|
2006-12-31 - 2007-01-01
Påbörjade denna text innan tolvslaget, men färdigställde den efter -
därav det konstiga datumet. :-)
En sammanfattning av året skall jag försöka
mig på. Till att börja med vill jag bara säga att det är trist att vissa
inte vill skriva sina framgångar i sina dagböcker/bloggar. De vill inte
det för att en del illasinnade sitter och spyr galla och anser att man
skryter, om man har för många bra resultat att redovisa. Jag anser inte
att det är skryt, utan helt kalla fakta. Resultat är resultat. Jag kommer
att spalta upp en del saker som funkat bra för oss i år, det är inget
skryt utan bara en upprepning av fakta.
Skryt är en helt annan sak. Skryt är det om man sitter och berömmer sig
själv. Och det gör jag verkligen inte. Jag är mkt väl medveten om att
jag inte är bättre än ngn annan. Jag är också mkt väl medveten om att
det KRYLLAR av hästar som är bättre än våra.
Föl:
Vi fick fem friska föl. Tre hingstar och två ston. Alla svarta. Jag är
jättenöjd med dem. En av hingstungarna är så pass trevlig att jag iaf
skulle vilja spara på honom ett tag. Och ngt sällskap behöver vi ju till Roffe
nu när han kommer hem. De två stona blir kvar, andra har fått lämna
plats för dem.
Bland andra Piccis, min ena ögonsten. Aldrig att jag trodde
att jag skulle släppa henne. Men hon fick följa med lastbilen till
Finland. Två av hennes döttrar finns dock kvar här hos oss.
Premieringar:
Tre stycken treårsston visades på premiering. Ett sto, Ginny,
fick 37 poäng tror jag (är inte hundra på vad ägaren skrev). De två
andra, Hedwig och Pebbles, fick båda två
diplom. Båda ringettor på sina premieringsplatser. Jag är så HIMLA glad
för detta! Att de fick sina diplom alltså - den "riktiga"
sorten.
Utställningar:
Det har gått jättebra i år för våra hästar. Ta det som skryt om ni
vill - det är bara en upprepning av vad man kan läsa i de officiella
listorna. :-)
Epona, har fått som mest 42 poäng och blivit BIR på en
utställning. Hon fick även Guld på ESG! Wow, vilken lycka!
Bonzo lyckades med bedriften att bli Reserv-BIS, Reserv-BIR
och Champion Hingst med som mest 42 poäng. Min fine kille! Jag är så glad
över att ha honom, så snäll och väluppfostrad (tack Gunilla för det
jobbet du lagt ner på honom).
Hedwig fick som sagt sitt diplom, samt knep även en Champion
Ungsto-titel i somras.
Belinda, gick som lurvig "marsvinsåring" och blev
BIS och Champion Ungsto tidigt på året. Helt osannolikt och inte riktigt
som jag tänkt mig. I ärlighetens namn inte heller riktigt som jag
tyckte... Men jag är glad för det ändå. Man blir smått förvånad
då en ettåring får sådana resultat.
Kiaras guld - vilken grej och vilken lycka för Fia! Jag har
aldrig sett henne så glad och stolt som då Kiara lyckades få sitt första
guld. Hennes glädje var fantastiskt roligt att se.
Andra av våra hästar som visats med bra resultat i år är: Buu,
Pandora, Raphaël och Klipp. Jag
är jättenöjd med deras bedömningar. Det skall bli roligt att se hur de
utvecklas.
Inga av dessa resultat hade troligen kommit till, om det inte varit för
Fias och Jemlas visningar av hästarna. De har blivit kanonduktiga på att
visa! Tack tjejer!
SUCH:
Jag har ansökt om SUCH för Bonzo och Epona. De
borde få dessa titlar nu, då de är mer än väl meriterade för detta.
Men man vet aldrig förrän man har diplomet i handen.
ESG:
En utställningshelg utan dess like. Jo den kan mäta sig med Seljord 2002
och Danmark 2000. Helt otroligt roligt. Välordnat och trevliga kamrater,
både gamla och nya sådana.
Diverse:
Under året har jag lärt mig vilka av dem jag trodde var mina vänner, som
inte var det. Jag har fått se på nära håll att en del är falska som
vatten, att de kan gå över lik för att nå dit de vill. Inget är heligt
för dessa personer. Men det är skönt att veta var man har dem. Fast det
var både uppslitande och ledsamt i vissa fall. De fall där jag verkligen
inte sett dessa personer så som folk varnat mig för...
Jag har också fått uppleva att mina riktiga
vänner är rejäla klippor att luta sig mot då det stormar. De viker inte,
utan ställer upp på alla sätt de kan - med stort som smått. Jag har till
och med fått ett enormt stöd av folk jag egentligen inte känner. Som med
sina vettiga ord och åsikter har hjälpt mig mkt ibland då det varit
tungt. Folk som man stött på på olika ställen, som tagit sig tid att
skriva ett par kloka rader då och då. Underbara människor, tack för att
ni finns!
Min familj har också haft det lite tufft,
eller ja, vi har det fortfarande. Detta pga av vi råkat ut för
inkompetenta personer som inte vet vad de pratar om. Som inte begriper hur
livet ser ut för personer med funktionshinder. Trots möten och åter
möten, så verkar de inte vilja förstå hur detta påverkar oss som familj
eller individer. Jäkligt frustrerande. Hur man kan sitta och tro sig
utläsa sanningar på Internet, och göra bedömningar utifrån en ytlig
bild av en familjs vardag - det begriper jag inte. Men nog om det just nu.
Men annars har det gått framåt, i rätt
riktning, med det mesta för vår del. Barnen mår toppen, förutom en del
förkylningar och kräksjukor. Tilde är vår solstråle, hela
familjen avgudar henne - och detta faktum har inte undgått
"prinsessan" som vet att hon äger oss allihop. :-)
Natta har skött sitt skolarbete kanonbra och fick en hel del
MVG och VG med sig hem på avslutningen. Jag var (är) så STOLT! Som
grädde på moset så vann hon också sin årskurs novelltävling. Jag har
ingen ära att ta åt mig av detta, men stolt är jag ändå. Hennes
medicinering har gjort "underverk" med henne. Det FINNS ett ljus i
andra änden av tunneln, verkar det som.
Joey utvecklas också positivt. Hans fotboll blir bättre och
bättre. Han börja hitta lite egen identitet också, det var på tiden. Emmy,
min ömtåliga "sessa". Som fortfarande lider en hel del över att
inte kunna bo med både mig och Nicke hela tiden. Som vill vara alla till
lags och lever i fullkomlig skräck över sjukdomar och skador. Jag hoppas
att hon kommer att bli ännu starkare och mer säker på sig själv (och oss
andra) under det kommande året.
Det kommande året:
Jaaa... Jag hoppas på friska föl, lätta fölningar. Jag hoppas kunna ta
mig i kragen vad det gäller min egen fysiska hälsa. Det är väl kanske
inte troligt, iaf inte förrän jag känner mig mentalt starkare och får
lugn och ro. När allt ordnat sig med det som sabbar tillvaron, så kanske
jag kan fokusera på mig själv lite. Jag hoppas på att kunna åka på lite
aktiviteter i vår/sommar. Ekonomi och hälsa får styra detta, men hoppas
gör jag ju. :-)
Jag hoppas på att ha fortsatt lika roligt med
mina vänner och kamrater, att få minst lika mkt utbyte av deras kunnande
och erfarenheter som i år - det här med shettisarna är ju så KUL!
Jag hoppas på att lära mig en massa nya saker inom detta även i år. Jag
hoppas att alla vi som har hästarna ihop kommer ha lika trevligt och lika
många skratt som vi haft hittills. För jag vill ju gärna ha några att
spela kort med på "fölvakarnätterna" - patiens är inte i
närheten lika roligt som Chicago eller Poker. Åh ja just det, jag hoppas
att bilen håller över denna säsong! :-D
Nu kommer jag inte på mer att bluddra nonsens om. Så jag går och lägger
mig. Klockan är nu 05:06 den 1 januari 2007. Pip.
2006-12-24 (20:15)
Julafton. En helt underbar dag idag och även igår. Jag fullkomligt älskar
stämningen som varit hela helgen. Vi har haft jätteroligt och pysslat och
haft oss. Vi satt uppe halva natten allihop och slog in julklappar, städade
och lagade julmat. Jag är lycklig, trots att jag tycker att julen blivit
lite väl mkt med shoppinghysteri och stress. Men då stressen lagt sig,
allt var inhandlat och klart - då var det så skönt helt enkelt.
| Idag åt vi frukost ihop hela familjen
(vilket inte händer jätteofta då alla har olika tider) och sedan
satt vi och glodde på TV en stund. Emmy var helt nipprig! Hon kunde
inte slita ögonen från granen, eller snarare det som låg under den.
Joey hävdade att han inte kände ngn julstämning alls och Natta
låtsades att hon inte brydde sig vidare mkt. Men hennes blick sökte
av under granen ganska ofta den med. :-)
Så snart vi delat ut första julklappen, så deklarerade Joey att
julstämningen infunnit sig. :-P Han har så enorma förväntningar
på allt och alla. Det skall vara perfekt, annars tjurar han ihop. Han
hade ett mindre bryt igår, då Jani inte uppmärksamt deltog till
100% då vi klädde granen.
Han pratade i telefonen en kort stund, och det sabbade Joeys bild av
den perfekta "julgrans-påklädningen". Men han lugnade sig
snabbt. Han själv däremot, fick telefon mitt i julklappsutdelningen
och vi fick vackert sitta och vänta på honom (han delade ut andra
hälften av julklappshögen) tills han var klar. Men då räknas det
visst inte. :-D |
 |
 |
Tilde var helt vild! Hon kom upp och såg
granen, med ljus och en massa röda kulor. Hon blev helt lyrisk. Sen
alla paket, med "krulliga" band på. Och sen märkte hon ju
på syskonen att det var ngt på g. Hon kunde inte fokusera på en sak
i taget, utan for runt medan ögonen for som flipperkulor fram och
tillbaka. Hon bara sprang, leende och skrattade och klämde och
kände. Efteråt var hon helt färdig.
Hennes bästa julklapp var en leksaksmobil, en handväska (man kan ju
inte ha telefonen i handen hela tiden) och en teservis. Hon verkligen
älskar sina skedar och fat. Muggarna är inte riktigt lika roliga att
leka med. Men nu då hon fick en tekanna, så fick kopparna och
muggarna en helt ny status. |
|
|
Hon har tidigare haft gafflar
och diverse bestick med mera och dem lekte hon med hela tiden.
På dagis leker hon tydligen också bara med köksgrejerna. Nu på
kvällen har hon dukat upp för fyra-fem personer på näst nedersta
trappsteget i hallen. Där sitter hon och fikar och äter, medan hon
talar i mobiltelefonen. :-) Hon har iaf verkligen inga problem att roa
sig själv. |
Efter Kalle Anka idag så åkte jag och
lämnade barnen hos Nickes pappa. Bara ett par timmar innan hade vi ju
ätit jullunch här hemma och då vi svängde in på tomten hos
Björne, så såg vi i köksfönstret att alla satt sig för att äta
julmiddag. Joey stönade bara rätt ut. "Ja, jag tänker iaf inte
äta så mkt som en endaste liten köttbulle till. Jag är PROPPmätt."
Nåja, det gick säkert ner ngt mer ändå. Emmy satt som på nålar i
bilen på vägen dit. "Jag har sett att Åsa gömt MÄÄÄÄNGDER
med julklappar hemma hos pappa, bergis är de flesta till mig".
Och Joey och Natta kontrade givetvis med livets orättvisor - varför
skall hon få mer än dem? Vilka stora problem man har i den åldern,
räkna vem som fått flest julklappar. Barnen kommer tillbaka i kväll
då de är klara, eftersom vi skall ha en extra julafton i morgon då
Leon kommer hit. Han har ju i år firat hela julaftonen med sin mamma.
Nästa år är han här hela julen. Skönt, för det var tomt utan
honom. |
 |
Efter att jag lämnat av barnen så åkte jag
till stallet. Barmark, lite liite is på marken iofs, men inte mycket. 8
plusgrader gör att ytan i hagarna mjuknat ganska bra och nu trampar
hästarna till alla de kratrar som skapades i leran som vi hade. Så, jag
vill gärna ha så här varmt ett par dygn till, så det hinner bli platt i
hagarna - men sen kan det få bli vinter. Jag och Alba (hunden) var de enda
som var där, ensamma i mörkret med hästarna. Hur mysigt som helst. Och
jag behövde den pausen! Jag gav djuren det de behövde, och lite julgott
såklart innan jag åkte hemåt igen och nu sitter jag här...
Känner mig nöjd med helgen och tillvaron. Problemen försvinner inte, det
vet jag. Men det känns skönt när det är så här fridfullt på hemmaplan
iaf. Utan det skulle man nog inte orka alls.
Tack för alla julkort och julhälsningar! Det
är jätteroligt att få dem, även om julkort i Wordformat på en si så
där 15 Mb kanske är liite att ta i. :-). Datorn får ju frispel. Min dator
är omräknat i människoår dryga 250 år. "Han"
orkar inte så mkt. "Han" är trött och knorrar
väldigt då man ber honom öppna TVÅ program samtidigt. Om det fanns
jourhavande kompis för datorer, så hade "Han"
säkert ringt dit varje kväll och beklagat sig. För att inte tala om vad
"Han" anser om Tilde. "Han"
gillar inte att hon är där och rycker ut "Hans"
sladdar eller stoppar pennor i fläkten. Däremot verkar "Han"
väldigt förtjust i att hon trycker på avstängningsknappen för att
stänga av "Honom", för det är det absolut enda
"Han" ställer upp på direkt och utan tjafs. Då
kommer minsann inga frågor om man vill spara dokument man har öppna eller
så. Men om man sitter och gör ngt med programmen, då har "Han"
väldigt svårt att begripa vad man menar. En ny dator hade inte varit helt
fel... och det är en "ny" på G. Jag skall ju få ta över Janis
"gamla" nu när han har fått sin jobbdator. Det är synd bara att
den är väldigt attraktiv i Tildes ögon. Blå lampor överallt och TRE
fläktar som man kan få in diverse saker i. :-/ Men, det är bättre än
"Han"!
"Han" skall sedan hjärntvättas och få
tjänstgöra som slav till barnen och deras dataspel. Men jag måste hitta
tiden och orken att spara ner och flytta om alla mina dokument och filer.
Det är en hel del. Alla mina bilder, insamlade/egna och köpta, tar bara de
upp ex antal Gb. Men det blir skönt då det är klart. För "Han"
kommer aldrig tröttna på att jävlas med mig.
Här är lite av mina tolkningar av "Hans" tankar:
-
- "Vadå? Spara. Hur menar du då?
Ok, jag sparar det åt dig - på ett säkert ställe. Var det säkra
stället är? Ingen aning. Filnamn? Var det de där tecknen du skrev i
den lilla rutan? Tänka sig, jag trodde att JAG fick välja filnamn."
-
- "Vill du ha kvar ALLT du skrivit
när du öppnar dokumentet nästa gång? Varför då?"
-
- "Jag kan stänga ner direkt om du
vill? Så här!" (datorn slocknar)
-
- "Du MÅSTE inte skriva så sabla
mkt i ett och samma dokument. Det är för DIN skull jag kopplar bort
tangentbordet! Så att du inte sliter ut det"
-
- "Jasså, ville du kopiera ALLT du
markerade? Jag tyckte det verkade vara onödigt mycket, så jag valde ut
den intressanta delen"
-
- "Skriva ut dokumentet? På vilken
skrivare? Jag ser ingen skrivare? Vet inte vad det är, jag har inte ens
en skrivarport. Vid närmare eftertanke har jag ingen CD-enhet heller"
-
- "Det är otroligt skoj att frysa
muspekaren och se då du försöker rädda dina dokument, något roligt
måste jag ju också få ha"
Apropå datorn. Jag vill ha XP. Jag vill, jag
vill, jag vill. Men jag tänker inte lägga ut pengar på det, så jag får
harva runt med min 2000 och försöka klara mig utan alla nya uppdateringar
av alla program. Men jag vill inte klara mig utan! Jag VILL ha XP! :-/
Varför skall allt man vill ha kosta så mkt pengar?
Nä, nu skall jag ta och surfa runt lite och
bara njuta av lugnet. Sedan skall jag sätta mig med Tilde på trappan och
fika en stund innan hon skall sova. När de stora barnen kommer hem skall
jag försöka orka spela spel med dem och vara en "bra och
delaktig" mamma. När man må bra orkar man vara en sådan. Eller
snarare så här, man orkar njuta av att vara den bästa mamman man
"kan" vara. Man kan inte göra mer än sitt bästa och gå på det
man tror är det enda rätta och bästa. När man mår pruttigt, då känner
man sig ju så usel som förälder och tror att man är den sämsta i
världshistorien. Det vet jag att jag inte är, till och med då jag mår
som sämst. Men det är viktigt att "räcka till", jag vill att de
alltid skall veta att jag gör allt för dem.
Underbara ungar, så som jag avgudar och
älskar er!
God jul på er därute!
2006-12-22 (21:45)
Pust!
Dagen har ägnats åt djuren och julen. Djuren var det enklaste uppdraget,
det går ju på rutin liksom. Alla hästarna fick sitt, sen var det bara att
kasta sig i bilen och åka hem och byta om.
Hela familjen, utom Leon, åkte sedan till Täby Centrum. De skryter med att
vara Sveriges största inomhuscentrum, men det känns inte vidare stort
precis innan jul inte. Det känns som ett av de minsta. Så mkt folk som
irrar omkring och stressar halvt ihjäl sig.
Jag var inne på Apoteket och hämtade ut medicin och satt och väntade på
min tur intill en gammal dam. Hon var inte vidare rörlig och hade uppenbara
problem med synen. Hon satt och kisade och undrade vilket nummer det var,
och frågade i nästa stund vilket nummer hon hade på lappen. I början
frågade hon en tjej på andra sidan om detta, och då tjejen reste sig för
att göra sig beredd då hon var nästa på tur frågade damen om hon kunde
hjälpa henne tills de fyra numren hade gått tills det var hennes tur - då
svarade tjejen bara att det hade hon minsann inte tid till. Hon hade
faktiskt en "massa jävla kusiner som ville ha julklappar om ett par
dagar". Vilken attityd!
Jag kunde inte hålla klaffen, utan sa att jag kunde hjälpa henne
istället. Ärligt talat var det inte alls för att jag är snällare än
tjejen på ngt vis, utan bara för att jag blev förbannad på hennes
attityd mot en som behövde lite hjälp. Det hade försenat hennes viktiga
shoppande med kanske 15 minuter. Max.
Under de här 15 minuterna hann vi prata lite. Vi pratade mest om julen och
hur stressig den är. Och om hur lite den numera handlar om att umgås och
njuta av lugn och ro, ledighet och god mat samt julklappar köpta/gjorda med
eftertanke/omtanke. Hon berättade att hennes barnbarn brukade springa genom
hennes lägenhet en snabbis varje julafton på förmiddagen och kasta av
lite julklappar. Julklappar hon sa att hon inte ens ville ha, hon ville
hellre att de stannade och fikade en stund. Så att hon hann få träffa
sina barnbarns barn, som hon knappt kände. Hon talade också försiktigt om
att hon var himla ledsen för detta. Jag var på vippen att bjuda hem henne
till oss :-) Jag blev rörd och illa berörd på samma gång. Jag vill inte
sitta i den sitsen då jag blir gammal. Jag vill inte bli en börda, eller
en man köper vad skit som helst till bara för "att". Jag har en
massa ungar hon kan få pyssla om :-P
Den gamla damen lämnade apoteket efter att ha klappat mig på handen och
sagt "tack för att du lånade ut lite av din tid, det var mycket
vänligt". Av någon anledning kände jag mig taskig efteråt, för att
jag inte kunde göra mer. Hon verkade ju så ensam och ledsen.
Man hör så ofta i julrushen hur folk diskuterar och beklagar sig över att
de "måste köpa ngt, vad som helst" till den ena än den andra.
Varför? Hur kul är det att ge saker som man ger bara för att man
"ska". Jag vill inte ha saker man ger av den anledningen. Jag vill
ha saker som ngn köpt/gjort till MIG. Annars blir jag lika glad för en
teckning av barnen ex, istället för att de skickats in i en affär och
köpt en påse gummisnoddar - så att de har ngt att slå in. Det är inte
roligt.
Jag tycker inte julen har alls samma innebörd som ex när jag var liten.
Vad gammal jag låter om jag skriver så. :-)
Hur som helst, så är nästan alla julklappar
inhandlade. Emmy är som sagt enklast att handla till. Hon blir överlycklig
för kläder, och det har hon ju mkt nytta av. Jag tog med henne in på
H&M då jag handlade ett par saker till Tilde och Natta. Min plan
fungerade fint, hon sprang mellan hyllorna och drog i olika plagg "oooh
så fin tröja", "nämen vilka fiiina byxor", "tääänk
om jag hade den här kjolen". Perfekt, jag visste precis vad jag skulle
handla under nästa vända. :-)
Barnen har inte ännu fattat grejen med detta.
De vet ännu inte om att vi vuxna iakttar deras minsta blick på olika
saker. Det gör vi under en längre tid inför julen (o födelsedagar) och
memorerar inför kommande klappköp. När man blir lite äldre upptäcker
man sambandet och börjar medvetet titta på "rätt" saker. Man
suckar lite extra vid de saker som har hög prioritet på önskelistan,
tafsar bara lite försynt på "reservplanen". Det är då man som
vuxen får låtsas att man inte redan kan spelet. För barnen tror ju inte
att andra före dem varit lika sluga. Föräldrar, vad vet eller kan de? De
var ju unga på medeltiden.
Natta: -"fanns det bio då ni var unga?" BAH! :-) Den kommer jag
aldrig att glömma!
Nu har Jani semester i tre hela veckor. Helt
underbart! Det är så skönt med längre ledigheter, jag ha liksom inte
vant mig av helt med att han inte är hemma. Vi har ju båda haft
möjligheten att vara hemma mkt sista tiden och det har varit toppen. Fast,
visst 17 är det frustrerande ibland - efter 2 eller 3 månader vill man
bara vara själv. Gå runt i huset och bara glo. Läsa en bok i lugn och ro
eller gå en sväng med hunden ensam. Man är väl i vanlig ordning aldrig
helt nöjd. :-) Jag både vill vara med honom varje vaken timme (och
sovandes) och samtidigt uppskattar jag att få tid för mig själv. Men där
kommer ju stallet in och spelar en enormt viktig roll såklart.
Nä, det jag bävar för nu, det är att slå
in julklapparna. Man sitter i timmar och pysslar. Slår in, viker in papper
och drar band om. Klistrar etiketter som man anstränger sig för att texta
skapligt. Det tar verkligen timmar. Och sen, på julafton. Då tar det max
10 minuter så ligger allt papper på golvet och i sopsäckar...
Nä, allt känns himla bra just nu. De enda
molnen på himlen är:
1. att vissa agerar och gör saker jag inte begriper. Som ruckar på
min balans. Helt i onödan (troligen) känner jag mig "hotad". Jag
har en tid misstänkt att det förhållit sig på ett visst sätt, och fick
häromdagen "bevisat" att det var så. Ibland är den där "magkänslan"
ganska rätt ute iaf. Nu skall jag bara fundera på hur jag skall bemöta
detta.
2. Att ekonomin denna månad är en katastrof. Då jag kom hem från
Täby visade det sig att den utlovade "bonusen" inte kom. Det var
5.500:- det, som vi iskallt räknat med. Man överlever, men det är fan
inte roligt!
2006-12-19 (11:00)
I natt har jag inte sovit mer än två ynka timmar. Inte för att jag
valde att ha det så, utan för att Tilde valde det åt mig. Hon vaknade
klockan 2. Och sen behagade hon inte somna förrän klockan halv 6. Ungefär
då jag lagt ner huvudet på kudden, så ringer Nattas väckarklocka. Fan.
Jag bad om att få slumra en timme, medan hon och Joey åt frukost och
gjorde sig klara. Tack och lov var det inga av de mindre hemma, dvs Leon och
Emmy, utan Natta och Joey kunde klara sig själva. En timme "sov"
jag! Sen brakade helvetet loss.
Igår upptäckte jag att Joeys sko var trasig. Han hade inte sagt ngt och
jag hade helt missat detta. Hålet var inte litet, han kunde få in fyra
fingrar på bredden i det.
Jag sa till honom då att det var nu dags att kasta dem, och ta fram
kängorna. Ok, inga problem. Förrän i morse. Han svor, fräste och
spottade. Smällde i dörrar, kastade saker och var så där allmänt
charmig som bara han kan vara. Vilket morgonhumör!
Hans problem var att kängorna var "för hårda". Ja om man
jämför vinterkängor med utslitna gympaskor så.
"Jag kommer FAN inte kunna spela fotboll med de här skorna och det är
DITT fel" - jaha, vem bryr sig svarade jag, det viktigaste är att du
inte blir kall och blöt om fötterna.
"Dessutom är det dom FULASTE jävla skorna jag har sett!"
Då tappade jag humöret. Jag accepterar inte att han står och svär åt
mig. Men, han var så upprörd att han gav fullkomligt tusan i att jag blev
arg och kastade skorna i väggen. Sen slet han bokstavligen ut innehållet i
hallskåpet, då han letade efter fotbollsskor som han istället tänkte ha.
Han hittade dem inte. Sen grävde han upp sina inneskor, som han skall ha
på idrotten i skolan idag ur gympapåsen och tog på sig. När jag sa åt
honom att han då inte fick ha dem inomhus för läraren på gympan sa han
bara "du är den dummaste mamman jag vet!"
Då brast det för mig. Vi var redan sena, eftersom han är så långsam och
nu dessutom bara satt o vrålade på golvet. Jag slet upp honom och
bar/släpade honom ut till bilen. Tryckte in honom i baksätet och bad honom
på mitt pedagogiska sätt att "hålla truten och spänna fast
sig". Sen pratade vi inte på hela vägen till skolan.
När vi kom fram gick han ur bilen och smällde i dörren. Men öppnade den
igen och viskade "förlåt mamma, jag älskar dig".
Jag gav honom en enkel utväg och sa bara att jag älskar honom också och
att det är okej, sånt händer ibland. Jag tror han uppskattade att jag
lät honom komma billigt undan den här gången. Han skämdes ändå så
mkt, att det hade varit tortyr att börja förmana honom om hur dumt han
betett sig. Han menar och vill ju inget illa, han tänker sig bara inte
för. Och dessuom, så svallar hormonerna förmodligen ordentligt i den
lille mannens kropp just nu.
Men, jag skall prata med honom då jag hämtar honom i kväll. För jag
tolererar inte att han svär åt mig hur som helst. Så arg behöver man
inte bli för sådana saker. Och blir han det ändå ibland, så får
han också lära sig att tänka tyst. Han får bli hur arg han vill på mig,
men han får inte behandla mig hur som helst.
Och en sak är säker. Ikväll skall han i säng TIDIGT! :-)
2006-12-17 (02:25)
Vad trist det är att bli "vuxen". Att höra sig själv låta som
sin mamma när man pratar med sina barn... Att inse att hon hade rätt.
Eller iaf inse att hennes avsikter var goda. :-)
Exempel: Idag har Natta varit på fest hos en klasskompis. Hon är 14
år. Det var bara tjejer där från klassen, ingen alkohol och det var hemma
hos ena tjejen vars föräldrar var hemma. Det ligger inte heller speciellt
långt hemifrån, eller iaf inte från Nicke. Hon sa att hon kunde åka buss
hem. Aldrig i livet! Nästan mitt i natten (runt 23 skulle det vara slut)!
Då kommer mamma minsann o hämtar! Åka buss dit då? Inte en chans, man
vill ju kolla in stället... :-)
Nicke skjutsade henne dit, och jag hämtade. Så "larvig" man är.
14 år = min lilla tjej.
Sen sitter man och rannsakar sig själv. Vad gjorde jag då jag var 14 år
en lördagkväll?
1. Var jag hemma 23?
2. Fick jag skjuts?
3. Brydde jag mig alls om vad mamma tyckte i dessa frågor?
Nej på alla tre frågorna. Jag var ju nästan VUXEN för guds skull. Klart
jag kunde ta mig hem från "Kungsan" med nattbussen. Om det blev
bråk? Vadå, hade mamma aldrig hört talas om stora starka killkompisar och
pepparsprayer? Jag undrar om mamma ens visste var vi var. Det var ju inte
så att man gärna berättade att man tänkte ta t-banan till centralen.
Särskilt inte som det var sådana skriverier om "Kungsan" då och
allt som hände där. Men var man ball, så var man. Med erfarenhet och ett
par fler år på nacken så känns det inte så ballt längre, hur kommer
det sig? Vi var ju skitballa?!
Vad förbannad jag kommer bli om mina barn ljuger som jag gjorde. Fast jag
vet inte varför jag skall bli det, det hör ju till. Att de bryter sig loss
och testar både gränser och olika nya saker.
"Fan om ni börjar röka" har jag sagt flera ggr. Barnen sneglar
med ett flin på mina cigg och säger att det skall de aldrig göra. Vadå
dubbelmoral! Mitt svar på deras "du röker ju", brukar bli:
"att jag är dum i huvudet betyder inte att ni måste vara det".
Jäkligt pedagogiskt sagt.
När jag tänker tillbaka på den "fantastiska" tonårstiden (jag
hade så mkt roligt då) så får jag numera ångest. Inte för vad jag
gjorde/upplevde, utan för att jag har 4 egna barn (plus Leon) som skall gå
igenom tonåren. Huga!
Jag som tycker Nattas och Joeys hormonsvängningar är illa nog... :-)
Jag hör mig oftare och oftare säga saker som är identiska med det min
mamma sa till mig. Sånt som jag skrikandes lovade dyrt och heligt att
"aldrig utsätta mina barn för - för jag skulle minsann älska mina
barn och vilja att de fick leva normala liv". :-D
Jo tjena.
Om ngt av mina barn skriker detta åt mig, kommer jag inte försöka
resonera med dem som mamma gjorde. Jag kommer låsa in dem. Obs!
Jag skämtar bara - så ingen behöver oroa sig för att mina barn låses in.
Däremot, har jag lärt mig en sak som mamma gjorde fel. Jag tycker iaf det
var fel, och det kommer jag aldrig att göra. Jag kommer inte tuta i barnen
att jag aldrig har ljugit, ljuger eller kommer att ljuga för någon
människa. För det är inte sant. Och det var fantastiskt frustrerande att
få i ansiktet och särskilt då jag visste att det inte stämde. Det fick
mig att förlora respekten för henne då. Jo då, den har jag återfått,
trots att hon är mänsklig och ljuger som alla andra emellanåt i olika
situationer. :-)
Och jag kommer i största möjliga mån att undvika att ljuga för mina
barn. Om jag kan. Ibland är det nödvändigt med vita, ibland till o med
mörkt gråa, lögner. Om nu allt detta kan kallas just lögn. Men jo, med
ordets riktiga betydelse så...
Det är viktigt för mig att barnen känner att de kan lita på mig. Och jag
på dem. Sen att de flesta barn ljuger för sina föräldrar då de växer
upp, det hör till. Men i det stora hela menar jag. Nu har inte min mamma
ljugit så för mig, det är inte det jag menar. Det hon har
"skuld" för är just den biten att hon hävdade att hon aldrig
kunde ljuga eller alls hade gjort det.
Snart är det dags att handla julklapparna. Jag HATAR att gå i affärer
med mkt folk som sagt. Men barnen lär inte bry sig nämnvärt om detta. Så
det är bara att utstå. Sen får jag väl ligga i ett mörkt rum ett dygn
och återhämta mig efter detta. Att trängas med tusentals personer på
"liten" yta är obehagligt rent ut sagt. Isch. Så mkt jag kunnat
beställa på nätet har jag gjort såklart, men mkt går inte att
beställa. Listorna är klara och jag har lite egna idéer också förstås,
men jag tror det kommer flyta på fint. Emmy är enklast, för hon önskar
sig så mkt nyttoprylar, som hon har användning för till nästa jul.
Pennor, papper, kläder, böcker osv.
De andra önskar sig saker de sett på TV tex, som de leker med i ett par
veckor tills det går sönder eller förpassas till en låda/hylla o samlar
damm.
Snart är det över. Och nu måste jag göra ngt vettigare än att sitta
här.
Just det, hästarna mår bara bra. :-)
2006-12-10 (22:45)
Natta tävlade, liksom alla andra i skolan, i en novelltävling. Alla i
skolan skrev som sagt noveller och det delades ut pris i varje årskurs. I
onsdags var det prisutdelning. Natta hade fått veta av sin klasslärare att
hon var med bland de fem finalisterna i sin klass och alltså skulle tävla
mot de andra åttondeklasseleverna. Hon vann!
Hon åkte direkt efter skolan till fritidsgården (Lajv o Rollspelskväll)
men då Joey kom hem berättade han att hon vunnit! När hon kom hem var hon
jättestolt. Såklart. Hon vann hela sin årskurs. Wow. :-) Inte illa
pinkat och jag är så himla stolt och jätteglad för hennes skull. Så
roligt!
Dessutom, var novellen riktigt bra!
Alla är friska, tack och lov. Hoppas nu det
håller i sig. Bilen är fortfarande ett stort jäkla problem för vår del.
Men, med lite tur kan det ha löst sig till på onsdag. Eller iaf under
kommande vecka. Hoppas.
Inatt åkte förste svensken som sagt till
rymden. Jag och Jani såg uppskjutningen på TV live. Det var lite ballt
faktiskt. Även om det inte var precis första gången ngn flög upp, så
var det ballt att en svensk nu åkte upp. Att dom vågar! Jag hade aldrig
vågat mig in i raketen ens, jag hade rusat skrikande därifrån innan
dörren stängdes. Shit så läskigt. :-)
Hösilaget vi fick hem var kanonfint. Stona som
tappade i vikt, går nu upp igen stadigt. de får också kraftfoder för att
få extra hjälp iom att de fortfarande ger di.
Jag blev lite orolig för Xie och försökte vänja av Moira, men ingen av
dem var redo så de fick återförenas igen. Xie får hellre vara lite för
tunn, det repar hon på betet i vår - om hon mot förmodan inte skulle bli
rund på hösilage och kraftfoder. Jag är inte alls orolig längre, då det
vände så snabbt. De andra som verkade tappa lite över ryggarna har också
tagit igen snabbt och behöver inte längre gödas så mkt. Skönt. Jag
kommer låta fölisarna gå kvar tills mammorna säger ifrån i vår om det
går. Om hingstungarna får nya hem, så får de vänjas av inför
detta, men inte tidigare. Så länge mammorna klarar av det spelar det ingen
roll. Lite tappar de kanske, men hellre det. Dessutom hör det ju till. Vill
heller inte att alla ston skall vara som Hedda och Epona. Fläskberg som
egentligen inte borde få så mkt hö som de får. Men jag kan inte gärna
banta dräktiga ston. Är det inte det ena, så är det det andra. :-)
Nä, alla våra hästar verkar må bra, så det är bara att vara nöjd.
Två veckor kvar till jul. Jisses så snabbt
det gick. Bara det snart är överstökat, så det kan få bli vår snart.
Och torrt, för jag är skitless på leran!
2006-12-06 (14:30)
Hittade detta tänkvärda på nätet:
Do you realize that the only time in our lives when we like to get old
is when we're kids? If you're less than 10 years old, you're so excited
about aging that you think in fractions.
"How old are you?" "I'm four and a half!" You're
never thirty-six and a half. You're four and a half, going on five! That's
the key.
You get into your teens, now they can't hold you back. You jump to
the next number, or even a few ahead. "How old are you?"
"I'm gonna be 16!" You could be 13, but hey, you're gonna
be 16!
And then the greatest day of your life . You become 21. Even the
words sound like a ceremony . . YOU BECOME 21. YESSSS!!!
But then you turn 30. Oooohh, what happened there? Makes you sound
like bad milk! He TURNED; we had to throw him out. There's no fun now,
you're Just a sour-dumpling. What's wrong? What's changed?
You BECOME 21, you TURN 30, then you're PUSHING 40. Whoa! Put on the
brakes, it's all slipping away.
Before you know it, you REACH 50. And your dreams are gone.
But wait!!! You MAKE it to 60. You didn't think you would! So you
BECOME 21, TURN 30, PUSH 40, REACH 50 and MAKE it to 60.
You've built up so much speed that you HIT 70! After that it's a
day-by-day thing; you HIT Wednesday!
You get into your 80's and every day is a complete cycle; you HIT
lunch; you TURN 4:30; you REACH bedtime. And it doesn't end there.
Into the 90's, you start going backwards; "I Was JUST 92."
Then a strange thing happens.
If you make it over 100, you become a little kid again. "I'm
100 and a half!" May you all make it to a healthy 100 and a half!!
HOW TO STAY YOUNG
1. Throw out nonessential numbers. This includes age, weight and height. Let
the doctors worry about them. That is why you pay "them!"
2. Keep only cheerful friends. The grouches pull you down.
3. Keep learning. Learn more about the computer, crafts, gardening,
whatever. Never let the brain idle. "An idle mind is the devil's
workshop." And the devil's name is Alzheimer's.
4. Enjoy the simple things.
5. Laugh often, long and loud. Laugh until you gasp for breath.
6. The tears happen. Endure, grieve, and move on. The only person,
who is with us our entire life, is ourselves. Be ALIVE while you are alive.
7. Surround yourself with what you love, whether it's family, pets,
keepsakes, music, plants, hobbies, whatever. Your home is your refuge.
8. Cherish your health: If it is good, preserve it. If it is unstable,
improve it. If it is beyond what you can improve, get help.
9. Don't take guilt trips. Take a trip to the mall, even to the next
county; to a foreign country but NOT to where the guilt is.
10. Tell the people you love that you love them, at every opportunity.
AND ALWAYS REMEMBER: Life is not measured by the number of breaths we
take, but by the moments that take our breath away.
2006-12-03 (12:55)
Första advent idag. Det känns inte så. Inte alls.
Jag är... en massa olika saker. Försöker
för min egen skull att bena upp känslorna. Tror jag fått lite struktur
på allt som sker och allt jag känner, men varför känns allt som ett enda
kaos?
Jag är besviken. Besviken på brutna
löften, underförstådda pikar och dolda budskap.
Jag är ledsen. Ledsen för att det inte
blev som jag hoppades. Ledsen för att andra förstör utan tanke på hur
konsekvenserna blir för andra. Ledsen för att jag inte kan påverka
utgången av de beslut som fattas över våra huvuden.
Jag är ångestladdad. Ångest för att
inte räcka till som mamma, det känns som att jag kör huvudet i väggen
vart jag än vänder mig. Ångest för att inte veta om eller hur jag skall
klara av det som komma skall. Ångest för att allt hopar sig och jag inte
kan se en utväg. Ångest för att ha förlorat en av de mest värdefulla
"sakerna" i min tillvaro. Ångest för att andra blir lidande av
just min ångest och mina problem.
Jag är lycklig. Lycklig för att ha
Jani att dela allt detta med. Lycklig för att mina barn är harmoniska,
lyckliga och mår bra (undantaget magsjuka o dyl då...). Lycklig för att
vara omgiven av folk som bryr sig. Lycklig för att hästarna och stallet
finns där jag kan ladda om och hitta mig själv igen i allt kaos. Lycklig
för att jag fortfarande orkar slåss. Lycklig för att jag fortfarande
vaknar varje morgon och orkar ta mig igenom dagen, även om det är tungt.
Jag är glad. Glad för att det som gör
mig lycklig fortfarande väger tyngre än det som gör mig ledsen, besviken
och ger mig ångest. Glad för att jag lärt mig lite mer att skapa distans
till det som gör mig illa.
2006-12-01 (23:05)
Första december. Fortfarande 10 grader varmt. Helskumt.
Man kan inte känna sig annat än uppgiven just
nu.
Idag hann jag precis komma till stallet på morgonen för en stunds mental
avkoppling, då telefonen ringer. Skolan har ringt och fått tag på Jani
och meddelar att Emmy spytt i klassrummet. Panik!
Nicke åkte genast och hämtade henne, då hade hon hunnit spy en gång
till. Han körde hem henne till Jani och där fortsatte hon kräkas. Jag kom
hem efter en stund och då mådde hon lite bättre. Att hon kördes hem till
oss, och inte stannade hos Nicke och Åsa berodde på att det kändes lika
bra att hon är här. Där huset redan är smittat, så kanske Nicke och
Åsa slipper smittas de med. Hon ligger nu på soffan och sover. Hon
försökte tappert hänga med på Idolfinalen, men man blir ju som bekant
ganska matt av denna underbart vidriga magsjuka.
Bara det inte går runt en vända till... det vore ruskigt jobbigt.
Annars har inget hänt av intresse alls.
Absolut ingenting... :-)
|
