skapa osämja mellan folk som känner varandra utan och innan - du är ute på jävligt svag is. Förtäckta hot funkar inte på personen du försökte hota, det borde du ha fattat nu. :-) Korkat. Det lustiga är att dessa ovan nämnda har tät kontakt, trots att de frenetiskt hävdar motsatsen. "Lika barn leka bäst" eller hur gick den?
Det är ett "lustigt" fenomen att dessa två också alltid verkar tro att bara för att man är vänner, så tycker man alltid lika och så dras man med i saker man inte är med i egentligen. För att få veta MIN åsikt bör man ju lämpligen fråga mig, inte titta på vad mina vänner tycker - för vi tycker långt ifrån alltid lika. Ibland gör vi det, absolut. För vi har en del gemensamt, därav vänskapen. Så sluta tro en massa, undrar ngn något så fråga mig istället. Fast det har ju inte samma skvallervärde såklart, för att inte tala om hur mkt svårare det är att ömka sig och försöka få folk att tycka synd om en... Trist läge. :-)

2007-05-09 (01:15)
Det går för fort!
Jag insåg (igen) häromdagen att barnen blir stora för snabbt. Joey är en tolvåring, som knappast har vidare mkt intresse av sin gamla morsa. Han låg och vilade för ett par dagar sedan i min och Janis säng. Jag skulle väcka honom för att det var middagsdags så jag lade mig bredvid honom, la armen om honom och klappade honom på huvudet. Sådär som jag brukade då han var mkt mindre. det var så himla vemodigt att jag nästan blev ledsen. Man får passa på. Det dröjer inte länge innan han drar sig undan om man försöker krama om honom. Då när han skall börja dra sig ur pojkåldern och bli tonåring. Natta får man kramar av då och då, lite halvspontant. Mer nu än för 10 år sedan faktiskt. Hon är inte mkt för fysisk kontakt iom sitt handikapp, så jag är glad för alla ömhetsyttringar hon gör. Emmy kramas ofta, så det är inga problem - det är bara att njuta! Och Tilde, hon är den gosigaste ungen jag haft. Hon kramas och pussas och grejar hela tiden. Mycket är ett spel, för att se våra reaktioner. Men hon vill ofta ha närhet på riktigt. Sitter ofta i mitt knä och bara gosar. Älskade barn. Snart är de vuxna allihop och jag blir "bortskuffad". Jag tror att mitt hjärta kommer att brista, den dagen då min son inte längre vill att man kramar honom. Nåja, man kanske kan hoppas på barnbarn en vacker dag (om TIDIGAST 10 år tack). Man kan ju inte bli mormor innan man fyllt 40, minst. Eller vad säger du mamma?

Idag har en person gjort mig väldigt glad. En som inte behövde det, men om gjorde det ändå. Jag är så ruskigt tacksam och glad. Jag är smått förvånad över att ngn kan göra saker för folk de egentligen inte känner, det händer så sällan att man ser sånt. Ännu mer sällan blir jag "drabbad" av det. Tack!

Hedwig mår ju som sagt bra efter att hon förlorade sitt föl. Hon har dock ett nytt "föl" nu, nämligen Kenneth! Hon följer honom då han är i hagen och man undrar ju lite... :-)
Emmy vill prova på att visa Hedda i handlerklass. Hon har ju aldrig testat innan, men vi kan ju alltid prova. Det kan bli kul för Emmy.
Innan Epona och Hedda fölade, så var de som ler och långhalm. Jag kallade dem för de siamesiska tvillingarna, de vek aldrig från den andras sida. Jag trodde att det kanske skulle försvinna då de fick egna föl, ännu mer trodde jag det då Heddas föl dog och bara Epona hade föl vid sidan. Men inte. De är precis lika tighta nu som förut. Hedwig får stå med Epona och Epok, får även snusa på fölet och sova intill dem. Bästa vännerna! :-)

Annars flyter allt vidare, som innan. Man känner iaf att man lever :-P
Apropå flyta, så hoppas jag på en rejäl rotblöta så gräset tar fart. Värmen är ju åtminstone "på plats" nu.

2007-05-06 (01:55)
En lite jobbig dag har passerat. För ganska precis 20 år sedan så var det ganska stora grejer som hände i mitt liv. saker som jag hanterat ganska bra och som jag kommit igenom helskinnad. Förutom denna dag varje år. Då är det som mest påtagligt och jobbigt, men med åren så har det blivit lättare och lättare att skuffa undan alla monster tillbaka under sängen/in i garderoben. Jag sänkte mig själv lite iom att det gått just 20 år, av någon anledning kändes det så stort... så detta år var tuffare än på länge. Men, nu är jag förbi även denna gång och nu kan det bara bli lättare! :-) Så tänker jag iofs varje år. Men man måste tänka positivt, annars blir ju allt så tråkigt.

Vad är det som gör en vän till en vän? Kan jag tycka att ngn är min vän, trots att den personen kanske inte anser mig vara dens vän? Konstig fråga, men jag har funderat lite på det där. Kan man vara vän med folk man inte träffat "live"? Eller krävs det ett visst antal timmar öga mot öga innan man kan säga att det är en vän? Eller är vänskap en känsla? Isf kan man ju vara vän även med folk man inte träffat på riktigt. Eller? Vilket dravel... :-D Påminner lite om sådana spekulationer ett visst "allmänt pucko" skulle kunna kläcka. *asg*

Nu när även de stora barnen lagt sig, så ska jag försöka slita min man från sin dator och sitt pokerspelande och få honom att krypa ner i sängen med mig och se på en bra film. Kvalitetstid! :-) Skall sanningen fram så kan jag ju erkänna att så mkt film lär det inte bli. Jag somnar säkert innan förtexterna rullat förbi. Är helt slut! Men då har jag iaf sällskap då jag somnar. Lite ego måste man vara ibland. :-P

2007-05-02 (01:40)
Måste allt gå sönder?
Sedan tre år tillbaka har tre DVD-spelare sagt upp sig, en video, en vattenkokare, micron börjar sega ihop och kan i bästa fall få saker och ting fisljumma på en kvart, fyra mobiltelefoner och den stora TV:n är ett minne blott.
Och om inte det vore nog så tror jag att min yngsta dotter ÄTER fjärrkontroller. De försvinner till samma mystiska plats där hon förvarar sina nappar, alla husets bläckpennor, makarna till de 300 ensamma strumporna och för att inte tala om skedar! Hur hon nu kommer iväg med skedar hela tiden? Var gör hon av grejerna?  Jag vet med säkerhet att jag under det sista året köpt minst 20 nappar. Idag då hon skulle lägga sig kunde jag hitta 2. Och 2 är minimum för att hon skall tycka det är okej att sova. En i munnen och minst en i handen. Helst vill hon ha en näve full. Sen plötsligt en dag, då man ber henne hämta sin napp (det är oftast hon som hittar dem snabbast) så kommer hon bärandes på en burk där hon samlat ett tiotal. Nästa dag är de som bortblåsta igen. Okej, ärligt talat så är detta barn också orsaken till att en del saker gått sönder...  Hon har haft sönder min nuvarande mobil, så pass att den ringer lite till vem den känner för ibland. Och det är ju mitt fel, jag skulle inte lagt den så hon kom åt den. Och sen har Joeys gamla mobil faktiskt vibrerat sig ner från bänken i köket och spräckt displayen alldeles själv. Janis gamla mobil vet jag inte om den kan anklagas för att ha "gått sönder". Blivit dränkt är väl mer korrekt. Jani hade den liggande på täcket då han låg och kollade på TV i soffan, skakade på täcket och PLUMS, så for den upp i luften och landade i en full saftkanna.  Efter det var den väldigt grinig.
Men hur som helst, varför går allt sönder hela tiden (det som inte Tilde pillrat sönder alltså)? Vi har numera bara en fungerande DVD i huset (Joeys) som tar vanliga filmer. Sen är Nattas DVD fortfarande så pass att den kan köra Div-X filmer. Prutt!
Jag inser att detta lätt kan klassas som lyxproblem... Men det är irriterande. Köper man grejer vill man ju att de skall hålla i mer än 6 månader. Jag har inte råd att köpa nytt i den takt det går sönder liksom.

Nåja. Jag har landat efter helgen nu. Både klivit av det rosa molnet som tog mig hem från Sparreholm och det svarta, som tog mig hem från stallet samma kväll. Just nu är det väl ganska dimmig iom att jag lyckades bli sjuk på kuppen. Men idag fungerar jag iaf igen. Låter som en väsande whiskydrickande kedjerökare... Okej rökarbiten stämmer väl, men inte resten i vanliga fall.

Alla äldre ston, Bonzo och ungstona är släppta på sommarbetet. Bonzo går med en fru i hagen intill stora sommarhagen och trivs med livet. Han står på berget och håller koll på sin flock i hagen intill. Han kan följa dem, åtminstone med blicken, över större delen av betet iom att hans hage går långt upp i skogen och han därmed har utsikt över nästan hela hagen. Om än på håll. Han gillar inte riktigt då stona går iväg längst bort i fel hörn, för där skymmer en liten "skog" hans sikt. Bästa läget är då de står vid vattnet och lösdriften, då kan han stå uppe på berget som sagt. Därifrån ser han även unghingstarnas hage och stallet. Så full kontroll och han är kung på gården!  Han vet mkt väl att det nu är vår. Han blir djupt förbaskad då det kommer transporter in på stallplanen som INTE lastar av brunstiga nya tanter till honom. Men snart så, är det dags för att ha lite "romanser" - då blir han nog nöjd.

Tilde är förresten sjuk hon med. Så hon blir hemma i morgon. Jani är sjukskriven pga sin arm/hand i ngn vecka till, så vi får pyssla om varandra. Eller ja, jag känner mig ganska säker på att jag kommer få pyssla om någon iaf. Men det är okej. Jani har varit en klippa idag och igår. Servat med allt jag bett om, inte illa! Det behövde jag. Få känna mig som en sjuk karl en stund var inte helt fel. Man kanske skulle köra på den linjen varje gång man blir sjuk, även om man inte är så illa däran egentligen. Nä, det skulle inte funka. Jag skulle bara bli irriterad tror jag

Joey är lite orolig. Han har drömt konstigt en tid. Han är lynnig (vilken underdrift!) och går i sömnen och babblar massor medan han sover. Det händer mkt med den pojken just nu. Han funderar mkt också, hoppas han kommer ur det snart. Eller iaf pratar lite mer så man får veta vad som stör honom.

Nu en grogg med alvedon!