2006-05-29 (00:10)
En lång dag är över för mina fötter :-)
Skriver bara kort och tar resten i morgon. Vi visade först Pandora, som fick 39 poäng (ensam i sin klass). Sen Epona, som fick 42 poäng och gick etta i sin klass (de var 2 eller 3) och sist Bonzo, som fick 41 poäng, också han ensam i sin klass. Epona blev Bäst i rasen och Bonzo reserv. Champion ungsto blev Wild at Heart (om jag minns namnet rätt) på 40 poäng. BIS blev ett näpet WM sto och Reserv BIS ett russ, med den mest tacksamma och glada ägarinna jag sett på länge!
Tack Marie för en trevlig dag!

2006-05-26 (20:15)
Man SKA lita på sina instinktiva känslor! Igår då jag var i stallet på kvällen så stod Piccis i lösdriften med Xenia. Alla de andra stod utanför. Hennes juver var som tidigare, men ganska mkt ifyllda spenar och halvklibbig, lite ljust ljust vit klibbig mjölk. Som det varit i ett par dagar nu. De andra hästarna behandlade henne annorlunda och jag sa till en vän att nu, nu kommer det nog föl. Att nu verkar hon och de andra mkt annorlunda, henne blick ser annorlunda ut och Xenia viker inte från hennes sida. Sen lade vi på i telefonen och jag gick och fodrade och "fnulade" runt lite med allt möjligt. Tog en sista titt innan jag åkte hem och tänkte att "nu är jag larvig, om jag åker hit i natt blir det i onödan - det är två veckor kvar och det kommer bli två långa veckor om jag börjar vaka NU". Men icke. I morse då jag kom till stallet fattade jag direkt att det hänt ngt. Jag visslade i vanlig ordning "hem" hästarna till lösdriftshagen (den ansluter till två av sommarhagarna), och alla kom. Men inte Piccis. Så jag gick upp i den hagen som de sista stona kommit ifrån, de som hela tiden stannat och tittat bakåt och verkade smått upprörda. Mycket riktigt, långt upp i den hagen stod hon, Piccis, med ett svart föl vid sin sida. Tack och lov att det gick bra! När jag nu ignorerade min känsla. Jag uppmanar ju alltid alla andra att lita på sin magkänsla... men då jag känner den, så bannar jag mig själv och tycker att jag är larvig. Jag känner ju hästarna så pass väl, jag ser ju att det är ngt som är annorlunda. Det märks så väl då ngt är på G. Ja ja, inte oja sig mer om det, allt gick ju vägen.
Givetvis såg jag detta då jag var på väg att åka o lämna Leon till sin mamma och dessutom möta mina svärföräldrar. Det var bara att åka iväg, utan att ha fått se vad det var för kön eller ngt då vi hade mkt bråttom. Jag ringde Fia och hon tog med sig Jemla och åkte dit. Eller om Jemla åkte först, vet inte riktigt. Men de tog in Piccis, konstaterade att det var ett sto (!) och ställde dem i en mindre hage vid stallet. Efter att ha lämnat av barn o grejer åkte jag dit och tittade på underverket. Jag är så glad! Peek-a-Boo ska hon heta (tittut på engelska för den som inte vet), det har jag bestäm sedan länge. Ponyta var ju redan taget och jag kanske får nytta av det namnet en annan gång. Hade det varit en hingst hade den hetat Pokemon. :-) Hon är dessutom född två veckor för tidigt. Hon betäcktes sista gången 10 juli 2005, men den vill väl ut nu...

2006-05-25 (00:24)
Vi har roat oss! Vi har målat... Stallet har inte varit målat på 40 år, ägarna har inte brytt sig nämnvärt om skicket på ladan utan den har sakta men säkert fått förfalla. Men nu blir det skillnad. Vi har förvisso en strykning kvar, men det är redan som natt och dag. Och det är terapi! Jag stod med penseln i handen till klockan 23 igår och kunde i lugn och ro fundera över saker och ting. Fia och Jemla har penslat som galningar. Fia iklädd de mest fruktansvärda förkläden som skydd för sina kläder har roat en del. Jemlas kommentarer om att gå och lägga sin näsa i blöt lättar också upp stämningen. Det blir BRA! Dörrarna som tidigare var "spångula" är nu svarta. Väggarna som var grå, är nu röda. Fast inte baksidan, den struntar vi i tills vidare. Gavlarna är kvar och sen skall det rollas på plåten ovanför väggarna. Där är det ngn som penslat tidigare och det ser, ja låt säga, inte vidare skoj ut. Särskilt inte nu då det andra är så RÖTT. :-)
Fia har desperat försökt övertyga om att det vore fint med rosa, men vi ger inte med oss - inte ens rosa dörrar fick hon ha. Hon får nöja sig med att ha rosa prylar till Kiara. Men där går gränsen.

Vi hade besök idag också. Rebecka och Emelie kom förbi och klappade på smutsiga hästar. Mkt trevligt. Kul att ni kom! Vad säger du Rebecka, blir det en "date" 2008? :-)
Hästarna visade sig väl från sina bättre sidor och kom till och med springande från sommarhagen då vi stod i stonas vinterhage och hälsade på dem som bosatt sig permanent i lösdriften. Det var snällt av dem, så slapp man motionera i onödan...
Jag har ju nämligen gjort det så det räcker. I veckan var hovslagaren på plats. Då upptäckte vi att Raphaël hade kolikkänningar. Jag gick, och jag gick, och jag gick... Jag masserade och jag gick lite till. Sen, då jag ringt efter hjälp - så släppte det. Han började äta och lade av en brakskit. Jag tror inte alls han hade så ont i magen, han är helt enkelt i maskopi med viktväktarna. Fy bubblan! :-/
Närå, men det släppte iaf. Det är huvudsaken.
Fast jag MÅSTE ändra på mina levnadsvanor om jag vill bli så gammal som 40. Jag lär klappa ihop helt, om inte det så tar iaf fötter och knän stryk av de 300 kg jag bär på i extra vikt. Nej, jag väger inte så mkt, så sluta oja sig - men alldeles för mkt iaf och det är JOBBIGT! Och det är BARA mitt fel. Så inte klaga. Eller jo, bara liiite till - usch så jobbigt det är. Så där ja. Nu är jag klar.

Apropå hovslagare ja. Hedda och Epona (Eplåga) är framskodda nu. De skall förhoppningsvis klara att inte vara bakskodda även om de skall köras en del. Jag gillar som sagt inte att ha bakskor på dem då de dels skall gå med hingst, och dels skall busa och rejsa med de andra. En släng med rumpan på fel ställe gör ju så mkt mer skada med skor på. Så som sagt, jag hoppas dojjor fram räcker.

Fick en trevlig överraskning idag. Ett "blombud" fick jag. Jag blev verkligen superglad, det hade inte behövts alls! Men jag är glad ändå. Tack!

Nedan bilder, en före målning, och en efter. Snacka om skillnad.

Lite flammigt ännu och behöver som sagt en strykning till, men visst blev det bra!

G'natt!

2006-05-18 (11:45)
Vad gör man? Barnen och familjen är det viktigaste i livet. Utan dem och utan att de mår bra är inte allt som det ska, då mår man inget vidare. Att få barn med handikapp är såklart inget enkelt. Men att inte räcka till, det är vidrigt. Jag har 4 år på mig. Fyra år, då jag fortfarande kan rida på det faktum att jag har makten iom att jag är vuxen och målsman. Om fyra år kan jag inte det längre. Om fyra år kan bomben brisera och helvetet bryta loss. Om fyra år kan barnet kliva ut genom dörren och säga att "Nu gör jag som jag vill, och du kan inte stoppa mig". Ja, för lagen säger så.
Men fyra år kommer inte at träcka. Jag har oerhört svårt att se att det räcker för att forma, lära och visa hur livet fungerar och borde fungera. Om fyra år kan jag tappa kontrollen. Vad gör jag då?
Fyra år kan tyckas vara lång tid, men det är inte tillräckligt. Jag vet inte hur jag skall hinna få till allt sådant, som för den "normale" flyter per automatik. Ångest är bara förnamnet. Ångesten av att inte nå fram är jobbig. Då man försöker förklara, lära eller visa - då man ser hur "dimman" drar in och täcker blicken på personen vars ögonkontakt jag försöker behålla. Utan ögonkontakt når nämligen inte informationen in, bakom ögonen. Och då denna "dimma" drar in och täcker för, då når jag inte fram. Det jag pratar med är ett "skal", det är det som lämnas kvar för att ge sken av att den jag pratar med faktiskt ÄR där. Men då jag hunnit säga en mening, så är personen mentalt 100 mil därifrån. Finns inget intresse i det jag säger, då finns det inte en chans i helvete att man "stannar" och lyssnar. Nej, då drar man sig tillbaka i "dimman". Dimma, ridå, whatever - det man ser lägger sig i vägen. När personen inte förstår hur viktiga saker är, som kanske för en tonåring även i vanliga fall är mindre viktiga, men som för en tonåring som denna måste vara livsviktiga. Att lära sig att vara "normal". Det är det svårast. Jag tycker detta är så fruktansvärt jobbigt. Jag vet inte hur jag skall bete mig, hur jag skall nå fram och framför allt - hur jag skall göra detta på bara fyra år.
Givetvis har jag inte börjat idag, det har pågått i alla år. Men det går inte så snabbt som jag skulle önska att det gjorde och lagen tillåter ju mig bara att kontrollera i fyra år till. Låter detta luddigt och skumt? Säkert, kan inte skriva mer än det jag gör. Vet dels inte vad jag skall skriva för att förtydliga, och dels kan jag inte av andra skäl.

Nä, nu ska jag ta min ångest och leta domare. Ett ännu mer hopplöst uppdrag.

2006-05-16 (19:30)
På fredag då barnbidraget kommer tänkte jag handla och göra en massa ärenden, tex passa på att byta däck på röda bilen. Men icke, säg det som blir som jag planerat. Idag ringde en granne och berättade att vårt garageförråd var uppbrutet. Vad hade de tagit? Jo däcken! Bland annat. Förbannade klåfingrade satans idioter! Ursäkta språket, men jisses vad förbannad och ledsen man blir. Det är ju så onödigt! De stal också vinterdäcken till Chryslern. Smart! Gissa vad fyra sådana däck kostar...

Hästarna mår iaf bra. Epona har visat sig från sin bästa sida där hon går med Bonzo. Hon, Hedwig och Joybell går av olika anledningar redan med hingst. Joybell o Hedda brunstar som 17, men - Epona tänker INTE låta honom betäcka ngn annan än henne. Så jag har fått handbetäcka dem. Inte Epona då, det fixar hon så bra själv. Men de andra har fått hjälp. Suck. Ett par språng har han väl lyckats få till av egen maskin. :-) Stackars "karl"!

Nä, nu ska jag göra ngt vettigt/vettigare.

2006-05-08 (10:30)
Vilken kanonhelg det har varit! Vädret har visat sig från sin allra trevligaste sida och vi har tagit tillvara på så många soltimmar vi kunnat.
I lördags var vi bara hemma, vi fixade på tomten och bara pysslade. Hur skönt som helst.
I går var det "städdag" i stallet. Fia, Jemla, Soffan och Angelica var där redan tidigt på förmiddagen och började utan oss. Då vi kom hade de hunnit med massor, speciellt en massa trista grejer. Dels hade de bestämt sig för att ta loss gammal taggtråd som sitter väldigt olämpligt mellan två hagar som vi tidigare inte drabbats av, då vi förut bara använt hagen på ena sidan. Men i höstas byggde vi ju även hage på andra sidan - och då hamnade taggtråden mitt emellan. Inte bra. Men nu är den borta alltså. Superbra jobbat!
Det finns hur mycket mark som helst att stängsla in för beten om man bara orkar och dessutom, det stora kruxet, har råd att "stolpa/tråda" in allt. Vi har ju en stor gammal vall som jag för ett par år sedan rensade från taggtråd, men som inte kommit till användning ännu. Varje vår tänker jag att jag skall släppa hästar där. Men då det är behövligt så växer det miljarder och åter miljarder kardborrebuskar där. Så egentligen måste man hägna in NU och släppa dem så de håller bort alla dessa buskar.
Nåja.
Jag oljade in vår agilitygungbräda ordentligt också, det var välbehövligt. Nu håller den kanske lite längre än innan. Skall stryka ett lager till om ett par dagar. Jani började bygga på grindarna till lösdrifterna - vi kom inte så himla långt på den biten dock. Det behövs andra och fler skruvar... Skall fixas i veckan.
"Spolspiltan" som jag pratat om länge blev ett faktum. Vi har en gammal fodersilo utanför stallet med väggar runt undertill, som står på en betongplatta = perfekt att ha som spol/verkningsplats. Det har tidigare blivit en naturlig avstjälpningsplats för diverse hinkar, agilityhinder och annat smått o gott. Plus att halva utrymmet upptagits av en gammal foderkross. Men Jemla fick en energikick (från ingenstans?) och engagerade Fia och Kenneth att flytta på krossen - och vips! En spolspilta var född. :-)
Det är helt makalöst vad mkt skräp och skrot som finns begravt i hagarna. Varenda vår får man gå och plocka upp sådant som kommit till ytan och det är inga roliga saker folk slängt där. Gamla konservburkar, gamla plåthinkar eller varför inte gamla spadar. Varför kunde folk förut inte plocka in dessa saker efter sig? Har de ngn gång bytt taggtråd eller stolpar, så har de slängt det gamla bakom sig rätt på platsen de stått och inte tagit med sig bort. Helt hopplöst. Men nu är det inget som sticker upp någonstans i sommarhagarna iaf. Så nu är hagarna hästsäkra även denna sommar. Undrar hur många år det tar innan allt är borta helt? Och vadå, det spelar väl ingen roll - för de som har industrilokalerna på andra sidan vägen jobbar ju på att göra oss vansinniga iaf. De ställer hela tiden upp mer skrot på stallplanen, som "ska stå där en kort period o sen fraktas bort". Kort period? Allt är ju relativt, men en kort period är iaf inte för mig 3 år. Vi har fullt sjå med att samla ihop det innanför stängsel så ingen springer in i skiten och sedan fylla på. Kanske är det dumt, för när vi samlat ihop det - blir det ju mer plats och då verkar de hitta mer saker de vill bli av med. Som hamnar på stallplanen. Tjejerna skrapade fram varenda presenning de kunde hitta igår och täckte över så mkt det gick. Tack för en kanondag igår tjejer och ännu mer tack för allt enormt jobb ni gjorde. Det blev jättefint!

2006-05-04 (01:30)
Den bästa tiden är som sagt sena kvällar och nätter. Det gäller också i stallet. Bara jag och Alba (hunden) är där. Det är helt tyst, förutom tuggandet från hästarna och en del "hummanden" dem emellan. Det är så skönt nu när det är ljust längre och man kan strosa runt sent och bara klappa på dem. Jag släppte ihop alla ston ikväll. Bonzo blev ytterst förnärmad över att hamna i egen hage. Med endast två "fjärtnyllen" som grannar. Det vill säga "Ravioli" och Maggans åring Thimon. Bonzo rusade till staketet och tjoade på sina grannar och fnös av "bitterhet" då han upptäckte att det var unghingstar och inget annat.

Livet utan torktumlare är inte så lätt skall jag säga. Jag hinner inte tvätta i den takt jag skulle vilja, för det finna bara begränsad plats att hänga blöt tvätt på i huset (och ute). Men jag skall försöka skrapa ihop till en tumlare vad det lider, det kommer ju alltid annat emellan.

Jag måste verkligen göra ngt åt min kondition/hälsa/vikt. Jag har 40 kg för mkt att bära på, minst (jo det ÄR så mkt) och jag känner att jag mår bajs av det. Hur jag skall komma igång vet jag inte. Jag var ju jätteduktig för ett par år sedan, men sen vände det och allt kom tillbaka med ränta. Jäkligt hög ränta också, snacka om taskiga villkor. :-)
Nä, jag måste motivera mig lite - med ngn skräckscen jag skall leta upp och mata in i huvudet.

Fast nu skall jag sova. Om jag kan för den förbenade rökhostan. Dumt att röka, jovisst. Men man är ju väldans KOL om man röker. Haha! :-D

2006-05-02 (23:55)
Den bästa tiden på dygnet! Alla barn sover. Till och med hunden är utslagen efter en lång dag. Jag och Jani kan sitta ett par timmar och bara prata/titta på TV, eller sitta vid datorn och bara surfa eller "pixla" (som Jani numera är djupt och obotligt beroende av).
Gick just kvällens näst sista vända i barnens rum. Jag älskar det. De ser så fridfulla ut då de sover. De har ingen aning om att man klappar dem på kinden, stoppar om dem sina täcken eller pussar dem på pannan. Om Natta visste det skulle hon låsa sin dörr! :-) Mina underbara ungar!
Dessutom är det bara denna tid på dygnet som man kan, i lugn och ro, plocka upp leksaker och pennor. För att inte tala om alla dessa teckningar som de producerar.
Jag älskar sena kvällar! :-)

En bild från ngt år tillbaka då Emmy o Leon somnade i vår säng.

2006-05-01 (23:45)
Vad får viss människor ut av att vara spydiga, dumdryga och allmänt hånfulla mot de som inte tycker på samma sätt? Ger det en kick? Ökar det ens självkänsla? Eller är man så liten, att man måste hävda sig på det sätt som finns tillgängligt?
Man kan ha olika åsikter, som skiljer sig extremt från andras åsikter. Man kan tjafsa, diskutera och debattera om olika saker bäst man vill. Det är väl givande att få reda på hur andra tänker - även om man för den sakens skull inte måste ändra sin egen åsikt iom detta. Det är intressant. Och efter en diskussion, lugn eller upprörd - vilket som, så vet man kanske mer om hur andra tänker och varför de har en annan åsikt. Den måste man väl respektera. Visst, jag kan också tycka att en del saker verkar skitkorkade som andra tycker/gör, men det står för dem. Jag tycker inte andra är korkade för ATT de tycker saker som inte jag håller med om. Det handlar inte om det. Men, det är synd att inte alla får tycka och tänka som de vill. Utan man skall prompt idiotförklaras eller tvångsmatas med vad som i andras ögon borde/skall vara rätt åsikt. Dubbelmoralen är av högsta klass på många ställen. Sen finns det andra som HAR poänger i sina åsikter, som har RÄTT. Men jag måste inte tycka att det som är rätt är det bästa. Jag har som sagt, rätten att ha en alldeles egen åsikt. Nog om detta.

Hästarna har nu börjat fodras med småbalar. Det är för varmt med stora, de blir förstörda innan hästarna äter upp dem. Jag törs inte riskera något alls. De har faktiskt börjat blicka längtande mot sommarhagens grind. Men jag går inte ens åt det hållet, så de har inte byggt upp hoppet så värstans mkt ännu. :-) I övermorgon är det exakt ett år sedan vi släppte dem på betet. Undrar om det funkar i år också, med enbart stödfodring?

De bygger om vägarna här, precis hela tiden. Jag åkte för att träffa min mamma och syster idag, i Upplands Väsby och sedan jag var där sist så har vägen flyttats. Om vägen gick som ett S innan, så var det idag spegelvänt. Infarten till gården var dessutom flyttad så jag höll på att missa den. Allt detta på bara ngn vecka. Tur att det var ljust ute, kör man på "känn" så hade man väl slutat i diket. Hoppas de blir klara snart!

I morgon skall Emmy på simskola med sin klass. Hon känner sig stor! :-)
Alla fem barnen är hemma denna vecka, det är skönt. Men jag längtar till sommarlovet börjar, så vi kan umgås och hitta på lite roliga saker också. Mer än det man hinner i "vardagen".

Nu ropar min säng på mig. Jag brukar inte lyda order hur som helst, lider av starkt trotssyndrom - men vad 17, jag ger med mig - om en liten stund. När min man, som är "pixelberoende", kan stänga ner Photoshop och komma med mig upp.