Egotrippen, en slags blogg

Grattis Natta!

Idag fyller Nathalie 19 år. Det blir inget direkt firande idag dock, bara familjen, utan Natta och Emmy firas gemensamt av släkt o dyl senare.

Joey firar midsommar på kompisars sommarställe i skärgården och vad jag vet har han haft det trevligt. Vi andra gjorde inget särskilt, mer än hade det trevligt och åt gott på hemmaplan.

Min mobil är KASS! Jag ser inte villka som ringt, iaf inte direkt. När jag startar om den, vilket ju inte sker så ofta om inte batteriet laddat ur (händer iofs ganska ofta numera), så kan jag plötsligt få meddelande om att jag har 10 missade samtal... Fantastiskt frustrerande! Så har någon ringt mig, och förväntar sig att jag ska se det och ringa tillbaka - var alltså inte så säker på att jag öht ser ngt missat samtal! :-(

Pandora mår mycket bättre, men det var en himla kalabalik innan hon accepterade, när hon släpptes tillbaka till de andra, att de andra fölen i flocken inte var hennes återuppståndna fölunge. I början försökte hon klättra igenom staketen för att komma in till Helvises hage intill, för hon var helt övertygad om att Pauline var hennes fölis. :-( Hon gjorde sig sedan under ett dygn väldigt impopulär hos övriga mödrar i flocken, eftersom hon gjorde både dubbel- och trippelkontroller av deras fölungar. Ifall att, det KUNDE ju vara så den här gången... Men nu har hon lugnat sig helt och sinar ganska bra också. Tack och lov. 

Stackars Pandora...

I morse förlorade tyvärr Pandora sitt föl. Det var en svart hingstunge och varför han inte klarade sig, det har vi ingen aning om. Fölungen låg död i hagen intill Pandora då vi (jag och Nathalie) kom till stallet vid 5 i morse och hade varit det i åtminstone någon timme redan. Pandora verkar än så länge okej, fysiskt åtminstone, men hon är stressad och försöker med bara mkt korta uppehåll få honom att resa sig. Hon är nu i egen hage & får ha fölet för sig själv i lösdriften, förhoppningsvis inser hon snart att han inte kommer vakna.

Det är så himla sorgligt att se hur hon försöker, om och om igen. När jag tog i fölet och hans kropp bara rörde sig litegrann, då rusade hon runt och puffade, bet och krafsade uppmanande vid (och på) honom medan hon "pratade" med honom hela tiden. Och så uppmuntrad/hoppfull blev hon flera gånger, tills jag började bära honom från betet till stallet. Efter kanske 50 meter började hon dra i honom och försökte slita ner honom på marken. När det inte gick, eftersom jag höll fast och vände mig bort, så började hon försöka valla och preja mig - hon blev superstressad. Så vi tog det lugnt, och i flera etapper, för Pandoras skull och jag lade ner honom i gräset när det märktes att Pandora ville kolla fölungen. Sen efter ett par minuter fick jag tillåtelse att lyfta upp honom igen och Pandora gick "sansat" bredvid mig genom hagen. Stackars, stackars Pandora!

Jag hoppas nu verkligen att hon tar sig igenom avskedet skapligt snabbt och utan att nya/andra problem skall inträffa på vägen. Det brukar ju iofs inte ta så jättelång tid innan de accepterar läget och lämnar fölet, så det går säkert bra nu med. Det är bara det att jag inte är riktigt van vid en sådan här reaktion hos stona, nog för att en del har sörjt ordentligt förut med då de förlorat sina föl - men det här var inte som "det brukar"...

I och med detta är nu årets fölningssäsong över för vår del, åtminstone vad gäller de egna stona. Så slutresultatet blev fem (levande) föl 2011. Tre hingstungar och två stoföl. :-)

Roligare och trevligare än idag blir det förhoppningsvis resten av denna månad, med start på fredag - midsommarafton alltså. Vi har inga planer alls iofs, men något ska vi väl hitta på. Om inte annat för Tildes skull som inte ens vet vad midsommarafton är, eftersom vi inte gjorde ngt särskilt förra året heller, så har hon ingen som helst ens pytteliten minnesbild av midsommarfirande.
Sen på lördag fyller Nathalie 19 år och onsdag nästa vecka fyller Emmy 12 år och går därmed upp till sista "nivån" före tonårsinträdet nästa år. De kommer bara att firas "privat" med familjen på sina riktiga födelsedagar och sen firas de istället av släkt och "sånt" på ett gemensamt kalas veckan efter det (typ, eller helgen). Sen om det inte regnar kanske vi kommer hinna bada en del också, vilket Tilde planerat för sen i julas och haft (och det är helt sant) sin badring uppblåst sedan dess, så att "den är färdig att bada med när vi åker". :-)

Nu skall resten av förmiddagen tråkigt nog ägnas åt att diska samt tvätta/vika tvätt. Inte direj Jag HATAR att diska, som jag ofta gnäller om. Efter flera år utan diskmaskin tänker jag nog snart ge upp. Antingen måste vi skaffa en diskmaskin, eller så går jag i strejk på obestämd tid och vi börjar använda papperstallrikar, plastmuggar och engångsbestick. För jag har fått nog. Det är ALLTID en full ho med disk liggande, plus oftast minst en till omgång staplad på disk- och köksbänkarna. Det finns ingen chans att hinna hålla undan, om man skall göra något annat samma dygn alltså. Och med förra årets sommarlov i kristallklart minne, vet jag ju hur mycket mer värre det kommer att bli inom mkt kort, nu när alla barnen är lediga/hemma och åtminstone dubblar sina bidrag till diskberget. Nä, nu räcker det! *slår tjurigt näven i bordet* :-) Exakt hur vi skall lyckas få ekonomi till att köpa diskmaskin är dock inte utrett ännu. Jag har ju lite att betala tillbaka till de som stöttat oss på många, många sätt under de sista åren när det varit så tungt - både ekonomiskt och som allmänt stöd/bollplank. Men OM det ska bli något alls köpt, så känner jag att livet utan en dammsugare är mest påfrestande av allt, så det måste nästan gå före ex diskmaskin i så fall. Den vi har är dålig och orkar knappt locka till sig ens dammtuss i närheten av slangmunstycket. Än mindre att få med sand och grus ner i dammsugarpåsen, så här används sopborsten flitigt, nu när Alba får med sig mkt skit in och barnen springer in och ut hela tiden. Annars skulle vi vada runt i sand och ha dammråttor stora som minishetlandsponnyer. Ja, alltid är det väl något. ;-P

• Jag måste ha en (grov-)dammsugare.

• Jag behöver en ny mobil, exempelvis en HTC Desire HD. ;-)

• Jag vill ha en diskmaskin.

Tänk vilka problem man kan ha. Äsch, papptallrikar och plastbestick vore ju kanonsmidigt. Snabbt avklarat att duka av och röja i köket alltså - vilket ger tid till att släpa runt en snabeldrake genom huset och hålla efter iaf smutsen. Och dyrt som satan, givetvis. Det skulle förmodligen i längden bli billigare att skaffa diskmaskin direkt, med tanke på hur många vi är och hur många av allt som skulle gå åt per dygn - en halv regnskog bergis! ...  :-)
Självklart ska vi inte säga/göra ngt konstigt som kan påverka situationen, oavsett om vi aldrig någonsin får råd att skaffa dessa saker så har det knappast ngt med utomstående att göra.

Då så.

Tillbaka igen

Som någon kanske har märkt, har vår hemsida (mfl) legat nere ett par veckor. Jag har helt enkelt inte haft råd att öppna dem förrän nu, men har uppdaterat med de nya fölen löpande under tiden här ändå - även om ingen mer än jag kunnat se det. :-)

Nedan bilder som René Timmermans tagit på tre av mina föl (tusen tack!):

Vendetta (Buu's föl)

Bowser (Babsans föl)

Pauline (Helvise's föl)

Föl nummer 5, fast bara med 1 stjärn

Bellami har nu också fölat. Igår fick hon en svart hingst med stjärn blev det och han är efter Jinx. Namnet är väl i princip bestämt och klubbat, så han skall (tills vidare iaf) heta Basic.

Nu är det bara Pandora kvar, av våra ston, som skall föla. Men det borde dröja lite till.

Stjärn i bägge ändar...

Babsan har fölat idag på morgonen, övervakad av "våra" nya grannar (hästfolk = toppengrannar!). Det blev en hingst igen, till och med svartskäck igen! Han är rätt roligt tecknad, med bara vita ben, stjärn i pannan och en ja... stjärn till, fast på svansen. :-P
Han kommer troligen att få heta Bowser, eftersom Tilde hävdar att Babsan är hennes och därmed också fölet = rätten att namnge fölen. Jaja... Bowser är alltså en figur från Super Mario, vilket är de roligaste spelen - enligt Tilde då.

Föl nummer 3

Peek-a-Boo (Smulan/Buu) har fått sitt första föl och det blev den minsta lilla fölunge vi någonsin fått hittills. Ett jättelitet näpet sto, som vi ännu inte kommit på något namn till. Svart, såklart. :-)

Äntligen!

Efter fyra års väntan, diverse undersökningar och behandlingar fick idag Helvise v.d. Brouwerij äntligen ett föl - ett stoföl dessutom! Jag är så himla glad! Hon är svart, givetvis, och skall heta Pauline. Pappa är Bonzo.

Stora flickor

Sista maj, alldeles strax juni enligt klockan. I morgon är en stor dag för vår familj, på flera sätt. Tilde fyller 6 år, vilket det planerats och inte minst "pyntats" för (i HELA huset) sedan en dryg månad tillbaka. Minst. Hon skall alltså sluta på dagis i sommar, för att börja "skolan" till hösten. Min "lillaste" tjej blir stor hon med.
Dessutom tar Nathalie studenten i morgon - min stora flicka ÄR stor! Det känns väldigt underligt måste jag säga. Vi har, i vanlig ordning, fixat klart allt i sista sekunden och nu finns Nattas kläder på plats, hon har klippt sig och till och med studentplakatet är fixat (fast inte uthämtat) inför morgondagen. Dags att sova lite. Eller...?

Årets första föl

Moira fick idag sitt första föl. En svart hingstunge efter Jinx, som förmodligen skall heta Matrix.

Rörande skoluppgift

Idag när jag hämtade Emmy efter skolan, så hade hon med sig ett brunt kuvert som hon skrivit "Mamma" på. Eftersom det var utvecklingssamtal i går, vilket jag inte var med på, så trodde jag att det kanske var hennes omdömen och att jag skulle få dem och sträckte mig efter kuvertet. Men jag fick inte titta, utan hon ville läsa för mig i bilen medan vi åkte hem. Jag blev förvånad när hon började läsa och det visade sig vara en novell. Emmy skrev novellen som uppgift på Nationella provet i Svenska (årskurs 5) för ett tag sedan och jag hade ingen aning om vad hon skrivit. Uppgiften var att skriva en novell om något man gjort/varit med om och den skulle ha rubriken "En händelse jag minns". Den händelsen visade sig handla om en av de mest känslosamma stunder jag och Emmy delat tillsammans hittills. Under tiden Emmy läste för mig, kämpade jag dels för att inte visa henne att jag grät och dels med att försöka se var jag körde. :-)
Jag har frågat Emmy om lov, och lägger ut novellen nedan om någon vill läsa. Jag, opartisk som attan, tycker att hon är riktigt duktig på att skriva och berätta:

En händelse jag minns
”Det började med att jag, Åsa och pappa skulle äta på Tacobar i Täby Centrum. Vi parkerade precis utanför. Då ringde mamma. Hon sa att på måndagen därpå, den 23-24 augusti 2009, skulle två av våra hästar avlivas. Jag grät i floder. Pappa och Åsa tröstade mig, och vi gick in för att äta. Jag var deppig resten av kvällen. När vi åkte hem fortsatte jag att gråta.

Dagen därpå, en lördag, så gjorde vi inget speciellt, så dagen gled förbi. Sen kom söndagen. Jag och mamma åkte till stallet. Jag tog upp Kola, den ena shettisen, till stallet. Jag stod och borstade henne, medans tårarna föll. En efter en. Där stod jag med en underbar häst, som dagen efter skulle försvinna. När jag borstat henne en lång stund, och sagt till henne att det går fort, och det gör inte ont, slutade jag gråta. Dit hon skulle, där fanns inte smärta. Hennes tänder skulle bli som nya, och hon skulle få äta i all evighet, rulla sig i lera och slippa alla bekymmer. Kola och Bellis skulle till himlen. Havreregn och mjukt saftigt gräs.
Nu pressades tårarna fram ur ögonen och jag lämnade henne i hagen. Vi skulle åka hem, jag och mamma. I bilen på väg hem så frågade jag mamma när, vilken tid, de skulle fara iväg. Hon svarade att det var när jag var i skolan. Nu såg jag tårarna trilla ner för mammas kinder också. Men det var ju klart, Bellis var mammas bästa vän. Bellis var 23 år eller mer tror jag. Mamma hade haft henne länge.

På måndagen gick jag motvilligt till skolan. Jag knep ihop munnen under dagen, för att inte börja gråta under lektionen. Runt klockan två tänkte jag ”Nu. Nu finns de inte längre.” Skoldagen var slut, så jag gick sakta hemåt.
Nästa gång jag kom till stallet gick jag till grimmorna. Där hängde dem. Två grimmor, med en liten fläck blod på. Jag gick ut till mamma och vi kramades.

Ibland på kvällarna gråter jag och minns de dagarna. Jag får knipa även nu, när jag skriver detta. Men livet går vidare, och vi har våra minnen." <3
av Emmy Johansson

Bilderna ovan är på Emmy då hon rider Kola och på Bellis i galopp. De blev 30 respektive 26 år gamla.

"Each step in life,
takes me to the destination."
- Unknown

En stor förlust

I tisdags, den 26 april, somnade mammas sambo Lasse in hemma i sin säng. Han blev 78 år. Mamma, min syster Anna, Lasses yngste son Emil samt ett par andra närstående satt hos honom ända in i det sista. Jag är så ledsen för mammas skull, eftersom hon i Lasse verkligen hade funnit sin själsfrände. Personligen kan jag inte minnas att mamma, någonsin förut, varit så lycklig som hon var tillsammans med Lasse. Usch så ledsamt.

Lasse var en äkta "hästkarl", av den gamla skolan. Med tanke på att han pysslat med hästar nästan hela sitt liv, kunde han såklart massor om det mesta i hästväg. Jag tror att han är i Trapalanda, för inget kan väl vara mer passande för en hästkarl än hästarnas himmel...

"Do what makes you happy.
Be with who makes you smile.
Laugh as much as you breathe
and love as long as you live."
- Unknown

Stora killen

Idag fyller min älskade "lilla" son 16 år. Grattis på födelsedagen Joey!
Nedan några bilder tagna för 10 år sedan, på Joey och på Joey tillsammans med Alba: