2007-01-25 (08:10)
Jaa... jag skrev 2006 i föregående inlägg. :-) Tack för påpekandena. Jag hade troligen upptäckt det själv, i mars någon gång... :-P

Utan bil, blir man hemma väldigt mkt. Hemma = inne. Annars blir det ju till stallet och andas frisk luft o så. Men nu har jag varit strandad. Och insett saker, då man hinner fundera ganska duktigt när man bara går och drar.
Jag har insett att jag prioriterar fel saker, jag har insett hur bekväm jag blivit och hur illa jag tycker om att inte ha full kontroll - men också, hur fruktansvärt illa jag tycker om att ligga andra till last. Det är en vidrig känsla. Att be om hjälp känns som ett nederlag, även fast jag vet att jag måste för att klara av allt just nu. Jag känner mig i underläge varenda gång. Jag tycker om att hjälpa andra, men baksidan av myntet var inget roligt alls.
Jag har fått så mkt hjälp dessa dagar, och då jag var sjuk. Och jag är så jäkla tacksam. Men jag gillar det inte.
Jag har också stött på en himla massa tålamod från andra som pga mina katastrofer hamnat i kläm. Det är så schysst, men jag blir illamående av ångest för att andra drabbas. Det är inte roligt. Nu kommer kanske bilen att bli fixad innan helgen, som det verkar. Och då kan jag dels komma ut igen, jag kan få hem Ravioli och jag kan slippa pracka på andra mina problem.
Jag hoppas kunna återgälda det alla gjort för mig.

Jag hoppas att kunna komma igång med att ta hand om mig själv sen också, då alla andra i familjen är tillbaka i rätt spår igen. Det är svårt, då man kommit till det stadiet att man fullkomligt avskyr sig själv. Eller avsky är väl ett lätt överdrivet ord, men okej, då man är helt likgiltig då. För det är jag. Jag rycker bara upp mig då det direkt påverkar min hälsa, inte annars. Och det är ju så jävla korkat! Och inget nytt, jag tjafsar ju om det här med jämna mellanrum, men tar mig aldrig i kragen.
Igår var jag ute och gick, ofrivilligt skall tilläggas :-), och insåg hur mkt jag saknar det. Det är SKÖNT att promenera i snabb takt. Att vara ute och lunka omkring med barnen är inte samma sak. Kanske kan jag fixa ett par vettiga dojjor så jag kan börja promenera igen. Låta bilen stå och gå till affären tex, det är ett steg i rätt riktning. det gäller bara att bestämma sig, och fullfölja det hela.

Nä, shit vad jag är uttråkad.

2007-01-22 (07:20)
KRIS! Tyvärr gick bilen sönder igår. Vi kommer ingenstans... Ett rör lossnade under bilen, ljuddämparen typ, och det smäller och pruttar om den då man kör. Jag lyckades få hjälp av Kenneth att hänga upp röret så jag kunde få hem bilen iaf. Tack K! Förbannat! Jag behöver min bil! Jag måste få hem Ravioli, han skulle egentligen varit hemma för flera veckor sedan. Det här är fullkomlig katastrof. Jag HATAR bilar. Jag hatar också att vara till besvär för andra och just nu, är besvär endast förnamnet. Fan också. Och i normala livet är det förstås också en smärre tragedi. Jag kan inte handla, inte uträtta ärenden, inte åka till stallet. Ja, kris kallas det. Jag orkar inte med det här strulet mer.

Barnen har studiedag idag... på både gott och ont. Jag har ju ingen bil! Tur att det kommit snö, då kan barnen iaf roa sig med att åka pulka ett tag. För snö har det kommit! Flera decimeter. Härligt att slippa leran.

Snön fick jag och Jemla bokstavligen smaka på igår:
Det hela började "oskyldigt" med att jag kastade en liiiten snöboll åt Jemlas håll. Och då blev hon som tokig och kom springande och flööög på mig. :-D
Men, man skall inte ge sig på berg då det finns småsten.
Resultatet blev att jag lade krokben för henne och satte mig på hennes rygg och mulade för kung och fosterland. Jättekul!
Hon var tyvärr förvånansvärt smidig och lyckades trycka in en och annan snöboll i mitt ansikte också. Och i munnen fick jag en massa snö... Urk. Jemla tjöt så mkt också, så jag tystade henne genom att mata henne med snöbollar.
Fia och Maggan stod bredvid och tittade på och garvade. Maggan fick också upp kameran i sista sekund och fick det hela på bild. :-)

Sen, blev Jemla så revanschsugen, att hon gav sig på den intet ont anande Fia. Fast det fick vi ingen bild på...

Nedan bild från mulningen. *ASG*

Jag har inte uppdaterat på ett tag. Jag skulle ju rapportera om resan, som jag fick åka med på av en slump. Tack Marie för biljetten. Tråkigt att du inte kunde åka, men oerhört schysst av dig att överlåta biljetten. Jag är dig evigt tacksam!
Jag har lite problem med att åka instängd bland en massa folk, det är väldigt pressande. Och att inte kunna dra mig tillbaka om jag behöver. Men jag lyckades knipa platsen längst bak i bussen, och satt omgiven av folk jag känner väl. Så det var "lugnt". Hade jag tvingats sitta och vara "social" bland folk mitt i bussen, där jag inte känner folket lika väl, så hade jag troligen klivit av redan i Malmö med panikångest. Men det gick, även om det periodvis var fruktansvärt jobbigt. Visserligen brakade jag ihop totalt då jag kom hem, men det var som sagt värt det - även om det blev tufft för familjen. Jag tycker det är så sabla jobbigt att vara så här, att inte kunna vara bland folk hur som helst. Det sabbar så mkt för mig, och för mina närmaste. Nåja, nog om det. Jag är trots allt extremt glad att jag tog tjuren vid hornen och åkte då jag fick denna chans. För jäklar så kul jag hade!

Vi stannade på vägen ner, på ett ministuteri, där de hade en mångfald av färger och i mkt blandad kvalitet. Jag föll för två små ungston, som jag tyckte hade jättefin uppsyn. Men det bästa med detta stuteri var helt klart själva anläggningen. Häftigt hus, sadelkammare med bar och välplanerade hagar. En liten Budda satt i skogen på vägen till beteshagarna. Vi klappade den på magen, det skulle tydligen ge tur?!
Jag tog massor med kort där, som alla mystiskt försvann ur min kamera! Skittråkigt!

Efter det fortsatte vi till slutdestinationen. Vi checkade in på hotellet och satt sedan uppe sent på kvällen efter att vi ätit och varit ute och tittat i affärerna och så.

Fredag morgon åkte vi till premieringsplatsen så vi var där strax före 8. Det var en upplevelse att få vara där. Både positivt och negativt. Hästhanteringen var fascinerande att se. Ett fåtal var inte riktigt kloka. De sparkade och slog, och deras hingstar var så strykrädda så att de studsade om pisken råkade nudda dem. För att inte tala om hur huvudskygga de var. Men detta var som sagt ett litet fåtal. De flesta hingstarna visades snyggt och proffsigt.
Däremot förvånades jag över förberedelserna. Jag visste ju sedan länge om detta med att hingstarna stod framför stora byggfläktar för att torka och hållas "fluffiga" i pälsarna. Men all "sminkning" blev jag överraskad av. Okej att de lackade hovarna kolsvarta, det är ju inte hela världen. Och att de sprayade hårspray och smorde in med hårgelé på benen så att benen skall se grövre ut, det var inget nytt heller - för det är det ganska många som gör även hos oss. Men färgningen! De sprayades med svart färg! Det fanns inga röda slingor i manarna eller svansarna där inte. Jag reflekterade över det ganska snabbt då vi kom in i stallet, att de var väldigt svarta i färgen (de svarta alltså :-)). Sen såg jag att de sprayade med färg. Svart vaselin i ansiktet var inget ovanligt heller, men det finns ju här med. ;-)
Det som då förvånade mig med dessa förberedelser var att det gjordes helt öppet! Här, om det är folk som "fuskar", så görs det i det dolda. För skulle någon se att någon annan gjorde detta, så skulle det snabbt rapporteras till allt levande runt omkring. Men här var det helt okej.
Jag blev också förvånad över hur hingstarna var stallade. De flesta (ett fåtal stod i riktiga boxar) stod uppbundna i grimma mellan lösa gallergrindar. Grindarna välte förvånansvärt sällan. Inget tjafs mellan hingstarna, de stod helt lugnt och åt - määängder med kraftfoder. Stora baljor med müsli hade en del som de mumsade på.
Då jämför man med Sverige. Där hingstägarna skriker och gapar över att våra hingstar måste stå i boxar, med höga väggar så de inte ser varandra. De måste vara tränsade så fort de kliver ur transporten på platsen, annars får man skäll. Det måste hållas enorma avstånd så de inte sparkar och slåss. Men här, här stod de som sagt jättenära varandra utan minsta problem, de visades i grimma och några avstånd mellan hingstarna på ringen - det fanns ofta inte alls, då de gick i princip bredvid varandra i vissa fall, och ofta precis bakom varandra.
Hur kommer det sig att det fungerar där, men inte här hemma? Har en del åsikter/tankar och funderingar om detta, men inser att det är bäst att inte skriva om sådant här. :-/
Vi såg så många fina (o inte så fina) hingstar under denna helg, att då det var finaldags så var man så trött i huvudet att det blev trist. Man orkade till slut inte ta in mer. .. Det var väldigt skönt då det äntligen var dags att åka "hem".
Det var jätteroligt att vara där som sagt. Träffade många gamla bekantskaper och gjorde en hel del nya. Jätteroligt. Stötte på en hingstägare som vi började prata med, som påpekade att våra Svenska hemsidor borde finnas i engelsk upplaga. Hon och hennes man hade full koll på oss. Hon frågade vilka stuterier vi hade och då vi svarade visste hon inte bara vilka hingstar vi hade, utan också vad vi hette! :-) Snacka om stenkoll!
Jag lovade att göra en light-version av min hemsida på engelska, så att det var begripligt för dem att läsa om våra hästar. De ägde för övrigt en hingst jag föll för totalt. Så vänlig och vacker! Och stamtavlan - dräggel! Vill ha!

Kvällarna på hotellet var helt otroligt roliga. Vi lärde känna snapphanar och blev medlemmar i Gruppen, som leddes av "Pimpen" tillsammans med "Brallan" (vilka galningar). Vi lärde oss också en del nya ord, vilket var hejdlöst skoj. Ett viss rum i huset har numera en helt annorlunda betydelse. Men man skall ju lära sig nya saker i nya länder... :-D

På vägen hem stannade vi på Bunswaard. Ett par släktingar till Xenia och hennes avkommor hittade jag i hagarna, det var dem jag gillade bäst lustigt nog - även om de kanske inte var de bästa som fanns där. Men det är ju den modellen jag gillar. Stal Brouwerij ligger precis bredvid, och jag hade gärna stannat där och tittat också. De har ju en syster till Xenia bland annat. Det hade varit jättekul. Men jag fick veta senare att vi hade åkt förbi henne på vägen till deras ston. Och eftersom jag, turist som jag var, satt som ett frimärke på bussfönstret och tog kort på den hagen då vi passerade så har jag henne på kort, även om jag inte vet vem av dem som var vem. :-) Vadå desperat! :-D Jag menar, jag har ju nästan varit där... Haha!

Sammanfattningsvis kan jag bara säga att umgänget på resan var av högsta klass, hingstarna vackra och det hela var en upplevelse jag gärna gör om. Tack Anne och Ben som ordnade detta. Tack Anders och Kristina som bjöd på smörgåstårta på vägen ner. Tack Katta för sällskapet i regnet! Och tack AC för att jag fick dela rum med er, oss snarkare emellan. :-) Och tack alla andra för trevligt sällskap. Jag har säkert glömt att skriva massor av saker, men jag får väl fylla på isf. Lite bilder kommer i ett eget album inom kort, under "Fotoalbum" i menyn.

Tilde har inte lyckats hålla sig helt frisk. När vi åkte på resan var hon okej, men på fredagen åkte hon på en ögoninfektion utan dess like. Då vi kom hem var ögat helt rött och svullet. Och det rann konstant. Jag har nu baddat och tvättat, och det blev snabbt bättre tack och lov. Tur att hon är så himla tolerant och lät mig pilla och grej med ögat utan tjafs. Men, då hon varit "frisk" i 2 dagar som kom det tillbaka, och det med besked. Hon såg ut som en miniatyrboxare som fått en smäll på ena ögat. Helt igensvullen. Stackars liten. Men nu är det okej igen, ingen är sjuk - peppar peppar...

Hästarna njuter av den efterlängtade snön. Ingen lera innebär att de kan dra runt i vilda galopper och härja som de vill. Åringarna var som tokiga igår, och de smittade av sig på Bonzo och ett par ston också. Jag lyckades fånga Moira med kameran då hon fick ett frispel. Tyvärr blir ju inte bilderna av ngn toppkvalitet, dels för att man fotograferar svart häst mot vit bakgrund. Och dels för att objektet rörde sig i vild galopp en bra bit ifrån och jag var tvungen att zooma mkt. :-) Det är verkligen roligt att bara titta på dem då de leker. Man blir så glad av att se deras glädje.
Men, jag lägger ett "collage" nedan iaf.