Egotrippen - en slags blogg

Tankar, funderingar samt personliga åsikter och reflektioner. 
Om allt eller inget, stort, smått, glädje, sorg, viktigt eller oviktigt.
Till nöje eller förtret.

 
 

2007-04-29 (01:55)
En lång dag är slut. Jag är jättelycklig och samtidigt så himla förtvivlad.

I går då vi var i stallet så insåg vi att Hedda tänkte föla. Vi stannade såklart kvar och väntade på den efterlängtade händelsen. Hon la sig, reste sig, la sig osv. Det tog tid. När vattnet gick fick jag mina första onda aningar. Vattnet såg först brunt ut, men efter en titt med ficklampan så såg jag blod. Blåsan kom, lite grann, sen lite till - och så kom moderkakan.
Fölet kom ut genom moderkakan! Den har suttit precis för "öppningen". Så för att fölet skulle komma ut fick antingen moderkakan komma ut först, eller som nu, att fölet kom igenom den.
Jag fick dra upp moderkakan runt fölet, för den höll kvar fölet i Hedda. Och jäklar så den fölungen satt hårt. Efter ganska mkt besvär kom den dock ut. Pigg, pratade med sin mamma. Ett litet sto - precis som Emmy önskat att hennes häst skulle få.
Ganska snart upptäckte vi att ngt var fel/galet. Den kunde inte resa sig. Den orkade inte. Vi flyttade in mor och dotter i lösdriften och försökte få fölet att dia. Efter många om och men diade hon. Men ramlade omkull direkt då vi släppte henne. Nåväl, jag stannade ensam då K & M åkt och fortsatte att försöka hjälpa den. Den diade själv till slut då jag höll henne mot spenarna, så jag slapp trycka in spenen i munnen på henne. Så höll vi på natten igenom. Sen hem, sov 2 timmar innan det var dags att kliva upp igen. Lagom mör! I morse, innan vi skulle åka till Rockelstad, så fick hon dia igen. Det gjorde hon utan problem, men hon stod inte upp.
Under dagen hjälpte Hanna och Angelica till med passningen och matningen av fölet. TACK, jag är så tacksam för att ni ställde upp när det strulade till sig för mor och dotter. Rapporterna under dagen blev sämre och sämre. K & M åkte hem tidigare än jag och försökte få henne att dia även då. Hon var mkt svagare då. När jag kom, så orkade hon inte ta spenen, så jag gav henne i flaska. Två gånger och hon drack glupskt. Men sen plötsligt så suckade hon bara till och dog i mitt knä. Fan så ledsamt.
Fast jag visste det. Hedwig talade ju ganska tydligt om att ngt var fel. Hon blev mindre och mindre intresserad. Hon var mer aktiv i början och försökte få den att resa sig. Men på slutet nosade hon bara på fölet och ställde sig och åt. Jag tog ut henne en stund, och hon brydde sig inte nämnvärt om att skiljas från ungen. Nu får hon ha den hos sig i natt, sen tar jag bort den.
Jag kan absolut ta detta. Men förutom att det är tråkigt för Hedwig att mista sin unge, och för oss att mista ett litet föl, så är det katastrof för Emmy. Som hon längtat efter detta föl. Som hon tjatat och frågat. Hela tiden. Jag vågade aldrig berätta att hon fölat. Tack och lov har Emmy varit hos sin farmor i helgen, så hon har inte kunnat fråga eller få veta. Hur skall jag förklara detta. Ja visst, så är det. Sånt är livet. Men är man 8 år skiter man lite i det liksom. Jag skall fundera på detta tills i morgon då hon kommer hem igen. Jag hade en snabb dykning ner i självömkan/skuldkänslor och diverse annat sorgligt, men jag vet ju att hon inte gick att rädda. Jag ville bara känna att jag verkligen gjort vad jag kunde. Men likväl sabla trist.

Efter regn kommer solsken. Ja, en stunds solglimt iaf.
Jag är samtidigt så jättelycklig över hur bra det gick för tjejerna med våra hästar idag. Helt sanslöst roligt!
Moira vann sin klass på guld (40 poäng). Pandora vann sedan strax efter även hon sin klass på guld. Bonzo vann sin klass han med, på guld. Alla tre till championaten! Wow!
Pandora slog ut Moira och ett treårigt sto och blev Champion Ungsto. Min Padda!
Sen blev Bonzo Champion Hingst. Jisses så HÄFTIGT! De klarade sig inte hela vägen i finalen, men oj så jag inte brydde mig om det då. Jag var mer än nöjd! Fast lite nervös blev man ju allt i finalen trots allt. Så nära :-) Bonzo fick även Bästa Veteran-titeln. Jag är så nöjd. Märks det? :-D. De fick 42 poäng vardera. Resan hem kändes bra (förutom lite missöden med bilen as usual), synd att dagen skulle avslutas med att fölet skulle dö. Jag hade ju hållit uppe ngt slags larvigt dödfött hopp.

På något sätt är det väl bara att acceptera. Man kan inte vara odelat lycklig. Går något illa, så kompenseras det med något bra. Går det där bra FÖR bra, så smäller man till med lite mer problem. Hela tiden skall det vara jämnt upp. Inte bara bra, och inte bara dåligt. Varför kan man inte få ha lite övervägande bra då och då? Varför måste man "straffas" för att man är glad/det går bra? Inte bokstavligen då, missförstå mig rätt.
Så en tanke: Eftersom mitt och Janis förhållande i det mesta är så kanonhärligt, vad händer om jag spelar på Lotto och snabbt provocerar honom så vi blir rejält osams. Kompenseras jag med en Jackpotvinst då? :-)

Minst en månad kvar till nästa fölning. Skönt. Det är bra att få en rejäl paus från nervpirret.

Grattis till alla nöjda utställare idag! H & M - vilken ponny ni har! :-)
K & M - grattis till båda gulden! AC för en trevligt ( i vanlig ordning) arrangerad dag.
Tack Fia och Jemla för att ni visade dem, och för att ni gör det så bra. Tack Angelica och Hanna för er support idag. En extra ros till K som hjälpte mig så mkt med fölet hela tiden. Fast du liksom jag visste att loppet var kört.

Nu är det natt!


2007-04-27 (11:30)
Hedwig fortsätter fresta på mitt tålamod. Jag tror hennes agenda är att se hur länge jag håller ut. Se om jag pallar trycket. :-)
Tyvärr får hon väl som hon vill, att jag skall missa hela fölningen, då hon är mer än redo nu och går med kritvit mjölk, vaxproppar och ja - är helt klar. I morgon är jag inte hemma, så då passar hon väl på. Hon har väl tjuvläst min kalender den lilla damen. Eller tjuvläst alla böcker som finns om fölningar och tecken på dessa. Hon skall bevisa att säkra tecken är bullshit. :-D

I morgon är det dags för Rockelstad. Skall bli så roligt att åka dit, och att få träffa vänner o bekanta igen. AC erbjöd mig att komma ner redan ikväll o övernatta på Humledal, men jag törs inte åka förrän Hedda fölat. Om hon inte fölat innan vi åker i morgon bitti kommer Angelica att ha koll. Men i natt är det bara upp till mig liksom. Det hade varit så skönt att få en natt på Humledal. Sitta uppe sent och prata bajs om allt och inget, så man är så där trött och underbart seg på dagen D. :-) Men det kommer ju en utställning till där i år.

Det är så attans underbart väder, att det är skamligt att sitta här. Men jag får leva med den skammen ett tag till, för snart är jag färdig med det som måste göras och sedan kan jag bege mig ut i solen. Måsten är tråkiga, men sånt är livet. :-)


2007-04-18 (03:35)
Jag är så TRÖTT! :-)

Att vaka över dräktiga ston är helt okej, om man bara får sova lite då och då. Det får jag ju faktiskt, men går jag och lägger mig då jag har chansen? Nähä då, inte jag inte. Jag skall bara först... Och sen är det dags för nästa koll. Så det blir inte mkt sova just nu, heller. Oskyldig

Det verkar som om Eponas fölning satt igång lite hos Hedwig, för hon är klart på g. Sen om det med att vara på g innebär ett dygn, eller två veckor - det vet man såklart inget om. Hedda vet säkert, men hon verkar gilla mitt sällskap i boxen, så hon kommer väl luras så länge hon bara kan?

Ikväll då jag tog in henne för natten så stod hon och gnuggade rumpan mot väggen en stund, sen åt hon i 30 minuter så jag gav upp. Tempen är normal och juvret inte vidare imponerande. Ingen mjölk i spenarna ännu iaf. Fick ur ett par klara droppar så inget säkert där heller. Dumt!
Epona hade normal temp, inget direkt juver och klargul mjölk - så visst kan Hedda också vara redo nu. Den stora skillnaden är isf att Epona släppt i bak mer. Men det är också allt.

Jag är så glad att Eponas fölning gick så lätt. Man är inte bortskämd med det alltid. Jag hoppas det får fortsätta så. Hon lade sig ner då jag körde förbi hagen då vi kom till stallet i går morse. Jag såg att det rann under hennes svans. Jag var inte säker på om det var vattnet som gick, eller om hon bara kissade. Så jag åkte upp, parkerade och såg på håll den vita hinnan under svansen. Det var bra att slå av strömmen till hagen, greppa tillbehören (kamera, cigg, mobil :-P) och springa ner till hagen. Emmy och Leon var med för att få se en fölning. Emmy har tjatat om det länge och jag hade sådan TUR att vi träffade rätt. 10 minuter senare så hade de missat hela grejen. Nu när vi kom ner till hagen och jag fått barnen att klättra in genom trådarna (efter att ha övertygat dem om att det var HELT strömlöst) så kom benen o mulen. Hela fölningen, från att hon lade sig ner till dess att fölet var ute med hela kroppen tog inte mer än 5 minuter. Det sa "slurp" och så var han ute. För det blev ju en liten hingst. Han heter numera Epok och är så där underbart gullig som alla föl är.
Varför känns varje års första fölning lite som den första man haft någonsin? Jag blir lika nojjig varje år. Hur var det nu med juver, mjölk och temp? Hur skall det vara? Jag VET ju. Men jag tror att jag glömt och jag vill gardera mig om att jag minns rätt. Nervigt är det iaf. Men kul och så himla underbart då det går smidigt för både sto och föl.
Epona är en bra mamma, jag är så stolt över henne. Kyss

Idag har de varit ute i lilla hagen. Epona blev alldeles lyrisk. det fanns ju massor med GRÄS i den. Och det var bara HON som fick äta det. De andra tittade avundsjukt på från andra sidan staketet. Fölisen testade strömmen ett par gånger och tyckte stora världen var läskig som small i nosen på det viset. Hoppas han lär sig snabbt, så de kan gå med de andra igen sen.

I vanliga fall låter jag stona föla med de andra i hagen. Men Epona o Hedda går ju med ettårsstona och de är små präktiga bitchar hela högen. Särskilt "Buu"! Hon har börjat brunsta och förvandlades till tonårsbrud på ett nafs. Hon sprang och slog efter oss, hon var mkt delaktig i fölningen tills vi kom och hon skulle absolut tjafsa med fölet och knuffa omkull den stackaren då han försökte resa sig. Så nej, jag vill inte att ngn fölar obevakad i samma hage som dem :-)  Jädra brudar.

På människofronten då.
Natta har prao denna och nästa vecka. Hon praoar på en matbutik och verkar tycka det var okej. Men, hon får stå sitt kast. Hon kunde fått ngt bättre om hon tagit tag i det direkt. Men icke. :-)
Joey spelade säsongens första St:Eriks cup match idag, och de vann med 3-0 mot Lidingö. Kul! Och jag som bara såg slutet av matchen kunde konstatera att de spelade riktigt bra. Joey var nöjd iaf.
Joey har också fyllt 12 år den 11:e. Hans bästa present är ett akvarium med lite fiskar i. Till hans lycka har de ynglat av sig redan.
Leon och Emmy har varit lediga (Leon sjuk) med tanke på att emmy ville vara med på fölningarna, men Heddas lär de missa. Det viktiga var att de fick se iaf en, och nu har de gjort det. Även om Emmy gärna vill se just Heddas, då det ju är hennes egen häst. Men hur mkt hon än bönade och bad, så tänker jag inte ta med henne til lstallet mitt i natten. Tilde är åter på dagis och hon tycker det är skitkul och verkar stortrivas.

O sen var det bara Jani kvar av människorna i familjen att rapportera om. :-) Och han finns här med mig och barnen, när han inte jobbar, och gör mitt liv så förbaskat underbart!  Kyss


2007-04-02 (22:55)
Vårvädret har hållit i sig. Hur skönt som helst.
Det händer inte mkt nu alls. Vi väntar på att Epona och Hedda skall dra igång, men det dröjer ett par veckor till skulle jag tro. Men det är spännande!

Jag har tagit nya kort på "Ravioli". Han har lite mkt päls här och där, så hans linjer är inte exakt med sanningen överensstämmande. Men han är fin tycker jag. Och vilket psyke! Han är lika cool som sin pappa, även om han är mer otränad på att hantera sina hormonutbrott. :-)
Jag gick med honom igår och passerade pappa Bonzos hage. Det var inte poppis alls. Pappan skrynklade ihop mulen helt och såg allt annat än välvilligt inställd ut. Om blickar kunde döda! Eller sparkar nå över staketet... Men, den gamle gubben fick röra lite på sig, då han sprang runt och försökte visa alla att det ju fortfarande är han och ingen annan som är kung på gården.
De brunstiga stona var alla böjda att hålla med, även om de fluktade lite i smyg även på "den brune".  Ravioli gick bra och lyssnade mkt på mig, trots alla brudar runt omkring. Jag ledde honom i grimma, men hade ett spö med mig, och han lyssnade på både röst och spö. Jag behöver bara hålla spöet mot bogen så stannar han. Trycker jag med det så backar han osv. Så träningen ger resultat! Han står till och med ganska stilla vid uppställningen. Börjar han tjoa och greja, så behöver man bara ta tag i grimman så kommer han på sig och lugnar ner sig. Cool kille!

Snart kan vi absolut börja tömköra honom lite. Vill gärna göra det lite innan betet, så kan han få det att fundera på under semestern. :-)

Det skulle bli kallare säger de, hoppas det inte håller i sig länge. Jag mår bra mkt bättre då jag kan vara i stallet och bara vara, och det är ju klart trevligare i bra väder.

 

Upp

denna sida uppdaterades: 2009-07-27