2008-04-28 (23:55)
Här kan man säga att det är action på nätterna ibland. 
Inte sådan action man vill ha vid sitt hus direkt.
Vid 2-tiden natten till idag höll jag precis på att somna och låg i halvdvala. Då hör jag en jäkla smäll, som låter från övervåningen, trodde jag. Jag rusar upp för att se om det var balkongdörren som blåst igen med en smäll. Men nej, den står på vid gavel. Då känner jag lukten av ngt och går ut på balkongen och möts av eldflammor och det börjar smälla som fasen. Mellan mig och elden finns tre längor med garage och radhus, så jag ser bara att det kommer från parkeringen. Jag väcker Jani, väcker Natta som får vara "barnvakt" då Tilde nyss somnat om. Sen rusar vi ner. En bil på parkeringen brinner för fullt och det smäller när däck och rutor exploderar, för att inte tal om när tanken sprack... Sen tar det inte många minuter innan bilen intill också smäller. Tack och lov var det en tom parkeringsruta emellan till nästa bil, annars hade 7 bilar till förmodligen brunnit upp. För iom att det bara tog ett par minuter innan bil nr 2 var övertänd, så hade inte brandkåren hunnit dit innan resten brann. Det tog dem 35 minuter att komma hit, räknat från det att jag såg detta från balkongen. "Lustigt", med tanke på att brandstationen ligger max 3 minuters bilväg från oss...
Bilen intill blev säkert rökskadad, plus att däcken smälte. Vet inte hur et gick med en efter det, men nya däck känns inte lika farligt som helt ny bil...
Det var en aning blåsigt också, och lågorna slickade på portarna på garagen intill, men tack o lov hände ingenting. Tur det, för bakom dem, ligger det ett gäng radhus, som hade varit rejält i riskzonen.
Nåja, till slut var elden släckt och två sprillans nya fina bilar är svarta skelett. Stackars bilägare.
Inte kunde man somna om heller... Det var liksom oroligt och jag var ute på balkongen o kollade läget flera ggr innan jag till slut slocknade vid 6-tiden. 

Bellis måste vara skendräktig... Hennes juver är sprängfyllt och bäckenbanden slappa. Det enda som saknas är en lika stor mage som hon brukar ha vid fölning. Den är inte alls i närheten så stor, men ändå stor. Hon ser ut att ha en fölmage och jag inbillar mig sparkar ibland, men har inte känt ngt, bara trott mig se.
Jag hoppas att jag får tag på veterinären i morgon, så får hon kolla henne när hon ändå måste komma och kolla Babsan.

Epona är helkonstig till sättet just nu. Hon är en helt annan häst, undrar om hon fölar före Hedda eller är hon brunstig, tycker magen är liten?

2008-04-27 (00:30)
Ibland är livet rätt jobbigt och pestigt i största allmänhet när det känns som om allt går en emot och man mår som en trasa...
Eller så är det som denna helg, helt underbart härligt!
Jag smet hemifrån och lämnade Jani och barnen ensamma i fredags kväll. Jag lastade Moira och två av "Finlandsstona" sent i fredags kväll och åkte till AC på Humledal. Efter en del avstickare kom jag fram mitt i natten och ställde in hästarna i stallet. Sen blev det en stunds prat med AC och Ärtan Märta som också var på The Humledal Inn över natten (dock utan häst). Halv 4 kom vi i säng!
Eftersom utställningen inte började förrän 10, så var planen att sova iaf 4 timmar innan vi behövde gå upp. Men icke. Strax före 6 vaknar jag av att Herr Humledal kommer in i vardagsrummet (där vi sov) och tittar på TV. Mannen är galen! Klockan var 6 på lördagsmorgonen och han var på ett strålande humör och kvittrade som en kanariefågel. Jag trodde inte någon orkade uppbringa ett sådant glatt och hurtigt humör så tidigt på helgmorgnarna.
Nåväl, jag kunde inte somna om och tillkännagav att jag var vaken. Då bjöds det på te och mackor och småprat. Jättetrevligt! :-) Synd bara att man var en aning mör!

Utställningen för vår del är jag kanonnöjd med. Moira fick 38 poäng och det tycker jag är rimligt, särskilt med tanke på att hon är enormt valpig och "gänglig" ännu. Kritiken var himla bra också. De finska damerna gick det mindre bra för. 36 och 37 poäng fick de, men jag tyckte det var rättvist, hade nog inte blivit alls förvåna för mindre på en av dem. Klistra var inte på humör alls heller, hon drog ihop sig och visade inga rörelser alls, och hon kan röra sig bättre än idag åtminstone. Carro gjorde tappert vad hon kunde, och jag kunde inte vara annat än nöjd med hur hon visades. Hästen ville bara inte. Klistra är ingen "flashig" typ, utan mer en bruksmodell. Jag tycker hon är helt okej, rätt fin när hon sträcker på sig och slappnar av. Tyvärr tror jag att det faktum att hon är körd en del påverkar henne negativt, men det kanske blir bättre med tiden? Inga guld i sikte som jag ser det, men klass I vore kul. Klistra gick sist i klassen, och Tekla gick tredje sist. Tekla fick 37 poäng, och det var ganska schysst med tanke på att inte heller hon kunde röra sig riktigt fräscht. Premieras ska de, det är ju en del av köpeavtalet, men vi får se hur mkt mer det blir. De behöver lite mer innan vi kan testa igen. Belinda och Bianca skall ut på ngn utställning snarast de med, så vi får en fingervisning. Innan dess skall de få gå i en "specialhage" och kanske tappa lite hull och med lite tur bli begåvade med ett mer shetlandstypiskt rörelsemönster. Om de får gå kuperat och röra på sig fritt en hel del kanske det iaf blir lite bättre.
Jag tycker inte det är alls ovanligt att de som körs tidigt får dessa kroppar och rörelser... Hade varit fint om man kunde bli av med det lika snabbt som de sätter dem. Men så lätt är det nog inte. Tyvärr.

Det var många fina hästar på Rockelstad idag (nu har det hunnit bli igår) och det var ett helt underbart väder, även om jag stundtals klagade över värmen. :-)
Man kan inte må annat än bra en sådan här dag. Jag gick mest runt och kände mig glad, och faktiskt, så var det ganska länge sen jag kände mig så glad som idag. Jag tror miljöombytet för en natt gjorde mig väldigt gott, att bara få åka iväg och slappna av. 
Jag är glad att jag tjatade på AC att ta ut Tie Domi idag, för jag tyckte sist jag såg honom att han var snyggare än han någonsin varit förr och ibland får även jag rätt - han fick hela 42 poäng! Skitroligt! Jag (förmodligen inte alla andra) tycker det klär honom mkt väl med så här många extrakilon. Han är inte fet - han har PONDUS! :-D Jättefin var han!
Gammelmannen Wessel kom ut för första gången på utställning sedan mönstringen 2003 och han fick även idag guld! Helt ofattbart roligt. Grattis Humledal!
Grattis också till alla andra som blev nöjda med dagens resultat.

Tack Märta och Annette som kom upp o hjälpte oss! Ni är underbara och det var roligt att träffas igen! Och tack alla Östare, det var väldigt smidigt idag, när vi var så många. Det flöt verkligen på som det skulle. Och såklart, tack AC för en som vanligt väl anordnar utställning!

Jag var väldigt pressad och stressad periodvis under förmiddagen och jag ber om ursäkt om ngn uppfattade mig som otrevlig/oartig, det var inte min mening, utan det var bara lite väl mäktigt ett tag där. Och det faktum att jag inte tittar folk i ögonen alltid då jag pratar med dem, beror som sagt på att jag har svårt för det. Även i normala fall och då kan jag oftast "tvinga mig till det", för att man "ska" det. Men när det blir för mkt, så glömmer jag bort det eller tycker det blir för jobbigt, och då stirrar jag i backen när jag pratar med andra. Det är verkligen inget personligt mot ngn, bara tyvärr så jag är.
För även om dagen/helgen hittills varit underbart bra, så blir det skitjobbigt med att vara bland mkt folk. Superstressande, men tack o lov är man ju rökare, och då kan man alltid skylla på det och försvinna runt hörnet utan att det verkar underligt.
Sista tiden har det varit mkt och när det är så, blir jag snabbare stressad än i vanliga fall. Då drar jag mig undan. 

Och den (ev de?) som kommenterade att jag ju verkligen inte kunde ha bantat så vidare värst bra - well, jag har bara gått ner 17 kilo sen 1 januari - jag har minst 30 kvar, ledsen att göra ngn besviken med det faktum att jag inte råkat ut för ngt mirakel. :-) Det går inte så snabbt och jag har heller inte riktigt så bråttom. Det får ta den tid det tar och för varje kilo som försvinner så mår jag bättre. Visst, drömmen hade ju varit att rasa 4-5 kilo i veckan, men det är knappast hälsosamt och såvitt jag vet, så kommer man ändå bara lägga på sig igen om man vrålbantar/svälter sig. Att jag fortfarande är fet, det betyder inte att jag inte lyckats med mina mål. Tyvärr. Tänkte bara informera om det, eftersom det tydligen var ett intressant ämne att oja sig över.  Jag tycker fet är ett fult ord, så jag har bestämt att jag, i likhet med Tie Domi inte är just fet, utan även jag har pondus. :-)
Säger det igen, folk är bra konstiga ibland. :-)
Man kanske skull börja ha en våg vid mätstationen, så kan folk väga in sig och skriva upp det på en lista i sekretariatet - då slipper folk stå och undra mellan transporterna. :-D 

Hedda och Eponas juver fylls på mer och mer. Mjölken har inte färgat om på ngn av dem ännu och spenarna är inte ifyllda. Inte heller har de släppt bak helt. Däremot var Hedda skum i kväll då jag kom hem, väldigt underlig var hon. Men så var det förra året också, att hon ändrade sätt. Då kastade jag in henne i stora boxen och vakade som en idiot - helt i onödan. Det dröjde en hel vecka innan hon blev redo på riktigt. Den gången... Men vi håller koll och hoppas hon är lika tydlig i år igen.
Däremot är det en annan som förbryllar och oroar mig en del. Det är Bellis.
Hon ultraljudades i höstas, var inte dräktig enligt veterinären. Gick tillbaka till hingsten och betäcktes 27 augusti sista gången som jag själv såg, och har mig veterligen inte brunstat om efter detta. Hon gynkollades i vintras, då hon borde varit precis 5 månader gången. Inget föl enligt den veterinären heller. Men hon har ganska stor mage och nu, nu har hon satt världens juver. I klass med Epona och Hedda... Kan det bero på brunst (som jag inte ser och som hon inte visar för hingst)? Är hon dräktig ändå och skall kasta? Hon skall ju isf inte föla förrän i slutet av juli egentligen, om hon tog sig i slutet av augusti vill säga.
För inte kan hon ha tagit sig innan och ändå stått för hingsten i augusti? Hon brukar ju aldrig göra på det viset, och hon VAR brunstig i augusti då hon betäcktes.
För enda chansen att hon skulle kunna föla snart, och i normal tid - vore om hon tagit sig på fölbrunsten, i mitten av juni. OM det hade varit så skulle hon beräknas föla typ 15 maj, och det vore ju isf "rätt" tid att fylla juvret nu då. Jag blir inte klok på detta. Hon brunstar ju inte heller, och hon har inte gett di på flera månader.
Hon är precis som vanligt till sättet och är inte alls annorlunda, annat än i juvret. Jag är livrädd för att hon är dräktig (skulle isf vara ca 8 månader nu) och att hon kommer att kasta. Risken för fellägen är inget som direkt tilltalar mig alls. Jag är skitorolig faktiskt. Men jag kan inget göra mer än att hålla koll. Antar jag?

Nu ska jag sova. I morgon kommer Klipp hem, och sen skall vi förmodligen hälsa på mina svärföräldrar en stund, det var länge sen nu... 

2008-04-24 (21:00)
Inget skrivet på ett tag, har inte orkat/hunnit. 
Baronessa är alldeles ljuvligt söt. Man sitter leende och utbrister korkade kommentarer, som "titta hon galopperar", "oooh hon bajsade" eller "guuuu vad söööt hon är". Som alla föl :-) Men första fölet varje år är ju ngt särskilt ändå. Det gick dessutom så bra, så man får passa på att njuta då man kan.

De finska flickorna kom hem i fredags och det har gått riktigt bra. De är skapligt anpassade i flocken nu och håller visserligen ihop just den gruppen, men mer och mer är de med de andra. Klistra är riktigt trevlig tycker jag. En del skavanker, visst, men vem har inte det.

I lördags morse tog jag mig i kragen och åkte till premieringen med AC. Jättekul att komma iväg utan barn ett tag, och utan att själv ha ngn uppgift mer än att bara njuta av dagen. Kanonväder var det dessutom. En del hingstar föll mig i smaken mer än andra, och de tre jag bäst minns är Riccardo vd Langenhorst (som vi dräglade över redan i Holland för två år sedan) och den lille Skäpperödshingsten (ja jag vet att det är en mini!). Han var väldigt lik Kameleon tyckte jag. Den tredje var Hurry up of Eastland, en skitfin och trevlig kille med superbra stam. Tyvärr föll han på mållinjen, men jag tycker han är lika fin ändå. 
Grattis till alla som fick sina hingstar godkända! Och det är himla roligt att se att det importeras en del hingstar av så himla hög kvalitet, de kommer säkerligen kunna tillföra svensk avel en hel del. Hoppas de får många fina ston att betäcka framöver!
Efter premieringen var jag trött som tusan, blir ju gärna det efter en hel dag bland folk och tänkte att jag bara skulle äta ngt lite snabbt på McDonalds och sen köra hem. Det är ju standard att vi stannar och går igenom allt vi sett under dagen, oavsett om det varit premiering eller utställning - denna gång föll planerna platt. Plötsligt inser vi att två timmar gått, och vi har 40 mil hem! Alla rusade genast ut till sina bilar och åkte hemåt. :-) Nåja, det var värt det, för det är himla roliga människor att prata med och det är alltid roligt att höra deras kommentarer om hur de uppfattat dagen och hästarna. Tack för ett par trevliga timmar! :-)

Hela denna vecka har vi haft kanonväder. Hur underbart som helst. Tyvärr har min man legat däckad i jordens dunderförkylning och inte varit till vare sig hjälp eller sällskap. Idag fick han medicin och jag hoppas han blir människa igen snabbt. :-)
Jag har mått riktigt skapligt, men har haft ett par "dippar" under veckan som gjort att jag dragit täcket över huvudet. Men, en stund i hagen med fölisen, är som rena rama dunderkuren mot det mesta. Jag önskar att alla som har ångest kunde få umgås med djur, de helar fanimej det mesta. 
Jag var till en läkare i veckan också, trodde det skulle bli bra - men jag bedrog mig. När jag kom dit visade det sig att läkaren jag fått tid hos slutat, och nu fick jag komma till en "erfaren sköterska" istället. Vilka dumheter, det är inget jag vill betala för iaf. Jag vill ha en riktig läkare tack. Jag är skitless på hur de sköter saker och ting på den här mottagningen. Önskar jag kunde byta tillbaka till min gamla... 
Jag går liksom inte dit för att fördriva min tid, utan för att få hjälp. Annars kan det lika gärna vara, då kan jag stanna hemma istället.

Tandläkaren skulle jag ju boka ny id hos ja, men jag backade ur i sista sekund sen jag fick veta att det behövdes rejäla metoder för att få loss den onda tanden. Jag vågar inte... och jag har inte råd heller. Låter töntigt kanske, men det är fan inte billigt att gå dit och öppna munnen inte. Överkomligt kanske om man skall laga ett litet hål, eller skrapa bort lite tandsten - men jag måste ju helrenoveras och det skrämmer skiten ur mig kan jag lova. Av flera anledningar. 

Forumet är stängt tillfälligt pga serverflytt, och det stör ju en aning mer än man har lust att erkänna faktiskt. Det finns liksom inte lika stor anledning at talls sätta sig vid datorn just nu ;-) Men snart är väl flytten klar och jag kan återuppta kontakten med omvärlden igen. :-)

Till dess, skall jag sova en skvätt.

2008-04-18 (22:15)
Idag har Babsan äntligen fölat! Det blev ingen svartskäck som jag hoppades på, men ett blev ett jättefint litet svart sto. Fölningen övervakades av Satu och Mikko som precis kommit dit. Tack för hjälpen! Jag var på väg, men kom strax efter att det var klart. Attans så lurad jag blev. Igen. :-D
Skönt att det är över, nu dröjer det ett par veckor innan Hedda och Epona behöver lura mig att tillbringa nätterna i bilen...

I morgon Grevagården. Hoppas det blir lika bra väder som idag.

Nu ska jag passa på att sova ett par timmar.

2008-04-16 (04:55)
När man har tandvärk, gäller det att hålla sig i rörelse har jag upptäckt. Sitter man, eller gud förbjude ligger, ner så känns det som att allt blod i kroppen samlas i den onda tanden och hotar att spränga den i bitar. 
Så i natt har jag grejat, städat och sorterat. Kastat saker har jag också gjort - säckvis.
Jag har gått igenom mina gamla pärmar och jisses vad man kan hamstra...
Men nu har jag slängt ut innehållet ur ca 10 A4-pärmar och det blev genast trevligare i bokhyllan vid mitt skrivbord. Ordning och reda, nästan. Alla protokoll från SSS och Öst sitter förvisso i sina separata pärmar, men ngt som ens kan misstas med bästa vilja för kronologisk ordning existerar inte. Så långt orkar jag inte gå. De finns där, så vill man hitta ett särskilt protokoll får man väl bläddra. 
Förr i tiden, innan Webstamboken, så kunde man köpa utdrag ur SSS register. Dels på de som då kallades registrerade, och dels på dem som var Riksstambokförda. Dessa pärmar är nu tomma. Vad skall man med de listorna till nu? Likadant med alla möjliga faktaartiklar som skrivits ut från nätet en gång i tiden. Då när man hade modem och var tvungen att betala per minut man var uppkopplad. Nu kan man ju på ett par sekunder hitta artiklarna (dessutom mkt färskare versioner) på nätet.
Undrar hur många mer än jag som sitter med en bunt av SSS checklistor för utställningar från 10 år tillbaka ungefär? Förmodligen mkt få. Nu gör inte jag det heller iofs, för det verkar helt vansinnigt onödigt att spara på dem. Jag fattar inte varför jag inte kastat dem vartefter det kommit nya?
Alla pärmar med originalen från Shetlandsponnyn sparade jag, men lägger dem på vinden. Det blev många hyllor annars. Och vem skall titta i dem, mer än jag om 10 år av sentimentala skäl. Eventuellt. Risken är inte överdrivet stor att jag någonsin tittar i dem igen. Men om... 
Nu har även en hel flyttkartong full med tomma pärmar. Kul, för det är bara en vecka sedan jag och Jani diskuterade att vi var i stort behov av fler pärmar. Inte längre. Tvärtom. 
Jag hittade såklart en hel del saker som är väldans roliga att ha kvar och spara på också. De första medlems broschyrerna SSS gjorde tex. Eller varför inte Shetland Västs hingstkatalog. :-) Däremot kastade jag faktiskt listan på vilka hingstar som fanns (godkända) i Finland 1998. Känns inget vidare intressant i dagsläget.
Ja jag är en sådan där som hamstrar allt jag kommer över, kroniskt. Nu skall jag dock ta mig i kragen och sortera ut alla utställningskatalogerna, så att jag kan ge en annan hamster jag känner mina dubbletter. 
Från väldigt många av utställningarna de sista 10 åren har jag fler än två ex, så är någon annan hamster där ute intresserad så hojta till. Annars kanske ngn känner att de vill ha lite att elda med under ruggiga vårkvällar? :-D 

Under kvällen hann jag också med att få undan en del saker som blivit liggande nu medan jag varit "under isen" pga min sabla tandvärk och den tillhörande febern. Det känns himla bra såklart, men nu är jag grymt trött, ändå kan jag inte sova pga att ngn spränger små atombomber i min käke... BLÄ!

Trots att Internet finns, med all fakta man egentligen kan önska sig, så har jag lyssnat på alla som svarat på mina frågor om det som växer i vår trädgård. Alla säger olika. Så nu kollade jag lite, och det står olika även på nätet. Jag blir inte ett dugg klokare. Jag vill veta när jag kan skära ner mitt plommonträd - för grenarna är ohyggligt långa och hänger ner på marken snudd på när det kommer frukt.
Buskarna/häckarna, dem fick jag veta att man inte får beskära på våren, inte på sommaren och inte på hösten. Inte före och inte heller efter blomning. Nähä? När fasen får man göra det då? Nu är det liksom snart mer buskage än gräsmatta, så om jag orkar till helgen, skall jag strunta fullkomligt i vad alla säger och klippa ner åbäkena.

Häromdagen då jag hämtade barnen, Leon och Tilde, så slog det mig hur godtrogna barnen är, trots att man "skrämt upp dem" med historier som ex nu den om Engla. Jag kör alltid förbi skolgården på vägen till parkeringen vid dagis, och råkade se Leon precis innanför skolgränsen. Så jag saktade ner och tutade för att få hans uppmärksamhet. På två röda hade jag nästan 10 barn runt bilen (dock inte Leon) som alla undrade vad jag ville. Jag förstår att det kan vara lätt att locka med sig barn... Och inte en fröken/lärare i sikte. De har reflexvästar på sig, så jag hade sett om de fanns i närheten. 
Likadant så leker barnen på rasterna i skogen intill skolgården. När man kommer och skall hämta Leon ibland, frågar man en vuxen var han är och får till svar: "Eeeh, ingen aning. Jag tror han var i skogen nyss". Det har, visserligen inte vidare ofta - men ändå, funnits tillfällen då vi letat i 15-20 minuter innan vi hittat honom. Hur lätt är inte det? Att locka med ngt barn in i skogen och ner till parkeringen på andra sidan, om ligger väldigt ensligt. Det kan ju ta lång tid innan ngn vuxen reagerar, och då kan det vara försent.
Nu skall man inte måla fan på väggen, eller hetsa upp sig i onödan, men jag tycker ändå - även om det inte handlar om folk som lurar med sig barnen, att det är dålig koll. Om de gör sig illa i skogen då? De har ju ingen aning om var de är ens.
Jag gillar inte den skolan, och jag säger samma sak nu som för ett år sedan - Tilde skall inte gå i den skolan. När det gäller Leon har jag inte så mkt att säga till om gällande den biten, men när det gäller mitt eget barn så. Det har såklart inte bara med detta att göra. Leon stortrivs och lärarna är trevliga, men jag har bara fått för mig att det är en "otrygg" skola. Larvigt kanske, men så känns det iaf.
Jag vill helst att Tilde skall gå i samma skola som mina andra barn går i. Det är bra miljö, bra lärare (oftast) och ja, jag gillar den skolan. Undervisningen håller också bra standard. Nåja, det är många år kvar till dess. Vem vet var man bor den dagen det är dags för skolval för henne?

Får inte jag mina pengar snart, som jag väntat på i över ett halvår (ja jag har sagt det förr också), så vet jag inte vad jag tar mig till. Jag är verkligen skitless på det här nu. Jag är urless på att känna mig som en idiot inför andra, och att känna mig oschysst när jag inte kan hålla mina löften. Fasen så irriterande.

Nåja.

Babsan har nu 7 dagar kvar, Hedda 15 dagar och Epona 19. Jaaa, jag vet att man inte kan räkna så exakt. Men det är beräknat fölningsdatum baserat på sista betäckningsdatum. Neeej, jag vet att datumen inte stämmer vidare ofta. Men jag har dem som riktmärke hur som haver.
Babsan kanske inte ens blir den som fölar först. Hedda är en lurifax och man vet aldrig. 
Jag var ju tvungen att testa de där remsorna "Foal Time", och jag kan glatt konstatera att det är precis som jag trodde. Det finns inga genvägar för att förutspå fölning. Enligt dem skulle Babsan inom 12 timmar haft 90% chans att föla i flera dygn. :-)
Eller så kanske jag bara har otur och hamnade på de där få procenten som blir fel. Njae, jag tror inte på det här. Men jag har en hel låda, så jag måste ju testa för att se. Det kommer när det kommer. Förhoppningsvis kan de lugna sig lite, så jag hinner må bättre. Är inte jätteroad av att fölvaka med feber. Visst, måste jag så måste jag... Men helst slipper jag ett par dagar till.

2008-04-15 (01:40)
Snacka om turbulens. Upp och ner, hit och dit. Ja man känner iaf att man lever. Roliga saker händer emellanåt, faktiskt ganska nyligen. Men sorgliga saker har en tendens att ta över tankarna och tillvaron. En av de mest aktuella och mest sorgliga just nu är ju mordet på lilla Engla. Jag blir så äcklad av sådan ondska. Vilket jävla svin man måste vara för att kunna göra ngt så ofattbart hemskt.
Tragiskt är det också att vi har så bra fängelser i vårt land. Han borde skeppas till ett stort fängelse i ... jag vet inte var. Skitigt, hemskt och med en massa råa karlar som kan visa för honom hur det går om man förgriper sig på oskyldiga barn. De flesta "vanliga" kriminella har moral - man rör inte barn! 
De borde få "äran" att "vårda" denne sinnessjuke man. Innan dess bör han kastreras med en riktigt slö och rostig kniv. 
Närå, nu hamnar han i ett rent men förvisso litet rum, med kabel-TV och säkert dator och andra "bra-att-ha-saker". Bättre mat än många andra normala "Svenssons" får serveras han förmodligen också. För det måste ju vara näringsriktigt, och han har ju sk mänskliga rättigheter, därför behöver han inte bo illa. Jag tycker att han förbrukade sina mänskliga rättigheter redan första gången han gav sig på en annan människa. Usch så äcklad jag blir av så sjuka människor.

Jag tycker så fruktansvärt synd om Englas familj. Och jag tycker synd om de poliser som satt på presskonferensen i dag. De som man utan att tveka lade på skulden för att inte tipset förra året om "42-åringen" följdes upp. Journalister är bra att ha i många lägen, men en del vinklingar tycker jag de gott kan lugna sig med. Låt folk få sörja i lugn och ro. 

På hästfronten intet nytt. Jag har inte ens varit utanför dörren mer än nödvändigt, jag däckade ihop igen. Förbaskat olägligt.

Nä, god natt.

2008-04-14 (01:30)
Stackars Engla. Stackars Englas familj. Så fruktansvärt.

Idag var det årsmöte i SSS. Den nya styrelsen ser intressant ut, en blandning av folk som vi inte tidigare sett i styrelsen... Blir spännande att se vad de kommer att "hitta på" under det kommande året. Jag har fullt förtroende för vår styrelse, hade för den som satt innan och har fortsatt detsamma. En hel del intresserade och engagerade personer som, de flesta iaf vad jag vet, verkar brinna för rasen. 

Jag valde att inte åka, vilket jag i efterhand är oerhört glad för. I går på dagen firade vi Joey med lite släktingar och under hela den tiden det var folk här kände jag mig så oerhört trött, snudd på utmattad. Men jag tänkte att jag nog bara behövde sova lite. Efter att alla åkt hem och vi bestämde oss för att inte åka på mötet, så däckade jag. Från att ha varit jättetrött, till att en 45 minuter senare ligga utslagen i dryga 40 gradig feber på soffan. Jag var rejält dålig, hela natten. Sen på morgonen vaknade jag och mådde faktiskt ganska okej, även om jag var helt slut i kroppen. Jag hade kanske klarat att åka, men så viktigt är det inte. Jag förmodar att jag hade däckat efter halva vägen... 

Jag trodde att det var min onda tand som spökade till så jag blev dålig, men jag tror inte det beror på det enbart längre. Utan jag har nog bara ngn löjlig normal infektion som snart är ute ur systemet. Sådana här febertoppar borde ju kunna ta ihjäl de flesta elaka bakterier/virusangrepp.
Idag har jag inte gjort många knop alls. Har haft lite koll på "snart" fölande ston och gick bet i vanlig ordning. Testet säger att det skall ske inom 12 timmar till 90% säkerhet. Bah! Vi får väl se...

I morgon hoppas jag att alla andra i familjen mår toppen och kan åka till jobb/skolor/dagis som planerat. För om de gör det, så skall jag engagera mig enbart i att hämta katalogerna och sedan tänker jag sova riktigt, riktigt gott ett par timmar innan jobbet tar vid igen. Fast när jag planerat in att kurera mig då jag är sjuk, så händer alltid ngt annat som spolierar mina planer. Det verkar inte vara tänkt att jag skall kunna vara sjuk ifred. :-) Nej, som synes kommer jag inte åt mina smileys i nuläget, får klara mig utan dem ett tag till. :-/

Nu hoppas jag att huset tystnar strax, så att jag kan somna jag med. Det känns välbehövligt med två timmar innan det är dags för nästa koll. Även om det inte verkar vara på g riktigt än, så törs jag ju inte chansa. 

Nästa vecka kommer mina "finska flickor" hem igen. Det skall bli himla roligt! Det var länge sedan jag såg dem. Eftersom de kommer så måste vi också köpa hem mer hösilage tidigare än planerat, så det finns rejält med mat fram till betessläppet. Jag hoppas också att Klipp dyker upp inom kort, han har ju varit utlånad som sällskap åt en annan hingst, som nu skall kastreras i veckan och då behöver de inte längre hans "tjänster". Han behöver komma hem och gå "ihop sig" med sina beteskamrater innan de släpps på sommarkollo.

Jag måste försöka engagera mig i att få iväg lite andra också. Men det är så himla svårt när man inte kan fatta konkreta beslut... Jag är så jäkla velig. Men jag behöver ju verkligen lägga pengarna på annat - som vanligt.

2008-04-12 (00:45)
Då så, nu är jag mamma till två tonåringar. Den yngsta tonåringen ligger utslagen på soffan och sover och jag tror han blev nöjd med dagen (läs presenterna).
Vi började dagen med utvecklingssamtal 07:30 med Joey och hans mentor. Vilken tid att ha samtal på, då när man knappt är vaken... Men det gick bra och jag tycker att hans mentor är riktigt reko. Han är med på noterna och förstår vad som behövs för att underlätta för min son. Känns jätteskönt.
Sen har dagen rullat på. Efter att barnen slutat skolan åkte vi och fixade Joeys personkonto och det efterlängtade VISA-kortet. Nu känner han sig stor. :-)

I morgon skall vi fira honom med mormor, Nicke och Åsa osv. Så då blir det tårta. Vi hoppade över det idag, för Joey tyckte det blev för mkt om man äter det flera dagar i rad och det har han väl rätt i kanske. Hur som helst fick han bestämma.

Jag har inte varit riktigt "online" de sista dagarna av olika skäl. Tiden har inte räckt till och jag har inte heller haft direkt ork eller lust att surfa eller deltaga i diskussioner så mkt. Men idag har jag försökt att läsa "ikapp" och jag blir bara så trött på folk som inte kan förstå vad man menar fast man är övertydlig, så jag tänker inte försöka ens att vara än tydligare. :-) 
Det är inte mitt problem. Men lite kul är det allt.

På söndag är det årsmöte, om det är lugnt på hemmafronten så kanske jag åker ner med ett par andra. Men minsta tecken på ev fölning eller så, så stannar jag i Vallentuna.

Jag har fått låna en tvättmaskin! Jag är så överlycklig! Nu klarar vi oss tills vi kan köpa en ny. Och jag slipper handtvätta. Enda fördelen med handtvätt, var väl att man var fruktansvärt ren om händerna. :-/ Men fan så jobbigt och tråkigt. Inte blev allt riktigt rent heller, om leriga kläder... vilken pina. Nu är en över till vidare iaf. Skitskönt! Nu skall här tvättas!

2008-04-09 (18:05)
Idag är det en skitdag. Inte bara för att det snöar eller för att jag får hur mkt som helst att göra när tekniken inte vill fungera på forum m.m. Nej, det är pga helt andra saker. 

Jag är less på det mesta, utanför dessa fyra väggar. Less på hur saker är och fungerar i största allmänhet. Jag är riktigt illa berörd av "spelet" just nu. I vanliga fall intalar jag mig att det inte bekommer mig, men just nu har det krupit under skinnet på mig och bitit sig fast. 
Jag har nog fattat en del beslut under de sista dygnen tror jag. Jag har bestämt mig för att hänga på, delvis, och strunta i att försöka ändra på saker eller påverka det jag tycker verkar konstigt galet. Jag är nog inte skapt rätt för uppgiften, för jag blir bara besviken och ledsen hela tiden. Skall man klara det, så måste man nog vara mer hårdhudad än jag och mer kall. Jag fixar det inte. Jag behöver inte bevisa saker för andra, utan det räcker med att jag vet själv vad jag står för och vad jag tycker. 
När det gäller allt som sker i hästvärlden, blir jag inte lika besviken längre. Jag blir snarare uppgiven. Men där har jag för länge sen insett mina begränsningar. Både de jag själv satt upp, och de andra bestämt åt mig. 

Min familj är så oerhört viktig för mig, att när det blir minsta obalans hemma, med något av barnen tex, så sänker det hela min tillvaro på ngt underligt vis. Jag tappar fokus på precis allt annat och kan bara tänka på det som händer här. Det behöver inte vara stort eller ens allvarligt. Men det blir stort i mitt huvud. Nu tycker jag det är skitjobbigt med uppgiften att lära Natta tex, hur man skall bete sig mot andra. Det här med empati. Det är svårt att lära ngn hur man skall känna, när det inte finns där per automatik. Jag tycker att det är skitläskigt! Tänk om jag gör fel? Är jag verkligen rätt person för detta? 
Visst, man lär få se framöver om man gjort rätt eller ej, men det känns lite vanskligt att "testa" sig fram med sin egen dotter. 
Hur lär man ngn sådana saker som är så självklara för normala människor, som hur man bör reagera om ngn gör sig illa/blir ledsen eller om man oavsiktligt sårar dem?

För ett tag sedan pratade jag med en person om detta, handikappen och funktionshindren vi lever med i vår familj. Jag blev "tillsagd" att det ju inte är svårt alls, vad gäller min egen del i detta. Det är bara att "ge sig fan på det" och lösa problemen och arbeta framåt.
Jag har tänkt väldigt mkt på detta sen dess. Jag reagerar på så många olika sätt på detta. Dels så känner jag att "självklart! det är så man gör". Det är så jag förmodligen hade gjort, om jag bara haft mig själv att tänka på. Dels känner jag uppgivenhet, för det visar så tydligt vilken syn en del andra har på dessa handikapp. Att det bara är trams och ngt som fixar sig om man slutar "tramsa".
Men för min alldeles egna privata del, känner jag någon slags sorg. Sorgen kommer ur känslan att jag är helt maktlös och chanslös. Så känner jag mig nämligen gällande min egen del, för det finns inte tid, utrymme eller ork att ta tag i mitt eget. Fast jag så ofta sagt och tänkt att jag måste prioritera mig själv lite mer, så att jag orkar finnas för alla andra. Men jag pallar inte. För jag vet, att om jag måste djupdyka i mina egna problem, så kommer jag stanna under ytan ett bra tag - och där trivs jag inte. Så jag tror att jag indirekt bestämt mig, för länge sen, för att "vänta" med mitt eget. När mina barn är trygga individer som klarar sig själva, då känns det som att jag kan hålla på med mina egna spöken. Jag klarar mig ju tills vidare ganska bra, det gör inte de. Barnen alltså.
Och åter igen, lika klyschigt som vanligt, så inser jag hur beroende jag är av hästarna (och Alba) för att orka existerara för alla andra. Utan mina morgnar i stallet, då jag är där alldeles ensam och går runt och grejar med dem, skulle jag inte orka. Jag kan andas där. Jag kan gråta, rasa, garva eller bara "vara". Det är mitt, det finns där för min skull. Bara min. Det är inte ngt som finns, som jag sliter med, för andras skull. Utan bara för min egen skull.
Det är därför det är så enormt viktigt att detta får vara kul, att det inte "förgiftas" av folk som inte delar intresset på samma sätt. De som inte skyr några medel eller offrar vem/vad som helst för mer/egen framgång. De som fuskar och luras. Och kul, det är det verkligen än så länge. Man måste bara försöka hålla distansen till den otrevliga biten. Det tror jag att jag kan bli bättre på... för jag är bara amatör ännu på den biten, eftersom jag bryr mig/lägger mig i och engagerar mig. Jag måste bara lära mig att lägga av med det.

När jag kliver ur bilen i stallet, och jag är där ensam, så mår jag riktigt, riktigt bra. Ingen ångest, inga panikattacker, ingen falskhet och inget spel. Just bristen på socialt spel, det betyder massor. Någon skrev själavård, och jag kan - än en gång - bara instämma. 
Andra dagar, helgerna till exempel, då det är full fart i stallet och alla andra är där - då mår jag också bra, men det är helt annorlunda. Jag har turen att omges av folk som har humor och som är utrustade med stort överseende för mina nycker och mitt sätt. Jag kan alltså vara mig själv, och om jag inte orkar - då kan jag åka hem. Dessutom känner vi varandra ganska bra nu, och om jag försvinner ensam och gör ngt, så är det ingen som reagerar. De vet att jag behöver det.

Det låter kanske svagt och tramsigt att beklaga sig över att det är tungt med vardagen, det är det ju för alla mer eller mindre. Jag kanske bara är sämre på att hantera det än andra? Men jag tycker det är fruktansvärt jobbigt. Ansvaret för barnen, med deras starka och svaga sidor, är supertungt och superhäftigt. Jag skulle aldrig i livet byta bort en sekund av det, men jag tycker det ibland är övermäktigt. Jag är livrädd för att göra fel. Jag är samtidigt överlycklig, för att jag fått chansen och förmånen att dela mitt liv med dessa underbara ungar. Jag bara hoppas jag ger dem rätt start i livet. En bra grund. 
Ibland har jag haft så grymt dåligt samvete för att jag erkänner öppet, för mig själv och för andra, att det är svinjobbigt. "Man är ingen bra mamma om man tycker det är jobbigt."
Men jag tror snarare inte jag är en bra mamma om jag låtsas att allt är en dans på rosor heller. Faktiskt.

Jag kommer alltid göra allt för att få behålla min fristad och min plats för själavård. För utan det, tror jag verkligen att jag blir både en dålig mamma, fru och människa. Jag tror inte jag skulle fungera vidare bra alls. Djuren har i hela mitt liv funnits där och varit en annan slags trygghet.
Ibland säger folk att jag förmodligen är ganska stark som orkar, men jag tror motsatsen. Jag tror jag är ganska svag i mig själv, eftersom jag är så beroende av exempelvis djuren för att orka. Jag inser att det är lite av en verklighetsflykt, men jag tror att jag ändå står med båda fötterna ganska stadigt på jorden och i verkligheten, så jag kan unna mig det. Och det som får mig att orka, är nog inte styrka utan snarare envishet. Jag har varit envis som en idiot sedan jag föddes och det är bara tack vare det som jag alls står upp idag. Och det är bara tack vare min envishet som jag hamnat i så många knipor. Så det är både på gott och ont. 
Hade jag varit stark, hade jag förmodligen inte beklagat mig lika ofta som jag gör. Över orättvisan i att just jag, som jag inte anser borde vara det främsta valet, fick fyra barn med olika handikapp/funktionshinder. Givetvis vet jag ju att det är ärftligt och att "skulden" ligger hos mig. Men ändå, varför kunde inte några av dem slippa? Hade inte alla drabbats, så hade jag haft ännu mer ork åt dem som verkligen behövde. Nu måste jag dela min ork, på fyra. Plus försöka vara en trevlig fru, en bra vän och någonstans ta hand om mig själv. Ja, se vad ömklig jag är... Suck.

Den här har jag fått per mail en gång, och också lagt upp här tidigare. Jag påmindes om den för en tid sedan då jag publicerade den på ett forum som handlar om bokstavsfolk. Nej jag är inte religös. Jag tycker den är bra, och om man vill ömka sig lite, kan man finna lite tröst i den (om man ser sig själv som utvald istället för drabbad):

SKYDDSÄNGELN
De flesta kvinnorna blir mamma av misstag, några väljer det, en del av samhällets press och några av vana.
I år kommer nästan 100 000 kvinnor att bli mammor till handikappade barn. Har du aldrig undrat hur mammorna blir utvalda?

"Gud svävar över jorden, väljer sina instrument med noggrannhet och medvetenhet. Medan han observerar ger han sina änglar instruktioner att skriva i en stor dagbok:

Gud ger ängeln ett namn och ler. - "Ge henne ett handikappat barn."
Ängeln blir nyfiken, - "Varför just henne Gud? Hon är ju så lycklig..."

"Precis", ler Gud. "Kan jag ge ett handikappat barn till en som inte kan skratta? Det vore grymt".

"Men har hon tålamod?" frågar ängeln.
"Jag vill inte att hon ska ha för mycket tålamod för då skulle hon drunkna i en sjö av självömkan och vanmakt. När väl chocken och misstron lagt sej kommer hon att ta itu med det. Jag har tittat på henne idag. Hon har rätt känsla för sej själv och en självständighet som är ovanlig och som så väl behövs hos en mamma. Du förstår, barnet som jag ska ge henne lever i en egen värld och det kommer inte att bli lätt"
"Men herre, jag tror inte ens hon tror på dej"

Gud ler. "Det spelar ingen roll, det kan jag ordna. Hon är perfekt. Hon är tillräckligt självisk."

Ängeln flämtar, "Självisk? Är det en dygd?"
Gud nickar. "Om hon inte kan skiljas från sitt barn ibland kommer hon inte överleva."

Ja. Här är en kvinna som kommer välsignas med ett barn som inte är perfekt. Hon vet inte om det än men hon ska avundas. Hon kommer aldrig att betrakta ett steg som vanligt. När hennes barn säger "mamma" för första gången så har hon ett mirakel och hon kommer att veta det. När hon beskriver ett träd eller en solnedgång för sitt barn kommer hon vara en av de få som någonsin får se mina verk.

"Jag ska ge henne kraften att se det jag ser ... okunskap, grymhet, fördomar.. och ge henne styrkan att stå över detta."

Hon kommer aldrig att vara ensam. Jag kommer att vara vid hennes sida varje minut, varje dag hela hennes liv, lika säkert som hon står här nu vid min sida.

"Och hur blir det med en skyddsängel?" frågade ängeln.
Gud ler. "En spegel kommer vara tillräckligt."

Författare: Okänd

2008-04-08 (19:45)
Kräksjukan är över för den här gången, tack och lov. Inte en dag för tidigt. Så oerhört vidrigt.

Babsan verkar snabbt bli redo för att föla. Men eftersom jag inte känner henne och inte vet hur hon brukar göra, kan hon ju såklart totalblåsa mig och gå flera veckor över tiden. Hon har fyllt i ganska ordentligt, men det fattas ganska mkt för att vara ett "fullt" juver med ifyllda spenar ännu. Däremot har hon släppt helt i bak. Så nu håller jag koll. Med tanke på att det snöar i kväll, så hoppas jag att hon väntar ett tag till, så det hinner bli varmare igen. Det är enligt ultraljud och sista betäckningsdatum ungefär 15-18 dagar kvar. Så det vore inte ett skvatt konstigt, om hon faktiskt skulle få för sig att föla redan nu. Men, som sagt, hoppas hon väntar in värme och torrare väderlek. Hon ser ut att ha ganska ordentliga "förvärkar" också. Stora boxen är redo för henne, så vid behov flyttas hon in dit. Annars får det bli i lösdriften, om det skall ske i det här vädret. Lilla hagen är mockad och ren, och skulle kunna vara perfekt att föla i - när det blir torrare. Jäkla väder!

Tilde som varit hemma från dagis i ett par veckor, med påsklov och sjukdomar på löpande band, gick igår tillbaka till sina kamrater. Hon var helt lyrisk. Hon vaknade som vanligt flera gånger under natten till måndagen och trodde varje gång att det var dags att klä på sig och åka. Skitsur och gnällig fann hon sig i att behöva ligga kvar och somnade väl om varenda gång, efter bara ngn halvtimme. Skönt det, jag var orolig ett tag att hon inte skulle kunna gå bara för att hon inte sovit ordentligt innan. Men det gick bra och nu kan hon avreagera sig på ngn annan stackare dagtid. 

Om bara några dagar fyller Joey år. Tonåring. Han är väldigt exalterad över detta - tonåring! Nästan vuxen liksom. Just för tillfället är vi en aning osams dock, för han tycker att jag är en dålig och taskig mamma, som gnäller över hans språk och över hur han beter sig. Alla andra mammor skiter tydligen helt i hur deras barn beter eller uppför sig, om man skall tro hans tjuriga gnäll. Och det gör jag inte. Jag råkar veta ganska väl att hans kompisars föräldrar är precis som de flesta andra vettiga personer med sunt förnuft och skaplig uppfostran som minimum. De försöker också lära sina barn att/hur man uppför sig. Så synd grabben, inte bara du har en taskig/dålig mamma. Även du har en sådan där jobbig kärring till morsa, som råkar bry sig. 

Nä, nu skall jag göra nytta, som att handtvätta så vi har kläder till i morgon. Här lever vi väl snart utan några moderniteter alls om detta skall få fortsätta. Allt går sönder, och jag har inte en chans att köpa nytt i samma takt.

2008-04-03 (17:50)
Man bör vara övertydlig när man skriver, och sedan uppenbarligen förtydliga än en gång. Så jag förtydligar.
Det jag anser vara hedervärt i det jag skrev i natt, är valet att inte lyssna på rykten. Att välja att fråga en som är helt opartisk i frågan (veterinären som bara rapporterar iskalla fakta), för att få ett svar som ingen (ens i sin vildaste fantasi) borde kunna anse vara mörkat/felaktigt eller fult. Annars kanske det hetat efteråt att ngn ljugit eller förvrängt informationen, nu behöver ingen anklagas för detta. Jag tycker det är hedervärt och schysst, mot alla. Jag önskar och hoppas att kunna komma ihåg det oftare själv, att inte okritiskt lyssna på vad andra har att berätta om allt som rör sig. Det är lätt (!) att lyssna på vänner och bekanta, och är den man pratar med tillräckligt vältalig - så kan man ju gå på även vad en komplett främling säger, till och med om folk man själv känner lite grann innan. Läskigt, men så kan det fungera. Om man kollar upp fakta, borde ingen behöva känna sig trampad på? Eller?
Eftersom jag själv alldeles nyligen fick inse att jag gått på felaktiga rykten, angående saker som sagts om andra, så är jag än mer övertygad om att fakta är bra, för att inte säga säkrast och bäst - för alla parter.

Jag säger bara hur jag själv tycker att man skall göra, och vad jag tycker är fel/rätt sätt. Det betyder inte att det är detsamma för någon annan.
Alla har vi olika sätt att kommunicera på, olika sätt att agera på och inget i världen säger att mitt sätt är mer rätt än någon annans - eftersom det enligt lagar och regler är okej att göra på en hel del olika sätt i olika frågor så finns det väl inget kliniskt rätt eller fel angående tillvägagångssättet. Bara tyckanden.
Mitt sätt, är däremot - tills jag hittat eller blivit informerad om ett som jag tycker passar bättre - det bästa för mig. Och jag kan bara tala utifrån mina egna erfarenheter och mitt eget sätt att se saker. Givetvis. Som alla andra.
Så, jag skriver hur jag tycker att man borde göra ibland. Jag skriver också hur jag inte tycker att man borde göra en del andra saker. För baserat på mina erfarenheter och mitt sätt att se saker, i min värld - kan jag tycka att saker som för andra passar perfekt, är helt tokiga för mig. Men min hemsida eller mina åsikter är inget facit för ngn annan, bara en sida där jag fritt återger hur jag själv tycker och tänker.

Och egentligen är det faktiskt totalt ointressant vad jag tycker om detta, för alla andra än mig själv. Jag skriver vad jag tänker och tycker (som sagt), och det är inget tvång att hålla med om en enda stavelse. 
Jag är också långt ifrån ngn expert på denna fruktansvärda sjukdom. 
Och jag vidhåller, att jag verkligen hoppas att detta flyter förbi så obemärkt som det bara går för de drabbade. 

2008-04-03 (00:45)
Det har flyttat in en liten verkstad i ena änden av stallbyggnaden, som tidigare varit uthyrd som lager. Iom denna inflyttning, kom inte bara en trevlig man med en massa trevliga verktyg, utan också en trevlig industritvättmaskin. Den är inte inkopplad ännu, men han frågade om vi kunde tänka oss att ha den inne hos oss - så han slapp dra en massa onödiga kablar/slangar osv. Detta mot att vi skulle få lov att använda den, för som han sa: det finns väl hästfiltar och sånt som behöver tvättas? Inget snack! Koppla in den! Koppla in två! :-) Nu slipper jag dra hem och tvätta täckena hemma. Inte för att jag i dagsläget har ngn fungerande tvättmaskin hemma hur som helst, men ändå. Slippa leriga täcken i badrummet, vilket lyft!

De sista dagarna har det ju varit en del snack om den pågående kvarkan som drabbat en uppfödare. Det är en helvetisk sjukdom och inget man önskar ens sin värsta fiende att drabbas av. Stackars hästar och jag hoppas verkligen de kommande fölen håller sig inne i mammornas magar en stund till och inte riskerar att smittas. Det kan ju ta riktigt illa på dem om det vill sig så. Jag håller, liksom alla andra tummarna för att ingen häst blir allvarligt sjuk/sjukare.

Som en vän skrivit om tidigare ikväll, så vill även jag ge en jätteeloge till en annan vän, Ella. Som trots påståenden om att ingen var sjuk kontaktade ansvarig veterinär på STC (tror jag det var). Hon var själv väldigt orolig över att det var som ryktena sade, en uppfödare som också den skulle deltaga på hingstpremieringen i Skövde om ett par veckor. Ingen rolig känsla att veta att man kanske skulle hamna i en smittsam miljö, med ett antal egna fölningar runt knuten. Och då ingen info kom ut, utan snarare motsatsen - med tanke på anmälningar till hingstvisningar osv, så var det lika bra att kolla upp - och inte bara tro på rykten. För rykten är ju dubbelt så ofta som de är sanna, precis det motsatta.
Ella gick sedan ut med informationen om att det VAR en shetlandsägare med hingst anmäld till premieringen som drabbats, men gav inga namn. Då, gav sig ägaren tillkänna och bekräftade. Jag menar inte någonting konstigt med vad jag skriver, mer än att jag precis som AC, reagerat på att det istället sågs som "viktigpetterfasoner", eller som elakt. Elakt, hade det känts om man vetat, åkt på premieringen och i efterhand då kanske ngn mer smittats - vetat att man kunnat förhindra vidare smitta. Starkt gjort av Ella, att inte tro på rykten, utan att ta reda på fakta och lägga fram dem i det öppna. För att skydda sina egna och andras hästar från detta helvete som just nu finns på aktuellt stuteri. 
Efter detta, lades information ut på stuteriets hemsida samt info skickades ut till exempelvis de ston som bokats in hos stuteriets hingstar. Det är jättebra tycker jag! 
En del tycker att man inte skall behöva berätta sådant här för alla, och särskilt inte innan man fått definitiva provsvar. Men jag tycker faktiskt motsatsen.
Jag tycker att man vinner mer på att gå ut direkt och säga som det är. Dels vinner man respekt av sina medmänniskor, som inser att man alltid kör med öppna kort och raka besked. Att man aldrig skulle mörka ngt för egen vinnings skull. Och skulle det vara falskt alarm (vilket man ju inte kunde tro i detta fall - då aktuella hästar redan hade bölder enligt ryktet), så skulle eventuella stoägare iaf veta att OM ngt sker, så skulle man ha rena fakta att gå på. Man erbjuder då, i mina ögon, stoägare och andra ett eget val om man vill riskera ngt. Men det är min åsikt.
Öppenhet och ärlighet, skapar respekt och förtroende. Men då skall den helst komma av sig själv, inte för att man inte har ngt val. Iaf känner jag det så.

Nu har de iaf berättat och gör allt de bara kan för att få sina hästar friska och gå igenom detta så smärtfritt det går - och jag tänker på er, ni har ett riktigt helvete säkerligen och jag hoppas ni får dem friska snabbt och att det inte sprids vidare till fler av era djur. Stackars hästar!
Observera! Jag klandrar ingen för hur de agerat, jag säger bara hur jag tycker man skall göra och beklagar att de inte gjorde det, då hade mkt skitsnack och spekulationer kvävts tidigare. För skitsnack, det frodas i andras misär - särskilt om man kan vända vad som skett till ngt avsiktligt dumt/elakt. Man gör nog bäst i att ta död på sådana möjligheter själv. 

2008-04-01 (04:45)
En på många sätt händelserik helg har passerat, och veckan har hunnit börja - vilken början...
Hur som helst, utan att gå in på detaljerna, så VAR det smittsamt trots allt. Oavsett dumma ursäkter och förklaringar så återkom/återstår min kritik att skicka iväg smittade barn. För smittan är ett faktum.
I går natt började Tilde kräkas, överallt och hela tiden. Vi har nu lärt henne att använda hinken. Om hon nu hinner säga ifrån vill säga, inte alltid lätt när man bara är knappt tre år, men hon är jätteduktig. Sen i går morse, då satte Emmy igång. Nu är det jag och Jani som är aktuella. Emmy har klarat sig sedan eftermiddagen idag (igår), men Tilde körde en vända för bara en timme sedan.
Joey, han är inte riktigt sjuk ännu, men han mår illa hela tiden. Jag tror det mest beror på att han har bacillskräck och är livrädd för att vara sjuk/smittad. Men vi får se om han klarar sig.

Givetvis, när hela badrummet är fullt av äcklig tvätt, som ju blir då folk kräks överallt. Då går tvättmaskinen sönder. Den är stendöd. I morgon måste jag, på något sätt - jag vet inte hur eller vilket - lösa denna katastrof. I ett sådant här läge behöver och vill man ju tvätta allt som barnen alls kommit i kontakt med. Jag börjar dessutom få ont om täcken nu, jag har inte hur många extra som helst...

Under helgen så tillbringade jag hela söndagen i stallet. Vi samlades och hade städdag allihop, inte för att det räckte till vidare långt alls, nästa helg får vi fortsätta. Men vi fick en hel del gjort trots allt. Jag bestämde mig till slut också för hur jag skulle möblera om i hagarna, och som resultat går nu alla (utom mina tre åringar) ungston plus ett par äldre ston, tillsammans i bergshagen. Rena rama fritidsgården! Men jisses vad roligt de hade, och kommer att ha med hela stora skogen att rasa omkring i. 

Denna omflytting resulterade även i att Bonzo fick, om än tillfälligt, bosätta sig i en annan hage än sin älskade bergshage. De två favvofruarna, Hedwig och Epona, flyttade i samband med detta till "BB-hagen" då det inte är lång tid kvar innan de båda skall föla ganska "snart".

Unghingstarna iakttog denna omflyttning med största intresse, och flörtade som tusan då de nya grannarna flyttade in. Tjejer! Men usch vad surt, att det var i allra högsta grad dräktiga tanter som flyttade in. Jag tror de anser att det var ett rejält nerköp att få in de där vackra äldre brudarna de spanat på hela vintern på på håll. Den insåg nog nu hur pass attraktiva ett och tvåårsstona trots allt var när det nu kom till kritan. :-) Taskigt fall.

Under tiden jag skrivit detta, har Tilde åter hamnat i mitt knä, då hon är orolig och säger att det gör "ont i munnen". Antar att det är dags snart igen. Hinken står vid mina fötter och jag är beredd. Bäst att ha båda händerna fria...

En liten bildserie på Tildes lekar i stallet som avslutning:
Först leker vi, ganska rena med diverse pinnar och grejer...	... och blir lite smutsiga ...
... sen hoppar och stänker vi i leran ...	... och blir så här fina! :-D