Egotrippen, en slags blogg

Driftstörningar idag - drabbar både hemsidor och e-post

Jag glömde skriva en sak i föregående inlägg tidigare idag:
Det har under hela dagen varit driftstörningar på mitt webbhotell. Detta innebär att de hemsidor som ligger på mitt konto, inklusive denna och shetlandsponny.com, drabbats och större delen av dagen, eftermiddagen och kvällen inte gått att öppna alls. Det fungerar bättre nu under kvällen igen, men då och då återkommer störningarna och sidorna är enormt tröga att ladda, och vissa kortare stunder kan sidorna inte nås alls.

Tyvärr har detta också drabbat de mailadresser som hör till dessa domäner. Så om du har mailat mig sedan tidigt i morse, fram till nu och väntar på att jag skall svara på något tex - var snäll och maia igen. Jag har fått väldigt få mail idag till dessa konton, jämfört med hur många det brukar trilla in. Den enda fördelen är att även alla spam-mail försvunnit och det är jag bara tacksam för! Men hur som helst, maila det som eventuellt skickats igen - om det är skickat till mailadresser som slutar med "@ekskogen.com" eller "@shetlandsponny.com". Jag hoppas de reder ut detta snarast och att alla mail folk väntar på bara fastnat någonstans på vägen och skickas vidare då allt fungerar som det ska igen. Men för säkerhets skull alltså, skicka om!

Sommarlov = ledighet, sovmorgnar och en sabla massa tjafsande!

De flesta tycker säkert att barnens sommarlov är underbart? Det gör bara jag periodvis. De har varit lediga sedan mitten av förra veckan och redan är mitt tålamod naggat i kanterna. Milt sagt.

Då de nu är lediga så blir det ju att de tillbringar en massa mer tid än vanligt tillsammans. Och under den tid då de är inomhus, på skapligt liten yta. De fräser, skriker, muttrar, gnäller och skvallrar på varandra enormt mycket. Om någon sitter vid en dator, så ve den som kommer i närheten och stör! Om någon överhuvudtaget andas på fel sätt (alla verkar vara fel), så blir det surt och tjafsigt! Men det som är mest enerverande just nu, det är tonfallet de äldre syskonen gärna använder mot Tilde. Hon som är överförtjust nu när hennes älskade syskon är hemma mer än vanligt vill såklart umgås, prata, lägga sig i, peta på deras prylar och det går de äldre på nerverna - på nolltid. De är ofta otrevliga mot henne så fort hon kommer i närheten. I förebyggande syfte kanske, för tänk om hon kommer röra deras saker. Eller titta på dem! De hinner inte ens få reda på om hon kanske bara vill fråga dem om något, de snäser av henne på studs. Sättet de pratat med henne på den sista veckan drygt, ger givetvis eko ur hennes egen mun på nolltid. Så, nu fräser, muttrar och grälar de stora med allt och alla - medan lillasystern är så uppkäftig emellanåt att man blir alldeles paff. Och när hon är det, så blir de givetvis ännu mer irriterade på henne. Sen är kriget i full gång. Suck! Jag och Jani kämpar hela tiden med att få Tilde att prata trevligt och inte stöddigt, men hon härmar ju bara sina idoler och förstår ju liksom inte vad det är som gör oss föräldrar så griniga då hon tilltalar oss på samma sätt. Men vad tusan, vi har ju nio veckors lov kvar (ungefär), på den tiden ska de säkert kunna vara sams åtminstone under tre får man hoppas - och tala som folk! Och nej då, det är inte så illa dygnet runt eller vareviga varenda dag, om jag nu får det att se så ut. En liten aning överdriver jag såklart iom att jag är less på tjafsandet. Jag känner att jag bör poängtera det tydligt, så behöver ingen få för sig att de är ohyfsade eller elaka galningar.

Nu har det också varit schysst väder både igår och idag, vilket innebär att de flesta tillbringar mer och mer tid utomhus med sina kompisar. Skulle det bli två veckor med kalla dagar och en massa regn, så de är inne mestadels allihop, då tar jag in på hotell - i Arvidsjaur! Så håll nu alla tummar ni kan, för ett skapligt väder resten av sommarlovet! Jisses, jag känner mig helt slut mentalt redan... fasen vad gammal jag har blivit!

I slutet av denna vecka levereras något som både jag och Jani suktat efter en längre tid nu - en del nya vitvaror! Äntligen! Det kommer ny kyl, frys och tvättmaskin. Och dessa har alla energiklass A, vilket lär göra susen för våra elkostnader! Till skillnad mot de gamla öken som står här nu, tillverkade 1987 och om det funnits en energiklassificering på dem, så är jag övertygad om att det skulle hamna på en bokstav någonstans i närheten av U, V, eller kanske till och med Å. Dessutom skall det såklart bli himla roligt med snygga saker, som inte gulnat av ålder (och viss brist på puts) samt snudd på börjat flagna i färgen. Att detta byte av vitvaror sker just nu är ingen direkt impulsgrej, det har varit på önskelistan länge. Tvättmaskinen har börjat flagga för sin snara död, genom att var och varannan gång endast orka vagga tvätten fram och tillbaka, den orkar knappt snurra runt trumman trots att det ligger typ ett enda ombyte för en person där i. Den är slut. Frysen frostar igen i tid och otid och vissa dagar när man skall ta ut något ur den, så får man ta något verktyg och hacka sig in i korgen genom all is. Och kylskåpet är även det en sorglig figur. Det gurglar och bubblar så det hörs i hela huset och har man tagit ut grejer till frukosten, men glömt ex osten - glöm att få ut den på en stund , det krävs en väntetid på ett par minuter eller rå muskelstyrka för att få upp dörren igen direkt. Det är ett rejält vacuum kan jag lova! Plus att kylskåpet uppnått så pass hög ålder att det drabbats av någon sorts demens. Antar jag, för oavsett det faktum att vi inte höjt/sänkt temperaturen i kylen, så är det alltid lika spännande att ta ut matvaror - kommer mjölken att vara djupfrusen eller kommer vi kunna dricka den till maten? Ja, inte fasen är livet vidare långtråkigt särskilt ofta eller länge här iaf.

När jag ändå både skriver om vitvaror och gnäller på barnen, så passar jag på att beklaga mig över hur otroligt mycket mer disk det blir! Nu körs diskmaskinen utan problem två gånger per dygn, och då är det inte en liten modell, utan en större. Och vi kör den proppfull, med framför allt glas. Massor med glas! I en av mina sadistiska funderingar på hur man får dem att bättra sig, så kom jag fram till en lösning på detta slösande med disk. Enkelt. Man kopplar helt sonika ur diskmaskinen och tvingar barnen att hjälpas åt och handdiska de grejer de själva använt under ett par veckor! Då lär de ganska snabbt förstå det vi tjatar om hela tiden. Nämligen, att om man tar ett glas saft klockan 13:10, så kan man använda det igen när man strosar in i köket 13:45 för mer att dricka. Om man sköljer ur glaset och ställer det tex längst in på diskbänken så går det alldeles utmärkt att använda igen. Som det är nu, tar de allihop ett nytt glas varenda gång de skall bara ta en slurk vatten och sedan slängs glaset ner i diskhon. Sedan är det ganska snabbt ett berg av glas, skålar, muggar och annat på diskbänken. Helt onödigt! Nu är jag klar med att både skriva om vitvaror och gnälla på barnen. Poängterar och markerar för säkerhets skull en gång till: Givetvis förstår alla som läser detta , att jag trots detta tycker att mina barn är de mest underbara varelser som finns, om än periodvis kaxiga.

Nedan ett par bilder på "grisarna":

Min favorit är denna lilla hona. Hon är också den absolut mest sociala av våra marsvin.

Denna dam är det väldigt svårt att komma nära, hon befattar sig helst så lite som möjligt med tvåbeningar. Det ser ut som om hon visslar på bilden.

Nytillskottet i den lilla flocken, och högdräktig. Var mer social förut, men har de sista veckorna hållit sig undan.

Hugo är inlånad, på station skulle man kunna säga Jättetrevlig att gosa med.

Hemmagjord tungpiercing, typ

Nej då, det är ingen här som piercat vare sig tungan eller något annat (urk!) på riktigt. Exakt vad Leon och hans polare August försökte sig på vete gudarna. De hoppade tillsammans i går kväll på Augusts studsmatta och plötsligt tappade de (minst en av dem iaf) balansen och krockade ordentligt. Resultatet för Leons del blev ett rejält hack på sidan av tungan och den planerade övernattningen hos August fick skjutas upp till senare tillfälle. Leon tänkte först stanna ändå, trots att han hade ganska ont, men sedan ringde han mig och bad mig hämta honom. När han kom hem var han vaken en halvtimme, sedan slocknade han med kläderna på i Joeys säng. Stackars kille, han var helt slut. Det tar på krafterna som bara den att hoppa på studsmatta, och killarna hade hoppat väldigt länge innan de bokstavligen slog sina kloka skallar ihop och avslutade.

Jag har lagt in nya färska bilder på alla fem fölens egna sidor nu. De ser fina ut tycker jag och det ska bli så roligt att se hur de artar sig framöver. Att jag är partisk? Absolut, och inte så lite heller! En del av dem har jag lagt i detta inlägg också, fast i lite mindre format.

Och apropå bilder, så har en del av avelsstona numera egna fotoalbum istället för en lång radda bilder på de vanliga sidorna. Längst ned på deras sidor finns en länk till respektive album, om de hunnit få något. Jag har inte hunnit ännu, men skall försöka komma ihåg att ta mig tid och scanna in mina bilder på den unga Bellis. Jag har kort på henne från då hon var så ung som bara 2 år. Jag trodde jag såg i syne, men jag hittade till och med bilder där jag rider på henne...
Ung och okunnig, så red jag in henne då hon var tre år gammal och jag var 12, nästan 13 år. Jag var iofs inte för tung för henne (tro det eller ej! ) men däremot alldeles för lång. Nu var det visserligen mest fråga om att skritta och trava litegrann på skogsvägarna och ingen hård ridning. Det var tider det, vad roligt jag hade tillsammans med henne, underbara ponny! Utan hjälm red jag tydligen också, ajabaja...

Egentligen borde jag ta mig tid då och då och scanna in mina gamla bilder. En del är onekligen ganska blekta och till slut blir de väl rätt förstörda. Det vore himla tråkigt. Idag är jag väldigt glad för att jag alltid var så noga med att skriva bakpå bilderna vad de föreställde och ibland en del kommentarer. För annars hade den jättestora lådan med hundratals bilder på hästar varit lätt ointressant. Jag minns ju inte ens vad hälften av hästarna hette, eller ens var de funnits.
Men med de här anteckningarna som hjälp på baksidorna så minns jag ju och det är lite skoj ibland att titta igenom lådan. De hästar jag fattat tycke för, på ridskolan som jag var på eller på olika ridläger m.m., dem har jag till och med stam och födelseår på eftersom jag av någon underlig anledning alltid fotograferade deras spilt-/boxskyltar. Att jag ens kom på tanken... det var ju svindyrt att framkalla bilder och jag borde varit mer rädd om de stackars 24 bilderna per rulle. Jaja, nog med nostalgi för denna tidiga morgon.

I morgon kommer Joey hem från sitt midsommarfirande, känns rätt skönt att ha honom hemma och under uppsikt. Natta har jag däremot ingen uppsikt alls över under den kommande veckan. Hon åkte igår till sina kompisar och idag sticker de tillsammans iväg på en veckas lajv. Det blir tredje året i rad som hon är med på just detta lajv. Hon verkar ju tycka att det är vansinnigt skoj, så varför inte. Tilde gillar absolut inte när något syskon avviker mer än något dygn, det ruckar för mycket på hennes rutiner/tillvaro. Just nu håller hon på att bli lite krasslig också, och då är det snudd på katastrof när någon råkar ens andas i fel riktning. Hoppas det går över snabbt, så vi får tillbaka vår soliga "pillerkotte" snart igen.

Igår avreagerade jag lite stress på en av årets många mindre sommarplågor - kardborrarna! Jag mejade ner dels alla sådana jag såg, plus en rackarns massa brännässlor som växer vid grindhålen och mellan hagarna på vissa ställen. Jag fascineras varje år över hur otroligt snabbt kardborrarna skjuter upp ur marken. De blir skitstora på nolltid så det gäller ju att meja ner dem så snabbt man kan, innan de små äckliga klistriga bollarna poppar fram. För att bli av med dem helt, krävs ju (utan en massa gifter) att man gräver upp dem. Men det pallar inte min rygg med, inte en chans. Kenneth har däremot grävt upp massvis med "plantor" och det har verkligen gett effekt. Så när han har ork och lust gräver han upp en del och annars försöker jag som sagt åtminstone slå av dem så det inte kommer "borrar". Tyvärr räcker det inte, inte på långa vägar, för att helt slippa trassla ur hemskheterna ur ex antal ponnyers manar och svansar vare sommar. Men det blir liiite bätte iaf.

Förmiddagen idag skall vi tillbringa tillsammans med Janis föräldrar och sedan är det stallet på eftermiddagen som gäller. Bonzo skall få en ny fru, så jag hoppas det inte är en massa köer så vi hinner göra lite annat innan hon kommer. Ny och ny förresten, de har ju setts förr. Detta blir tredje sommaren i rad, så "frugan" känner sig nog ganska hemma här snabbt igen.

Ha en bra dag!

Midsommar är över å nu vänder det igen

Igår var det som bekant midsommarafton. Vi ställde in våra planer på grund av det utlovade spöregnandet enligt prognoserna och stannade hemma. Visserligen hade vi jättetrevligt ändå, men lite surt när timme efter timme med mestadels sol gick, och vi insåg hur mkt av våra "standardplaner" som kunde ha genomförts trots allt. Fiskorv!

Nåja, vi hade som sagt trevligt ändå och på kvällen (snubblande nära natt faktiskt) satte vi oss allihop och spelade brädspel. Det är inte alltför ofta vi hinner (läs tar oss tid) sätta oss allihop och göra sådant, alltså när alla har tid. Ja alla utom Joey då, som är på en kompis landställe och firar traditionell midsommar. Antar jag. Vi spelade dels Domination, ett spel med dominobrickor som man skall skapa fyrkanter och få så många som möjligt före alla andra = dominera spelplanen med sin färg. Jag och Tilde kom tvåa och dominerade inte alls som vi planerat hela spelplanen. Kanske lika bra det, för jag vet inte hur många fler rutor vi kunnar markera med vår färg, eftersom Tilde lekte med våra "ploppar" och lyckades ha bort ett gäng under spelets gång. Ha bort = tappa genomskinliga gula plastmarker på vårt parkettgolv i köket i snarlik nyans = ingen orkade leta vidare mycket. Dammsugaren kommer garanterat att hitta dem . Hur som haver, Nathalie vann med 4 ploppar tror jag. Spelomgången visade också vilket bra poker face Leon har, och vilket uruselt Emmy och Natta har. Så fort man lade ut en bricka som skapade läge att skapa en ny ruta för någon av dem, så började de vrida och vända sig på stolarna eller dra sig i läpparna för att dölja sina stora triumferande leenden.

Efter detta åkte de tre yngsta barnen i säng och Jani, jag och Natta plockade fram ett annat spel. Rummy. Hur kul som helst, om än aningen mer tidskrävande. Kan ju säga att detta var sista gången jag spelar medan Tilde fortfarande är vaken. Hon kom upp igen då hon såg att vi plockade fram nytt spel. Sedan satt hon med under det första partiet. Inget bra alls! "Mamma, du har röda 4 5 6 och 8, men ingen 7?" eller "Mamma, varför har du tre sånna med A på?" eller "Ahaaa, tre 9:or". Tusen tack lilla skvallerbytta!

Iförrgår var jag på en utflykt, som skulle varit en mindre sådan bara över dagen. Men ack vad jag bedrog mig. Vid 10 åkte jag i sällskap med Hanna och tittade på en av Bonzos söner som bor inte allt för lånt bort, och som tyvärr är till salu. Tyvärr för att jag tyckte att han var riktigt, riktigt trevlig och det hade varit skoj om han fått en chans att visas fram. Men det var roligt att få se honom iaf. Efter denna titt, så åkte vi vidare med transporten påkopplad söderut och siktet på Sparreholm och Humledal. Där skulle vi dels kolla på hingstarna som går på kollo och också hämta ett sto som de sålt, vilket skulle uppåt på betäckning innan hon exporteras till Norge. I vanliga fall tar resan mellan oss och Humledal ca 1,5 timme. Nu tog den minst en timme extra. Av dessa tillbringade vi drygt 1,5 i en tvärseg bilkö! Och när vi kommer fram, då har himlen öppnat sig och det spöregnar. Oj så skoj att gå ut i hingsthagen då... men jo då, de andra var inte alls så knussliga och värdinnan bokstavligen stövlade ut till grabbarna - en annan var ju smidigt nog iförd sonens foppatofflor, och som alla vet är det ju 137 runda fina hål i vardera toffla . Snacka glashalt, sulan är ju helt blank på dessa och vid ett par tillfällen var jag på väg att inta liggläge i geografin. Men jag fick iaf träffa grabbarna och de såg, vilket jag redan visste, alldeles förträffligt välmående ut. De såg iofs rätt slimmade och sunkiga ut eftersom de, i likhet med mina byxor, var dyngsura. Men de ser annars ut att stormtrivas, fattas bara annat i den härliga hagen! En del har de yngre förändrats också, jag var tvungen att få dem grupperade rätt för att kunna jämföra de kännetecken jag har på dem medan de stod intill varandra, och till slut "hittade" jag dem allihop. Men med tanke på hur mkt som ändras på en betessäsong, och att jag ser dem så lite ändå, så är jag evigt tacksam att de varenda en av dem är chipmärkt!
Efter att vi kollat dem allihop och både jag och Hanna, som inte heller hade annat än gympaskor, sett till att bli dyngsura upp till knäna så lastades det sålda stoet och vi begav oss hemåt. Klockan var då nästan 16 och jag behövde vara hemma till 18, då jag behövde lämna pengar till Joey som skulle åka till kompisens land då och hade en båt att passa. Vilket skämt! När klockan var 18, så satt jag en mil hemifrån i en ännu segare kö än på nedvägen. Det löste sig ändå efter smärre panik och jag kunde sega vidare i skapligt lugn och ro. Tills vi kom till Täby, för jag behövde hämta medicin på apoteket och fick låta Hanna och ponny vänta medan jag rusade in och fixade det. Visserligen stängde de 19, men jag vågade inte chansa på att jag skulle hinna tillbaka i tid. Tur det, för klockan var väl 19:10 typ då stoet var avlastat och Hanna avsläppt hos sig. Då infann sig nästa panik. Jag skulle minsann till systemet också, och där stängde de klockan 20. Gasen i botten med transporten hängandes bakom, det fanns inte tid att stanna i stallet och koppla loss den tyckte jag. Och åter igen hade jag tur, för åtta minuter innan stängningdags parkerade jag utanför bolaget. Phew! Genomstressad ringde jag hem och talade om att jag hunnit och att jag var på väg hem, jag skulle bara ställa släpet i stallet. Sagt och gjort. När jag håller på och kopplar loss släpet blir jag via telefon påmind om nästa grej... Vi skulle ju köpa hem pizza och äta, eftersom det blev så sent... De stängde 21! Och klockan var nästan halv! Gasen i botten igen, hem och plocka upp familjen och sladda in framför pizzerian 5 minuter innan stängning. SUCK! Vilken jävla dag! Men, jag hade ju trevligt sällskap i bilen hela dagen, på vår "kortare utflykt", så det fanns iaf någon att babbla med under tiden vi satt i kö.
Tack för en ändå trevlig resa!

I onsdags var jag på begravning också, ensam bland ett hundratal andra varav jag kände igen kanske 15. Men, jag ville åtminstone visa mitt deltagande, särskilt för en av de "anhöriga" och stannade bara så länge som man "bör". Att stanna och äta/mingla kändes inte det minsta rätt, så jag begav mig hemåt ganska snart. En vacker liten kyrka och vackert väder = en fin begravning, om man kan uttrycka sig så.

Annars händer inte mycket alls. Sommarlovet har ju nu börjar även för Tilde och Emmy har avslutat det första av sommarens två 4H-läger. Med lite tur, och lite pengar, skall hon förhoppningsvis även komma iväg på hästläger i år igen - och därmed jag på ett par dygns miljöombyte och trevligt umgänge. Jag håller mina båda tummar för att det går att ordna. Sedan vill vi ju ha en del trevligt väder såklart, för Emmy vill givetvis hinna vara i stallet en del och pyssla med/rida på Nynna. Helst av allt, hade jag (nej Emmy det är inget att hoppas på) velat kunna skicka Emmy på läger med sin ponny, men dels har jag inte råd och dels vet jag inga bra sådana. Men man kan ju få önska och drömma, det är åtminstone alldeles gratis! Två födelsedagar har vi att avverka under de kommande veckorna också. Natta fyller 17 den 25:e och Emmy fyller 10 den 29:e. Emmy är visserligen informerad om att den alldeles egna vita ponnyn är i princip allt hon får av oss - det är liksom nog.

Det börjar dra ihop sig för att kolla mina egna ston med UL snart, så jag får koll på läget. Ett tag funderade jag på att strunta i det, men återigen... inför vinterfodringar och hagplaceringar så känns det ju bäst att veta om de är dräktiga eller ej.

Just det, det verkar som om det inte är alldeles så många dagar kvar tills marsvinshonan får sina ungar. Emmy, och till och med - tro det eller ej - Nathalie, väntar spänt/nyfiket på resultatet. Jag hoppas såklart att det går smidigt och att det blir lagom många, dvs 2-3 stycken. Vi vet ju inte exakt vilken dag hon parades, men nu har det gått de dygn som "ska gå" om hon tog sig direkt då hon släpptes ihop med hanen. Med lite "otur" så brunstade hon inte förrän 2 veckor efter det. Så max 2 veckor till alltså. Hon är inte så jättestor om magen, så antingen är det tid kvar, eller så blir det som jag hoppas - en liten kull. Lite graviditetsnojja har hon fått också, från att knappt ha rört broccolin så sliter hon den nästan ur handen på mig när jag kommer med den. Nej då, jag vet att det bara handlar om att hon vant sig vid smaken nu.

Well, hoppas alla haft en minst lika trevlig midsommarafton som vi hade! Och god morgon!

Otroligt, typ...

Jag har inte bara skickat in alla fölens passansökningar i en (för mig) ovanligt snabb vändning i år. Nej jag har minsann fyllt i alla betäckningsrapporter för de som betäckts/går med hingstarna nu. Det är sådant där trist pillerarbete jag brukar skjuta upp i det längsta. Jag måste säga att det känns rätt bekvämt att ha så mkt gjort, före midsommar! Särskilt som jag har en stark aning om att andra förmodligen fyller i allt, riktigt och prydligt, löpande under hela säsongen... Smidigt.

Jag har lagt in årets skol- och dagisbilder av våra barn på hemsidan. Eller nja, årets och årets. Dessa bilder togs ju innan jul. De ligger på sidan "om oss", men jag lägger in dem här också. Så kan släkten se hur de ser ut (såg ut i vintras), vissa av dem träffar vi ju oerhört sällan. Att Tildes bild ser väldigt ljus och blänkande ut beror vare sig på dålig fotograf eller flammigt barn, utan på att scannern inte riktigt var på humör att samarbeta och minnas mina inställningar.

Jag vill också passa på att lägga in en bild på mammas vackra Welma, som Marie tog i samband med Nynna-bilderna jag skrev om igår.

Förresten. Igår höll jag på att få spunk! Jag var på Granngården och fördrev tiden mellan avlämnandet av Tilde på dagis till dess att Elgiganten behagade öppna. Jag skulle ju bara köpa en avslutningspresent åt Natta lite snabbt hade jag tänkt, och sedan skynda mig hem igen. Men nu öppnade inte slöhögarna butiken förrän klockan 11, vilket gjorde att jag behövde "göra av med" en dryg timma. Nåväl, inne på Granngården bestämde jag mig för att kolla efter någon vettig hundmat åt Alba. Eftersom hon börjar bli till åren, så ville jag åtminstone kolla upp alternativen för seniorhundar. Först passerade jag hyllorna med Doggy, vilket jag aldrig någonsin vill mata min hund med. Sen en hylla till med billiga märken jag knappt hört talas om, och därmed inte intressant. Jag hittade ett par sorter i mellansektionen, som verkade vara ungefär vad jag tänkt mig gällande innehållet. När jag lastat på säcken på vagnen så, för skojs skull, gick jag och tittade på de mer exklusiva märkena - en del hade till och med glittriga säckar som såg väldans flashiga ut i mängder av olika färger/sorter. Jag strosade runt där och läste på säckarna och där, mitt bland de högblanka lila och gröna säckarna, hittade jag ett foder som verkade kanon! Perfekt, jag styrde om kundvagnen och tänkte gå och ställa tillbaka min trista billigt designade pappsäck med hundmat. Då kom jag på att jag borde kolla priset först, så jag faktiskt hade pengar nog med mig. För det begriper ju vem som helst, att de där märkena kostar mer än mitt mellanklassfoder. Jag höll på att sätta tungan i halsen. Inte nog med att min tristare säck innehöll 15 kg foder, mot de flashiga som innehöll 10. Nej då, prisskillnaden mellan dessa två säckar var nästan FYRAHUNDRA kronor! Fyrahundra! De måste ha petat in små diamanter i hundmatskulorna? Hur kan annars 10 kilo hundmat kosta 795 kronor?! Och det här köper folk? För 795 kronor? För åttio kronor kilot? Herregud!

Självklart är även Alba värd vettigt och bra foder, men här gick det lite väl långt. Åttahundra kronor!? Jag kan inte släppa det... Vilket rån! Alba fick nu nöja sig med den billigare sorten jag valde först och verkade helt nöjd, trots att hon inte fick äta intill en fräckt designad fodersäck hon skulle kunnat spegla sig på. Hennes foder är fullt dugligt och trots att det låg på "mellanklassraden", så fick jag minsann betala nästan 400:- för dessa 15 kg. Men aldrig att jag betalar 800 för en säck hundmat! Som man dessutom, enligt utfodringsanvisningarna, skulle ge flera dl mer per dygn av. Har man en liten "råtthund" typ, då kan jag eventuellt förstå att man anser att priset är okej. Men för en stor hundras, då räcker ju inte 800-kronorssäcken vidare länge alls. Urk!

Ha en bra dag!

Skolavslutning och betäckningsplaner

Jag börjar dagens inlägg med att skryta, ännu mer, om Nathalies gymnasiebetyg. Kan inte riktigt förklara vilken triumf det känns som, när det går så himla bra för henne. Med tanke på vissa släktingar och deras ridturer en gång i tiden på alldeles för höga hästar, då vissa nedlåtande dömde ut folk som man inte ansåg vara lika "fina" som dem själva - så känns det så bra. Jäkla patrask! Hur som helst, bortsett från triumfkänslorna, så blir jag alldeles varm inombords när jag ser och hör hur stolt Natta själv är över sina betyg och vad hon faktiskt klarar av. Jo, jo jag vet att billioner och trillioner andra ungdomar får både lika bra och ännu bättre betyg - jag tror inte detta är en sensation förbehållen min dotter. Men jag är så glad för hennes skull, och ruskigt stolt. Så ja jag tjatar och upprepar, men det gör jag ju så ofta om annat ändå. Till poängen med hela stycket då... Det var, fick jag veta igår, inte som jag skrev 9 ämnen/kurser hon fick slutbetyg i utan 10. My mistake. Sorry. Och av dessa fick hon MVG i 7 och VG i 3. Engelskan är det MVG som tillkom efter sista inlägget och Estetisk verksamhet (Bild) var det sista VG-betyget. Underbara unge, du är så duktig!

Inget av de andra barnen får ännu betyg, men deras utlåtanden ger inget att vara vare sig orolig eller mindre nöjd över. De är faktiskt ganska flitiga allihop tycker jag. Fast det finns en sak jag skulle önska kunde bli bättre... Jag önskar att någon kunde få min käre son att ha byxorna PÅ sig ordentligt. Som jag sagt innan, så tycker jag att "modet" (hur ngt så fult alls kan bli en modefluga?) med att killarna har sina byxor sittandes strax under skinkornas slut. En del har vett (skam?) att åtminstone ha brallorna sittandes på halva baken, men inte min son inte. Joeys byxor sitter under skinkorna minsann. Böjer han sig framåt ser det inte ens ut som om han har annat än kalsonger på. Så, jag skulle bli väldigt glad om någon som kan påverka trenderna gjorde det. Uppåt midjan till... Killars byxor skall sitta över höfterna ungefär ju, lite beroende på hur de är byggda givetvis. Men typ. Utöver detta, är jag väldigt nöjd med hela gänget.

Betäckningsplanerna då. Jag inser att jag inte kan betäcka alla ston som har åldern inne, dels för att det inte alltid i dagsläget (iaf inte just när man bäst behöver) är lätt att sälja häst. Särskilt inte om man har lite krav på det blivande nya hemmet. Eller om man faktiskt skulle vilja ha betalt för den häst man fött upp. Dels så vill jag gärna behålla mina årsföl för att se vad det blir av dem, åtminstone ett tag framöver. Och ännu ett skäl, är att jag helst vill att årets stoföl får gå kvar med sina mammor tills de blir naturligt avvanda av dem. Hedwig behöver tuttas ur, särskilt som hon så tidigt nekade Hera att dia - och behöll alla hekton för sig själv. Livia skall ju betäckas om ändå, eftersom jag bara har henne en säsong till. Men hon har mkt vikt att ta av och skulle göra sig själv en tjänst kanske, om hon övertog Lavas roll som allmän mjölkbar i ungstoflocken... Pandora har även hon en tendens att bli för rund, så jag hoppas hennes dotter kan hålla henne i lagom trim. Sen "madame superbängel tvärtemot", dvs Epona då. Hon kan istället behöva en paus, eftersom hon verkligen ser till att ge allt och lite till åt sina föl. Hon får, om det nu blir så i år igen, lov att tuttas ur i höst och ta igen det sen, när hon går tom en sommar. Nej då, självklart skall hon inte tuttas ur så hon blir FÖR smal, blir det så mkt så får man ju såklart stödfodra. Måste bara markera det, för jag kan ana vilka som annars dragit underliga slutsatser av det jag skrev.
Så, de som inte betäcks i år (om jag inte ändrar mig alltså, suck...) är Epona, Hedwig, Pandora och Buu. Tyvärr är det ändå lite för många som jag "måste" betäcka, av olika skäl (de äldre märrarna tex). Det blir Babsan, Bellis, Helvise, Moira, Livia och Xenia. Om det visar sig att Xenia och/eller Bellis inte tar sig i år heller, då kanske jag tar någon av de andra ändå. Det visar sig vid nästa UL. Och vem vet, Helvise kanske inte heller alls kan bli dräktig. Eller behålla fostret hela vägen fram. Nä, inte "olyckskorpa" så här på morgonkvisten. Det blir som det blir. Den som lever får nog se.

Nu skall barnen göras iordning för sina respektive avslutningar. Sommarlov om bara ett par timmar! Barnen längtar efter sin frihet, jag personligen bävar inför kaoset som blir när vardagsrutinerna slopas. För att inte tala om hur mycket mer det blir att göra hemma, diska och sådant där superskojsigt. Fast, bonusen är ju sovmorgnarna och senare kvällar.

Just det. Marie tog lite bilder då hon kom och levererade Nynna i mitten av maj. En del av de bilderna finns nu på Nynnas egna sida och i hennes fotoalbum. På de bilderna kan man alltså se hur hon ser ut nu... avblekt och inte grå.

Lön för mödan

Jag fick just SMS av min äldsta dotter, som just fått reda på vad hon får för betyg i de kurser hon läst klart. Och jag är så überstolt över henne att jag måste rosa henne offentligt. Hon får betyg i 9 ämnen denna termin och hon får av dessa 6 MVG (Svenska, Kriminologi, Matte A, Livskunskap, Pedagogiskt drama och Samhällskunskap) och 2 VG (Franska, Historia). I Engelska får hon veta sitt betyg i morgon. Jag är så stolt över dig Nathalie!

Skam den som ger sig!

Det händer då och då att jag har nytta av att vara envis, tjurskalligt envis emellanåt. Jag har efter en massa läsande och sökande äntligen fått ordning på min dator och de problem Vista skapat för mina favoritprogram. Nu fungerar de allihop, och jag slapp formatera om hela "alltet". Det hade kanske gått snabbare att formatera, så här med facit i hand över hur långdraget det blev. Men det känns ändå ganska skönt att veta vad jag skall göra när, när inte om, det inträffar liknande problem igen. Nu funkar mao både Photoshop och Dreamweaver perfekt. Små, egentligen betydelselösa, saker som gör mig så lättad - allt blir så mycket enklare så här. Nja, inte precis ordagrant "allt", men det som har med detta att göra åtminstone. Så nu skall jag sätta fart under kommande dagar att göra klart de bilder som väntar, och sedan den manual som utlovats så att uppdateringarna kan flyta på för "folk" utan att jag behöver vara behjälplig hela tiden.

"What saves a man is to take a step. Then another step.
It is always the same step, but you have to take it. "

- Antoine de Saint-Exupery

På det privata planet händer det väl en hel del, både på gott och ont. Dock inget ont som är någon större katastrof - mer än möjligen att tvättberget verkar omöjligt att avverka... Barnen mår prima och räknar ner timmarna till den stundande avslutningen och det mycket efterlängtade sommarlovet. Det är en större och större nedräkning för varje år som går och barnen blir större. De mindre har innan haft ganska kul på fritids och inte på detta vis längtat innan. Men nu, så pratar de knappt om annat. Tilde å andra sidan kommer att avsky att inte få vara på dagis på så många veckor. Hon älskar ju att vara där. Visserligen älskar hon att vara i tex stallet också, men helst efter dagis så hon får göra både och. Men eftersom de skall ha ledigt, lugn och ro - så får en annan engagera sig till max och roa dem som behöver roas. Semester... jo förvisso blir det ju sovmorgnar, särskilt som det inte längre är några fölningar att övervaka. Men annars...

Jag har den sista tiden haft en hel del att fundera på. Bland annat har jag blivit påtvingad dåligt samvete och skuldkänslor över en situation jag inte på något vis råder över, inte har skapat eller kunnat påverka öht - för att inte tala om hur lurad jag känner mig ha blivit, även om det må ha varit oavsiktligt. Att inte få besked, att inte få kunna ge besked i min tur och att inte få avslut - det gör mig hyperstressad. Och att när man kontaktar berörda instanser inte få veta ngt mer än att "man arbetar vidare", det gör mig förbaskat less. Det är skillnad på vem man är, vem man känner och "vad man har för bagage". Enligt sista läkarbesöket kan det mkt väl vara detta som gett mig både magsåret och stressbölderna. Bölder stora som golfbollar som jag fått dränera, på benen och till och med en i ljumsken. Inte en vidare lustig sak att ha kan jag säga. Hade kanske varit lustigare åtminstone på "pappret" om det varit en bokstavlig "böld i röven" - men nu kunde jag varken sitta, ligga eller stå utan att det gjorde ont som fasen. Tack och lov är de borta nu igen.

Något annat som iaf irriterar lika mkt som en "böld i röven" är de personer som i princip omyndigförklarar en. Som baseras på att jag dels uttryckt att jag är trött/utmattad/less, eller vad jag nu har använt för ord. Andra sitter och "bestämmer"/tycker till om när jag har nog att göra eller dividerar om huruvida jag skall orka med ett eller annat. För tusan, jag kan själv avgöra vad jag orkar och klarar av. Jag är så fruktansvärt less på att andra talar om vad jag kan och inte. Jag ogillar att behandlas som en femåring. Och om någon nu på allvar skulle bekymra sig av välmening, om huruvida jag orkar något eller ej - så fråga mig direkt istället!

Jag insåg häromdagen, när jag kollade igenom sommarplaneringen, att det dröjer ett tag innan det är dags för utställning igen. Känns trist, men samtidigt ganska skönt. För sen när det väl drar igång, då blir det rätt mycket varenda helg ser det ut som. Jag har ju ett gäng jag skulle vilja få visade i sommar. Treåringarna har säkrat sina dubbelguldsdiplom, så de får vara hemma tills det är dags för sommarpremieringarna. Epona och Pandora med döttrar skulle jag vilja få visade en gång var, likaså Baronessa och Bellami. Drama skulle vara roligt att ta ut också, men hon har varit ut så det blir om jag får "plats över" någonstans. Sen är det Jinx... Sen är det ju unghingstarna... Ja, det finns att visa om man orkar/vill. Nåja, det finns värre saker att bekymra sig för... som ekonomin. Det gäller att ha råd med detta. Vi som skulle "komma ikapp" snabbt. Eller hur. Efter sjukskrivning av maken en period och allt annat som skulle "ikapp", så är vi tillbaka på ruta ett, med bättre än innan - men med massor att ta igen. Så den där semestern jag hade planerat, den är lite grann - uppskjuten. Bleh!

Alla Jinx föl för året är nu födda. Resultatet blev av 9 betäckningar 7 ston och 1 hingst. Xenia tog sig ju aldrig, men togs ju ändå med i språngrullan - så hon är nr 9 som alltså inte blev ngt alls. Av Bonzos betäckningar saknas ännu resultatet för tre av stona, varav 2 inte har fölat ännu. En borde ha fölat, men där har jag ännu inget hört.

Irriterande sommarplågor & underbara pillerkottar

I vanlig ordning, så måste jag klaga minst en gång per sommar på de plågor som irriterar vartenda år. Då menar jag inte bara fästingar, knott, bromsar och huggormsäckel. Nej, jag menar de förbaskade cyklisterna! I hela den här staden finns det cykelbanor. Man kan ta sig genom hela stan, åt alla håll, på dessa. Men inte då. De SKA bara cykla på 70 och 90-vägarna. Och tydligen fungerar det inte att motionera på detta vis, om man inte får göra det minst två i bredd! Minst. Och för att inte tala om de självmordsbenägna galningarna som tar sig fram halvliggandes i sina underliga "cyklar". Man ser dem ju inte när de slemmar fram längs dikeskanterna. Snabba som tusan är de iofs, men det är min bil också - och plötsligt efter en lite snävare kurva har man en sådan galning liggandes framför bilen. Det gäller att ha koll på mer än bara rådjur, vildsvin och älgar som korsar vägarna lite här och där alltså. Även "slemcyklar" måste man spana efter. Så, nu har jag spytt galla över det även i år - så nu är det officiellt sommar!

Jag är halvt "chockad" över att mina fölningar är avklarade redan. Innan sommaren knappt hann börja. Men gud så skönt det är att slippa våndas mer i år, för just det åtminstone. Jag postade till och med mina passansökningar igår, samtliga - innan midsommar! Det brukar ju inte riktigt vara klart förrän då annars. När jag ändå lekte redig med mina papper, så passade jag på att anmäla till hingstpremieringen i september också. Så nu är även det avklarat. Med till posten hade jag också alla utmärkelser från treårstestet som nu är skickade. Snart är allt liggande pappersarbete avklarat, vad ska jag då gå omkring och ha dåligt samvete för att jag inte fixat? Jo det är klart, de hemsidor som ligger på "hög" kanske, men där handlar det ju mer om att jag måste formatera om min dator innan jag kan göra klart. Sabla manick! Men jag tänkte försöka ordna det under veckan, måste bara skaffa en till extern disk så jag kan flytta allt som ligger här. Det tar ju sådan tiiid, och är pruttigt trist. Men det blir förhoppningsvis bra när det är klart. Får trösta mig med det.

"If you get up one more time than you fall
you will make it through."

- Kinesiskt ordspråk

"Strength does not come from physical capacity.
It comes from an indomitable will."

- Mahatma Gandhi

Tildes födelsedag har vi firat också. Bara med familjen än så länge. På söndag väntar stallkalas och i veckan kommer mormor. Tilde var mer än nöjd då hon somnade i sin säng, som var till brädden fylld med de nya kläderna och Bamse-lakan och handdukar. En leksaksservis i porslin med Pippi-motiv som hon fick, hade hon också bäddat ner där, men den fick jag avlägsna ganska snabbt. För hur skönt sover man på en stenhård tekanna? Igår på hennes födelsedag åkte vi (jag, Jani, Emmy, Leon & Tilde) till Täby och åt glass - allt enligt den nyblivna 4-åringens önskemål. Hon har blivit stor nu, särskilt enligt sin egen mening. Hon valde till och med att inte ta med nappen till dagis, utan lämnade den i bilen. Igår, då när hon blev stor. Idag var hon återigen, enligt eget ordval "en liten pillerkotte" och ville ha tryggheten i att veta att nappen låg i hennes korg. Det svänger snabbt.

Hera, som tappade massor av hull i våras, och varit eländig länge eftersom hon ganska tidigt tvingades sluta dia sin mamma - hon har nu hittat nya sätt att återhämta sig. Medan Hedwig var högdräktig, så gick hon och Hera i stallhagen ihop med Lava som fölade i samma veva. När Hedwig mer och mer stötte bort Hera på allvar, så tog Lava över. Hon blev Heras trygghet. Mer än så såg jag idag, då Lavas lilla dotter stod på ena sidan av henne och diade. Och Hera på den andra. När Lavas föl blivit mätt och lade sig ner i gräset, då fortsatte Hera dia en lång stund. Lava är verkligen alla fölens extramorsa, på alla sätt. Buu diade ju henne länge ihop med Leia hon med. Inte så konstigt att Lava behöver stödfodras periodvis, när hon föder både sitt årsföl och andras åringar.

Bonzo fick en ny fru idag, en fux. Han tyckte att hon var väldigt läcker och sprang och kråmade sig mer än vanligt. Om det beror på att hon var en läcker rödhätta, eller egentligen bara på att de andra fruarna börjar bli trista (läs färdigbetäckta) - det vet bara han.

Eftersom Emmy blivit med Welsh Mountain, så har jag försökt surfa runt och lära mig lite mer om rasen. Och givetvis lusläser jag stuteriernas hemsidor och tittar på alla vackra ponnyer på de bilder som finns. Och jag har sett något underbart! Jag ska inte köpa något, inte ens om hon var till salu, men jag har råkat snubbla över det vackraste WM-sto jag någonsin sett. Okej, jag har inte sett värstans många och visst, jag kan inte rasen och vet såklart inte om hon är så vacker på "riktigt". Men vilket sto! Henne kommer jag drömma om länge! Oavsett om det är det bästa av det bästa enligt "welshfolket", så kommer hon vara mitt ideal. Dräggel!

Just det, helt babyfritt blir det inte i sommar trots allt. Vi kommer ju att få tillökning om ett par veckor igen, denna gång i form av marsvinsungar!

Helvise är precis i slutet av sin brunst, och nu blir det spännande att se. Blir hon dräktig öht? Kan hon behålla fölet? Eller har det som skadat henne tidigare gjort att hon inte kan bära fram föl? Behandlingen av hennes skador i bog/frambenet kommer vi nu att försöka få igång, med lite tur kanske vi kan få henne schysst igen. Jag måste dock inflika, att det hade varit fruktansvärt mycket enklare om vi fått veta vad som hänt. Jag har ju bara ett mail, där det står ATT hon skadats och att det varit ngt med musklerna. Mer vet jag inte. Inte vad, inte när och inte hur det uppstått. Så snacka om att leta i blindo. Det är kanske inbillning/tur, men jag hoppas att det blivit en liten aning bättre. För nu kan hon verkas (om än i väldigt korta stunder), utan att man måste ge henne lugnande innan det onda benet lyfts. De andra tre hovarna är det aldrig minsta problem med, hon kan stå lös i princip medan man verkar. Men detta benet - då tar det hus i helvete. Dessutom börjar jag bli nöjd med hur hoven ser ut , den har ju varit ganska underligt formad.

Idag avled Yvonne Lindstöm. Yvonne hade tillsammans med sin make Olle stuteriet Östertorp, vilket lades ner för några år sedan. Mina tankar går givetvis till Olle, men ännu mer till Marie , som jobbat för - och levt tillsammans med - familjen Lindström i nästan 20 år.