|
2006-07-28 (01:45)
En timme kvar... Sen åker vi till ESG. Skall bli så skönt. Inte bara att
få kolla på allt där, utan att få komma iväg - och bara vara. Gud så
SKÖNT!
Vi startar så här tidigt för att slippa åka i värsta värmen. Vi
människor har ju lyxen av att ha AC i bilen, men det har inte de som åker
i släpet.
Det skall bli så roligt att se alla hästarna. Dels alla de vi sett förut
och alla de vi aldrig sett, en del av dem har vi sett på bild eller hört
talas om - och en del är helt okända.
Att Epona kommer gå sist i sin klass är för mig kristallklart. Vilka
ston! Jösses! Slå dem kommer hon aldrig någonsin att göra, det är ston
av en HELT annan klass! Och nej, det är inget jag bara säger. Epona är
bra, bit för bit om man bedömer varje bedömningsdel. Men en del faller
hon på, och det är "det lilla extra". När man ser dem på ring
kommer hon stå sig ganska slätt i jämförelse. Hon har inte
"det" som ex Esmeralda och Glory. :-) Fast hon är ändå vacker,
tycker jag. Kanske vackrare utan sin övervikt, men vadå - nu är det sån
hon blivit på detta bete. Tänk om det INTE varit torka. Shit, då hade hon
väl exploderat!
Men det ÄR skitkul att få vara med! Och det spelar liksom ingen roll.
Bedömningen är iofs mkt annorlunda jämfört med vad vi är vana med, så
jag tycker det vore hemskt tråkigt att få brons, men jag överlever det.
Hur det går för Piccis och Buu vete gudarna. Jag tycker de båda två är
himla fina och de borde inte behöva gå sist. Och silver borde de kunna få
iaf.
Det är SÅ SYND att man inte får vare sig poäng eller kritik. Det hade
varit intressant att veta, inte bara på de egna, vad vinnarna och fallande
placeringar i varje klass bedöms högre eller mindre för och varför de
får sina placeringar som de får. En del kanske är uppenbara, men det
brukar ju vara en gråzon, de där som man tycker är ganska jämna (om man
poängsätter dem alltså) och då vill jag jättegärna höra ngn
"motivering" till placeringarna.
Hästarna är badade, förutom att Piccis
lyckades springa ut och rulla sig... Och Buu, som jag inte badade, men
vaskade av svans o man på samt DUMT nog drog en svamp över ryggen på. Buu
hittade nämligen snabbt efter det fram till den bästa, sandigaste och
dammigaste platsen på stallplanen - där lade hon sin make-up. Tack för
den... :-)
Har fått låna en trailer också, som är just en sån jag VILL ha själv.
En Ifor Williams. Passar kanon med två ston o ett föl i. Står högt upp
på önskelistan i mitt nästa liv.
Har fått en kamera. Lekt med funktionerna ett tag och hoppas det skall bli
skapligt resultat i helgen.
Nä, nu skall jag packa klart. Kommer att SMS:a
till forumet och skvallra resultat varefter jag hinner o kan.
Vi skall möta upp folk längs vägen som vi
skall "ta rygg" på neråt. Det blir trevligt! Med lite tur
väntar roliga aktiviteter hela helgen. Hoppas bara att Jani inte ruttnar
totalt på allt vad hästar heter efter detta. Men jag tror mig veta att
även andra "respektive" släpats ner på plats. Så kan de
överleva, så kan han. Han är tapper! :-)
Nä, det var ju det där med packningen ja...
Snart, ska röka lite först. Och dricka upp min Coca Cola. Jag kommer att
HINKA i mig Cola där nere, bara så man vet det. För alla är ju extremt
intresserade av vad just jag dricker och inte. Eller hur. Haha! :-)
2006-07-25 (02:48)
Usch vad klockan blir mkt alldeles för snabbt!
Tiden rinner iväg för snabbt överhuvudtaget. Jag hinner knappt med
hälften av allt jag vill hinna med. Snart semester! Ett mkt välbehövligt
miljöbyte... Även om det bara är för en helg, så är det två hela
nätter hemifrån. Utan barnen. Känns lyxigt och konstigt, det var länge
sen nu. Inte för att barnen är ngn slags börda i den bemärkelsen, men
vilka småbarnsföräldrar njuter inte av att få ledigt då och då? Tror
att mkt få kan säga att de inte gör det och inte ljuga.
Är fortfarande lycklig över att Pebbles gick
etta och fick diplomet. Känns riktigt skoj! Bilden är tagen av Kristina
Korsbäck.
Jag tror att jag börjar få koll på det mesta
inför helgen, tror att vi till och med kommer att få med oss kamera, det
verkar så.
Om två veckor är det åter dags för årets
resa till Köping. Bara farbror Bonzo reser med oss då. Skönt och
enkelt...
Annars flyter det på. Fuskat har jag gjort,
med Colan - fuskat litervis. Kunde inte få till det. Det händer för mkt
för att jag skall orka låtsas att jag ens vet vad ordet karaktär betyder.
Jag skiter i det tills jag mår bättre helt enkelt. Det jävligaste av allt
är väl kanske att vikten är stor del av den fysiska "plågan".
Psykiskt kanske det blir bättre så snart vi lyckats vända allt på rätt
köl igen och får ordning på allt. Det är tungt att leva i
uppförsbacke... lyckligtvis är backarna oftast ganska korta och det planar
ut ganska snabbt igen. Tror faktiskt att jag sett krönet på backhelvetet
nu... Åtminstone skymtat det. Trist när det man skriver målar upp ngt
hemskt scenario, för så himla hemskt är det inte. Men det är bara jag,
som i min egen lilla värld tycker vissa saker är tuffa att ta sig igenom.
Andra hade kanske klarat det med en klackspark. Egentligen är jag ju GLAD!
Jag är ju lycklig! I livet, med min man, min familj o djuren i stallet (min
enda frizon). Jag ÄR ju det, så varför känns det som att detaljer kan
tynga ner en så mkt? Vad FAN, jag vill ju inte känna så här... Jag vill
kunna vara odelat lycklig, i alla lägen. Hmm... den där sabla backen ja,
men snart så. :-) Kanske gör semestern underverk? Hoppas det.
2006-07-23 (14:45)
Fick precis veta att Pebbles gick etta i klassen av treårsston på
premieringen i Örebro idag. Hon fick 41 poäng och Diplom! Grattis Sara!
Åh vad glad jag blev, lilla Pebblan!
I veckan som gick visades en annan uppfödning, Ginny, på premieringen i
Tingsryd. Hon fick 37 poäng och alltså inget Diplom. Sånt är livet...
:-) Trodde att hon kanske skulle få mer, men jag har inte sett henne ens
på kort på länge - så vem vet, hon kanske inte var värd mer?
Xenias döttrar har det gått himla bra för hittills! Är ju hur glad som
helst för detta.
2006-07-23 (13:30)
Äntligen regnar det!
Mina svärföräldrars hundjakt är över. Det
blev ingen Cavalier, utan en dvärgschnauzer. En svart hane som hämtas om 2
veckor då han är 10 v gammal.
Emmy kom hem igår. Hon har varit på landet
med sin hela Nickes släkt (nästan iaf). Det var kul att få hem henne
igen, jag har saknat henne! Hon har haft trevligt och var mkt nöjd med
"semestern" sa hon. :-) Tilde blev jätteglad att se henne då hon
kom hem, trodde att hon kanske skulle vara lite avvaktande. Så små barn
brukar ju liksom "glömma" snabbt och bli lite misstänksamma. Men
hon har väl inte varit borta så länge att det skulle hända. När Natta
var liten åkte jag och Jani till Kos, och var borta i en vecka. Då vi kom
hem var hon mkt misstänksam mot oss och avvaktande i flera timmar. Det
kändes!
Jag har problem, med transportfrågan till
helgen. Den jag skulle ha, går inte att använda - så jag vet inte hur
fanken jag skall lösa det. Jag letar vidare i morgon.
Lite bilder kommer här, dels som jag tog
förra veckan då hästarna låg utslagna i sanden/jorden och "stekte i
solen". Och dels bilder som Jemla tagit under veckan.
2006-07-16 (13:53)
Årets Rockelstad är över. Vilken dag! :-)
Epona och Hedda blev båda klassvinnare med 42 respektive 41 poäng. Helt
fantastiskt roligt!
Hagkompisen Muzette gick in i ringen och slog oss med häpnad - 43 poäng,
Champion Sto och BIS! Stort grattis Lottie!
En eloge till Ann-Christine Hassling, som åter
igen arrangerade en väldigt fin utställning, med det mest överdådiga
prisbord man kan tänka sig. Grejer man har nytta av, grejer man vill ha.
Kanon!
Vi hade enormt trevliga och duktiga
funktionärer på plats - teamwork när det är som bäst!
Aina: den ballaste speakern man kan ha. Lång resa för både henne
och Anders (hunden).
Annette: fotograferade för fullt och kom ända från Väst. Du är
en ängel!
Kjell & Maria: Våra nitiska ringmasters.
Lotta: effektiv prisutdelare.
Gabriella: ny i sekretariatet, men fixade allt kanon.
Anki Z: proffsig mätkvinna.
Berit: övervakare av prisbordet.
Marie och Ammi: opartiska och trevliga ringsekreterare.
Johanna: skötte både sekretariat och ettårig Norma samtidigt,
snyggt! :-)
Pernilla G: ringmaster och lotteriansvarig. Dragningen av nummer 41
var extra snygg. :-)
Linnea: vice prisutdelare.
Anton: Lottas son, vår allti-i-allo och superb barnvakt!
Har jag glömt någon? Isf är det inte
meningen. Det var överlag en mkt bra dag och fint väder som bonus.
Ridhuset på Rockelstad är dessutom ett av de bättre, med tanke på att
det går att öppna dels flertalet dörrar för ventilation, samt även
fönster överallt. Det blir aldrig så gassande hett där.
Sen ett stort tack till Jemla o Fia, som
skötte hästarna och deras visningar. Inte bara våra hästar utan även
ett antal andras. Supertack!
Och Kenneth o Maggan, som körde transporten och hjälpte till med
allt möjligt.
Och Siv o Folke, som lånade ut transport. Även om Epona käkade upp
baklyset... Oups...
Jaa... det var väl allt? Hur som helst, det
var roligt att träffa en del nya människor också. Och gamla bekantskaper
också givetvis. :-) Många skratt och en skön stämning överlag. Låter
jag lyrisk så är det för att jag är så himla nöjd.
Enda smolket är de som försökte sig på
sabotage innan utställningen, som spred illasinnade rykten och ringde runt
och försökte få folk att stryka sina hästar. Och som även på plats
fortsatte att snacka en massa gegga om både folk och fä. Man kanske inte
alltid gör så smart i att snacka bajs om folk när man inte vet vem det
är som står intill en, det kan ju vara ngn som känner objektet i fråga.
:-) Och man skall kanske som skitsnackare inte alls lita på att man kan
vänta sig lojalitet från dem man snackar till. Det är lika
"roligt" varje gång dessa elakheter misslyckas. :-D Trist
bara att man känner ett behov av att sabotera. Skönt bara att man vet
vilka det är som har sådana behov. Så att man kan hålla sådant folk
ifrån sig. Nåja...
Stort grattis till alla som fick de poäng de
blev nöjda med och till alla er som plockade titlarna!
2006-07-14 (01:55)
Har ingen huvudvärk att skylla den sena uppdateringen på idag. :-)
Mår ganska prima. Inser, i vanlig ordning, att jag måste gå ner i vikt
rejält om jag inte skall bli sjuk av det. Borde kanske sluta röka
också... Men, då kommer jag inte kunna gå ner i vikt - ond cirkel/moment
22. Dax att bita i det sura äpplet och inse att det bara är att börja. 40
kilo är inget man tappar på en kvart. Det handlar om karaktär - och som
bekant, den finns inte någonstans i hela mig. Men det är trist, att inte
kunna röra sig smidigt. Att ha ont i knäna. Att ha ont i ryggen. Att få
ont efter minst ansträngning. LARVIGT! Det är ju för fan
självförvållat! Det finns många som inte kan rå för att de är feta,
som av olika anledningar inte kan gå ner oavsett hur de bantar eller äter
nyttigt och rör på sig. Men jag har faktiskt ingen ursäkt. Mer än att
jag inte orkat bry mig. Lat? Jovars, i sådana lägen så. Nä, jag måste
spotta upp mig igen och ta tag i det här. Klarar jag 20 kilo på ett
halvår? Klart jag gör, bara jag ger mig den på det. Jag SKA klara
det. "Jag är inte rädd, jag kan flyga..."
Det jävligaste av allt, är att jag ju inte alls som så många andra feta
människor ärligt kan säga att "jag mår bra och trivs så
här". Det gör jag inte. Jag vantrivs och tycker att det är riktigt
äckligt om jag skall vara ärlig. Det här är ju inte jag, så jag
förnekar det psykiskt och låtsas som om solen skiner då jag går förbi
speglar. Nä, jag skall gå från "fet och jävligt envis" till
"halvfet och jävligt envis". :-) 20 kilo - räknar ner från och
med...ehm, man måste ju bestämma sig för när man sätter igång. Från
och med... måndag den 17 juli. Mamma, klappa till mig om du ser mig med en
Coca Cola i handen efter det! Fast inte så hårt... :-)
Undrar hur långt man måste gå för att det skall göra ngn nytta alls?
Per dag? Ngn som vet?
Hästarna mår prima. Lava har begynnande
vaxproppar, kan föla i natt - eller inom en vecka. Vem vet, det lär visa
sig. Håller tummarna för att de får ett stoföl.
I morgon ett gäng inför Rockelstad. Mina 2, Larizza och 2 av Lotties.
Förresten fick Epona och Hedda sina skor avplockade idag. De började bli
för långa i fötterna så det var på tiden. De var fina i fötterna nu,
med tanke på hålrum osv, så de klarar sig kanske utan "dojjor"?
Vi får se...
Idag kom försättsbladet till ESG ut. Mkt spännande ser det ut. Jag
längtar tills katalogen dimper ner i brevlådan. Jag vill frossa i hästar!
TV-reklam är ju alla bekanta med. Oftast är
den till för att sälja en vara/produkt. För att visa att man bör köpa
den då den är bra/bättre i förhållande till andra i samma område. En
som helt misslyckats tycker jag, det är Glocalnet.
Ordet Glocalnet har blivit ngt gemene man använder för att beskriva ngt
dåligt. Skämt som är dåliga, är på glocalnet nivå. "Det där är
ju riktig glocalnet kvalitet" säger många om dåliga saker. Det var
kanske inte tanken bakom reklamkampanjen?
Tilde kan gå! I förrgår slog hon sitt rekord
på fem steg. Hon har tidigare tagit fem steg, sen satt sig ned och börjat
krypa för enkelhetens skull. Nu går hon överallt och långt. Och
försöker springa! Galning! Men, man skall inte förneka att det ser
hysteriskt roligt ut.
Huset börjar arta sig till ngt beboeligt igen.
Skönt att det börjar bli klart. Nu är det mest småplock kvar att göra.
Kanske skulle man testa att putsa fönstrena också? Oftast brukar jag hyra
in fönsterputsare - för jag gör det sämre än illa. :-/ Men, jag skall
väl kunna leva med lite ränder och flammor? :-)
God natt!
2006-07-13 (03:15)
Har legat med huvudvärk halva dagen, så jäkligt att jag inte pallade att
vara uppe. Resultatet = jag kan inte sova nu! Men huvudvärken är i princip
borta iaf, jag får väl vara nöjd med det åtminstone. :-) Men det är iaf
förklaringen till att jag sitter här klockan 3 på morgonen...
Emmy har åkt med Nicke och Åsa till Hemsön.
Hon älskar att vara på landet. Det gjorde jag också då jag var liten,
men de andra barnen (Natta o Joey) ryser nästan bara vid tanken på att
behöva åka dit. Så de slapp. Fattar inte varför de inte kan åka dit,
det är ju supermysigt! Men, det finns inga datorer och inget Playstation
där... Suck.
Snart är det dags för Rockelstad. Jag måste
säga att det enda som känns kul är att träffa folket. Visa hästarna
känns "mättat". Men, absolut inte tråkigt... Bara som att det
känns som att de är visade mkt redan i år. Och det är de. Men nu är det
finalen nästan. Som sagt så har ju Epona ESG kvar, och Hedda premieringen.
Det var inte jättemånga som var anmälda till Rockelstad från början,
och tyvärr är det en del strukna pga trista omständigheter. 9 stycken var
det sist jag hörde ngt om det. Hoppas det inte blir fler...
Jag och Jani fick en ingivelse för ett tag
sedan - att vi skulle byta rum med barnen. Vilket projekt det blev av vår
lilla idé. :-)
Alla våra och Tildes saker ner till undervåningen, alla Nattas upp. Sen in
med Emmys och Tildes saker i Nattas gamla rum. Ut med Leons och in i lilla
TV-rummet på nedervåningen. Sen in med våra i det rum som Emmy och Leon
delat - det med dörren som leder ut på baksidan. Äntligen! Vi har för
första gången på flera år ett EGET rum! Det är så otroligt skönt! Man
kan stänga dörren om sig och lägga sig o läsa IFRED! Ingen Tilde som
tjoar i örat på en och inga barn som springer ut och in. Sedan vi flyttade
hit har vi ju "bara" delat rum med Tilde. Ingen direkt fara, men
hon är himla lättväckt, vilket har gjort att vi hellre delat på soffan
än gått in dit med risk för att väcka henne - och därmed få vara uppe
ngn extra timme. Innan vi flyttade hit var vi ju en aning, ehm...
trångbodda, och delade rum med Tilde, Leon OCH Emmy. Isch, det var jobbigt.
Och trångt. Men det gick. Och barnen säger ibland att de tycker att det
här huset är för stort (det tycker inte vi, det saknas 2 rum minst), för
de tycker att det var mysigare i lägenheten. Tror jag det, vi var alltid
tillsammans. Vare sig vi ville det eller ej. Vi fick ju inte ens gå på toa
vidare privat där. Ett badrum och 7 personer. Ingen hit direkt.
Vi trivs jättebra och jag skulle verkligen må dåligt om jag behövde
flytta igen. Tack o lov kan vi bo här så länge vi vill!
Nä, ett nytt försök att sova tror jag det
är dags för. Natti natti!
2006-07-08 (23:33)
Jag funderar allvarligt på att börja spela Diablo II jag med. Hela
familjen, utom jag och Tilde då, spelar detta jäkla spel.
Det pratas inte om annat och jag har fått förbjuda ämnet på
övervåningen för att slippa lyssna på tricks och knep vid middagsbordet
eller vid TV:n. Jag slipper det dock inte då jag sitter precis exakt HÄR.
Till höger om mig sitter Jani och spelar vid sin dator. Till vänster om
mig ligger Joeys rum, i vilket han spelar vid sin dator. Även Leons rum
ligger till vänster om mig... där han spelar han med. Det är väl ganska
lugnt så långt - om det inte vore för att de sitter och ropar till
varandra hela tiden. HELA tiden. "Gå till bossen på level 4",
"Säg till om du hittar en rustning", "Där finns det pilar
pappa, nej - till höger - spring pappa". Suck. Det är lagom
irriterande, man hör inte vad man tänker. Och sen har vi Leon, som
springer som en tätting mellan Jani och Joey för att kolla på alla bossar
de spelar mot. På sin väg mellan datorerna springer han alltså förbi
mig, och knuffar till min stol och det är ruskigt irriterande det med om
man sitter och skriver eller jobbar i Photoshop. När Natta sitter vid
datorn, då står både Joey och Leon och tittar på när Jani spelar. Nu
har jag ruttnat så pass att jag har börjat köra bort dem. Bleh! Jag vill
ha ett EGET arbetsrum, så att jag kan sitta i lugn och ro.
Det är ju larvigt, att ens inbilla sig, att man skall ha ro att läsa
några längre textstycken utan att komma av sig. :-) det är inte riktigt
så illa som det låter, men visst är det irriterande emellanåt. Kanske
borde jag också spela, så att vi har ngt gemensamt att prata om vid
matbordet? :-/
2006-07-08 (14:40)
Jag blir så LESS!
Här sitter man och spanar på himlen, ser mööörka moln dra närmare, och
närmare, och närmare... De kommer över oss - och det faller regndroppar!
Jaaa! Äntligen.
Men nej. Inte alls. Det kom kanske 10 droppar på tomten, sen var det över.
Vad fanken! SNÄLLA Kung Bore, snälla gulliga du - ge oss mer regn. Man
härdar ju inte ut i den här torra värmen. Luften är hur tung som helst
och jag bara önskar att det kunde braka loss rejält en över en enda dag.
Ett par timmar åtminstone! Suck!
Letar hundvalp. Inte åt mig, utan åt mina
svärföräldrar. Inte den lättaste uppgiften dock. Är det någon som vet
om Cavaliervalpar som är till salu inom 30 mils avstånd - så hör av er!
Vad trist det är, och jobbigt, då man skriver
saker som feltolkas... Jag tror att det är dags igen att poängtera att det
jag skriver här, det är ingen idé att ngn tolkar det som att det handlar
om dem. Skriver jag om en specifik person, även om jag inte skriver ut
namnet, så säger jag också till personen det gäller vad jag tycker/tror.
Jag hänger sällan ut ngn - har enbart gjort det två ggr tror jag. Inte
för att det var vidare lämpligt iofs... Men vem drabbas inte av en stunds
omoral ibland ? Särskilt då upprörda känslor är i omlopp. Jag lider
dessutom av ett stänk dubbelmoral, tyvärr. Fast ganska behändigt
emellanåt skall erkännas... :-)
Jag fick "rådet" att tänka mig för vad jag skriver - och jag
tror nog att jag tänker mig för. Kanske bör jag tänka mig för oftare
och mer... Däremot kan jag inte skriva ngt alls, utan att det finns
möjligheter för ngn som vill, att tolka det som att det handlar om annat
än det faktiskt gör. Med lite fantasi kan man nog får det jag skriver att
handla om precis vad som helst. Och vill man verkligen hitta undermeningar
och dolda åsikter i texten i min dagbok - då kan man säkert med lätthet
göra just det.
Jag väger mina ord här, vartenda ett, som handlar om andra personer eller
mitt eget privata liv på guldvåg. Sen skriver jag en massa luddiga saker
medan jag är arg/ledsen/besviken/glad/upprymd eller vilken känslostämning
man nu har just då, och det är inte så noga avvägt. Däremot just det
som är personlig och privat "fakta" - det har jag tänkt efter
innan jag skriver om. Jag lämnar bara ut så mkt som jag känner för och
inte en gnutta mer. Jag lämnar bara ut så pass mkt att jag får säga det
jag vill ha sagt, sen kan jag vara skapligt luddig - för att ingen skall
kunna spåra ur allt för mkt i sina tolkningar.
Det är säkert både obekvämt (för andra)
och korkat (av mig) att uttala mig öppet och ofta om mina åsikter. Men
för mig är det liksom inget val. Antingen säger jag vad tycker, eller så
skriver jag en förskönad skröna om vad som händer och sker och låtsas
inte om att jag har så mkt åsikter som jag ofta har. Jag har ingen lust
att ha en dagbok som bara består av text som är till för att ge en
bekväm och behaglig, för att inte tala om falsk bild av hur det egentligen
är. En del saker, skall erkännas, är inte till 100 "korrekta" -
för att jag inte vill lämna ut viss info om mig eller familjen exempelvis.
Då kan jag absolut "undanhålla" eller "förvränga"
saker för att inte vara alltför utlämnande. Det är tydligen
(förståeligt i vissa fall) inte alls alltid uppskattat att jag öppnar
truten här. En del reagerar mkt negativt och anser att jag utger mig för
att vara ngt slags besserwisser eller, som jag fick höra idag, en som det
är sååå himla synd om. :-/
Så då skall jag bara upplysa om fakta i den frågan: Jag anser mig inte
veta mer eller bättre än andra. En del saker vet och kan jag (säger inte
att jag vet bättre dock) och då brukar jag säga det. Synd om mig, det
tycker jag sällan själv. Däremot kan jag absolut anse att man ibland blir
orättvist behandlad. Vem blir inte det emellanåt, eller känner iaf så.
Jag kan tycka att jag blir illa behandlad emellanåt, då jag får dras med
att jag tidigare kan ha gjort bort mig i ngt och tycker att straffet borde
vara avtjänat för detta. Eller då man tycker att livet går emot en
emellanåt och bara jäklas med en. Vem känner inte så då och då?
Att jag sedan är en av få som är så "korkad" att jag skriver
öppet om det - ja det är en annan sak. Kanske borde jag leva mer efter
Jantelagen? Men det mesta i den lagen anser jag vara "hyckleri".
Däremot, bör jag nog tänka mig för lite mer. Det kan jag hålla med om.
Däremot är oh förblir jag nog ganska obekväm, för att jag säger vad
jag tycker. Och som jag skrev tidigare, så är en av alla mina svagheter
att jag tycker en jävla massa. Och ofta. :-)
2006-07-08 (00:10)
Bara en sak - om man beter sig som ett svin mot folk, så slår det tillbaka
till slut. Det ger ringar på vattnet länge, längre än kanske man tänkt
på då man betedde sig som just ett svin. Det överlever längre än
ursprungsskälet till oenigheterna. Sådant minns folk. Och vill man se till
att man inte har några vänner kvar, då har man nu fixat ett bra
utgångsläge för detta scenario. Duktigt jobbat! Och precis det man
försökt undvika. Vad döljer man bakom denna överlägsna hånfulla
attityd? VILL man inte ha kamrater inom samma intressen? Kanske inte, för
under de sista två-tre åren har vi försökt försvara och förklara vissa
personers beteenden för folk som ställt sig frågande. Det är slut med
det nu. Jag uttalar mig härefter icke, vare sig positivt eller negativt då
ngn frågar om denna person. Mina svar framledes kommer enbart att bli:
"ingen kommentar". Inte "ingen åsikt", utan ingen
kommentar - för åsikter har jag massor. Det är en av mina svaga
sidor. Och jag brukar svara då ngn frågar, för att skydda dem. Men icke,
inte ens om det kan hjälpa, gör jag det igen. Jag är skitARG för att man
inte fattar sitt eget bästa och bara slår vilt mot dem som står på ens
sida även när "livet" går en emot. Det var ni själva som
gjorde att jag valde att inte stå på er sida! Nu står jag helt opartisk
och lägger mig inte i - ens till er fördel.
Och ja, jag kanske varit "dum" som försökt skydda. Jag skall
försöka att inte vara "dum" i den frågan mer. Vem tror jag att
jag är som försöker hjälpa andra? Så jävla korkat. Vem trodde jag att
jag var? Bara en simpel medmänniska inget annat. Jag är så dum att jag
inte lärt mig att hålla sådana personer LÅNGT ifrån mig...
Jag har varit i stallet ett tag och grejat,
under en timme gick jag ensam och kollade igenom staketen och fick
tillfälle att i lugn och ro fundera lite till. Om man mailar folk, då har
man svart på vitt vad man sagt och hur det sagts. Om man tar det per
telefon kan man ju alltid säga att "det sa jag aldrig!", eller
ännu värre "du ljuger, så sa du inte". Däremot, om man har det
skriftligen, så oavsett om man säger dumma saker eller saker man står
för - så finns ord för ord på pränt. INGEN kan vrida på det man
"sagt" i mailet. Svart på vitt. Är man då FEG om man mailar
för att man vill ha det på pränt? Är det modigare att ringa upp folk och
bete sig illa, och hoppas på att ingen bandar samtalet så man kan säga i
efterhand att personen ljuger om man ställs till svars? Jag bara undrar?!
2006-07-07 (13:10)
Vem kan sova i denna HETTA!? Inte jag iaf. Jag är dödstrött!
Att man aldrig lär sig! Man ska INTE försöka hjälpa andra. Man får det
bara kastat i ansiktet efteråt. Särskilt då hjälpen som i detta fall
bestod i att ge råd angående hur man sköter en sak på bästa sätt för
att slippa få onödig skit av andra. Då dessa råd inte faller en person i
smaken kan man ju istället anse att man blir kränkt. Konstigt? Det handlar
inte om att veta bra eller bättre - det handlar om att ha varit utsatt för
samma saker. Att ha erfarenhet om trista saker som man kan hjälpa andra
med.
Efter att ha försökt få personen att inse att man inte är ute efter att
jävlas, så går man istället ut med info som vinklar det som om man var
taskig. Man SKA inte hjälpa till. Man skall göra som de andra fegisarna
och bara vara tyst och skadeglatt titta på medan folk gör bort
sig. Man skall sitta och gnugga sina händer i förtjusning och sedan då
det är solklart att ngn gjort bort sig för all framtid, då går man fram
och beklagar såååå mkt det tråkiga. Och som pricken över i, så kan
man ju alltid säga att man hela tiden tyckt som de, att man alltid tyckt
att personen gjorde allt den kunde. Det är så lågt! Vet man ngt, så har
iaf jag ansett att man går på och talar om det så att personen har en
chans att inte hamna i skiten. Men nu heter det att man jävlas. Så, jag
tvår mina händer. Jag har sagt vad jag tycker och jag har gett råd. Men
de passar inte de utstakade planerna och då skiter man i det. Synd, för
det behöver inte bli en stor grej om man spelar sina kort rätt och är
ärlig och öppen - mer än vad som kan tyckas nödvändigt kanske. Jag
anser att man visst får göra misstag, dem lär man sig av. Men det känns
så fånigt att sitta och titta på då ngn gör ens egna gamla misstag när
man redan vet att det är galet. Och när man vet hur det kan sluta om det
vill sig illa.
Och givetvis kräver jag inte att mina råd SKA följas, självklart inte.
Jag vet inte alltid bäst. Men i detta fall vet jag hur det kan sluta och
tycker nog att det är bra att avväpna de idioter som finns, och som bara
väntar på att få sätta "tänderna" i en.
Och apropå tråkigheter så är det ännu en
person som drabbats av kvarka nyligen. Stackars djur. Nu verkar det vara av
lindrig art och det får man ju hoppas, främst för djurens skull och
också för de som skall vårda de sjuka djuren. Drömmen är att det en dag
kommer ett vaccin mot denna vidriga sjukdom. För fan så jobbigt det är
och det är skitjobbigt att se hur en del av ens djur mår så pissdåligt!
Jag hoppas att jag aldrig mer får den skiten på mina hästar (eller ngn
annans för den delen) och att folk behandlar denna smitta som det vidriga
den faktiskt är. Det är så TRÅKIGT att en sådan liten pluttig sak som
en bakterie kan få sabba så mkt för en. Hela avelssäsonger blir sabbade.
Man kan också bli ekonomiskt drabbad så att det känns LÄNGE efteråt.
:-(
På grund av denna kvarka, har man i dagarna också fått se hur elaka folk
kan bli då de gör allt för att antingen skydda sig själva, eller för
att helt sonika stjälpa andra. Varför är folk så elaka? Vad vinner de
på detta? Om vi hjälper varandra igenom dessa saker, och delar med oss av
våra erfarenheter - så blir det kanske lättare för alla inblandade - nu
och framöver.
Att en del är oroliga då man inte kunnat ge 100%-iga besked om ett par
saker, det förstår jag verkligen - men att gå från oro till att
attackera - det är ett underligt beteende. Jag betackar mig fler PM eller
mail där man spyr galla över en person, jag är inte intresserad av den
sortens kommunikation! Jag rekommenderar att man kontaktar de inblandade om
man har frågor av personlig eller privat art. Om det är allmänna frågor
kan man visst fråga andra, det kan ju andra svara på. Men privata och
personliga saker, kan ingen annan än de inblandade svara ordentligt på.
Eller?!
2006-07-05 (16:20)
Är det inte underligt? Om man skall utföra en uppgift, som det finns
bestämda åsikter om hur den skall utföras - och man ber om att få veta
dessa "regler" - skall man då inte kunna få veta det i god tid?
Jag har bett att få reda på hur en sak skall utföras, för att inte kunna
göra fel av den enkla orsaken att jag inte vet hur man gör, eller snarare
vad man skall göra och i vilken ordning för att alla skall vara nöjda,
och sedan få skit för att jag inte gjort rätt. Det bad jag att få veta
för LÄNGE sen. Jag fick överhuvudtaget inte ens ett svar på att jag
frågade. Jag har bara fått veta (av en annan person) så pass mkt att ett
skriftligt svar skall komma mig tillhanda. När då? När det är försent?
Det är tur att man frågar skriftligt (mail), så att det finns
"bevis" på att jag efterlyst dessa regler i god tid. Jag börjar
bli trött på att försöka hålla koll på krokben och snubbeltrådar. Jag
börjar ledsna på att bli behandlad med otrevliga svar och barnslig
förorättelse som inte finns fog för. Det är viktigt att alla andra gör
rätt och dessutom i exakt rätt sekund, men det gäller bara åt ena
hållet tydligen.
Nathalie åkte på kollo i måndags. Jag har
inte hört ett ljud från henne. Det känns ganska obehagligt! Jag vill veta
att hon trivs och att hon har vad hon behöver. Förmodligen är "inga
nyheter goda nyheter" men jag vill VETA. Jag tycker att det känns mkt
olustigt. Ringde kolloledaren idag, men fick inget svar. Inte heller gick
det att lämna meddelande. Jag ringde en annan person som sa att då det är
150 ungdomar där, är det säkert svårt att nå sina barn o de inte har
egna mobiler med sig. Okej, har alla barn mobiler? Kanske det, men Nathalie
har ingen mobil med. Även om hon hade haft det, skulle den varit urladdad
nu. De tältar ju ute i skogen! Där finns ingenstans att ladda sin mobil
hur som helst. Jag hoppas hon ringer. Har hon inte gjort det i morgon kväll
senast, då åker jag dit...
Halsen och svullnaden bakom örat har nästan
gett med sig. Det blev värre i natt innan det i morse slutligen gav med
sig. Lite svårt att svälja har jag iofs ännu, men det är allt. Skönt,
jag tyckte det var lite läskigt att det svullnade upp så snabbt. Är det
kloret jag reagerat på, så märker jag det om vi ex badar i morgon igen.
2006-07-04 (19:10)
Kan man vara allergisk mot klor? Sådant som finns i poolen på badet
alltså?
Idag var jag, Jani, Tilde, Joey, Emmy och Åsa (Nickes sambo) på Kvarnbadet
på dagen. Jag badade med Tilde i stora poolen, jättehäftigt att hon
tycker det är så skoj o spännande, med tanke på att vartenda vanligt bad
tills för en vecka sedan varit en kamp. Hon har HATAT vatten. Men nu är
det som bortblåst efter "terapisessionen" förra veckan, också
då på Kvarnbadet i deras babypool. Hur som helst. Då vi lämnade badet
efter ngn timme (ca 20 minuter efter att jag varit i poolen) och satte oss i
bilen kände jag hur det liksom kliade i halsen. Åkte 500 meter, då
kändes det som att det satt en golfboll på vänster sida i halsen. Inte
bara halsmandeln, utan också bakom/vid sidan av tungan. Jag ignorerade det
och åkte för att fixa lite grejer i Arninge. Skulle till posten med mera.
Kom till Coop, och där sket det sig. Då svullnade jag upp bakom örat
också. Jag fattar ingenting? Nu känns det bättre, efter ett antal timmar.
Men jag blev nästan rädd en stund där. Larvigt kanske, men det gick så
snabbt och var väldans obehagligt. Jag åt eller drack inget
konstigt/ovanligt eller nytt på badet. Så det enda jag kan koppla det till
är kloret. För jag blev inte stucken av ngt. Skumt.
2006-07-03 (19:30)
Redan juli, snart är sommaren slut... Eller ja, inte riktigt kanske. Men
det går så snabbt!
Och varmt är det, hiskligt varmt. Fast man ska inte klaga, för det är
värre då det är svinkallt.
Igår var Epona och Hedwig i Hållnäs. En
håla mitt ute i ingenstans kändes det som på vägen dit. Gassande sol och
inga skuggande träd fick en att längta mkt efter platser som exempelvis
Valla. Det är helt klart en av de bästa utomhusplatserna att ställa ut
på. Eller Strömsholm.
Våra hästar gick det superbra för. Epona gick tvåa på 41 poäng.
Larizza också tvåa på 41 poäng. Och Hedwig, även hon 41 poäng men med
den skillnaden att hon vann sin klass och faktiskt blev ungstochampion!
Tjihoo! Det var nästan roligast för just Fia, som kämpat som en tok och
hoppats och svurit över alla chanser de haft och igår gav det resultat.
Hittills har Hedwig hamnat i championatsringen flera gånger, men alltid
åkt ur den som tvåa eller så. Och nu när det bara var två kvar i
ringen, så såg man hur sammanbiten Fia var där hon gick med Hedda. Jag
funderade givetvis på hur hon skulle reagera om det inte gick vägen denna
gång heller. Om hon skulle ruttna totalt. Det här var ju nästan sista
chansen för henne. Vi hade ju anmält till den här utställningen som en
reservplan för att ha chansen att få 41 på Epona, för hennes SUCH. Och
för att få två guld på Hedwig i sommarskick, hon fick ju sina två för
att gardera sitt dubbelguld på vinterutställningarna, men det kändes
roligare att få dessa två på sommaren - då mkt kan döljas i
vinterskrud. Nu fick ju inte Epona 41 på förra utställningen, så hon
anmäldes som backup till Rockelstad också och ettåringarna var/är inte i
skick att visas tycker jag, så Hedda anmäldes hon med. Men det blir det
sista för sommaren, förutom premieringen. Epona skall till ESG (om hon
går ner i vikt) och sen skall hon ingen mer stans hon heller. Det är
skitkul att ställa ut, men jag vill inte riskera att stona ruttnar och till
slut avskyr att åka iväg. Nu tycker de fortfarande att det är
"kul", jag vill helst se att de fortsätter vara positivt
inställda.
Grattis till alla som fick bra poäng eller
överhuvudtaget de resultat de var nöjda med igår. Det var en trevlig dag
överlag, om man bortser från bromsarna och värmen! Behövde inte
köra själv igår och somnade i bilen. En välbehövd tupplur! Sov bara
två timmar natten innan. Somnade ngn gång innan 2 och vaknade av ngn
idiotisk anledning vid 4 igen. Kan bero på att jag somnat i soffan med
huvudet hängandes över armstödet... Lätt ont i ryggen och nacken hade
jag hela dagen igår och idag med. Klantigt värre.
Har problem med att komma ihåg saker. Glömmer
vad jag skall göra och när jag skall göra dem. Har haft dessa problem i
många år (läs alltid) och äter medicin för att fungera "bra"
sedan 4-5 år. Nu har jag av olika anledningar inte ätit den på länge,
men började idag igen på eftermiddagen. Det är som att tända lampan.
Shit! Plötsligt blir "listan" över saker att göra lååång och
paniken infinner sig. Har tillbringat en del av kvällen nu med att göra en
riktig lista, på ett papper och inte i minnet och inser att jag har
"lite" att göra. Inte så att jag inte visste om dessa saker
innan, men jag "förlägger" på ngt vis de mentala "post-it-lapparna"
och hittar dem då och då. Med medicinens hjälp förlägger jag dem inte,
utan betar istället av dem en efter en.
Det är en fantastisk känsla. Att kunna fungera "bra". Att kunna
göra allt som "alla andra" kan göra. För den som inte har
dåligt närminne, så låter det säkert ganska larvigt. Men det är
faktiskt ganska jobbigt. Riktigt jobbigt. Från att gå som en zombie, till
att funka mer normalt. Det ÄR som att tända en lampa i ett annars
nattsvart rum. Plötsligt blir allt så självklart och enkelt. Jag inser
att jag inte KAN träna upp mig att klara mig utan medicin, jag HAR det här
"handikappet" (det är åtminstone ett "funktionshinder"
iom att det sabbar hela tillvaron) och det får jag nog acceptera. Det
känns inte ens trist att acceptera, mer som en lättnad. För jag orkar fan
inte kämpa, när det finns en så enkel genväg. Tack vare att min
omgivning känner till problemet, så funkar det relativt smärtfritt -
under förutsättning att medicinen tas som den skall. Dagis och skolor fick
jag för flera år sedan ett enormt stöd av. Jag tog med mig mitt
läkarintyg dit och förklarade att jag behöver extra hjälp att komma
ihåg saker som tex utflykter osv. De förstod och har varit kanonschyssta.
Låter luddigt kanske, men jag kan inte förklara bättre. Och det är så
här det är. Livet innan jag fick medicinen var ett rent helvete. Jag sköt
ALLT på framtiden, "jag gör det sen, en annan dag, nästa vecka, om
en månad" och sen blev inte ngt alls gjort förrän i sista sekunden.
Oftast hann jag i tid, men med en lätt panikkänsla i de sista timmarna.
Det handlade INTE om att vara lat/ointresserad. Det handlade snarare om att
sakna förmåga att organisera mig och mina uppgifter. För om jag inte
gjorde det på direkten, så fanns det inte en chans i helvete att jag
skulle komma ihåg det - förrän i sista minuten. Jag tillhör dem
som aldrig grattar mina kompisar på födelsedagar tex, för det kommer jag
nästan aldrig ihåg - om jag inte som nu, i teknikens värld, har det på
alarm i min mobil. :-) Om jag kommit ihåg att lägga in det där... :-(
Under den perioden från det att jag flyttade hemifrån fram till dess att
jag fick denna medicin, har jag aldrig lyckats slutföra tex en
penicillinkur på mig själv, för att jag glömt bort att ta den. Jag kom
ihåg det så länge jag mådde dåligt, för det påminde mig ju.
Resultatet blev att jag är väl immun mot de flesta mediciner. Resistent
heter det på djur, gör det så även på människor? Lugn, mina barn har
alltid fått det de behövde om de åt ex penicillin, för dem har jag inte
glömt. Dels med hjälp av Nicke och Jani och dels med hjälp av alarm och
lappar på exempelvis cigarettpaketet. Det är mest mig själv, eller de
saker JAG skall göra som drabbats. Fan, det låter nästan illa, men det
är det inte. Oftast drabbar det ingen annan än mig själv.
Vet inte varför jag skriver detta, men jag känner mig bara så riktigt
JÄVLA glad just nu, över att jag släppte mina idiotiska tankar på att
"lära mig fungera" utan medicin. Mitt minne är INTE som andras,
och det har jag väl slutligen insett. Kanske? Tills vidare kommer jag iaf
förlita mig på forskningen och den hjälper ju så här långt. Kanske kan
man i framtiden operera sig så att man till och med slipper ta medicin
varenda dag x 3? Vem vet. Kanske ger detta folk en massa att spekulera om i
onödan? Det struntar jag i. För det är inget mer mystiskt än att min
hjärna inte skickar de signaler som "normala" människors
hjärnor gör. Ett elfel! :-D *asg* Kortslutning kanske... :-) Nä, det är
inte så skoj egentligen. Man kan ju slita sig i håret och skrika över att
man inte minns de enklaste saker, som ju faller sig så självklara för de
flesta. Nä, jag har inte Alzheimers. Det är inget i den stilen heller. Nog
om det. Är det ngn som undrar ngt, fråga mig - spekulera inte.
Bellis föl har gjort ngt med sitt ena framben.
Veterinären vill att vi avvaktar ett par dagar och ser hur det artar sig.
Han verkar inte ha ont och inget är brutet och han reagerar inte vid
"palpering", men att ngt är galet är inte att tveka om. Och det
är inget som varit där innan. I lördags upptäckte jag det och hade det
funnits innan hade vi sett det. Det är MKT tydligt. Undrar vad som hänt?
Och jag hoppas att det är ngt som går att rätta till/få bra, annars är
utsikterna inte vidare goda. En häst behöver ju sina 4 ben trots allt.
På framsidan ligger bilder på Epona o Hedda
från igår.
Det var allt för idag.
|
