2008-01-31 (03:20)
Idag (igår om man är petig) fick jag ett mail som gjorde mig glad.  En person, som jag inte alls känner eller ens vet vem det är mailade. Hon har mailat tidigare och både rosat och risat min egotripp. Sist jag hörde av henne, risade hon mig blodig för saker jag skrivit. Jävlar vad sur jag blev... för jag höll inte med alls. Gör fortfarande inte.
Idag (ja. ja, igår...) fick jag istället ros, och därmed känns riset jag tidigare fick som något "positivt". Jag kan ta ris, även om jag inte håller med. Jag kan ta det, om det tex kommer sig av att man inte delar mina åsikter. För det är nämligen absolut inget tvång (och alla kan jag uppenbarligen inte styra ). Och jag kan ta det ännu bättre, då det kommer från personer som är så "stora" att de även kan rosa då något är bra. Så, jag säger helt enkelt: Tack! för ditt mail och dina åsikter. Feedback är underbart.

Tilde är inte bara väldigt konstnärligt lagd, hon är också väldigt kreativ. Idag hittade hon på alldeles själv att måla i badrummet. Hon ritade siffran 6. Med tandkräm. På toalettringen. Lååångt innan jag behövde gå på toaletten. 
Alla vet ju vad som händer med nästan torkad tandkräm. Det förvandlas till segt klistrigt guck, som är skitsvårt att få bort. Tack och lov inte omöjligt att få bort, för då hade det blivit pinsamt när man kom in till akuten och bad dem operera bort toalettringen från baken på en.
Vad har vi lärt oss av detta? Jo, att tända lampan innan man sätter sig på toaletten och se efter att det är riskfritt att sätta sig. Och att förvara tandkrämstuberna i badrumsskåpet och inte i muggen på handfatet. Rackarunge!
I morgon skall jag valla henne i skogen, så hon är så trött att hon inte orkar hitta på skit inomhus. 

SSS har publicerat SUCH-listan och Hedwig kan numera titulera sig som ett SUCH-sto. 
Ganska många ändå, lyckades få den nya titeln Super-SUCH - inte illa. Den titeln lär jag ju få drömma om länge, kanske för alltid. Grattis alla ni som fått dessa fina titlar på era hingstar och ston!

Nu är suget efter Coca Cola inte lika stort som igår. Igår kunde jag ha dödat för en klunk. Idag är jag bara villig att offra hela nästa barnbidrag för en slurk. Det är helt sjukt, bokstavligen, att man kan bli så beroende av det. 

En trist sak fick jag också veta idag. Lilla Ronya som jag fött upp är död. Hon avlivades pga svår kolik som inte gick att häva. Jag lider verkligen med Jenny, hennes ägare, som har jobbat så mkt med henne och slitit för att få henne dräktig. Nu hade hon äntligen tagit sig, och så händer detta. Givetvis tråkigt även om hon inte varit dräktig, men ändå. Väldans sorgligt.

"You can discover what your enemy fears most by observing the means he uses to frighten you."
Eric Hoffer

2008-01-30 (01:15)
En medarbetare fick idag anonymt SMS. I detta "uppmanas" hon att inte uttrycka sina åsikter på sin hemsida gällande importer, priser på hästar osv. Varför? Jo för att hon är medarbetare. Suck. På privata hemsidor får man skriva personliga åsikter/tankar, oavsett om man är medarbetare eller inte. Det har ingen annan med att göra. Och slutklämmen, som vi ju tidigare hört till leda = "eller styrs ni av någon". Det skulle väl vara riktat åt mitt håll då kan jag tänka mig.
Jag är helt fascinerad av den makt folk verkar tro att jag har över andra. Vilken power!
SMS:et var i mitt tycke formulerat för att efterlikna en annan skribent som ofta skriker om att medarbetarna är toppstyrda, men jag tycker det är så uppenbart att man skrivit det så dåligt med vilja. Personen ifråga är inte bara feg som inte vågar stå för sin åsikt, utan också så tragisk att den försöker kasta över skulden på annan person. Men snälla! Är det så viktigt?

Bimbo lär sig snabbt! Hon är så himla trevlig, när hon bara slappnar av. Nu får man nästan borsta svansen på henne medan hon står stilla! Framsteg. Hon har väl ärvt den biten av sin mot, som inte gillar tafs på fel ställen på kroppen hon heller. Hon är dock inte jättenöjd med sin brors vilda lekar utan ställer sig hellre med Babsan och låter henne blockera de värsta lekförsöken. 

Natta är ännu vid gott mod, men hon är liksom jag hungrig. Hon var faktiskt ute och gick idag, på eget bevåg. Just nu håller hon motivationen uppe, så jag hoppas hon ser lite resultat snabbt - så att det ger henne ny kraft. Hon är så himla duktig! För min egen del är det sockeravvänjningen som är värst. Koffein kan jag få genom att dricka kaffe, men sockret lyser med sin frånvaro. Men jag SKA klara det!

Dagens visdomsord:
"Give every man thy ear, but few thy voice."
William Shakespeare

2008-01-29 (03:05)
Snart är januari slut också, och ännu ingen riktig vinter... Trist, jag vill ha fyra årstider. Snöiga vintrar, soliga vårar när det doftar så gott, blommiga varma somrar och färgsprakande höstar.
Men, jag antar att det bara är att glömma. Då måste man väl flytta till norrland om man vill ha det så?

Tilde har en ny favvofilm. Snobben. Hon fick den av familjen Ahlström (supertack igen!) och tittar på den hela tiden nu. Man kunde kanske tro att Bamseintresset skulle lägga sig nu, men nej då. Bamsedockorna skall vara med i sängen än.

Barnen är sjuka. Eller iaf tre av dem. Emmy är än så länge befriad och på tryggt avstånd från bacillerna hos Nicke. Leon är inte heller sjuk, även om det är hans fn högsta önskan för att slippa gå till skolan. Han är lite lätt hypokondrisk den pojken. Pigg som en mört, glad och studsar omkring. Men säger man "det är dags att åka nu", så faller han ihop i en hög på golvet och stönar av plötsliga smärtor och illamående som han hävdar funnits där hela natten. Eller hur. Han verkar inte alls ha tråkigt i skolan, utan leker med kompisarna hela tiden på rasterna och verkar tycka själva skolarbetet är kanonkul - men han är hellre hemma.  Runt kvart i 3 på eftermiddagarna går han bort till Tildes dagis för att se om jag är på g att hämta dem. Han håller stenkoll. Hoppas det där släpper sen, så han inte är så påhittig vad det gäller krämpor och konstiga sjukdomar. Till och med lärarna har insett/misstänkt att han kanske inte alls kräktes då han sagt det (har hänt ett par ggr). De har inte alls sett ngt, utan bara gått på hans ord och genast ringt mig, så jag störtat dit och hämtat hem en mkt pigg och glad unge. Eller ja, han blir det så snart vi närmar oss parkeringen och är på väg hem. Men, det är skitsvårt - för tänk OM han kräkts? Men jag tvivlar, även om jag inte bestämt mig till 100 för vad jag verkligen tror.
Han har ju lärt sig på annat håll, att om man kvider lite så får man vara hemma och bli ompysslad och kanske få lite uppmärksamhet av en läkare som säger att han behöver vila. Njäääe...
Går hypokondri i arv?

Jani är också dålig... Det är mindre roligt, för han har så otroligt ont i huvudet att jag börjar bli väldigt orolig. Han vägrar att g till läkare och kolla upp detta. Jag tror jag skall alliera mig med min svärmor och på så vis tjata ihjäl motståndet. Kan knappast vara värre att gå till läkaren än att bli söndergnatad av mamma och fru.

Jag har hela tiden, och är väl egentligen ännu, varit väldigt anti mot talböcker.  Jag har inte fått ro att lyssna, alternativt nästan somnat av de få jag testat. Men stoppade mamma en bok av Mark Levengood i näven på mig förra veckan. Och jag är helt fast. Jag bara längtar tills jag kan sätta mig i bilen och köra, var som helst, så jag kan lyssna mer. Den är skitrolig!
Ja, jag måste lyssna i bilen. För det finns inte en suck att jag skall kunna lyssna i lugn och ro hemma om jag inte är helt ensam. 

Tilde, med det lätta och smidiga humöret och sättet... Jo visst, det är som bortblåst och vi har nu fått tilldelat oss det värsta trotset vi någonsin upplevt med något av våra andra barn. Jävlar i havet vilken vilja den flickan har. Hon skiter högaktningsfullt i vad hon får eller inte får göra, hon gör det som passar henne. Hon skriker inte och gapar inte vidare mkt, hon bara gnäller lite då hon fått skäll och sen gör hon det igen. Hon glider omkring med ett belåtet flin dagarna i ända, förutom då hon pressar fram lite krokodiltårar. Eller så skäller man på henne för ngt dumt hon ställt till med, så suckar hon bara föraktfullt och säger "jaja, tjafsa inte". Envis som få! Och en så fantastiskt underbar liten personlighet. Jag avgudar henne, även då jag är fullkomligt rasande för att hon tvättat mina böcker under rinnande vatten. Eller då hon ändrar tvättmaskinprogrammet till 90 grader. Nu får vi igen för all den tid då hon varit så LÄTT. Underbara jäkla fantastiska unge!

Hästarna gillar att vi fortfarande har minusgrader och frusen backe. Epoks hov verkar bättre, men inte bra. Vi måste kolla på det i morgon igen. Bimbo håller jag på och "gör" lite mer social nu, då hon bor inne nattetid med brorsan, så att jag lättare kan pyssla med henne iom att hon måste hanteras iom detta. Jag har varit aningens slapp med träningen av ettårsstona måste jag erkänna. Det har varit så mkt annat som tagit upp tiden. Nästa vecka är det Dramas tur.

Nattas och mitt nya "program" började idag. Ja, vi ska försöka gå ner i vikt både hon och jag. Jag har gjort det förr och både lyckats (periodvis) och misslyckats. Får se hur det går denna gång. Jag har successivt vant mig av med en del av mitt socker- och koffeinintag i form av Coca Cola, och nu hoppas jag (och ber alla goda makter) att inte abstinensen skall bli för hemsk. Jag har redan huvudvärk, och fasar för morgondagen. Isch. Men det får det väl vara värt. På söndag får jag dricka en liiiten sabla flaska. Bara för att hålla motivationen uppe.
Det var ju detta med karaktär. Jag har så attans dålig karaktär när det är ngt jag inte brinner för. Och min vikt, den stör mest omgivningen som gillar att prata bakom ryggen på en. Mest, för visst påverkar den min ork och hälsa också. Men mest är den upphov till fula kommentarer. Nu för Nattas skull, så kör jag också för fullt.  Jag kan inte kräva av henne att äta kaninmat och små portioner av nyttigt annat skumt ensam, medan sex andra personer äter en massa gott. Det blir lättare för henne, och mig, om vi är två om det. Fast idag vid middagen konstaterade vi att det ju är jävligt synd om kaninerna, eftersom vi nu äter upp deras mat. 
För den som kritiserar att mitt barn skall "banta" säger jag bara så här: ni har ingen aning om varför, hur mkt hon väger eller hur hennes hälsa i övrigt ser ut. Vi gör detta i samråd med läkare och enligt av dietist utarbetad modell. Så bara tig med dumma kommentarer tack.

Katalogen till Köping är ute sedan en tid tillbaka och det är en massa superfina hästar anmälda. Skall bli roligt att se!
Och apropå ingenting, så har några vänner förlorat en häst i veckan som var pga en illasinnad sjukdom. Så himla tragiskt. 

Katalogen till Norrköping är på g, inte lika många anmälda till Köping, men ett gäng fina anmälda dit med blev det. Hoppas på bra väglag, så det finns rimlig chans att alls ta sig dit bara.

Fan vad jag är hungrig.

2008-01-24 (23:55)
Konstigt...
Så snart någon uttalar sig om fusk, bluff och dumheter så heter det "mobbing" eller att man är allmänt taskig och "stackars, stackars..." ? Jag fattar det inte, hur kan man ta parti för folk som gör taskiga saker mot andra med vilja? Vem tar parti för de som blir utsatta?
Och, bara för att man säger att en sak är dålig - behöver det inte betyda att allt är dåligt, eller att alla blir lurade. Men för min del räcker det att man lurar en enda och beter sig illa mot den, för att jag skall dra öronen åt mig. Jag har inget behov av att aktivt motarbeta saker/folk (vem orkar bry sig så mkt?), men jag har behov av att uttrycka mitt ogillande över hur en del andra behandlas. Jag är inte i beroendeställning, eller på annat sätt köpt, så jag behöver inte akta mig som många andra som får utstå "hämnd". Jag förstår mkt väl att den som har en helt annan relation med någon som beter sig så där, vänner tex, inte reagerar. Det fanns en tid då inte heller jag gjorde det. Man gör inte det förrän man själv blivit lurad, och som sagt - det är ju inte alla som blir det. Jag själv har inte blivit det, inte på det viset. Men, är det verkligen okej att lura ett par personer, bara för att man har tio andra på lager som man inte lurat? Jag tycker inte det.

Jag har "ramlat över" ett par bra erbjudanden om ston. Ett riktigt bra avelssto och ett par ruskigt välblodade (i mina ögon) ungston. Om jag bara hade pengarna här och nu... Om jag bara hade betalat av mina mest akuta skulder redan... Om inte om fanns... Bleh. Kostnaden i inköp är ju inte det enda heller, utan även transporten till Sverige, som ju är ganska dyr. Vi får se. Jag kanske kan sälja ngt av mina egenuppfödda ston? Vill jag det? Ingen aning. Tur att jag inte har bråttom. Och innan jag löst ett par skulder köps det absolut ingenting. Suck, om man ändå kunde ha obegränsat av de där jäkla pengarna.

Idag hade barnen studiedag, dock inte Leon. Men alla de andra var hemma. Natta, Jani och jag satt länge i går kväll och pratade om det stundande gymnasievalet för henne. Det är fasen ingen enkel uppgift att välja linje, skola och tillvalskurser. Jisses vilken djungel. Vi har ett par veckor till på oss tack och lov.

Epok kändes bättre i hoven nu och borde kunna få komma ut snart till sina vanliga kompisar, och slippa gå med en "gammal tant" som sällskap. 

På måndag blir det rejäla omställningar för mig och Nathalie. Vi får se hur det går och om vi lyckas. Jag hoppas det.

Nu skall jag padda mig på soffan och kolla på Eddie Izzard.

2008-01-23 (10:45)
Länge sen... har haft fullt upp sedan jag kom hem, med fjomperier som att vara mentalt slut  och nu en satans tandvärk. Alltid är det något. Med lite tur kan jag få hjälp av en vettig tandläkare att dra ut "roten till det onda" - bokstavligen. Jag måste bara få till allt, modet, pengarna och viljan. Nåja, jag har varit utslagen pga detta och inte orkat bry mig så mkt om att uppdatera. 

Holland
Helt fantastiskt! Superbra arrangerad resa. Förra årets resa var också bra, men på denna var det så många andra detaljer som gjorde helhetsintrycket så mycket bättre. Många av fjolårets kamrater var med även i år, men också en hel del nya. Det var iaf överlag ett jättehärligt gäng. Vi besökte tre stuterier och det var roligt att se lite annat än det man är van vid på hemmaplan. Ministuteriet i år höll klart högre klass än det vi sett innan, milsvid skillnad. Stuteri Uitweg bjöd på ett gäng vackra och välstammade svarta ston, och det fanns mer än ett sto som jag gärna tagit med hem. Och chockerande nog, på det sista stuteriet fanns två FUXAR, kleine maat, som jag föll pladask för. Fuxar! Jag!

Umgänget och gemenskapen på resan var kanon. Vi var en väldigt brokig skara av olika sorters folk, men hade väldigt roligt ihop. Allt från glada skåningar, frusna (!) norrlänningar till skönsjungande (nåja, men man måste ju var snäll) norrmän. Många av våra finska vänner fanns också på plats och även det var roligt. Plus såklart de holländare vi lärt känna, som var jätteroligt att återse. Skitroligt har jag iaf haft som synes. Men det hade ju sitt pris, för då jag kom hem var jag så psykiskt pressad att jag sov i två dygn. Inte bara för att jag sovit extremt lite på resan, utan för att det är så pressande att vara bland så mkt folk hela tiden. Jag har tagit en del bilder, men då jag inte har en fungerande dator har jag inte kunnat redigera dem ännu. Pruttigt.

Jag såg massor av hysteriskt vackra hingstar, men de är så många att jag knappt hunnit smälta allt än. Ett par favoriter fick jag se igen och även en som jag länge drömt om att få se. Jätteroligt! 

På lördagskvällen var vi på Holländska föreningens festmiddag och en del tal hölls. Jag missade tyvärr Dougal Dicks tal, men fick det återberättat för mig, samt att vi var och talade med honom efteråt. Det han säger berör och är verkligen något man borde ta till sig, särskilt moderlandets drivande. Mr Dick (jag vet...) var med och grundade ISPC (1992?) och meningen med det var att moderland och dotterföreningar skulle samarbeta. Nu har hela meningen med detta fallit, menar han, då moderlandet inte slåss alls för sitt arv (Shetlandsponnyn) utan numera drivs av folk med egna intressen och som inte bryr sig ett dyft om att bevara rasen, utan enbart om att öka handelsmöjligheterna. "Skamligt" var ett av de mildare orden han beskrev situationen som. Han sa också att han tyckte det var viktigt med besiktning av avelsmaterielet och rosade holländarna för sitt system och sin avel. Och att man borde ha slagits på hemmaplanen för att behålla krav på besiktning och veterinärt godkännande av hingstarna. Men, då kan ju inte en del tjäna lika lätta pengar (förtydligar: det är min egen kommentar).
Även här, på vår hemmaplan, finns ju dessa samvetslösa. Som bara vill tjäna pengar, och som bryr sig noll och inget om att bevara rasen. Utan det viktigaste är att tjäna pengar på ex roliga färger eller liknande.
Notera nu noga, att jag högaktar (de flesta) dem som tar in ex en hingst för att de har en plan för hingsten i sin egen avel, eller för att man tror att just den kan tillföra svensk avel ngt som inte går att finna här innan. Egna avelsidéer som olika uppfödare testar, efter eget huvud och för egen skull - det tycker jag inte är ngt fel alls. Så länge det är sunda och friska djur.
Det jag föraktar, är handeln med hingstar av så dålig kvalitet att de inte ens törs visas fram. Eller de som plockas in bara för att man skall kunna tjäna en hacka på intet ont anande stoägare som vill ha ett föl med just den färgen som hingsten har/kan ge.
Obs! Min egen åsikt, ingen allmän åsikt vad jag vet... 

Här kommer en annan fördel in med att så många reser till Holland och premieringen: Alla lär känna folk där nere, alla skapar nya kontakter och alla får egen information. Man är inte längre utelämnad till den ensidiga och ofta missvisande info som serverats innan av ett fåtal. En hel del kom till vår kännedom, rena lögner som kom i ljuset om hästar som tagits in till Sverige. Detaljer som inte varit vidare viktiga att återge vid vidare försäljning här tydligen. För hur viktigt kan det vara? Att meddela köpare om att hästen är "defekt" på ngt vis. Vad spelar det för roll att man blåser tonåriga tjejer som sparar och gnor för att kunna fullfölja avbetalningen på "superponnyn" just hon blivit erbjuden och som sedan sätter sprätt på alla sina sparpengar på en förvisso vacker ponny, men som tidigare i princip skänkts till säljaren pga en "defekt". Inte så viktigt att delge köparen nej, för då skulle den ju inte betala detta hutlösa pris. Skamlöst. Men man kommer undan med detta genom att säga att man inte "visste" det.  
Många sådana händelser/affärer kom till vår kännedom under dagarna i Holland. Då jag ifrågasatte detta till en av de omtalade, blev personen ifråga väldigt defensiv och påpekade att personen själv är en MKT mer seriös uppfödare än de flesta. Bah I! Varför? Jo, för denna person avlar inte på defekta gener hette det. Bah II! Skitsnack. Allt handlar ju om var man drar gränsen för vad som är en defekt isf. Och jag tycker nog att det finns mer än defekta gener som avgör om man är seriös eller ej. Sådana petitesser som moral, etik och i övrigt sunda djur.
Jag blev upplyst om (vilket jag iofs redan visste) att det är förbjudet att avla på djur där det kan medföra lidande för djuren själva eller dess avkomma. Men ändå rättfärdigar personen sin avel på exempelvis eksemston, med kommentaren att "de inte lämnar eksem". Det är bevisat att eksem är ärftligt, men det är tydligen också en detalj av ringa intresse. Bah III! Seriösare än de flesta?! Jo jag tackar.

Tillbaka till festmiddagen: Mr Dick sa också att han inte visste om han skulle uteslutas ur moderföreningen för att han besökte holländska premieringen och/eller höll sitt tal. Flera andra erfarna och väl etablerade från moderlandet, som fortsatt sitt arbete med att åka runt i olika länder och avelsvärdera hingstar och ston, har uteslutits/avgått ur moderföreningen. Det är förjävligt! Dessa kunniga och erfarna uppfödare gör man sig konsekvent av med, för att deras kunskaper är besvärliga och ett handelshinder då man vill kunna kränga vad skit som helst som godkända avelsdjur. Nej, jag säger INTE att alla hingstar med detta är skit i moderlandet, långt ifrån. Där finns ju gamla heliga blodslinjer och typer av olika modell som är värda sin vikt i guld. Men, precis som i alla andra länder föds det en hel del mindre bra djur avelsmässigt som inte har i allmän avel att göra. Mr Dick sa att de hade kunnat slåss för att få bestämma mer över sin egen ras och att han skämdes å moderlandets vägnar för att de svikit sina dotterföreningar. 

Man kan välja själv om man vill ta till sig det han säger, han är ändå "Mr Transy". Han vet vad han pratar om. Han kommer ändå kunna sälja sina hästar, lika bra som hittills, i hans uttalande finns inga vinstsyften. Han värnar bara om den ras han vigt sitt liv åt att bevara. Jag förstår hans vånda, då han nu måste se hur det går utför med allt arbete han lagt ner.

Nog om detta nu, för jag har tappat tråden. Men summan av kardemumman är att jag är väldigt nöjd med resan, med allt vad den innebar. Så prestigelöst och vänskapligt. Massor av resenärer med olika inriktning på sin avel, vänner med folk i olika "läger" på hemmaplan och ändå inget som helst skitsnackande om personer man inte höll så högt. Väldigt avslappnad stämning. Jag rekommenderar verkligen denna resa, för alla som vill uppleva denna show och gemenskapen på resan. Man lär känna massor med nytt folk, svenska och från andra länder och vidgar verkligen sina vyer. Åk med!

På vägen hem, jag åkte med Carro till Sparrehom o min bil, så stannade jag och bjöds på frukost på Humledal där AC väntade på reserapporten. Mkt trevligt och välbehövligt. Tack!

På hemmaplan har allt skötts på utmärkt vis (som vanligt) av Maggan, Kenneth och Angelica. Hästarna mår bra och trivs numera mkt bättre så temperaturen kommit närmare (och idag under) nollan. Epok tappade i hull då han vandes av, och jag ger honom därför kraftfoder. Jag tog ut honom häromdagen och skulle ta kort på honom och vi kunde se att han går lite konstigt, men absolut ingen hälta. Kenneth släpade fram raspen och konstaterade att hans ena bakhov var jättevarm. Leran på hoven torkade medan vi stod där och han kändes verkligen varm. Han verkade hoven och plötsligt sprack den, hovbölden vi inte visste fanns där. Vilken tur. Nu står han inne tills det läkt ihop så han inte får i skit i bölden. 

Annars mår de andra bra. Bellis kan jag strax trappa ner med kraftfodret på, hon har kommit sig jättebra. Och inte heller tog hon upp mammarollen och började ge di då hon släpptes ihop med Bellami igen. Så det funkar bra. Xenia äter massor och snabbare nu efter "tandläkarbesöket" så det går också framåt. Inte så snabbt som jag önskar, men iaf framåt. Jag vill ha ett bra hull på henne snart, så jag inte behöver fodra på så hårt sista tiden av dräktigheten. 

Natta och Joey är hemma med halsont idag. Tilde fick vara ledig. Leon och Emmy är dock i skolan som de skall. I helgen hade Natta 5 kompisar här som sov över. 6 ungdomar i åldrarna 15-19 år som hade "spelkväll/natt". De spelade (TV-spel och rollspel) hela natten och sov ett par timmar innan de klev upp och fortsatte hela dagen igen. Tappra tjejer och killar! 
Jag och Jani var portade från övervåningen och fick tillbringa hela kvällen här nere. Tilde var dock uppe och såg till att de höll sig alerta och spelade bandy runt deras fötter, dansade i soffan och kommenterade deras spel. När kompisarna blev lite mer vågade och hemtama började de försynt försöka lura Tilde att det skulle vara roligare här nere. Men detta bemöttes helt enkelt med ett enkelt "Nej, vill inte" och de lärde sig snabbt att det därmed var slutdiskuterat. De kunde inte riktigt se hennes charm, då hon lade sig i allt de gjorde.

2008-01-09 (03:20)
Då är det snart dags då. För resan söderut. Det skall bli så himla roligt att komma iväg. Lite "resfeber" har jag allt, för att jag stressar över allt jag måste lyckas få med mig... Men det går nog bra. Kameran är viktigast av allt.

Idag hade vi veterinären ute. Men inte den vi bokat inte, för hon ringde ett par timmar innan det var dags och "sjukanmälde" sig. Självklart kan hon ju inte rå för det, men det är verkligen lagom irriterande då flera tagit ledigt från ordinarie arbete samt att mätman var bokad också. Efter många samtal till allt och alla, så fick jag tag i en veterinär till slut som kunde komma med kort varsel. Det blev dessutom en bra veterinär, en av de bästa hittills.

Bellis visade sig iaf inte vara dräktig. Det gjorde mig en aning ledsen, men jag hoppas hon kan ta sig i sommar. Det är ju inte många år kvar att få föl av henne, om alls igen. Hon släpptes sedan ut i samma hage som sin dotter, då hon ju inte bör gå med Bonzo om hon inte är dräktig. Veterinären var inte säker, men nästan sa hon. Så det är det som gäller för tillfället.

Bellis och Xenia fick sina tänder kollade också. Bellis hade ett par hakar som var ganska rejäla, men som nu är borta. Xenias mun var mer "katastrof", med hakar och vassa kanter "överallt". Nu är de dock "servade" i munnarna och jag hoppas det skall bli lättare för dem framöver. Det var jätteintressant att vara med och kolla och känna i munnarna på dem, det har jag aldrig gjort så här förr. Damerna skötte sig också exemplariskt, och veterinären önskade att hennes "patienter" av större modeller kunde lära ett och annat av shettisarna som tar det mesta med ro. Jag påpekade lite försynt att det här ju är de enda "riktiga" hästarna.

Nä, nu ska jag sova lite till och sen packa klart då barnen är lämnade i skolor och på dagis.

2008-01-08 (04:10)
Somnade 21, då jag blev helt utslagen av medicinen (ganska skönt faktiskt) och vaknade upp och var pigg som en mört, klockan 02 igen. Buhu... nu hade jag ju chansen att sova en heeel natt ju. Fast fem timmar i sträck, det är inte illa det heller. Men, jag skall försöka lyssna på en ljudbok en stund, det får mig garanterat att somna. Av leda.  Jag begriper inte varför jag inte kan lyssna? När man var liten lyssnade man ju på sagor på kassettband, utan problem och tyckte det var jätteintressant att lyssna på. Men inte nu, inte ens böcker jag verkligen skulle vilja "läsa".

Att folk tar åt sig av det jag och andra skriver är ju vid detta laget väl känt. Ofta är det också helt andra än dem man egentligen riktat sig till, men nu orkar jag inte förklara eller försvara hur jag skrivit mer, det är samma visa varenda gång. Ta det för vad det är och inget annat. Mina åsikter och tankar är ingen sanning för andra nödvändigtvis, så sluta läsa in saker som inte står. Och tar man åt sig, så går det ju att fråga om det gäller just dig eller inte. Enda sättet att undvika att fel personer tar åt sig, är genom att antingen inte skriva alls eller skriva ut namn på folk, och inget av dessa alternativ är intressanta för min del.

Jag har faktiskt börjat packa nu, och det är ju inte riktigt likt mig att vara ute i så "god" tid. Men, vad skall man annars sysselsätta sig med mitt i natten när alla andra sover.

"What you do speaks so loud that I cannot hear what you say."
Ralph Waldo Emerson

2008-01-07 (20:30)
Jag tycker det är "skoj" att en person som jag länge vetat snackat en massa goja om en massa folk, däribland mig, äntligen visade sitt rätta jag.
Redan för ett antal år sedan upptäckte jag att en grej jag sagt i förtroende - enbart till denna person - cirkulerade bland folk. Dock en aning förändrad version, men så blir det ju alltid efter ett par vändor via olika munnar. Inget allvarligt egentligen, men det var ett förtroende likväl. Som i slutversionen var riktigt kränkande mot andra.
Sedan dess har jag passat mig noga för denna person och inte yppat ngt jag inte lika gärna själv kunnat skriva tex här.
Jag har dock ansett ett bra tag efteråt att en neutral relation var helt okej, och stundvis ganska skojig. Men mer och mer har kommit till ytan. Vid konfrontation, får jag alltid höra att "neeeej, inte aaaalls". Jag har inte brytt mig nämnvärt och inte orkat tjafsa, utan mest sagt till för att markera att jag vet vilka rygghugg som delas ut på både mig och alla andra. Ingen "vän" är helig från detta håll. Egentligen inget att bry sig om, för vilka snackar inte goja om andra emellanåt, så det kan jag ju bjuda på. Men idag, då var det första gången masken ramlade av. Intressant. Nåja, det är inte viktigt nu heller, bara intressant. Och nu vet jag exakt var vi har varandra, och att ryktena talat sanning till viss del. Någon gång skall väl vara den första för det också.

Idag var jag hos läkaren för att kolla upp mina såriga öron bland annat. Jag har tack vare den allergin slagit ut hela kroppens försvar och reagerar på precis allt med utslag och klåda (som jag river på tills det blöder i sömnen). Detta har resulterat i en infektion i kroppen och för detta fick jag kapslar att svälja. Skitkul, jag som inte ens kan svälja små piller i size med p-piller! 
Nåja, nu fick jag i mig medicinen till slut och det var ju bra. Så nu skall problemen lösa sig heter det. Efter intagandet av kapslarna, som kändes som att svälja golfbollar, så läste jag på bipacksedeln. Det första jag läste var att man noga skall läsa den innan man tar medicinen. Well, så blev det ju inte då.
Biverkningarna intresserade mig lite grann, då jag brukar vara den där 1 av 100, eller 1 av 1000 som de skriver om i alla dessa broschyrer. Så himla typiskt. Så nu kan jag frossa bland de vanliga biverkningarna under natten med andra ord. Huvudvärk, illamående (den brukar jag prenumerera på), magsmärta, muntorrhet eller diarréer. De lite ovanligare, var bland andra utmattning, feber och sådant smått och gott. Det som var minst vanligt att drabbas av var håravfall (kan man önska att det bara drabbar benen?) samt leverdöd. Nu är ju inte jag särskilt hypokondriskt lagd, men tänk om man vore det... Då skulle man ju inte våga ta någon medicin alls, för många mediciner har ju en massa superläskiga biverkningar. Det lustigaste jag hittade var att ganska vanliga biverkningar var klåda. Hur går det ihop? När medicinen skall stilla klåda!

Nåja. Jag börjar iaf få ihop det inför onsdagens avfärd. Jag glömmer säkert en del, men förhoppningsvis inte så himla mkt. Jani skall få skriva ner allt han vill ha hemköpt inför dessa dagar, så kan han ju inte skylla på mig sen om det inte finns.

Nä, en biverkning jag lyckades plocka på mig var iaf yrsel och sömnighet. Så nu kryper jag ihop framför TV:n ett tag. I morgon kommer veterinären för diverse kontroller, så då gäller det att vara utvilad. Så man inte plockar in fel hästar i förvirringen. 

2008-01-05 (00:35)
Jag är skittrött, och klockan är "bara" strax efter 12 på natten - helt otroligt! Jag skall strax gå och sova, och se om jag kan sova som folk...
I dag kom det lite mer riktig kyla och resulterade i frusna badkar. Det var ganska välkommet. Men bara ett tag, för jag vet ju hur jag kommer svära om bara ngn vecka om det håller i sig. Då behöver jag påminnas om hur mkt jag avskyr leran och kletet.

Hästarna njuter i fulla drag av kylan och unghästarna är alldeles "galna" och energiska. Jinx tycker att de är utomordentligt fåniga som de beter sig.
Lava har flyttat upp i hagen intill honom, och han tycker att hon är det sexigaste som någonsin gått på två par hovar. Han är kär! Eller kär, ja snarare ngt annat ord på samma begynnelsebokstav. Hur som helst, vilket som, han vill gärna ha en date med henne. Nu. Att hon är dräktig, det verkar vara en mindre viktig detalj för hans del.

Jag tror, kan ju inbilla mig, att jag när jag lade om Xenias täcke i kväll så kändes hon bättre i hullet. Men, man ser ju ibland vad man vill också. Men jag hoppas jag har rätt.
På tisdag skall hennes tänder ses över, så jag hoppas det blir ännu bättre sen.

Jag håller på att bli vansinnig på Tildes Bamsemani. Hon har massvis med saker med Bamse på och jag har enväldigt beslutat att det barnet aldrig får gå med in på vare sig Lindex eller Apoteket igen. Det blir så dyrt. Men hon har stenkoll på sina grejer. Och okej, det är ju lite roligt också. Men de finns i hela huset. Muggar, tallrik, bestick, tandborstar, tablettaskar (utan tabletter såklart), handduk, örngott, tidningar, filmer, böcker, klossar, kortlekar, memobrickor och tillhörande kort och för att inte tala om alla etiketter som suttit på det berg av Bamsekläder hon har. Runda röda etiketter i ganska hårt papper, som hon såklart sparar. Allt detta kånkar hon omkring på i antingen en påse eller en tvättkorg. Hon är tapper också, och släpar upp tvättkorgen full med alla dessa prylar till övervåningen. Det resulterade i att Jani förbjöd leksaker i vardagsrum och kök. Listiga Tilde tar då med sig muggarna, besticken och tallriken och vill äta på/dricka ur dem. Sen skall de omgående diskas efteråt, så hon kan ta dem med sig igen. Suck.

Nä, nu ropar min kudde så där lockande på mig. Bäst jag lyder, så den inte blir obekväm och jag inte kan sova på den sen.

2008-01-02 (07:30)
Så är det då 2008. Jag kommer som vanligt säkert, i en månad framöver, att skriva fel årtal. Så ha gärna överseende med att jag har svårt att släppa det gamla.

Alla föl, både mina och de som delar stall med mig, är nu avvanda. Jag tog de sista igår, då det är skönast att ha det klart innan jag reser bort. Inte för att något brukar inträffa, men man kan ju ge sig den på att det gör det om man åker bort. Och det känns bäst att ha koll själv på alltihop.

Igår (idag? Ja den 1:a iaf) började det äntligen snöa. Men det var mest blötsnö, som gjorde hagarna allt annat än trevliga. Nu är hästarna som slimmade, vattenkammade myskoxar istället. De ser ruskigt trista ut. Konstigt nog så är håret på sidorna av ganascherna minsann inte slimmat, så de ser kanske mer ut som ngn slags marsvin.
Jag hade inte ens hjärta att binda upp dem som skall stödfodras ute idag, som om de lider av regnet mer vid bommen? Men de fick stå inne vid vagnarna och käka. Xenia gillade inte alls den nya ommöbleringen, och åt inte som hon brukar. Inte förrän jag gav med mig och ställde ut henne på sin vanliga plats. Då slurkade hon i sig allt snabbt. Vanedjur?!

Pandora och Raphaël är nu en nyblivna treåringar. Balder, Klipp, Buu och Moira är tvååringar och då de fyra små, Epok, Drama, Bimbo och Bellami som plötsligt kallas för åringar. De är fortfarande föl i mina ögon.

Min dator är helt sönder. Den går inte att få igång igen alls. Så nu är jag utan. Det är så ruskigt frustrerande. Kan låta som lyxproblem iom att det finns tre fungerande datorer iaf i huset, men ingen mer än Janis jobbdator orkar med mina program. Så nu har jag (läs Jani) kopplat in mina diskar i hans burk och använder den när jag har chansen. Problemet är också att denna dator, är den enda barnen kan spela sina nyaste spel på. Det suger väldigt mycket faktiskt.

Planer för 2008? Jovars... som så många andra.
Pandora skall visas på treårspremieringen, samt på en del utställningar.
Raphaël skall köras in, är han kvar i höst (o fortfarande hingst), så visas han väl igen?
Jinx skall göra bruksprov och så vill jag visa honom ngt innan sommaren.
Unghästarna skall visas på några utställningar, var och när vet jag dock inte ännu.
Bonzo, ja, jag skulle vilja ta ut honom en gång till, men jag får se. Unghästarna är viktigare. Och Bonzo har ju redan bevisat allt han behöver. Det enda är att han tycker det är så kul att göra annat än bara gå och skrota. Så det är nu i vår eller i höst för hans del. Sommartid får han fokusera på sina fruar och barn istället. Det jobbet är trots allt hans viktigaste.
Annars har jag inga planer tror jag? Det kommer väl upp nya idéer under året såklart, så vem vet.
Jag har lovat mig själv att pyssla en del med Moira och Buu, för de behöver lite extra uppmärksamhet. Buu är nog det keligaste som finns. Från att ha varit en urjobbig (med det menar jag stökig/bänglig) och påträngande typ en tid, så är hon nu visserligen påträngande, men urgo'! Hon kör in huvudet under ens arm och bara gosar, eller lägger upp mulen på bröstet på en och står och sover.
Ja, det finns att göra om man bara vill...
Jag drömmer dessutom om två små duktiga ryttare, som inget hellre vill än att rida små shettisar någon gång i veckan. Dream on...

Eftersom jag inte kunde sova i natt (nähä, menar du det), så passade jag på att slita ner allt pynt i granen och packa ihop det. Granen var skitvacker, vi fick tag i ett toppenexemplar verkligen - men den barrar som fasen. Och vi har en skapligt långhårig hund, behöver jag förklara mer... Om jag kunde hitta en plastgran som ser lika bra ut som en snygg kungsgran, så skulle jag tveklöst köpa det istället. Ljusstakar och stjärnor får såklart sitta uppe ett tag till, för det är ju så mysigt. Men julblommorna ryker nog de med strax.
Och tänk att jag råkade tappa julskinkan som jag fasade för. Den gled av skärbrädan - rätt i papperskorgen. Det var väl för väl att jag råkade luta lite mkt på den just ovanför papperskorgen! Så den inte kom på golvet.

Natta kom hem som en slagen hjälte efter nyårshelgen på sitt spelkonvent. Hon var så trött att hon somnade i soffan. När vi skulle äta middag fick vi kämpa en bra stund för att få liv i henne, men till slut vaknade hon. Hon satte sig upp, och somnade om. Hon satte sig mer upprätt i soffan och somnade igen, vaknade av att hon höll på att falla framåt. Tyvärr lyckades jag inte ta ett kort på det hela, för hennes bröder spexade och garvade så att hon vaknade till varenda gång jag var på väg fram med kameran. Hon hoppade i säng direkt efter middagen och sen dess har hon inte visat sig igen. Det kostar att ligga på topp.
I morgon, när hon är på lite lindrigare humör, så skall jag reta henne lite för att hon snackade i nattmössan. Det som hon retar mig för jämt. Och att jag gör det, det är det ingen tvekan om. Jag berättar mer än gärna om hur jag tappat bort min nya cykel och att jag inte alls sover, jag läser faktiskt. Att jag inte har ngn bok i handen bekymrar mig inte, det är löjliga detaljer. Jag svamlar hejdlöst.

Nu skall jag sopa upp granbarr.