2007-02-28 (02:05)
Ont, det gör ont, det gör ONT!
Min nacke har jag haft ont i de senaste dagarna och eftersom jag inte lyssnat på den, och fortsatt som vanligt utan att ta hänsyn till lyftande av barn osv så har den nu straffat mig. Nu sitter smärtan från mitten av nacken/bakhuvudet och ner till mitten av ryggen. Givetvis stäcker smärtan också på sig lite åt höger, så att axeln följde med i "smärtpaketet". Sadistiskt! Ont som attan. Men, det som inte dödar, det härdar. Åh så det står mig upp i halsen att skriva det. Klämkäckt, när man säger det till andra, men inte till sig själv :-)
Jag tvingar Jani att gnugga in en halv bruk Tigerbalsam om dagen, då känns det skapligt okej faktiskt. Nog om det.
Det har hunnit bli sista februari... Mars = snart riktig vår! I mitten av april skall Hedwig och Epona föla (om det nu finns föl därinne i de runda magarna?). Det innebär att vi snart måste möblera om, så att Epona o Hedda är uppe vid stallet...  Spännande, om det nu är föl och inte bara "hull". Jag har gjort lite tafatta försök att känna på deras magar, men har inte lyckats känna några fosterrörelser alls. :-( Nåja, det visar sig snart. På juvren om inte annat.

Till veckan kommer en foderleverans till. Skönt att det blir gjort. Så att allt finns på plats.

Jag och Nathalie (vilken klippa!) har ägnat dagen åt att städa hela huset och det blev så himla... rent... :-) Nähä! :-P
Sportlovet blir det tydligen inte mkt gjort på för barnen. De har sina grejer klara och Joey sitter mest och inväntar nästa vecka, då han åker med Nicke och Emmy (mfl) till fjällen. Natta har tillbringat helgen på "spelkonvent" och lajvat och spelat rollspel. Hon är så glad över sina nya vänner. Jag är så glad för hennes skull! Min stora tjej!

Tilde har snart avverkat en vecka av sin antibiotikakur och har iom denna lärt sig att spotta. Usch och fy. Så fort hon inte är nöjd spottar hon - på allt och alla. Det måste vi ta ur henne omgående. Jag bara inväntar dagen då hon spottar på mig :-) Då ska hon minsann få se hur "kul" det är. Det är enda botemedlet, att visa hur trist det är. En gång behövs, sen aldrig mer. Nej då, oroa er inte, jag skall såklart inte "loska" mitt barn i ansiktet. *asg*

Emmy åkte till Nicke igår, fast hon egentligen skulle vara här till på onsdag. Detta så att hon kan vara med på alla aktiviteter på fritids under lovveckan. Någon timme innan hon åkte, så kom Leon tillbaka efter ett dygns "lovledighet" hos sin mamma... Så här är det liksom ingen ordning och reda alls. Tilde tycker det är lite jobbigt när en del syskon plötsligt försvinner, nu när hon blivit så medveten och leker så bra med dem. Värst tycker hon det är då Joey eventuellt är hos Nicke. Den sista veckan har hon dessutom börjat intressera sig mer för att umgås med Leon. Det gjorde hon inte alls innan, utan verkade inte gilla honom vidare mkt alls. För närvarande är det frid och fröjd och hon tjuter av skratt då de leker kull. Jätteroligt!

Alba beter sig skumt. Jag tror hon tänker börja löpa igen. Suck. Lagom till det slutar kommer hon ju att börja fälla igen också. Och det, det är riktigt irriterande jobbigt.

Hjalmar är sur på mig igen. Jag tror att han vill gå i ide. Han startar iaf inte på morgnarna. Så jag och Natta får knuffa honom till närmsta backe och rulla igång honom. Han skall få ett nytt batteri, så kanske vi kan bli sams igen? Jag blev så arg på honom idag, då jag försökte putta honom ett par hundra meter i 2 dm nysnö och med min onda högra sida. Så arg så att jag sparkade på honom. Två gånger. Jag dumpade honom på parkeringen med ett par väl valda svordomar och vill inte se honom igen förrän han fått ny energi. Blä för tjuriga gamla Hjalle!
Obs, det är min bil jag menar. Så ingen får för sig att jag sparkar på ngt levande...

Nä, om man skulle försöka få Tilde i säng igen? Hon vaknade av att ha "fyllt blöjan" och då hon upptäckte att Joey satt uppe, blev hon klarvaken direkt. Nu springer hon mellan oss alla och försöker övertala första bästa om att ta bort grinden till trappan, för hon vill upp dit upp. "Komma, komma, komma!" och så håller hon ut handen så man skall ta den och gå med henne. Säger man nej, så höjer hon rösten och använder en ännu mer uppfordrande ton. Ganska roande faktiskt. Att se hur hon grejar och bjuder på både kramar och pussar för at tfå som hon vill. Men näpp bruttan, det blir inget av med den planen. En flaska välling kanske gör susen? Skall snart testa detta.

Eftersom andra skrivit om att de funderar över sina betäckningar i sommar, så smittas ju jag och börjar också fundera och smida planer. Bellis, Xenia och Bonnie är ju givna, de är trots allt ganska gamla. Sen de egna uppfödningarna är ju såklart roliga att testa... Alla är roliga att testa, men man kanske borde begränsa sig en aning så man inte tar sig vatten över huvudet... Eller? Eller inte? Det återstår att se, sommaren är lååång. Och också lååångt borta. :-(

Välling var det ja. Morsning!

2007-02-26 (04:15)
Klockan är 4 på måndag morgon. Inne i Tildes rum är det allt annat än tyst. För en stund sedan sjöng hon, innan dess bankade hon med en leksak i väggen så det skallrade rejält. Just nu har hon tydligen hittat ngt väldigt roligt, för trollungen ligger i sängen och asgarvar. Det låter som om hon blir kittlad, antingen kittlar hon sig själv - eller så är det ngn osynlig kamrat där inne och leker med henne. För mig veterligen så sover alla andra familjemedlemmar lugnt. Joey och Emmy ligger utslagna på soffan (det är ju sportlov!) och Natta i sitt rum. Jani hoppas jag innerligt inte har blivit väckt av bankandet, det är iaf släckt och tyst inne i vårt rum än så länge... Han skall ju jobba i morgon, så det vore synd om han inte får sova ordentligt i natt.
Å sen jag då, jag sitter här. Och "terapileker" vid datorn. Vad skall jag annars göra...

Jag vill börja med att säga att jag kommer fortsätta skriva här, vad jag tänker och vad jag tycker/känner/vill/önskar/fruktar osv. Även om ett par personer sagt att jag är dum i huvudet som gör det. En sa att jag tydligen tror att jag är ngt, för varför skulle ngn vilja läsa om mina privata saker. Ja det kan man fråga sig. Inte för att jag är viktigare/bättre/intressantare än ngn annan. Utan snarare för att jag just gör det, skriver. För att det finns ngt att läsa. Alla läser vilket skit som helst, bara det finns där.
En annan sa att det är så fruktansvärt ointressant att läsa - så läs inte då!
Jag vill alltså igen påpeka att det jag skriver här, är bara en liten del av sanningen/vardagen. En del är omskrivet så att det inte skall vara för utlämnande eller för att man inte skall veta exakt vad som sker. Jag lämnar bara ut den info jag vill, i den form jag känner för. Tro alltså INTE att man här kan hitta något annat än mina tankar/åsikter/versioner av händelser. Inget annat. Och, andra som upplevt samma saker, samtidigt som jag, kanske skulle återge dem helt annorlunda. Så detta är min version. Inget annat.

Nåväl.

I veckan som var tacklade jag en del av mina demoner och gick till en läkare. Jag gick dit alldeles skakig av nervositet. En jättetrevlig läkare som jag träffat tidigare. Jag tog ett djupt andetag och berättade kortfattat vad jag ville och blev hejdad ganska snabbt. Hon sa att hon skall sluta här inom två veckor, och kan därför inte ta tag i detta då det behövs en ordentlig genomgång. Hon rekommenderade mig att gå till hennes kollega, efter att jag bokat en tid där. Tid fanns tidigast efter ett par veckor dock. Eftersom jag var ganska uppriven och inte hade sovit på väldigt länge o därmed såg extremt sliten ut, så frågade hon mig om jag kanske var självmordsbenägen? Hade jag sådana mörka tankar? Nej svarade jag givetvis, för så illa är det verkligen inte. Okej sa hon och skrev ut starka sömntabletter och ångestdämpande. Det var vad jag fick... Ett satans recept. Jag ville ha hjälp! Där och då! Måste man vara självmordsbenägen för att få hjälp direkt?
Jag ville få prata med ngn utomstående om allt som händer och få höra en opartisk person säga hur jag skall tackla allt. Jag vill inte ha sömnpiller! Och inte i helsike vill jag ha ångestdämpande heller, det skjuter bara problemen framåt. Det kan jag tänka mig att gå in på den dagen problemen är identifierade och en plan finns. Jag har inte tid att vara "sjuk". Jag måste ånga på för att orka slåss.
Fast jag vet inte hur mkt mer jag orkar slåss. Det tär så hemskt mkt på mig att fightas från det jag vaknar till det att jag slocknar av utmattning.
Att slåss mot handläggare som sitter och tolkar lagar och regler efter eget gottfinnande. Som inte följer samma lagar och regler som man bevisligen gör i andra kommuner och län. Som avlönas varje månad för sitt arbete med att krossa familjer. Bitter? Jomenvisst! Och förbannad. Och less.
Hur skall en idiotisk handläggare kunna bedöma hur olika funktionshinder påverkar olika personer? De säger ena stunden att det är individuellt, men i nästa stund är de inte alls intresserade av att höra oss, vår omgivning eller de som professionellt arbetar med detta. Läkare tex, vad vet väl de?! För det är ju så här, att vissa saker kan vi klara av i vår familj - som inte andra som är fullt "normala" klarar av. Så om VI kan det, så finns inga funktionshinder. Då skall vi inte alls få hjälp. Snacka om att de sabbar våra liv! Och snacka om att de gör det till ngt personligt. Jag är ju inte vidare "bekväm" att tjafsa med, och då skall jag minsann få. Och det får jag. De har ju makten att jävlas och det har inte jag.
Jag har sagt att jag skall slåss tills jag går på knä. Nu står jag med ena knäet i marken, och vet inte om jag orkar bry mig om att resa mig igen.

Om jag orkar med att tackla demonerna igen, dvs uppsöka läkare, så skall jag göra det. Men jag tycker det är vidrigt att blotta mig inför andra. Nej jag blottar mig inte här. Här sitter jag inte och gråter och visar min ångest. Jag tycker att jag håller skenet uppe ganska bra :-)
Jag återger bara i stora drag, utan alltför avslöjande detaljer, vad som sker. Detaljerna är privata och dessa känner bara min närmaste omgivning till. Och NEJ, jag vill inte ha en massa medlidande. För det är INTE synd om mig. Jag har det jävligt jobbigt, men det har alla då och då. Det är inget unikt eller konstigt med det.
Nä, jag skall som sagt försöka ta mig dit igen. För åh gud så jag längtar efter att känna mig lugn och tillfreds med allt. Trygg. Det var länge sedan. Jag kommer inte ihåg hur det var att vakna upp på morgonen utvilad och med en känsla av glädje inför dagen som kommer. Nu känner jag bara oro och ångest, när jag somnar känner jag lättnad för att ännu en dag passerat utan att katastrofen blivit ett faktum.

Djuren helar, det har jag hävdat ofta. Och det är fortfarande djuren som ger mig ork... Så att jag orkar vara en bra mamma och en trevlig livskamrat. Utan hästarna, ja inte vet jag, då hade jag väl varit ett vrak. Ett ännu värre vrak alltså. :-)

2007-02-19 (00:10)
Vilken otroligt kul dag. Inte alls enbart för att det gick så superbra för oss, utan för umgänget som bara är så härligt! Gemenskapen tycker jag är värd mkt mer än höga poäng och titlar - även om de såklart ger en extra kick! Det är säkert likadant i alla regionerna, men jag trivs ruskigt bra i Öst måste jag säga. Så många trevliga medlemmar med samma intresse! Många goda skratt, små "vänskapliga tjuvnyp" (det gjorde faktiskt ont på riktigt Carro! ) och retsamma kommentarer som sätter guldkant på tillvaron. Både gamla ringrävar och nyfrälsta, det är så skitkul! Eftersom alla har samma intresse så finns det alltid en massa att prata om och diskutera. Jag är helt enkelt bara så nöjd. Skön känsla.

Idag fick vi alltså en kick, en rejäl sådan. Jag är så himla glad fortfarande.  Men å andra sidan har det inte gått vidare många timmar heller, så det är väl inte så konstigt kanske. :-P
Först ut för vår del var "Buu" som tillsammans med M o K's Leia visades i klass 4. Buu fick 38 poäng och vad ska man säga? Det är ju alldeles kanonbra! Lilla "Buusan". Leia gick tyvärr sist med 35 poäng. Men hennes ena framben är det lite vajsing med, jag hoppas och tror att det fixar sig med tiden. Visst är det lite trist med 35, men på en 6 månader gammal "brutta" får man räkna med vad som helst egentligen.
Nästa ut var "Paddan". Hon VANN klass 6 med guld. Wow!
Sen i klass 8 visades en annan dotter till Bonzo, Humledals Pingla. Hon vann sin klass med 40 poäng. Grattis Tina & co plus "Humledalarna"!
M o K's Lava visades också och kom på fjärde plats i en klass med svarta superladys. Inte alls fy skam att gå fyra i den ringen. Hon fick 40 poäng. Hon kan få mer, om hon säger upp sig som "mjölkbar" i hagen. Jag jobbar på "kampanj övertalning".
Bonzo vann sin klass han med, han slog ut hela... inga andra. Han var alldeles, alldeles ensam i sin klass - så det var inte vidare svårt.

I championatet så vann Paddan och blev alltså Champion Ungsto. Bonzo åkte på pisk av den unge "Harry", men "tröstades" med "Bästa Veteran"-titeln. Priset var, förutom rosetten, en säck müsli. Eeeeh, precis vad han behövde då. Not!  
Så, det blev en toppendag för oss alltså. Jag är glad att jag beslutade att Bonzo skulle få åka trots allt. Han tycker som sagt det är roligt, och han är så rolig att ha med. Så enkel och cool i alla lägen. Vad man än begär av honom, det levererar han.
En rolig sak med just Paddans fina resultat, är att jag fött upp både henne och hennes mamma. Jättekul ju... Vågar man skriva så? Räknas det som skryt? Det är inte menat så, jag är bara så glad över hur bra det gick.

Grattis till alla, särskilt till Ella o Linan som plockade hem både BIS och Reserv-BIS med Copy och Kitty. Vilken bedrift! Och till alla andra som var nöjda med sina hästars resultat.

Stort tack, till:
Jemla (det vanliga, men ovärdeliga)
Fia (det lika vanliga, och lika ovärdeliga som ovan)
Rebecka (som ryckte in som hållare och putsare)
M o K (som liksom alltid finns till hands)
AC (för "pryttlarna")
Annette (som kom hela vägen från Skövde - alltid lika trevligt)
Ella o Linan (för en jättebra utställning)
H o M (ett särskilt till H för dansuppvisningen :-P) 
Ulla o Fanny (som ryckte in så välbehövligt)
Irene (som tänker på mig fast hon inte behöver)
"Östarna" (för gott och roligt samarbete)
Angelica! (som packat maten till hästarna då vi kom hem - vilken superhärlig överraskning, så skönt att bara kunna kasta ut maten och sen åka hem)

Jag har säkert glömt någon? Men det är i så fall verkligen inte meningen. Tack alla andra, för en skojig dag!

Nu är det dags för duschen... känner mig råkall in i märgen.

Som sagt, tack för idag!

2007-02-18 (00:50)
Emmy ringde från farmor och sa godnatt ikväll.
Hon hade tittat på melodifestivalen och jag frågade vad hon tyckt:

Jag: "- Vilka hejade du på då?"
Emmy: "- Ja, jag kommer inte ihåg vad dom hette, men den gick till final i alla fall"
Jag: "- Vilken tur"
Emmy: "- Sen var det en dålig som gick vidare också"
Jag: "- jaha, vilken var det då?"
Emmy: "- Jag vet inte vad han hette. Inte var han söt och inte kunde han sjunga. Usel helt enkelt."
Jag: "- Men oj då! Var det så illa?"
Emmy: "- Ful var han faktiskt"
Jag: "- Vem kan det ha varit då?"
Emmy: "- Dessutom, så hade han jättefula kläder, såg ut som en massa röda handdukar!"
Jag: "- Jaha! Var det Sebastian? Från Idol?"
Emmy: "- Ja, jättetöntig"

Så tyckte alltså min dotter om kvällens ena vinnande bidrag. :-)

Hoppas det inte är allt för halt i morgon bara, så att tjejerna kan visa hästarna som planerat... Vi har ju haft en del otur de sista åren med att ens ta oss ifrån stallplanen när det är vinterutställning. :-)

2007-02-17 (02:30)
Jani är sjuk. Han mår verkligen ruttet och det är inget roligt alls. Allra minst för honom själv givetvis.

Häromdagen kom Bonzos och Eponas SUCH, jättekul och jättefina Diplom. Inte för att de gamla gula som MK gjorde en gång i tiden var fula, men det här var ännu finare diplom. Kul! Måste bara skaffa ramar... :-(
Nu inväntar vi bara Hedwigs avelsdiplom, det borde väl komma vad det lider? Det verkar som om de som fått dubbelguldsdiplom fått sina redan. Men inte de "riktiga", dvs avelsdiplomen. Inte för att jag har någon ram till det hur som helst, men ändå. Det känns lite mer "på riktigt" när det väl kommit.

Tilde sover inte som hon ska, nu heller. Jag blir smått tokig snart. Tur att man är ledig och kan sova då hon tar sin tupplurar på dagarna ibland. För vissa dagar, då står jag helt enkelt inte ut om jag inte får lägga mig med henne och vila.

På söndag skall alltså Fia o Jemla visa Bonzo, Pandora och Buu. Det blir intressant att höra vad de får för kritik nu. Paddan ser fin ut tycker jag, Bonzo ser som sagt ut som en tunna och Buu, ja lilla Buu. Hon är lite ledsen nu, för Lava har börjat stöta bort henne. Så hon har tappat lite grann dessutom. Men det tar hon snart igen. Lava är ju egentligen inte ens hennes riktig mamma, men det är hennes fostermamma sedan Piccis åkte. Lava är för övrigt hagens mjölkbar, idag såg jag Leia, Buu, Klipp och till och med Bilbo ta en slurk av henne. Korkade/snälla Lava som tillåter det. :-) Hon skulle behöva komma ifrån fölhagen snart. Om inte de andra bokstavligen skall äta upp henne. Tur att inte Lotties avvanda fölungar går med henne, då hade väl de 4 också blivit stamgäster i "Lava-baren". :-P

Annars har inget hänt som är värt att skriva om. Livet går vidare. Men det är jobbigt och gör ont - när man bara vill skydda sina barn. Mot livets jävligheter och elaka människor.

2007-02-13 (03:15)
Nu händer det grejer... :-(
Jag kan inte sova, sover ett par timmar i stöten på grund av ångesten och oron. Jag är totalt "off" på de flesta vis nu.
Jag trodde jag visste vad ångest var, och jag trodde att jag visste hur det var att oroa sig. Men detta liknar ingenting jag varit med om.
En stor del av detta beror på att jag inte vet hur jag skall hjälp min dotter. Jag ser hur glad hon är för att ha vänner, för första gången i sitt liv. Jag ser hur lycklig det gör henne, då hon upptäcker den värld som alla andra växer in i från det att de är små. Jag ser också hennes förvirring och hennes ångest. Och jag kan inte nå så långt fram att jag skall kunna hjälpa henne! Jag vet inte hur. Jag vet inte när. Jag vet inte något alls mer än att jag försöker finnas till hands, när och om... Med hennes handikapp så är det inte så lätt, redan innan detta. Handikappet har gjort henne avskärmad från socialt umgänge. Därför vet hon heller inte hur man spelar det sociala spel de "normala" spelar varje vaken minut. Falskhet begriper hon sig inte på. I hennes tillvaro är folk vad de utger sig för att vara, och de menar det de säger. Hon har fått sig en kalldusch i "verkligheten". Det har jag försökt förbereda henne för, halva hennes liv. Sedan hon blev stor nog, har jag har försökt förklara och visa konkret hur det går till. Hur de "normala" vill att vi skall bete oss. Jag har periodvis varit stenhård, för hård, bara för att jag vet hur viktigt det är att lära sig "spelet". Men det är så svårt, då de flesta "övningarna" måste ske på riktigt. En del smällar måste man ta själv, de går inte att öva sig att komma undan. Tyvärr.
Jag ser hur lätt hon låter sig utnyttjas. Skall jag lägga mig i? Nej, inte på det viset. Hon måste lära sig. Hon kommer få många smällar. Jag får se till att jag finns där och kan plåstra om henne. Om jag lägger mig i, så kommer jag bara att skjuta det oundvikliga framåt - till slut kommer hon ändå råka ut för dessa saker och denna sorts människor. Min älskade underbara tjej. Det allra jävligaste av allt, är att jag vet att hur satans ont det än gör i mig - så är det tio ggr värre för henne. Hon är den som måste ta smällarna. Jag önskar jag kunde gå emellan och ta åtminstone en del av dem.

Och för hundrade gången (det kan inte sägas för ofta): Det är tur att jag kan fly en stund då och då. det bästa sättet just nu, är att åka till stallet då de andra sover. Sätta sig i lösdriften i halmen och bara njuta av varma mular som snusar i håret eller ljudet av dem då de äter. Fantastisk lyx att ha tillgång till sådana superbra "helare", som kan få en att slappna av och tänka på annat en stund. Eller ge mig ursäkten att komma undan en stund, från alla krav och all ångest för allt annat som pressar på.

Vad "rikt" barnen, Jani och djuren gör mitt liv. Med dem i mitt liv kan jag klara allt. Jag kommer ut på andra sidan, varje gång - bara tack vare dem. Sen hjälper det såklart en hel del att ha vänner, som stöter och blöter och håller en på plats. Så, livet är inte skit. Långt ifrån. det är bara jävligt mörkt för närvarande.

Hedwig vann priset som "Årets Östponny (Utställning)" och fick ett fint täcke och en stor fin rosett. Verkligen jätteroligt att just hon vann. Fast det var tight... Fina lilla Hedda!

Nä, ett nytt försök till att "dejta" kudden skall jag göra nu.

2007-02-10 (02:15)
Gäääsp! Sova, vad är det? Det vet iaf inte Tilde... Madame Alert, det är hon det.

Har inte skrivit på ett tag, har inte haft vare sig lust eller ork. Har varit lite "off" ett tag. Men allt rullar på som vanligt, inget nytt har hänt alls egentligen.

Årets version av "kampanjen" har dragit igång igen, det är väl kul för dem som orkar bry sig... Jag orkar inte iaf. I mitt liv finns så mkt annat att bry sig om. :-) Inte heller orkar jag lägga energi på att hata så frenetiskt som vissa. Jag kan inte få till så mkt känsla att jag kan utveckla hatkänslor. Det blir bara patetiskt. Likgiltighet är väl det bästa ordet för att beskriva hur jag känner. Alla får tro vad de vill, tycka vad de vill och välja fritt var de står. Det är upp till var och en. Tack och lov, för tänk om jag var tvungen att tycka som alla andra!? Det hade varit jobbigt. :-D

Hästarna har börjat fälla nu. De gör sig redo för den där våren som skall komma. För tillfället känns den väldigt avlägsen! Isiga vägar och hagar. Fast hagarna är förvånansvärt skapliga faktiskt. Vägarna är värre... Hästarna trivs verkligen nu, då det blivit minusgrader. Det leker och far omkring - till och med fete Bonzo och hans damer tar en tur ibland. De blir väl smittade av unghästarna. Vi få väl se hur det blir med tjejernas visning av Bonzo nästa helg... Han är nämligen groteskt fläskig. Fast det klär honom nästan. :-)

Jag måste ju rikta ett enormt TACK! till Maggan o Kenneth som hjälper till så mkt då jag är sjuk och frånvarande. Så himla mycket jobbigare det varit utan er denna vinter!

Bilen är förresten lagad, så nu lider den inte av just det problemet mer. Men det blev en tur till verkstaden innan det var över, typiskt. Men nu är det gjort och "Hjalmar" rullar igen. Iaf när han har soppa... :-P

Ciao!