2009-02-14 (05:05)
Dags för avresa...
Emmy är just väckt och håller på att klä sig, sen beger vi oss till stallet och hämtar hästarna för att åka till utställningen i Norrköping.
Idag är jag glad om jag får 38 poäng på mina tjejer. Vore såklart skönt med guld på treåringarna, så dubbelguldet vore säkrat. Men jag har en aning om hur dagen kommer att avlöpa, så som sagt - 38 är kanon en dag som denna. På återseende...

2009-02-11
Nu börjar jag på allvar ledsna på isen... Det är ju förenat med livsfara att gå omkring ute utan spikskor!
Nåja, snart är det smältväder och lerigt och då kan man önska sig lite is igen... :-)

I helgen var det premiär för utställningssäsongen igen. Jag skriver som många andra - hade jag vetat vilket väglag det var mellan Enköping och Köping, då hade jag aldrig åkt. Inte en chans. Dels körde vi fast ett par gånger och dels fick vi världens släng på transporten vid ett tillfälle, trots att jag körde sansat som bara den. Usch så läskigt det var!
vi kom iaf fram helskinnade och tack vare att starten skjutits fram en halvtimme hann vi ganska bra med att lasta ur och få iordning brudarna.

Det gick helt över förväntan! Drama vann sin klass och fick 40 poäng. Moira kom 2:a med 41 poäng i treårsklassen för svarta ston och Buu på 3:e med 40. Nu har de halva delen till varsitt dubbelguldsdiplom och det är bara att hålla tummarna för att de under säsongen lyckas få iaf varsitt guld till. Jag tror att Buu gör sig klart mkt bättre i sommarpäls, nu ser hon ut som en välpälsad knubbsäl. :-)
BIS blev Easy To Love, som ju inte helt oväntat är min favorit. Inte bara för att hon är Bonzos syster då, utan för att jag tycker hon är så himla vacker. Reserv blev Carinas ministo Chasend Tazmin. Grattis till er båda och även till alla andra som blev nöjda med sina resultat.
Nästa helg är det dags igen, men vi får väl se hur vägarna ser ut såklart.

Jag har pillrat lite med ett par kamraters sidor sista tiden. Dels Maries, som blev ren o fin tyckte jag, tills hon gav den sin personliga touch med lite blinkande saker o olika fonter - GAAH! :-) Nåja, alla kan ju inte tycka likadant - tur är väl det. :-P
Och dels Pernillas... aldrig i mitt liv trodde jag att jag skulle göra en sida med de färgerna. Hennes favoritfärg och min hatfärg :-) Men huvudsaken är ju att hon får precis vad hon vill ha, jag kan ju inte sätta mig o bestämma hur alla andra ska ha det. Fast jag skulle såklart gärna vilja :-)
Då skulle alla sidor vara ljusblå/grå/marinblå. :-P
Och allt skulle vara gjort i CSS etc, inte en enda designtabell eller frame skulle finnas. Dream on...

Jani har legat sjuk och har bland annat kollat på "Värsta språket" med Fredrik Lindström. Himla intressant och roligt att se på, det håller jag med om. Men nu törs man inte längre öppna truten här hemma, för minsta lilla ger honom anledning att tråka oss med kommentarer om uttal eller ordval. :-)

Idag fick jag ett par timmar "ledigt" på eftermiddagen för ovanlighetens skull en vardag, och tillbringade dem i stallet givetvis. På skridskobanan! "Slappna av..." Pyttsan! Jag gjorde det, eftersom jag lugnades av att det var sandat. Tjohej som jag for iväg när jag slappnade av. Till fasanernas glädje förmodligen, för jag spillde ut en halv bytta med havrekross... Fasanerna är för övrigt ruskigt knubbiga, de måste ha det himla bra då de förses med mängder av kraftfoderrester varenda dag. I år har till och med hönorna (om det heter höna o tupp gällande fasaner?) vågat sig fram och äter med glädje fast vi rör oss omkring dem. Annars brukar det bara vara tupparna som vågar.
Jag måste skaffa ett större täcke till Kola - det är 105 men ligger riktigt dåligt. I 5 minuter ligger det bra, sen glider det åt sidan. Så 115 lär hon behöva. Samma täcke ligger däremot perfekt på Xenia. Iofs skiljer det minst 10 cm i mankhöjd på de båda. Tur att det bara är två gammeltanter som behöver täcken!
Så det är bara att bege sig till Hööks nästa vecka igen då.

2009-02-02 (05:45)
Snart är det vår, på riktigt! :-)

De sista dagarna har jag fått anledning att fundera mycket. Dels kom ett dokument mig tillhanda, som visar med kristallklar tydlighet hur oärliga en del människor är. Inget att bli förvånad över, men man blir allt lite konfunderad då man ser det svart på vitt. Hur en del bestämt och öppet till andra deklarerar hur illa de tycker om än den ena, än den andra. Och här, här ser man hur de "smyger" runt och polar med dessa ändå. Hallå!? Sluta smyga runt - stå för vilka ni tycker det är roligt att umgås och prata med!
Det finns ingen LAG på vem man får umgås med, inte heller någon "regering" som bestämmer vem som är ute eller inne. Vill man umgås med någon, så stå för det då? Skulle någon bli sur/förbannad på en för att man umgås med någon - vad är det då för en vän? Är det intressant ens, att göra denna person "till lags"?
Vill man vara vän med någon, så var det - oavsett vem som står intill en just då, eller oavsett vem man pratar med i telefonen. Annars är man ingen vän ändå, så då kan det kvitta. Eller?

Apropå ute eller inne, så diskuteras det ju gärna om "innekretsen". Särskilt när man vill vända det till ngt negativt gällande dem man är "emot" där och då. Vad är innekretsen? Vilka ingår i den? Vilka fördelar har den kretsen jämfört med oss vanliga dödliga (nej jag är inte med i ngn som helst krets)?
Eller är det bara just det, ett bekvämt "skällsord" att ta till, när folk man inte umgås med (eller rent av är osams med) vill gnöla offentligt och skylla på att andra favoriseras? Skulle tro det. Och det verkar ju funka på en del, så det kanske är ett effektivt sätt?
Nästa steg är att per mail/PM eller något annat sätt karska upp sig och tala om för folk att man vet såååå många som haaatar en. Hur många mail de får, ibland dagligen får de det att låta som, av nytt folk som tycker att man är den värsta skitstövel som finns. Kom igen, lämna lite syre åt oss andra också, vem bryr sig? Jo då, ibland kan man kanske ta illa upp, men generellt - näpp, jag tror de flesta har vett nog att inte ta åt sig av sådan småskolekrigsföring. Jag hoppas det iaf.

Andra effektiva sätt att få "som man vill", utåt sett åtminstone, är att någon skapar röstningstrådar på ett forum i ens egna syfte. Man vinklar frågan och man ger inga detaljer om det man skall ta ställning till, sedan ger man två alternativ. Ja eller nej. :-) Seriöst!? :-D
Snacka om att tvinga fram ett resultat. Ett resultat baserat på ja eller nej-svar från dels insatta som HAR en åsikt, dels från insatt folk som bara vill läsa inläggen utan att ta ställning o därmed måste rösta... Och dels från medlemmar som inte har en susning, som bara klickar i ett val för att komma vidare. Ger det något svar som är ens i närheten av sanningen? Knappast! Och hur som helst, sådana trådar kan man inte ta på allvar. Inte ens om resultatet talar till fördel för det val man själv tycker passar bäst.
Resultatet har heller absolut ingen betydelse i sakfrågan. Ingen alls.
Varför inte? Jo för att beslut inte fattas pga påtryckningar vare sig via trådar, mail eller fula PM.

Nu vidare till det verkliga livet.

Mitt nya irritationsobjekt är telefonköer! Det måste vara "uppgjort" på något vis. Bergis av innekretsen... :-)
I slutet av förra veckan hamnade jag i telefonkö. Jag hade plats 67, och en beräknad väntetid på 14 minuter. Sure, bara att vänta då.
Snabbt som attan rasslar det i turordningen, efter bara fem minuter har jag plats 4 i turordningen. Yes! Det gick ju skitsnabbt!
Men, sen tar det alltså NIO minuter till, innan det blir min tur. Ja de utlovade 14 minutrarna hölls ganska precis.
Fasligt irriterande. De första 63 numren jobbade de bort med över 10 per minut, medan de sista 4 tog flera minuter per nummer. Suck!
Så är det ju när man går tlll bank eller apotek också, ofta iaf. Det sista numret, det tar en evighet.

Sen ska jag vara lite rasistisk också, fast inte på ett elakt sätt. På Tildes dagis arbetar en drös med fröknar. Alla utom två är svenska. Alla är 35+, hälften 50+ (får jag för mig iaf).
Det är sådan enorm skillnad på de två fröknarna som är invandrare, jämfört med de svenska. De har ett helt annorlunda förhållningssätt till barnen och ungarna älskar dem. De är inte lika "reserverade" (eller kanske återhållsamma är ett bättre ord?) som de andra fröknarna. Med det menar jag inte att de svenska är kyliga på ngt vis, utan bara mer reserverade. Hjärtliga, men inte lika spontana och öppna. Tilde älskar dem! Hon blir glad när de möter oss på morgonen (om det är de som är där då ja). Det handlar inte om att springa fram och krama, utan bara att de är ärligt hjärtliga och varma. Och så upplever jag generellt att "en del" med samma urprung är - mot folk i allmänhet. Inte alls samma trista tysta och kalla svensson-mentalitet.
De flesta av de andra fröknarna är väldigt hjärtliga och öppna med barnen de med, men är desto mer reserverade med/mot de flesta av föräldrarna. Man känner inte riktigt att man får samma kontakt. Fast det finns ett par som är helt kanon såklart. Jag har haft svårt att vänja mig vid de nya fröknarna, då jag var bortskämd med ett par suveräna fröknar på vårt gamla dagis. Men alla är ju olika individer, och så snart jag släppte mina privata jämförelser så insåg jag vilka klippor som jobbar även här.
Lyckos våra barn, som får ha så bra fröknar!

Jag kommer dock fortsätta ha "fördomar" mot en del unga fröknar, som de som jobbar på dagiset intill. De sitter o snackar runt bordet, barnen har de NOLL koll på. En tvåårig kille satt bakom en buske och grät tyst så tårarna rann i onsdags, han riktigt hulkade o snorade. Jag påpekade detta då jag passerade fröknarnas "fikabord" på vägen till vårt dagis grind. Efter att ha tittat på Tilde som åkte kana, hämtat kläder och nappar samt fått rapport om Tildes dag gick vi tillbaka till bilen. Killen sitter kvar, eller sitter... han ligger hopkurad under busken och gråter.
Jag får så jäkla ont i magen av att se sådant. Och jag blir fly förbannad. Jag stövlade tillbaka till fikabordet och frågade, om någon av dem möjligen hade tid en stund så kanske de kunde ta hand om den ledsna pojken? Då svarar "dumbruden", "vadå gråter han fortfarande, jag sa ju till honom att komma om ngt var fel"!
Han är en liten tvååring för tusan! Hade det varit mitt barn och jag fått reda på detta, då hade jag flyttat mitt barn omedelbart!
Nu vet jag vad killen och den stöddiga fröken heter och jag har kontaktat kommunen.
Det här är tyvärr inte första gången sådant händer heller. Och om jag lyckas se saker som sköts illa så pass ofta, så kan man ju undra hur mkt som inte sköts. Med tanke på att jag passerar där två ggr per dag, under kanske max 20-30 minuter totalt per gång. Resten av dagarna då?
Och då till mina fördomar. På detta dagis jobbar 3-4 tjejer i 20-25årsåldern samt 2 som är kanske 40+. De äldre är sällan där på eftermiddagarna, iaf inte ute på gården. Och de unga damerna svär till barnen "Vad fan skriker du för", "För helvete, sluta kasta sand"... osv. Ja, jag svär illa emellanåt själv. Men inte tusan skall dagisfröknar svära inför barnen, de skall föregå med gott exempel!

Idag på dagen roade jag mig med att skura ur sopskåpet i köket. Tvi!
När barnen slänger saker, matrester och smörgåsar de inte orkar äta upp tex, då kvittar det om påsen är smockfull. KAN man balansera risifruttiburken uppepå, då finns tydligen ingen som helst vettig anledning att byta soppåse. Och när det tippar över, då smäller man bara igen luckan och låtsas som om solen skiner.
Bakom skåpet, mellan rören till diskbänken, hittade jag gamla rostade mackor. En del med ostskivorna kvar på. Ostskivor som säkerligen skulle klassas som vapen. Stenhårda med vassa kanter...
Nu är det rensat, dammsuget och skrubbat! Och gud nåde den som slänger in sina sopor utan att kontrollera om det ryms i påsen - i hinken.

Emmys marsvin är helt underbara djur. Eftersom det är hon och jag som delar på matandet och städandet (ja även till hamsteruschlingarna), så har det ju blivit så att jag pysslar en hel del med dem. Så himla trevliga djur! Till och med "mördarhamstern" har börjat bli vettig. Han attackerar inte längre, utan man kan lugnt byta mat och vatten. Men visst, jag har full koll och är beredd att FLY om han så mkt viftar på ett morrhår.

Jag skulle behöva en egen dator till Tilde. Hon har just lärt sig skriva en massa namn, och man får aldrig sitta ifred. :-)
Favoritramsan hon skriver är "Cattis, Jani, Bamse, Tilde och Saab". Och icke att förglömma, mellan varje ord skall det vara minst 4 eller 5 "smellaslag". :-)
Idag hade jag för avsikt att ta med Tilde till stallet efter dagis. Men den planen sprack snabbt. Hon somnade direkt då vi körde från dagis, och kissade ner sig - overall och allt. Och utan overallen i stallet, när det är massa minusgrader, det fungerar inte. :-(

I helgen som kommer är det Köping. Hur det skall gå, att ens förbereda flickorna, det vete 17? Jag hoppas vädret håller sig skapligt kallt iaf, så det inte hinner bli lerigt o trist. Den som lever får se...