2007-07-27 (15:35)
Idag fick två av Bonzos döttrar diplom på premieringen nere i Svenljunga - jag är så glad! Mina fine, fine Bonzo! Vi visste väl att han kunde... :-)

2007-07-27 (00:30)
Vilken blåsning! :-)
Igår ringde Nicke o frågade om han kunde få "låna" Emmy idag på dagen. Visst, inga problem sa jag. Frågade så där som vanligt bara vad de skulle göra och fick till svar "en fotogrej". Jaha, inget mer med det...
Det var ingen "fotogrej" - han och Åsa gifte sig idag! I största hemlighet och med bara Emmy som gäst plus två släktingar som vittnen. Vilken överraskning. :-)
Nåja, huvudsaken är att de fick sin speciella dag, precis så speciell som de ville ha den. Lyckliga lär de ju bli, jag vet inte många som verkar passa så bra ihop som de två.
Grattis Nicke och Åsa!

I morgon opererar Jani sig. Det skall bli "spännande" att se hur pass han alls kan röra armen efteråt och hur lång tid det tar innan han kan fungera som folk igen. Hoppas det går bra och snabbt.

2007-07-23 (14:45)
En helt underbar helg har jag haft. Jag fick en minisemester (vilket jag verkligen behövde) och åkte med Ann-Christine, Fia och Jemla ner till Hans och Märta. Där skulle de ha ShettisWeekend och Öppet Hus. Vi startade från Stockholm vid 9 (en timme senare än beräknat) och var nere på Humledal vid 11. Efter att ha tittat på deras hästar en stund packade vi in oss i bilen och åkte söderut. Vi åkte lite fel vid ett (troligen fler) tillfälle och hamnade på Axevalla travbana precis då Stochampionatet var slut och all publik skulle åka därifrån. Eftersom vi hunnit påbörja svängen in på parkeringen innan vi uppfattade situationen så fastnade vi i "kösystemet" och fick åka runt hela parkeringen för att komma ut igen. Det tog sin lilla stund.
När vi väl kom fram till Borgstena var alla redan på plats och lagom glada i hågen. :-) Grillspetten låg på grillarna och vi kunde i princip gå raka vägen in och äta. Perfekt mao :-D
Hans och Märta hade fixat det så himla fint överallt, satt nummer på varenda häst och fixat en lista man kunde kolla upp numren på så man fick veta namn o stam på respektive ponny. Tur var väl det, med tanke på att där fanns ett 60-tal. En massa jättefina ponnyer som jag gärna skulle tagit med hem hittade jag. Ett tvåårssto föll jag för särskilt, som i mina ögon var snubblande nära perfekt :-P
Efter god mat, en intressant "föreläsning" av en uppfödare från moderlandet så var det dags för mingel och umgänge. Många av dem som var med i Holland var där, så vi tog vid där vi avslutade i januari och körde på med skämtandet på väldigt låg och "kladdig" nivå. Madame Ballongfot berättade också en del mer icke rumsrena historier som var av den "kladdiga" sorten. Vi låg i princip över bänkarna och gapskrattade. Så härlig stämning!
När klockan blev morgon gick vi och lade oss och hann få ett par timmars sömn innan det började lukta nybakt bröd i hela huset och det var dags att kliva upp. Märta, du är så super som orkat förbereda allt detta i matväg - jag är full av beundran! Och det var dessutom gott, till råga på allt. :-D

Efter en föreläsning om fång och diverse annat så gav vi oss iväg igen och skulle på hemvägen hämta en ponny som Ann-Christine köpt. Vi guidades genom Vårgårda industriområde innan vi kom rätt (guidens standardfras var - "Här är det. Tror jag") Men vi kom framtill slut. :-) En jättevacker ettåring med toppstam är det. Skulle gärna ha den själv... 
Vid halv elva på kvällen var vi framme på Humledal igen, och jag och Fia (Jemla åkte hem på dagen med Kenneth o Maggan) åkte vidare hemåt. 10 över ett kom jag hem och det kändes jätteskönt att var hemma igen. Men skönt att ha fått ladda om batterierna och komma ifrån vardagen lite med goda vänner.
Hoppas det blir en likadan helg nästa år!  Det vore jätteroligt!

En ny Hollandsresa kommer att anordnas, men i ny regi. Jag hoppas många tar chansen att åka på den resan, då det ju verkligen är en upplevelse att dels åka och titta på så många vackra hästar och dels alla trevliga människor man träffar/lär känna på kuppen. Mer information kommer att läggas ut lite här och där snart.

Btw. En sak som äcklar mig mkt, det är långfingrade människor som inte kan hålla sina kletiga fingrar ur andra människors "kakburkar". Man kan inte kalla sig vän, inte ens kamrat/bekant, när man stjäl av varandra. Så lågt att det finns inte ord att beskriva det.

2007-07-20 (01:45)
Idag har vi varit och handlat lite välbehövliga kläder åt Tilde. Bland annat nya gummistövlar och lite tröjor. ALLT vi köpte, även strumporna, är det Bamse på. :-) Hennes ögon for som flipperkulor då jag "bläddrade" bland kläderna på Lindex. "Basse! Min!" Så slet hon ner kläder, givetvis oavsett storlek, i vagnen som en tok. :-)
Hon är totalt Bamsefixerad. En video står på dygnet runt, även om hon knappt tittar på den. Hon har fyra mjukisdjur hon kånkar runt på, en Bamse ("Basse"), en Skalman ("Kalmann"), en Skutt ("Schkutt") och en Heffaklump ("Häffa"). Dessa skall sovas med, manskall pussa dem godnatt (o godmorgon också). De skall vara med vid blöjbyten och alla andra tillfällen hon kommer ihåg dem vid. Nu fick hon ju nya gummistövlar också och tro mig, det var en kamp utan dess like att få henne i säng utan att ha stövlarna på! :-D

För snart ett år sedan, bad jag en person i min närmsta krets hjälpa mig med att åka till posten och fixa en grej. Jag var ute i sista sekund och jag och hela familjen var ruskigt magsjuka så jag kunde inte åka själv. Jag lämnade allt färdigt, ett inbetalningskort färdigskrivet och allt. Plus pengarna. Frid och fröjd. Trodde jag.
Idag fick jag veta att det inte blev betalt. Jag har försökt nå personen för att få veta vad som hänt och då jag väl lyckades blev svaret inget alls. H*n la på luren. Jag var så dum! Jag bad inte att få kvittot, jag har inte tänkt på detta ens en sekund sedan dess. Jag ansåg det avklarat och inget annat. Fy FAN vad pinsamt! Jag kan inte skylla på ngn annan än mig själv då detta var mitt ansvar. Men jag FÅR och tänker vara ruskigt besviken och jäkligt generad för att detta skett. Det är så förbaskat pinsamt. Och inte har jag pengar till det nu heller. Det har dessutom gått till inkasso. Jag HATAR falska människor. Ännu mer hatar jag att jag har dem i min direkta närhet. Jag kommer aldrig befatta mig med denna person igen, detta var liksom droppen.
Läser du detta (jag vet att du gör det) - så "far åt pipsvängen"! :-(

Nåja, hästarna mår iaf bra. Bonzo sköter det han skall alldeles av egen maskin (som alla andra hingstar också gör). Så skönt att bara sitta i och utanför hagen och glo på dem. Jag hoppas alla blivit dräktiga på sina sista brunster. Han har ju haft det ganska lugnt i år, så det borde ha gått bra. Idag satte jag grimma på Bellami för första gången. Efter en liten fight fick hon se sig slagen :-) 
Alba försvann också idag. Hon var på stallplanen då Maggan och Kenneth kom, men sen då min mamma kom - då var hon puts väck. Jag och mamma gick och ropade en bra stund, men ingen Alba. Efter en halvtimme kom hon, kravlande längs vägen. Hon var helt slut! Orkade knappt gå alls. Hon kämpade sig upp till stallet och där skulle hon smaska i sig en hovbit, men orkade knappt tugga den alls. Ikväll har hon legat utslagen på golvet och inte gjort mkt väsen av sig alls. Jag undrar vilket party hon varit på? Hon var borta i max en och en halv timme. Jag märkte inte att hon var borta förrän mamma och min syster kom och släppte utsina hundar. De brukar alltid fara omkring och leka och det var då vi såg att ngt fattades. Annars går ju hundarna som de vill överallt. Konstigt, hon brukar aldrig sticka - inte ens då hon löper.
Mamma och Anna (systern) kom för att låta Matilda (systerdottern) rida igen. Hon gjorde det för ngn vecka sen också och tyckte det var jättekul. Hon travade själv även idag. :-)

Nu ska jag försöka sova, jag är döv på ena örat av ngt slags tjafs innanför ena trumhinnan, så jag kan bara ligga på ena sidan, annars stockas örat igen. Jäkla otyg. Jag är lite dålig på att ta mig till läkare då det är ngt, så jag har mig själv att skylla. Ganska skönt att kunna säga "va, det har jag inte hört att du sagt?" :-) 

2007-07-14 (01:55)
Jag har under ett års tid, nästan dagligen, sett en äldre kvinna i området. Eller området och området. Hela "stora" området där vi bor som är kanske 4 km från ena änden till den andra. Denna kvinna delar ut reklam varenda dag. Hon går alltid. Oftast bär hon en enorm lunta med reklamblad och går från brevlåda till brevlåda. Ibland har jag sett henne på morgnarna då hon kör en pirra med en meterhög reklamhög och ställer ut på olika ställen. Sen vandrar hon i område efter område, gata upp och gata ner. När det regnar har hon en regnkappa utan luva och hon ser ut som en dränkt katt. Reklamen har hon dock under ett "plastskynke" i famnen. På vintern går hon sina rundor, fast det är 15-20 minusgrader. Alltid ensam, alltid stirrandes rakt framför sig. Aldrig en min ens. Hon är tapper! Jag beundrar henne som gör det jobbet. Förmodligen måste hon för att överleva. Men ändå. Hade jag haft råd skulle jag köpt henne en cykel... :-) Närå skämt åsido. Men jag beundrar att hon är så tapper att hon orkar. I alla väder. Jag hade aldrig fixat det.

Jag är som en urvriden trasa, hur nu en urvriden trasa är. :-) Jag är så trött, men lyckas inte sova! Jag sover bara ett par timmar då och då, och är så slut så det finns inte. Jag fattar inte varför. Jo visst är det mycket ibland, men det är det ju emellanåt. Så varför är jag så slut nu? Drömmer vidriga och kryptiska mardrömmar som jag sen funderar på hela dagarna. Det är för varmt, för kallt, för skrynkliga lakan, knölar i madrassen eller kvalsterbajs som stör. :-) 
Skumt. För annars tycker jag att jag mår bra liksom. Låter konstigt, men jag känner mig glad annars och mår bra. Det är bara när jag ska sova som det skiter sig. Och jag är trött på att vara trött. :-)

Nåväl.

Hästarna mår bra. Det händer liksom ingenting på den fronten alls. De äter, och äter. Det enda vi måste hjälpa dem med för närvarande är att fylla på vatten åt dem. Annars ser man inte mycket av dem alls. De ser ut att vara mkt nöjda med sin tillvaro iaf. Jinx och Raphaël bor fn i stallhagen, då elen där är säkrare och Jinx fått lite hormoner i svallning. :-)
Nästa sak på schemat är Köping, då ska tjejerna visa tre av våra. Spännande. :-)
Annars funderar jag på att åka iväg ett par dagar och få lite avbrott från vardagen, men vi får se vad som händer. Borde få ngt klart med det i morgon. Nu ska jag nog testa sängen igen, om den är mindre varm/kall/knölig nu än nyss. 

2007-07-10 (00:55)
Min son har blivit filmfreak. :-)
Jani och Joey började titta på Matrix förra veckan och Joey blev helt frälst. Han tjatade i nästan ett dygn på att få se del 2. Sen kollade vi på 2:an och direkt efter den på 3:an. Han suckade imponerat, han vred sig av spänning och han utbrast "wow va' cooolt" ofta. Helt fascinerad. Han har aldrig varit intresserad av att titta på film, inte på riktiga filmer. Men nu är han helt fast. Nu skall vi strax (ja jag vet att det är sent - men det är sommarlov) kolla på den sista Terminator. De andra kollade Jani och Joey på i helgen. Och igår kollade vi på Rambo 2. Så nu vill han se alla de gamla actionhjältarna som han hört att vi pratat om. Inte någon actionhjälte direkt, men näst i tur på schemat står Karate Kid. Då tror jag att jag hoppar över :-)

Nathalie är ganska förtjust i sin brors nyvunna filmintresse hon med, men av en helt annan anledning. Detta innebär att båda datorerna är lediga, eller iaf en om jag hoppar över kvällens film. Så hennes lycka är total. :-D

Tilde sover inte som folk än. Kan bero en del på övriga familjens sjuka dygnsrytm (läs brist på). Men hon trotsar allt man säger och kastar ut madrass och allt annat innehåll i sängen på golvet. Sen hoppar hon som en galning i sängen tills man kommer och skäller på henne. Jag blir tokig! :-) Fast när man kommer och hon hör att man är arg innan man är framme är den lilla trollungen redo med avväpning. Hon läger huvudet på sned och utbrister "Kjaaam mamma, Tilde mysig!" Svårt att hålla ilskan upp då. Säger man nej, du ska sova nu svarar hon med "Jag är gullunge!" och fnittrar lite. Hon vet PRECIS hur hon skall äga mig den lilla råttan!

Emmy har fortfarande ridbyxorna hon vann på sig. Det är knappt att jag får henne att ta av dem då hon skall sova. Hon går runt och suckar lyckligt "jag kom tvåa!". Jag har inte hjärta att förklara hur det funkar egentligen i barnklasserna - inte än. :-) Hon var ändå så himla duktig, så hon kan få njuta av sina "framgångar", så kanske hon fortsätter vara intresserad.

Hästarna mår bara bra, trots regnet som inte tycks störa dem alls lika mkt som det stör oss.

Nä, nu är det filmkväll (natt, ja ja jag vet).

2007-07-09 (01:45)
Har inte orkat uppdatera resultaten från helgen. Är mentalt utpumpad efter allt som snurrat i huvudet de sista dagarna. Men nu börjar jag känna mig som människa igen :-) 

Våra hästar fick kanonfina resultat och jag är så glad för Epoks fina omdöme. Att han sedan troligen har väldans svårt att räcka hela vägen och bli godkänd, det fattar man ju - men man kan ju få suga på karamellen lite grann. Det är hur som helst roligast av allt att han är son till ett sto jag själv fött upp. Det är liksom grädden på moset!
Epona och Hedwig fick båda 41 poäng var och placerade sig 2 respektive 3 i sina klasser, som båda innehöll 6 deltagare. I och med detta borde Hedwig vara klar för sitt SUCH, vilket var mitt mål för henne denna sommar. Nu skall jag försöka hitta någon som kan sko henne, så snart hon är konstaterat färdigbetäckt. Sedan väntar inridningen. 
Den största lyckan jag såg på hela dagen på utställningen var då Emmy vann ett par ridbyxor på guldbordet. Vann och vann, man fick ju plocka vad man ville. Men hon fick Hedwigs guldlapp och ville ta något själv till Hedwig. Men så hittade hon ridbyxorna och lyckan var fullkomlig! Hon tävlade i handlerklassen med Hedda också, och gjorde väl si så där ifrån sig. Men om hon tränar inför nästa gång går det nog bättre. Nu hade hon testat ett par ggr halvhjärtat och tränat ordentligt kvällen innan. Det har bara inte blivit av med mer än så... Hedda är väl kanske heller inte den bästa hästen att tävla för en klen 8-åring, för hon är så bångstyrig om hon känner för det. Men Hedda är Emmys häst och hon vill tävla med henne, och bar henne. Så vi får träna mer helt enkelt. :-)
Emmy var så himla smidig att ha med också, hon lekte med alla de andra "Östbarnen" och kom bara då och då och hälsade eller kramades en stund. Hon hade jätteroligt och längtar som bara den till Valla - för där har hon stämt träff med Elsa. :-)

Nya bilder finns på Epok och Epona.

Grattis till alla som är nöjda med sina resultat i helgen!

2007-07-06 (00:35)
Nya bilder på Jinx och Raphaël.

2007-07-03 (02:55)
Jag gillar inte det här. Den gnagande oron jag har hela tiden. Oroar mig konstant för något känns det som. Är det inte pengar så är det barnen, eller så är det djuren. Fölvaken suger ur musten helt, det är så nervigt och numera får jag nästan hjärtklappning varje gång jag svänger in mellan hagarna. "Tänk om..."

Det jag HELST skulle vilja nu, är att ta med mig Jani och resa bort en vecka. Bara han och jag, inga barn och ha RIKTIG semester. Eller jag kan nöja mig med en helg. Men vi kan inte ens få barnvakt en kväll, så det är bara att drömma på. Jag har inget sådant "skyddsnät" att vi kan komma iväg ens på bio. Det är tungt som satan tycker jag. För det är ju nödvändigt och nyttigt att få vila upp sig då och då. Särskilt efter många veckors fölvak.

Nu längtar jag till helgen, ett avbrott från de vardagliga "rutinerna" (läs brist på rutiner) med hem, barn och djur. 

Bonzo släpptes in i stora sommarhagen ikväll och han verkade mer än nöjd med hagbytet. Eller om man skall vara helt ärlig struntar han säkert rätt mkt i hagen, men inte i dess invånare - fem nya ston. Plus hans gamla tanter som han gått med ett tag nu, som så klart följde med honom dit. Hans harem är nästan komplett och han känner sig som en kung. :-)
Ungstona släppts i stallhagarna för att beta ner dem lite, då det växer som tusan där. Xenia tog det unga sällskapet med ro, medan Fergie såg allmänt irriterad ut på fjärtnyllena. :-D

2007-07-02 (01:55)
Lägger in lite nya bilder här:

Tidig morgon i stohagen	"Gurgel"	"Gurgel" igen
Fölbus	Hingstarnas bete	Bimbo
Bimbo	Bimbo	Mowgli & Gurgel
Knep	Knep	Knep
Kobie & Shakira	Muzze & jättetrött bebis	Xenia

2007-07-01 (00:43)
Vilken pärs för mitt stackars sto!
Xenia vakade jag på hela natten. Åkte med jämna mellanrum och tittade till henne och då jag kom strax efter 4 i morse droppade mjölken. Äntligen dags!

Hon la sig ner, reste sig, la sig ner igen, rullade. Jag började känna den där gnagande känslan av att allt inte var som det skulle. Hela hennes uppsyn talade om att det inte var rätt. Men jag avfärdade det som paranoia från min sida.
Sen låg hon och krystade i en kvart och inget hände. Lättnaden var stor då jag såg fosterblåsan komma... sen kom inget mer. Lite lätt ångest började krypa upp till ytan igen.
Där stod jag helt själv och det var tidig lördagsmorgon, man kan ju inte ringa folk hur som helst vid den tiden. Jag skickade SMS till ett par vänner och hoppades att de skulle höra det om de mot förmodan skulle vara lite halvvakna redan då, vid kvart över 5 på morgonen :-)
Fosterblåsan var stor som en fotboll och det såg ut som en boll typ, hängandes i ett snöre som kom ut ur rumpan på Xenia.

Hon krystade och krystade och inget hände.
Jag bestämde mig för att våga gå in och känna vad som låg där inne och hittade två hovar - men de låg liksom "upp och ner". Så jag började bli osäker på om bara fölet låg upp och ner, eller om det var bakbenen jag kände. Och moderkakan. Ringde och väckte Kenneth och bad honom komma, för jag insåg att det här behövde jag hjälp med. För nu hade Xenia börjat bli stressad och vankade fram och tillbaka och jag kunde inte hålla henne samtidigt som jag gick in och kände efter liksom.
När jag pratat med honom fick jag in Xenia i en liten hage uppe vid stallet, så hon inte skulle ha så mkt yta att springa på och det började rinna blod ur henne. Snacka om panik. Det var nu eller aldrig kändes det som. Hon låg ner och jag försökte gå in för att känna om även frambenen eller ngt låg i kanalen så att det skulle bli omöjligt att dra ut den. Hon började rulla och höll på att bryta av min arm vid armbågen. :-/
Jag fick henne till slut att stå upp, med mindre schyssta metoder, och kunde konstatera att det var bakbenen, för jag kände hasarna. Annars verkade det inte vara ngt mer i vägen.

Så jag drog för allt jag var värd, samtidigt som jag tvingade henne att stå upp medan jag höll på. Hade hon lagt sig hade hon knäckt benen på fölet, för de stack ut raklånga och gick ju inte att böja... Och till slut kom det ut ett helt livlöst föl. Den rörde sig inte ur fläcken och tungan hände ur munnen på den. Jag avfärdade den direkt som död. Jag hann se att det var ett stoföl medan den kom ut iaf. Men jag fokuserade helt på Xenia för att se var allt blod kom från. Det var "bara" moderkakan som orsakade "flödet". Jag var helt slut och grät som ett barn, både av lättnad och av ångest - det var vidrigt och jag har sällan känt mig så "ensam" som jag gjorde där och då, när jag inte visste vad jag skulle göra. Ringa jourveterinär och vänta på dem fanns inte på världskartan, de befann sig i Norrtälje - en evighet från mig.
Medan jag satt där och tittade på fölet började Xenia slicka på den och jag började gnugga lite på den. Då började den andas och snörvla. Jag tog tag i fölet och hängde den upp och ner över axeln och ur munnen rann det massor med vatten. Sen piggnade den på sig snabbt. Kenneth o Maggan kom bara ett par minuter efter att jag fått ut fölet och K hjälpte mig att gnugga fölet torrt och den reste sig ganska snabbt och började leta efter spenarna.

Bakbenen är helt knasiga men har redan rätat upp sig en hel del. Hoppas det blir okej sen. Men den har legat så knasigt att det inte är så konstigt att benen är böjda (åt sidan liksom). Men nu äter den, galopperar och sprakar bakut åt mamma då hon ligger och vilar sig. Xenia blev lite svullen men verkar okej, dock är hon ruskigt trött fortfarande.

Hade jag inte varit där, så hade fölet aldrig kommit ut. Det hade slutat riktigt illa. Hur kan man låta bli att fölvaka, när det bevisligen är viktigt att ibland finnas på plats och hjälpa till. Visst kan man missa, men man måste åtminstone försöka vara med.

Nu återstår att komma på ett vettigt namn åt vårt mirakelföl (inte Mirakel dock)... :-)

Tack Kennet och Maggan för att ni kom!

Det var en helt förjävlig upplevelse och jag hade väl en enorm dos av panikångest innan jag fick sällskap på morgonen. Fy fabian. Men nu är det över!

Trevligare saker: Emmy fyllde år i förrgår, min lilla pyttesemla är nu 8 år gammal. Nathalie har fyllt 15 år förra veckan och jag känner mig så gammal... Fast enligt Emmy är jag "hysteriskt ung för min ålder" :-) Jag är så stolt över Nathalie. Hon har blivit så himla duktig och då menar jag inte bara för de MVG hon lyckades plocka i skolan, utan med allt. Trots svårigheterna med sitt handikapp så går hon från klarhet till klarhet - även om hon har vissa tonårssymptom såklart som man retar sig tokig på ibland. Men jag är verkligen stolt. Får man vara det utan att det uppfattas som skryt? Jisses så jag avgudar mina barn! :-)